Hej i måndagen mina vänner!

Anar ni vad jag sitter och kvällsdrömmer om, efter ännu en så supersupersur och regntung dag? Men äsch. Vad är väder ändå….

Men lite snö. Alltså nej, det behöver inte bli mängden som i vintras, som ni kikar på bilderna här… men liiite vitt ändå? Det är så mörkt om dagarna nu att barnen tror att det är kväll när klockan är tre på eftermiddagen. Nåja. Nog om det. Lite småspännande är det ändå; ”ska vi få någon snö till jul…?”

…

Måndagshälsningen!

Med lite catch up från helgen och med veckans planer.

Vi hade mycket mysig helg. Första halvan var absolut hellugn. Så välbehövligt. Andra halvan, var ivrig och idog. Med mysig julskyltningssväng på toppen. Och idag har vi i vanlig ordning Tillsammansmåndag. Den har varit fartig och innehållit spännande saker här hemma, jag lovar berätta mer en annan dag! Trött i huvudet efter dagens intryck och spänning, var det så himmelens skönt att möta upp Storan nu ikväll. Dra på sig reflexvästen och pannlampan, gå armkrok på ishalka och grusade vägar. Prata, prata, prata. Avhandla senaste veckans Livet, under en timme med en älskad. Det är tusan en investering för hela veckan sedan. Så lycklig för varje måndagsträff vi får till.

Den här veckan, då. Känner mig bara så pepp på vardagslivet. Varje dag är härlig nu. Decembermyset. Och att vi på fredag får landa in i helgen, uuutan att den där Vackerpappan ska iväg på uppdrag.

Jag tänker att vardag är en så himla stor del av livet, därför är tacksamheten så stor när vi nu känner att vi har så himla gott flow och god balans…

Vi har levt en drös olika vardagsliv kan man säga.

Ett i Piteå, norrnorr. Först som två studenter. Sen som två gifta studenter. Följt av en gravid musikhögskolestudent och en ung skäggig med nystartat företag. Därefter, ett vardagsliv, med en liten bäbis, examensarbetesstudier och mannen-uppdragande i ett endaste pussel. Ett annat slags vardagsliv sedan, som nyblivna Drömgårdsägare.. en mamma som jobbade sitt första musikfröken-år och var preggo med Lillasyster, Minimannen som var på föris och en pappa som uppdragade. En tredje variant.. när Juniflickan fötts… och M bodde borta i jobb, massor. Det var min tuffaste höst i livet. Hemma själv med två barn, på denna gamla gård som krävde skottning, säkringar som gick och hej och hå. Till sist hamnade vi i det som är nu och som jag fortfarande är alldeles salig över; efter kämpan och olika vägar tagna. Med en Husritar-Brandis-Ljudjobb-man.. som visserligen arbetar idogt, men som vi ser massor här hemma. Och så jag, med mitt älskade HemmaMammaliv. Gullebarnen hemma. Med lugnet, pysslet och sköna hemmamyset. Förutom Storebror som susar iväg för lektimmar med småvännerna, ett par-tre gånger i veckan. Ja, balansen är så himla härlig. För oss alla i familjen.

Äsch. Det här blev ju så långt så nu sätter jag punkt. Vad jag bjuder er på här inne kommande veckan, det får bli överraskning, helt enkelt!

Hoppas att ni haft god veckostart, alla ni!

Lillafrun