… Och vinnaren i Docksta Sko- tävlingen är..

(Tävlingen är i samarbete med Docksta Sko)

Stort Grattis Yvonné!

Du har ditt önskepar på väg hem till dig!

Tusen tack alla ni som varit med och tävlat om ett par skor från Docksta Sko . Önskar så jag kunde skicka ut ett par till er alla drygt 200 som varit med och tävlat men riktigt så fungerar det ju inte. 

 

Glädjer mig åt uppskattningen från er sida, då blir jag så peppad att ordna er fler härliga tävlingar framöver!

Vi hörs snart igen alla ni!

 

Lillafrun

 

Drömmiga sommarstilen!

(inlägget innehåller reklamlänkar)

Alltså, Drömmiga Sommarstilen, visst!

Lindex har så himmelens mycket fint nu. Jag som är den där, på småttingmammavis, fördolda shopaholicen och som håller sig någorlunda i styr sådär när bebbemagen är stor och det ändå bara känns som att kläderna används ett tag, är nu mer än pepp på lite nytt i garderoben.

 

Maxikjolen. HÄR

Fräsiga solisarna, HÄR 

Vita toppen med virkade spetsen, HÄR

 

Småblommiga klänningen, HÄR.

Blå jeansshortsen, HÄR. Svarta favvislinnet, HÄR.Vita favvislinnet, HÄR

 

Ja, så mycket sommarfint!

….

 

God måndag alla ni!

Nu ska jag och mitt lilla gäng ge oss ut på gården…  Först lite mera kaffesörplande och bäbisgos bara. Brorsorna nosas just nu här bredvid och undertecknad blir en blöt fläck. Lilla Skrållan gasar runt med sin nya dockvagn, skjutsar dockan, leker minimamma och ser alldeles förskräckligt världsvan ut.

Hoppas ni får en god start på denna sista juniveckan!

 

 

Lillafrun

 

 

En junisöndag!

För 17 dagar sedan susade vi in i Bäbisbubblan.

Älskade Bertilbäbisbubblan alltså. Så mycket mys och kärlek. Så många dagar av Alla-tillsammans-tid. Väldigt uppskattat. Av samtliga.

Idag har vi haft junisöndag.

Som en sista dag i denna bubbla, för att sedan bryta den lite, lite kommande vecka, prova på livet som HemmaMamma med 3 (håhå alltså!) små och med mannen åter på arbete… för att sedan ha en riktig Bäbisbubblasommar.

En snurrar i klänning. En blåser såpbubblor. Och den tredje skruvar ihop lilla bordet som Skrållan fick av oss i 2årspresent.

Mitt i dagen när småsyskonen sov, kände jag jag det här är sommar på riktigt-känsla när jag kunde säga till Minimannen ”ät så många jordgubbar du vill”… billiga älsklingsbär på lill-ica, så vi har nu gott i frysen till höst och vinter.

Jag är snart känd på byn som hon som vill ha alla gamla saker som dom flesta tycker är rat. Men! Glad är jag för det. En drös fina trasmattor är den senaste gåvan jag fått, bara sådär. Lycka, ju! En la jag på verandan på en gång.

Det där är också lycka, blomster.

Min älsklingspion blommar nu också.. den njuter jag så av.

… och så tänker jag på min Mormor, som hade den största pionen i byn. Jag blir varm i hjärtat och får längtknip i magen efter henne.

En liten tvättkorg med viktvätt fanns även denna dag… men jag tycker faktiskt det där med tvätt är som avkoppling. Längtar mig nästan grönögd efter en riktig tvättstuga. Fast tills dess är jag så nöjd med den lilla skruttiga, fukttrötta, vi har. Det funkar ju fint, liksom.

Här ser ni en glimt från Salen idag också. Blir så himmelens fint med nya fönster även där inne, förstås.

Ikväll bäddade vi ner alla små i vagnarna och tog oss en natta-barn-tur. Så vackert ute att klockorna stannar!

