När vi vaknar till blå, blå himmel och sol. Beslöt vi att äventyr var på sin plats.
Lagom till att morgonbestyren var gjorda, kokades den varma chokladen. Ostmackorna breddes. Gamla plastburken fylldes med chokladgott.
Skrållans lilla kånken-ryggsäck packades, på önskan av henne själv.
Vi klädde oss varmt allesammans.
En efter en droppade ut genom dörren. Lillprinsen sovandes gott i vagnen. Stora prinsen väntandes, lekandes ute på gården.
Medan vi tjejer till sist blev klara vi med… det var bara det att en liten älskling absoluut skulle ha alllt fika i sin lilla ryggsäck. Så när hon väl fick den på sig, ramlade hon baklänges. Jag fick bita ihop då, för att inte bubbla ut mitt skratt.
”DET HÄÄÄJ ÄJ INTE JOOOLIGT, MAMMA!”…
Så vi mötas på mitten, plocka ur några fikadelar, och alla blev nöjda och iväg det bar…
Målinriktade steg för den ena och spark för den andre.
Framme!
Vid vår alldeles egna Solsida och där ungarna älskar att leka.
Sån makalöst vacker dag.
Som bara blev vackrare och vackrare för varje minut som gick.
Kanske den sötaste lilla fikaryggsäck jag sett!
Storebror och StoraLillasyster slog sig ner.
Och det slurpades festis och varm choklad i en salig blandning. Det var ooomöjligt att ta miste på njutningen som pågick.
Någon annan njöt också. På ett annat vis, bara.
Och den här mamman?
-Med ett face som uppenbarar sig när man inte känt sig på banan men nu sannerligen börjar göra det igen. Mycket, mycket tacksamt. Lycka, helt sonika!
Återigen slog det mig hur glad jag är över att vi hamnade precis här, på vår gamla gård.
Javisst, med skavanker och mängder av önskan om tid och kärlek. Men för det mesta är det bara så roligt och spännande.
Vi bor i en by med hjärtevarma människor. Det händer knappt att någon går förbi här utan att säga ”vad fiint ni gör!”. HUR gulligt är inte det? Människorna. Snälla, alltså.
Och omgivningen? Vårt Hemmahemma och det aboslut vackraste vi vet.
Gården är stor och barnen har såna ytor att leka på. Varje utelekstund är ett äventyr. Jag kan hitta mig själv dagdrömmandes nu och då.. jag drömmer om hästar galopperandes över vår åker. Om höns kacklandes. Om mig och mannen och skaran barn lyckligt i kring. Vi har absolut allt vi kan önska, redan nu. Men det är härligt att drömma, visst? Aldrig, aldrig sluta drömma.
Så, så gick det till.
När vi gick iväg för det största av äventyr. Ja, alltså. Inte största som i längst bort, mest penga-kostsamt eller så. Bara störst, som i känslan hos dom små barnen och därmed hos mamman. Dom pliriga ögonen där dom satt i sin ”Koja” i lagården. Ätandes sedan-födelsedagskalaset-rullade chokladbollar. På en tisdag.
Att vara mitt i livet. Tillsammans med dom. Få göra morgon, ha dag och gäspa kväll. Fylla dagarna med liv. Det är banne mig det finaste jag vet!
Detta HemmaMammaliv, alltså. Jag är inte mätt. Inte på en fläck.
Lillafrun
Hej E! Är lite nyfiken. Är du introvert? Dvs kan du få längtan att vara med vänner med ibland? Uppfattar det som att det bara händer några gånger per år. Men att ha en bästis att hänga med i det vardagliga liksom? Eller ha en spelkväll med vänner eller liknande?
Hej Mia!
Jag får svälja bubblande skrattet lite, för nej. -Jag ÄLSKAR att träffa människor! Men du vet, (eller också gör du inte det, och då kan det vara svårt att förstå och därmed kännas relevant med denna fråga…), ett fullfartigt småttingliv där vi är alldeles nöjda om vi just hinner se varandra, jag och M (min LIVETS BÄSTIS) ibland och träffa kompisar ett gäng gånger om året. I övrigt så trivs vi vansinnigt bra i vårt eget sällskap som storliten familj, och med Storfamiljen i kring är livet fullt av möten som fyller hjärtat. Våra vänner bor utspridda över landet, men vi ser till att ta alla chanser för att ses
Vi är så himla lyckliga över allt livet erbjuder just nu och tänker att allt som inte hinns med just nu, men som ändå ligger oss varmt om hjärtat (som att vara ute och musicera, ta upp hästandet, susa iväg på tumanhand-tid); Var sak, har sin tid, vet du. 😉
Hoppas din onsdag blir härlig!
Underbart! De små äventyren är ju de allra bästa! Här hemma blir barnen SÅ glada när jag packar iordning alla små mini-Kånkens med fika/mellis och säger till den äldsta att hon får ta med syskonskaran på utflykt i trädgården. Sen smyger jag runt här inne och tjuvkikar i fönstren, så mysigt att de dem i smyg 💙
Ja, helt ljuvliga! Och din idé lät hur mysig som helst ju!!