Det var den allra sista juniveckan. Med blandad sommarlovskompott och inre känslor. Många lyckliga stunder, naggade av en del bekymmer. Som ju livet är, ju.
Vi tar några glimtar jag sparat i min hjärteask.
Små fotspåren från lyckliga små när vi var och badade i sjön.
Glasstunderna. Där vi pratar om ditt och datt.
Juni första tandisbesök. Där lilla treåringen gapade så duktigt och visade upp tuggisarna. ”Och jag bet inte tandläkarn!”, sa hon nöjt när hon berättade för pappsen sedan om hennes upplevelse.
Jag minns turen till Tant G. Hon blir så glad när vi dyker upp.
Dikeskanterna började skifta från midsommarblommor till juliblomster.. vi njöt av nattningsturer om kvällarna. Framtill att morsan blev opigg.
Sommarlovsfika. Gånger många gånger, på en sommarlovsvecka. Som det ska vara!
Vädret var växlande. Inte så värst varmt, ganska superblåsigt också. Men slumrandet i vagnen var gott, så gott.
Jag njöt av vår trädgård. Plockade bukett efter bukett. Som den där i bild, som min älskade Svåger fick som födelsedagsbukett.
För förstås var vi på kalas också. Denna gången i älskade Mäjadalen. Vi snittar väl typ ett kalas i veckan från maj till juli, i storfamiljen. Plus morsdag och student och så under den tiden också. Älskvärt. Sån ohygglig ynnest! Fira tillsammans. Och mums, vilket kalas det där var!
Så blev det fredag och jag fick många kramar av han jag älskar så.
Vi åt kyckligsallad och hade soft fredagkväll.
Vi bytte ut kvällsnattandet mot en liten utflykt. Till en utav alla vackra platser vi har omkring oss. Älskade Höga Kusten.
I helgen när vi var hos Mamma och Pappa, drog jag och mor på loppistur. Höjdaren ser ni i bild här. Och sooom jag fått cirka en mängd frågor om ”var???”. Antik&Loppis i Kyrkdal. Jag måste dit igen. Alltså, måste. Galet ställe.
Veckans sista dag spenderade jag i köket. Himlen var regntung, det kom skurar nu och då och jag bakade och bakade..
För Tada! Julimånaden är här och näst på tur att fylla år är älskade Mannen. Den här veckan innehåller en del födelsedags- och kalasfix. Och så många renoveringstimmar vi mäktar med, Team Drömgården. Å, häromkvällen var jag uppe en sväng. Äntligen. Ni vet, full rulle här nere med kidsen, så hinner jag inte upp så ofta för den där rangliga stegen som jag absolut inte kan ha en unge med mig på. Och, jag tappade andan lite. Hade kameran med mig och hoppas att jag fångade några bilder som kan vara roliga för er att se. Förbereder till ett inlägg nu under veckan, lovar. Ni ska få se vår odlingstäppa också. Ett litet recept dimper kanske också ner. Mm.. typ så. Med Liivet som vägvisare. Alltid.
-Ok. Juli. Välkommen. Jag tror du blir vacker!
Må gott alla ni, så hörs vi snart igen!
Senaste kommentarer