Hej och God Lucia till er alla!

.. som ni märker. Livet, är till bredden fyllt här just nu och än hur mycket jag längtar efter att sätta mig här och låta hjärtat tömmas på ord.. så finns inte tiden just nu. Men vi deppar inte för det, käre värld. Snart kanske det ser annorlunda ut. Hoppas så.

Just nu. Längtar jag halvt ihjäl mig efter jullov, pärlbandet av dagar med tillsammanstid… mysiga lovpåhitt, lugnare tempo, mysvila med bäbis, krama älskad och efterlängtad storfamilj..den här hösten har varit maxad för mig, min lilla familj och vår storfamilj. Alltsammans börjar ta ut sin rätt nu. Energin är inte hög. Ena dagen känner jag ”idag är jag stark, det här klarar vi”. Nästa, känner jag mig alldeles trasig inombords. Ibland måste man bara få bryta ihop.

Lill-Olof är min ”snuttefilt”. Hans leenden gör att världen stannar och alla bekymmer försvinner för ett slag. Lilla gullungen. Som älskar att gosa, ammemysa och skämmer bort oss med oförskämt god sömn om nätterna, så vi har chans att tanka nya krafter under natten. Gudomligt skönt.

Nu kikar vi på veckan som gick.. innehållandes berg-och-dal-banan vi kallar Livet.

Vi började veckan peppigt. Trots helgens magsjukehärva. Men det var ju bara en unge som haffats av snusket än så länge och han var ju redan pigg, så vi var glada. Firade med stjärtlappsrace hela gänget! Ni må tro barnen älskar när mamma och pappa också är med och åker.

• 

• 

och såhär ser vår hall ut, mest jämt. Vi är ju ute så mycket och många är vi… Bristen på förvaring i detta hem börjar ta ut sin rätt nu med fyra barn. Men äsch. Det funkar fint, nu också. Efter att alla hade hjälpts åt att plocka i ordning hemmet någotsånär, firade vi med varm choklad i matrummet. Alltsammans en god veckostart!

Ny dag. Mor och alla barnen hemma. Magis är inget vi vill sprida vidare, vi som har så lätt att hålla skolbarnet hemma en extra dag, tog chansen till ännu en hemmamysdag.

Dagliga hemmabestyr gjordes. Barnen är så himla duktiga där dom grejar för djuren. Hästar, katter och småfåglarna. Alla ska pysslas om och få sitt.

Sagolikt!

• 

• 

Det blev lill-lördag och jag bakade pepparkakor. Barnen hade ju fått baka till sina småburkar redan, så nu var det min alldeles egna pepparkaksstund. Stjärnor och hjärtan.

På torsdagen kände vi oss så trötta. Tråkiga grejer som händer oss i kring, sög energin ur morsan… vi gjorde något vi ytterst sällan gör; kröp ner under täcket igen efter frukosten. Lillebrorsorna somnade bredvid varandra och jag tog min älsklingsflicka i famnen och läste bok. Fy farao, vilken lyx, att kunna om vi bara vill. Vi struntade sedan i torsdagsstädningen och gick ut och byggde snögubbe innan lugna tempot återtogs igen.

Och plötsligt var det fredag och upp igen det bar för bergochdalbanan. Det handlades, städades och fejades. Mamman släpptes ut på en långpromenad i snömodd, puls tickade gott och endorfinerna dansade. Till kvällen strök pappan finskjortan och drog iväg med jobbet på tjusigt julbord. Jag hade preciis skurat klart köksgolvet och skulle sätta igång med middagen till oss som skulle fredagsmysa hemma… dååå, kom Herr Äckelsjuka på besök (IGEN!!!). Nästan en veckas mellanrum på barnen.

3,5-åringen har aldrig varit med om denna snusksjuka, men nu var det hans tur. Stackarn. Själv undrade jag om någon riggat alltsammans och stod och filmade för dolda kameran…

Särskilt ”scenen” där jag stod och ammade bäbis med halva kroppen och ”fångade dagens lunch i hink” med den andra… käre värld.

Försökte samtidigt ordna mys för dom två som var taggade på allt fredagsmys vi planerat. Så Storasyskonen satt i matrummet och spisade julmusik och stoppade nejlikor i apelsin…noll knussliga med att Lillebroren mådde pyton stundvis.. dom var hejjaklack då och återvände sedan till sitt pyssel;”Det här är julstämning på riktigt, mamma”, .. (haha, älskade barn!).

Själv var jag mäkta nöjd över att ha fått ihop den kvällen… puh.

Lördagen blev en långsam historia. Tvättmaskinen gjorde sitt yttersta dagen lång. Friskluften var god och snön ypperlig för snögubbebygge. Den här heter Olof, förstås.

M var världsgullig och ordnade minijulbord till kvällen, så att ”det inte bara var han som blivit bortskämd med det”. Han är den finaste människan jag vet.

Och så blev det söndag och tredje advent. Vi tillbringade många timmar ute. Himlen var så häftigt blå.

Till kvällen la sig lugnet. Ungar slumrade i renbäddade sängar. Ännu hade ingen mer blivit sjuk. Katterna låg i en trasslig hög på matrumsgolvet. Dagen hade varit som livet är i kvadrat just nu; Intensivt. Stundvis känns allt som en cirkus. Stundvis har vi superkoll på läget. Nånstans där mittemellan är prima. Kvällsstunden god för päronen…

Nu är vi här. Luciamåndag!

Önskeplaner för den fjärde adventsveckan!

-Ta en dag i taget och försöka ta hand om oss allt vi kan.. Just nu är energin inte hög. Tvärtom. Fokus på ”fylla på” får det bli, allt som går. Önskar så så såå att barnen ska få vara friska, alla fyra samtidigt!! .. denna hösten slår rekord i småttingsjukor här hemma. Väntat efter coronatid där det knappt cirkulerat några ”vanliga småttingsjukor”.

-Välkomna Hovis som ska kitta Isprinsen med vinterskoning!

-Söka julgran och klä den! .. längtar som ett barn till precis det.

-Publicera sista samarbetena innan jul! Så tacksam för att ni är positiva till även dessa inlägg. Det är mycket jobb bakom och alltid hjärta och själ. Eran feedback betyder mycket.

-Handla julklappar! … nog aldrig varit i så dålig julklappsfas. Men det ordnar sig. Några få klappar ska ordnas.

– .. och det ni ser nedan!

Pussa Isprins, andas djupt och följa med i den där berg-och-dal-banan vi kallar livet.

Och säga till mig själv som jag säger till alla andra; det behöver inte vara en jul som den alltid har varit, det kan bli bra ändå… det göör ingenting att du inte får till allt det där pysslet som du älskar att göra men som du i år måste slå trippelknut på dig själv för att hinna med både tre små barn, en bäbis och röran i livet i kring.. skiit i saker! Prioritera stenhårt. För du vill liksom hellre hinna pussa och uppleva bäbis och vara närvarande med barnen än att slå rekord i julepåtande.. allt har sin tid.. och fokuset just nu, är att ta hand om oss, jula lite lagom och knäppa händerna för att storfamiljen får vara hel och samlad när julen står för dörren.

…

Ta hand om er. Allt ni kan! Så hoppas jag att vi hörs snart igen!

Emmeli