Å.

Det var en så himla, himla fin dag, det där. För det första; titta vackerhösten? Perfekt dag för Höstkalas!

Vädret var på topp, och vi med det! På långa listan av under-dagen-fix, var såklart bland annat att duka för alla darlingar som skulle komma till kvällen. Jag och Juni tog en promenad. Där någon sov och någon njöt friskluft och passade på att plocka sånt som skulle kunna tänkas bli fint till en höstig dukning.

Mycket riktigt. Fasligt nöjd, faktiskt. Sånt där är så roligt att det inte är klokt.

Och medan det grejades inne i köket för mig..

..så jobbades det också på utsidan.

Farfar och Minimannen satt i traktorn och fraktade iväg ställningen som låg på backen i ett tungt plockepinn. Och mannen gjorde typ allt mellan himmel och jord, kändes det som; röjde, plockade skräp, trimmade, var uppe i äppelträdet och sågade ner den där grenen som rasat för flera veckor sedan och så vidare. Det var sån teamworkkänsla!…vissa tyckte att det var rätt så slitsamt med kalasfix..

Där ser ni liten Juniflicka som gick i farten och snacks-åt bokstavspasta och var prick hur gullig som helst i sin nya lilla rosiga blus.

Glas för bubblor och sånt, radades upp.

På spisen puttrade en spansk gryta i två stora grytor. En maträtt som jag bara gjort en gång tidigare och som var ännu godare än jag minns den.Brödet som jag och barnen bakat tillsammans.

Och hela kalasköket! Som hade ännu ett slagbord, som vi hittat i gårdshuset. Det gjorde att vi rymdes allihopa i köket, under middagen. Älskade gammkök!

Ljusen tändes och hemmet var redo för Höstfest. 

 Den skäggige var snygg som alltid.

Två syskon.  Så väntande på gästerna, i vanlig ordning.

Och, precis som alltid, så hann darlingar knappt ur bilar eller traska in på gården förrän dom möttes av ett stort VÄLKOMMEN IIIN! , av S. Så väldigt trevligt! Och vips var Höstkalaset igång!

Sen följde en kväll så fantastiskt trevlig och god.

Vi skålade, åt gryta, skrattade, åt lite till. När jag stod ute på bron och vaggade liten Lilla och tittade in genom ena köksfönstret, så kände jag mig så rik. Där inne, där lamporna lyste, där värmen var stor, vuxenpratet och barnskratten ljummade. Där, finns allt som betyder något. Förutom några få familjemedlemmar som bor lite för långt borta för att komma över dagen, typ (läs Thailand och Huvudstaden). Förutom dom, så var vi liksom alla. Vår närmaste familj. Sån rikedom att ord ej kan beskriva.Storan och Lillan. Som typ gifte sig med buketten från mor och far.

…

Jag och M hade förberett en liten drös med paket. Ingen hade såklart förväntat sig någonting. Men det var så roligt att få bjuda på en riktigt god kväll, överösa med massor av tack-för-hjälpen!! och dessutom toppa me några roliga paket. Vi har såklart gnetat på själv i massor, men vi har också haft så dyrbar hjälp av familjen under fönsterbyte- och brädfodringsresan Del 1. 

Till efterrätt blev det såklart tårta.

Glasstårta, som födelsedagsbarnet älskar. Ett nytt recept, som alla diggade. En nutellaglasstårta, med mandel i. Och så fanns det såklart chokladbollar. Och dom där så (om jag får säga det själv) vaansinnigt goda biskvierna, med citron- och limesyrlig fyllning och vit choklad på toppen.

Medan vi vuxna satt och mådde gott, lekte ungarna hejvilt och hade det så roligt. Tills det blev sena kvällen och ungarna fick sin alldeles egna myshörna inne i Sovrummet. Filmtime och vissa (läs: S) slockande bland älskade kusiner.

Kex- och ostätande, glasögonprovning, ännu mer paketöppning, en massa levande ljus, härlig musik och bara en så härlig stämning jag alltid vill minnas.

Ett Höstkalas att stoppa i hjärteasken! Precis så.

Lillafrun