Och nu råder njutbart kvällslugn. Tre små sover gott. Minsting, premiärandes i sjalen. Mannen har ännu ett kvällspass snickeri och jag vakar över små, vattnar blommorna och nyper mig i armen lite…

Ta hand om er finaste ni!

 

(Och just det! kom ihåg att ni ända till imorgon kväll (25/6) kan vara med och tävla om ett alldeles eget par dockstaslippers. Tävlingen hittar ni HÄR! eller på min instagram @lillafrunsdagbok).

 

Lillafrun

Din allra första Midsommar.

Bertil. Min älskade Lillprins. Det är mamma som skriver till dig. 

Du kan läsa orden någon annan gång. Inte nu. Att läsa ligger inte alls som fokus i livet just nu… att sova, sova lite till, säga bää som en litet lamm, för att sedan slurpa mjölk så du blir alldeles andfådd och bara måste sova bums igen. Det, är vad du pysslar med. Vilket sommarjobb. Rysligt härligt. En liten, liten vakenstund någon gång under dagen.. annars är det sömnigt, så sömnigt. Och bara en massa mys och gos.

Du ser ut att må så gott. Och vi, hela familjen, med dig. 

Du doftar som en blandning mellan mjölk och rosenknopp. 

Det är midsommar nu, förstår du. 

Din mor känner sig lite sådär rotlös nästan, dessa dagar. Så djupa traditioner, vid ett ställe jag alltid älskat, som liksom ska vändas till något alldeles nytt nu. Men det är dags, för vår Storlilla familj att skapa nytt och eget. Men inte nu, i år.

Vi tar det bara så stilla vi kan. Och det är gott för oss. Helafamiljenmyser. Träffar Storfamilj där hemmahemma. Ja, du var ju där hos Mormor och Morfar igår. För allra första gången. Du fick smaka maten i lite efterhand, så att säga… men visst var den himmelsk? Min Mamma, din Mormor, lagar den godaste maten, så är det bara. 

Det är midsommardagar. Regnet har piskat, men det spelar ju ingen roll. Nu är det bara starka vinden kvar. Solen skiner. Det är junidagar. Och vackrare finns inte. Vi myser. Plockar blommor vid vägens kant. Storasyskonen leker med gulliga grannarnas barnbarn. Vi går långa promenaden. Äter gott. Och binder oss en krans.

Midsommarkrans kallas det, lilla vän. Nästa år binder vi en midsommarstång också, så ska jag hålla dig i handen när vi rantar runt i ring och dansar till små grodorna.

Bertil. Mamma älskar Dig. Du är sagolik. Vår Lillprinsbäbis. 

Det är så förskräckligt fint, det här. Att få vara din och dina syskons mamma. Följa er på vägen genom livet, liksom. Kan det bli större? Eran pappa och jag är evigt tacksamma. 

Jag kan inte låta bli att undra.. just nu är du precis lika njutande bäbis som dina syskon varit i samma skede i livet. Nu är S och J två småttingar som dels är lika, men ändå så himmelens olika. När du, lille B, tittar med dina blå, blå ögon på mig.. tänker jag

vem är du lilla människobarn? vad kommer du tycka om här i livet? jag tror att du kommer älska mammas bullar och mjölk. Det bara känns så.

Jag lovar dig. Jag ska göra allt, allt, allt för dig. Vara den bästa mamman kan för dig. Älska dig, krama dig, trösta dig, hålla dig i handen och finnas där för dig… en vacker dag behöver du inte din mamma på det sätt du gör nu, om allt går som jag önskar dig. För jag önskar dig livet, lille vän. På alldeles egna ben. Med båda prinsfötterna på jorden, hjärtat tickande av kärlek och med kropp och knopp fyllda av ömsinthet, värme och självtillit.

