Oh.

Vilken dag, då.

Vi vaknade trötta. Hela hopen. Jag förstod inte hur i hela friden jag skulle kunna samla oss alla och ta oss iväg på ännu en inskolningsdag. Men hur det var så stod vi där i dörröppningen och skulle bara ta oss ut genom den. Juni var ledsen och inte på hugget.. så jag anade att det där som är så väntat vid inskolning (första förissjukan) skulle vara på ingång. Kollade febern. 37.5…. antingen bara på grund av varmgråt, eller också något som var på ingång…Jag ville absolut inte chansa. Så vi beslöt oss för en hemmadag.

Och precis hela gänget suckade en lättnadens suck.

Vila. Mysa framför barnprogram. Bygga pussel. Äta pannkakslunch. Skriva lång Sensommar- & Höstlista och börja känna nipprigheten i kroppen så smått. Ta sällskap av småttingar och plocka vinbär.

Gullebarnen!

Några röda vinbär, några svarta. Ett par, tre krusbär. Och ett äpple. Förmodligen sötaste skörden jag skådat.

Sen gick vi in. Och kokade gelé, medan regnet föll utanför.

Alltsammans kändes som när Lotta på Bråkmakargatan hälsade på hos sin Mormor om sommaren, och mormorn fejade i köket medan Lotta drällde i kring och hade sådär nyttigt lite småtråkigt.

Vissa somnade på golvet bredvid sin Lillebror..

Tacksam till himlen över att det inte blev någon feber av morgonen. Vi behövde bara vila allesammans.

.. nu kommer geléreceptet också!

Drömgårdens vinbärsgéle!

  1. Koka upp en liter vinbär med en dl vatten
  2. Mosa vinbären efter en stunds kokande
  3. Sila av bären och häll saften i en ren kastrull
  4. Koka upp saften och ös på med socker. (450 gram gelésocker per 5 dl avrunnen saft)
  5. Häll upp i väl rengjorda glasburkar!
  6. Låt svalna och stelna… och servera till höstens grytmiddagar!

 

När burkarna var fyllda och småpyssliga lapparna fastklistrade, rullade M in på gården och jag och lilla B åkte iväg på bvc. Efter dryga timmen fick jag ett ”lever du :O ?” – sms av M. Ringde upp och berättade om finaste bvc-besöket någonsin. Alla besök är så. För att vi har världens finaste bvc-E som idag gjorde att jag gick därifrån inte bara med härlig lyckokänsla över välmående, superväxande bäbispojke, utan också med sköna känslan efter att ha fått babblat en massa livet… och alltsammans kändes som om jag varit hos frissan, fast för själen. Så gott.

Så glad för dagen. Som började si och så. Men som blev en så fin dag. Som alldeles helande. Med mina älskade små… som nu sover som tre små minigrisar. Alldeles strax ska jag göra dom sällis. Behöver bara vila lite innan sömnen…

Hoppas att ni har haft det gott idag. Det är tusan inte bara, att dra igång vardagståget alltså! Eller vad säger ni?

 

 

Lillafrun