Så blev det alldeles i slutet av Julehelgen och vårt hem skulle fyllas med alla som bara kunde komma, från Storfamiljen.

Våra föräldrar, syskon, barnens kusiner och så. Rikedomen!

Jag älskar, älskar, älskar att ställa till med sånt här ståhej!

Visst, det är förstås lite arbetssamt också. Men ohyggligt roligt. Allt pyssel innan. Bakande, lagande… och bara att duka fint.

Släpa in granris och knipsa av, dra fram en drös pumlor och strössla ut och bara låta kreativiteten flöda som den vill utan att en endaste undrar varför i hela friden jag går lös..

I vanlig ordning behövs det möbleras om på ett eller annat sätt när vi ska få plats allihopa,

-julegranen släpades iväg in i hörnet och matbordet hoppade ut mitt i Salen och till sist hade vi stjärterum till varendaste gäst.

När hemmet var mer än redo, maten lagad, marschallerna tända och hela familjen julefina.... då började det knacka på dörren..

..och in strömmade Storfamiljen. För Julebaluns här på Drömgården.!
Mannen hälsade välkommen och sen följde mysig mingelstund …

… med Pippi Långstrump-sång och massor av småsurr. ..samtidigt som vi hade småsjåig stund ute i köket där allt skulle bli varmt och klart samtidigt. Skrattigt och härligt ändå och med Storan som vår kökshjälp då, hon tyckte själv inte att hon gjorde ett dugg men ni vet, många små små handtag kan vara så värdefulla!

Och till sist!

–

Till varmrätt serverades helstekt lax, västerbottensost-gratinerad pressad potatis, smörstekta haricoverts, rykande varm mild, men småsyrlig sås, sallad och hembakta tunnbrödet från ”Tunnbrödgubben” förstås.Gullisar åt och syntes njuta så.

Till efterrätt hade jag chansat ihop någonting, som så lyckligt visade sig bli goda smaker ihop. Lingonparfait med salt kolasås och sega mandelflarn. Kittlade dödsskönt i kistan..

Till småttingarna hade jag gjort maränger så dom kunde komponera ihop en liten sviss hur dom nu ville!

Sovrummet förvandlades till filmmys. Kusingänget slog sig ner med varsina chipsskålar och mådde som prinsar och prinsessor..

Medan Salen förvandlades till En Magisk Musikstund jag sent glömmer.

Storan hade på äkta Musikfrökenvis förberett med en lunta allsångshäften. Så spelade pappsen och mannen gitarr. Storan piano. Jag fiol. Och hela älskade skaran av familj, sjöng och sjöng. Det är helt otroligt roligt att både M´s och min familj är musikälskare.

Vi fick sån feeling. Stilla natt. Julen är här. O helga natt. Och så vidare. 

Till sist var klockan närmare mitt i natten och oljemarschallerna brann fortfarande så vackert där ute.

Vi kramade älskade hejdå..

..och samtliga var vi överens om att det varit en riktig toppenkväll.

-”Det här är den värsta stunden”, sa Minimannen bestämt. Och mitt stora lillhjärta syftade förstås på att det är skrot och skräp när kalaset tar slut… men vi somnade i en trasselhög i storsängen så skönt, överens om att kvällen varit som magi och att det är tur att det kommer fler kalas…

Så, så gick det till. Den där Annandagskvällen, alldeles i slutet av julehelgen, när vi hade Julebaluns här på Drömgården! Minnservärt. Och mer än så. <3

Lillafrun