Tills dess, är jag så mycket din du bara vill. Håller dig i min hand. Min älskade Lillprins. Och följer dig på vägen fram.

Nu, har du precis upplevt livets första midsommar. Och den har varit fin. För vi har varit tillsammans hela familjen. Fått känna kärlek, trofasthet, trygghet och tacksamhet. Och det är det viktigaste. Alltid. 

 

/Bertils Mamma.

Aka Lillafrun

Det är Midsommar. Och minnena lever kvar.  

För 9 år sedan.

La jag 7 blommor under kudden.

Och drömde om Honom.

Som en saga blev han min. Och jag hans.

Vi sa Ja till livet med varandra. Redan från första början. Allt har alltid varit, och är, så självklart med honom. Det finns aldrig några tvek. Aldrig några tvivel. Han är den bästa människan jag vet.

En drös år, med blickarna på varandra. Följt av 9 år. Med händerna flätade i varandras.

Vi har många minnen i vår gemensamma hjärteask. Idag firar vi den 10e midsommaren tillsammans. Ofta undrar jag vad livet vore utan honom…men klarar inte ens av att tänka tanken klart. Han är min klippa, den som gör mig lycklig, den jag lutar mig mot när vinden viner i livet, den som tvärkysser mig i förbifarten och den som (hur stökig jag än ser ut) säger vad fin du är, så ärligt och menande. Han älskar mig. Och vi delar livet med varandra. Varje dag.

Idag tröstar han mig när jag är fylld av vad som nu bara är minnen… vi kikar tillbaka lite tycker. Och minns..

Några midsomrar bara han och jag. För att plötsligt..

… få äran att kalla sig både Fru och Mor.

Att summera en Midsommarhelg, från förr. Jag har 27 dagboksinlägg i hjärtat som förmodligen ser typ likadana ut. HÄR läste jag precis orden då Liten var 1 år och vi var precis nyinflyttade på vår Drömgård…

Juniflickans första midsommar… och midsommarstången lika stilig som alltid.

Och så förra året. När det var ännu en Midsommar så fin, men det i hjärtat kändes att allt höll på att lida mot sitt slut. Någon lämnade, precis som anat för ett år sedan, jordelivet och inget blev sig likt.

Det är nu åter Årets Ljusaste Natt.

Juniflickans 2årsdag. Vi firar dagen lång och natten som följer är sådär drömsk. Så ljust, trillande fågelkvitter och med skirt, skirt regn som äntligen faller. När barnen somnat förvandlas hemmet från kalasigt, till att också viska lite midsommar.

Midsommaren är här.

Och det är bara minnena kvar, från förr.

Alla livets midsommarfiranden suddas ut. Inget kommer någonsin att bli sig likt igen. Livet. Högt och lågt. Lätt och svårt. Glädje och sorg. Allting ryms, ni vet.

Vi vaknar här hemma på Drömgården. Med alldeles ljuvlig tvåårsdag och storfamiljenfödelsedagskalas i hjärteasken. Lovar att berätta mer om den dagen en annan dag. Nu är det midsommardagar. Med människorna jag älskar mest på jord, i kring.

I år, så långt ifrån Sommarstugan, Mormors gamla potta, vandringen till midsommarängen, springturen längs slingriga grusvägen, midsommarstången, havets brus eller smultronen på strå som jag plockat vid Mitt Smultronställe. Det gör ont, så ont.

Idag öser regnet ner. Det är tårar från himlen. Det är jag alldeles säker på.

Jag håller min Lillprins i handen. Känner mig så tacksam för mitt liv tillsammans med den där mannen, min M. Och våra tre små, obeskrivligt stora, Mirakel. Jag känner mig idag så lycklig, stark och också så skör, tung i hjärtat och ledsen. Allt på samma gång.

Det är Midsommar. Och minnena lever kvar.

Ni, mina fantastiskt hjärtegoda läsare och följare, önskar jag en fin Midsommar… kram från mig!

 

 

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4