Det är kalasfredag.

Vi öppnar dom gamla, älskade småskavda köksskåpen. Drar fram porslin hejvilt. Loppat och nytt i salig blandning. Lägger på vår dukningsspecial på borden; vitt underlakan och spetsgardin… inhandlades massor (billigt på blågula huset, ni vet!) till vårt bröllop och det blir så himmelens fint att duka med… bara att kasta in i tvättmaskinen sedan, utan krusiduller och larviga gradtal. Tjavar ut på åkern och plockar in löv, som piff till dukningen. Småttingar och mor är ett sammansvetsat team. Och det dukas. Högt och lågt. När Storkalas ska till är det mycket att tänka på, men med listor och alltid väl tilltaget med tid, så har vi det liksom mysigt hela vägen.

Kalas ska vara kul, jag vill att barnen ska få vara med och fixa och greja, utan en tokstressad mor med stressig rök ut genom näsan. Kommer ihåg att jag var tokstressad innan Sixtens 1-årskalas…. nu, tre år senare, med tre ungar som min ”hjälp” i köket, är jag lugn som en filbunke (typ). Coolt, tycker jag!

Vi är pirriga i magarna och förväntansfulla hela gänget, förstås! Särskilt den lille Minimannen. Han äääälskar kalas, förstår ni. Är så rar och berömmer sin mor för hur fint han tycker att hon dukar och så. Och har idag räknat ner timmarna tills kalastiden…. lång dag, mao.

Ikväll fyller vi det- dagen till ära -solbadande hemmet med 21 älskade människor. Känns som ett så ypperligt sätt att starta denna första helg i oktober på.

… och som pricken över allt, fick mannen preciiiis in våra nymålade (jo torkade, förstås) fönsterbågar till salen, som liksom legat lite på eftersläp.. vi har haft tältfönster där inne till alldeles nyss, alltså. Men mer om det en annan dag!

Nu?

-Höstigt födelsedagskalas!

Önskar er en god, god start på helgen fina ni!

Lillafrun