Åhå. En stund i denna på-snedden-regniga oktoberonsdag. En stund som var lugn, behaglig och smakade förträffligt. En liten kik på fräscha köksväggarna ser man ju också. Och det där filmjölksbrödet, det tröttnar vi aldrig på. Och nu var det ett tag sedan jag bakade just det, men idag var det hög tid. Alla hurrade över melliset. Receptet finns HÄR. Snodde också ihop en liten ”glass”. Två bananer, två nävar frysta blåbär och en liten skvätt grädde… då mjölk, juice och så vidare var slut. Mixa, klart! Och himmelen! Så gott det blev.
I övrigt?
Shit Maj Britt. Det började med att vi vaknade i en kissbassäng i natt. Inte kul för liten darling och inte kul för någon annan heller… sånt som kan hända, såklart. Ur med sängkläder, tvättande av barn och bytande och ett försök till att på något sätt hitta fyra sovplatser igen, runtom det där blöta okrispiga. M låg åt ett håll, barnen och jag som tre packade sillar åt ett annat. Morsan är den som sovit dåligt, så då är det väl ok ändå tänker jag. Vi är förbenat bortskämda med att aldrig ha behövt vara uppe om natterna med barnen, så när det blir såhär en gång, då är jag ytterst luddig dagen efter. Nattstök är inte fest. Heja alla er päron (och småttingar) som tampas natt efter natt!
Vaknade i ottan av att M stod vid sängkanten och försökte få liv i sin fru. Pärlan startar inte! , sa han. Häpp. M tar rymdkseppet till jobbet. Jag försöker ha morgon i stöket. Det är tvätt, disk och stökigt mest överallt (och så mörkt att jag måste kolla att klockan verkligen är morgon..). Såå ovanligt för att vara här hemma. Men nu är det så. Några dagar. Såå alldeles extra drygt också att inte kunna hiva in all smutstvätt i tvättmaskinen… eftersom det är något knas med tvätteriet. Inte med själva maskinen. Utan något annat. Mannen har koll. Inte jag. Men snart ska allt vara ordnat. Och den där ”ååh, det är ganska befriande, härligt med lite stök och inte hålla efter prick hela tiden”-känslan… har visst eskalerat senaste dagarna. Fö fy så söligt och rörigt här är. Och i morse ekade visst kylskåpet tomt också. ”Vaa äär det för service här??”, sa Minimannen. Dagens gapflabb.
Vi lyckades skrapa ihop frukost. Pappan kom hem, blev sedan tillbakaskjutsad till jobb så att jag och barnen kunde ta bilen till vårat äventyr under förmiddagen. Puh. Väl hemma igen pustar vi alla ut. Minsta barnet sover, större barnet vilar framför barnprogram, mammans sörplar kaffe med tvär-tom uggleblick. Och bakar limpa, samtidigt som hon försöker reda i röran. Går till tvättmedelsförrådet, råkar tappa ner tvättmedlet.. rakt ner bland en massa leksaker. Förpackningen spricker och det är plötsligt flytande tvättmedel vad som känns som överallt. Suck. Det löser sig det också, såklart. Och följt av den där ljuvliga mellisstunden. Som gjorde att vi kände att vi var lite ”på banan” igen..
Regnet vräker ner. Det är svinkallt och tenderar att vara snö i regnet. Det blev inte ljust idag. Japp. En sån dag. En tur ner till byn och gulliga färgaffären. Hämtning av pappan på jobbet. Och kvällsbestyr.
På något outgrundligt vis. Har humöret varit gott trots denna lilla klaterdag. Typ vansinnigt skönt.
Men kära nån. Vad jag längtar efter att krypa ner under täcket senare. Samtliga har renbäddade sängar. Där ska njutas, bland rena lakan och nybadade barn.
Senaste kommentarer