Luften är hög och himlen blå. Min egen suck dras i samma takt som naturen.

För var dag, blir det mer och mer höstligt.

Dagarna flätas samman av Drömgårdsliv.

Från morgon till kväll. Plötsligt är det fredag!

Hemmet doftar lavendel från linoljesåpan. Färska blombuketter står strösslade i hemmet. Kattpojkarna tassar in med sina leriga tassar. Jag går in i tvättrummet och känner att det fasiken är lyx med tvättmaskin, trots att tvättstugan här hos oss nästan är obefintlig och hejdlöst trång. Kikar in genom den där fula byggdörren i plast i hallen, undrar hur det gått för mannen där uppe den här veckan. Det är inte lätt alltid. Att hinna och mäkta med den där renoveringen. Men små steg är också steg framåt..

Häller upp kaffet, skvätter i lite mjölk som gått ut för ett par dagar sedan men som nog inte är sur. Tror jag. Sörplar bland dom gulligaste ungarna jag vet om. Beundrar dom maffiga dahliorna, från vår alldeles egna trädgård.

Tittar på klockan. Gläds av tanken på att han jag älskar mest snart kommer hem, och tre och en halv dag av tillsammanstid tar vid. Som vi alltid har det. Vad som vi unnar oss. Inte det som ger oss mest pengar, nej. Men tid. Tillsammans. Det viktigaste för oss.

Det är en mäktig känsla. Att göra dom val vi kan, utifrån våra behov. Som man bör egentligen, visst? Men oj så många gånger jag hör hur mycket stress och obehag som vilar över mångas vardag… där svaret egentligen inte finns varför, utan alltsammans är i en ekorres hjul, bara för att man ska göra så. Det är normen.

Jag säger inte att vi lever det optimala livet för alla. Men för oss.

Rönnen är röd och grönskan har börjat blekna. Tvätt hänger kvar där ute på strecket sedan dagar tillbaka, kanske hinner den torka den här gången då? innan nästa störtskur kommer..,eller så kanske inte. Vilken tur att barnvagnarna, som glömdes ute i ösregnet en natt, är torra nu i alla fall. Äsch. Världsliga ting. Liven lever och mår gott. Det är vad som räknas.

Jag tänker tillbaka på ännu en handfull dagar av HemmaMammaliv och blir lite gråtig. Jag är fredagstrött och kanske lite extra lättrörd därför, jag vet. Men näpp. Tiden i livet just nu. Den är magi. 

Medan Lillebror sover, river jag av ett gympapass på köksgolvet. Sen går vi ut, hela konkarongen. Pappan kommer hem. Vi får mysigaste spontanbesöket av människor som har bo i mitt hjärta. Jag och Juniflickan ”gungar spindel”, medan Storebror ger fart till Lillebror. Storasyskonen springer iväg och leker med småvännerna och återvänder hem rödblommiga och lyckliga. Sen sitter vi där vid gamla slagbordet, hela familjen samlad, middagen står på bordet, när femåringen utbrister ”nu tillsammansskålar vi hörni!”. –För livet. 

Det vi lever här och nu. En dag i sänder. Vårt ”Drömgårdsliv”. 

Inte perfekt på något vis. Men här lever vi. Vår Dröm.

Och jag önskar att fler med oss, helst alla, kan och gör sina val som skapar det liv som fyller själen med gott för just dig. Gör vad du mår gott av. Omringas med dom som älskar dig. Skapa ditt liv allt vad du bara kan. 

Inte bara susa på ”bara för att”. Utan lyssna inåt och göra val som fyller hjärtat med gott. För hur det är. Så har vi bara ett endaste var, av det häftigaste som finns…

…

Ta hand om er. Hoppas att er helg blir fin. Fyll den med själagott. Så hörs vi snart igen!

Emmeli