Om jag bortser från allt elände i världen som jag inte kan styra över, så vaknar vi till en helt fantastisk måndagmorgon.
Jag önskar att jag kunde knäppa med fingrarna och ordna världsfred, men det är omöjligt. Väljer därför att göra allt jag kan, med det jag kan råda över. Göra allt för att vi ska ha det så gott som möjligt, här och nu, till exempel. En dag i sänder, som vanligt på ett sätt. Just nu leker StoraLillasyster och StoraLillebror för fullt där nere i salen. Dom bygger hus och håller just nu på att göra det mysigt ”i sina rum”. Jag smyger upp till min skrivarhörna med min bäbis i sällskap. Han gungar med väldig fart babysittern medan jag passar på att kika in här..
Låt oss se vad senaste dagarna här på gården innehållit och vad önskeplanerna för nya veckan är.
Veckan som gick;
Började vi med skare-njuteri.
Tre stunder där samtliga storasyskon susade iväg på kottetimmar/skoltimmar och kvar hemma blev jag och min lillprins.. så ”knasiga” timmar.. jag kände mig halv, fri, fylld av separationsångest, stolt och lycklig. Samtidigt. Mammahjärtat, ni vet. Här hemma fick vi inte mycket nytta gjort, bara det viktigaste; att gosa, pussas och kramas. Ammemysa i lugnan ro och tjava långprommis. Ljuvligt!
Ljuvligt också, att få möta upp storlilla gänget mitt i dagen sedan. Fulltaligt hemmagäng och brofika ute i vårvintervädret.
Vi donade med allt möjligt. Några lådor och skåp tog vi oss igenom och fick ordning och reda i. Skönt!
Försådden är nu igång! .. samma känsla varje mars. Nybörjarkänslan! Men ändå med lite erfarenhet i ryggen. Härlig kombo.
Den här individen gav mig hopp och lyckokänslor. Jag har haft/har så otroligt mycket ångest efter att krig-helvetet drog igång.. jag vet också, att är det någon tid på året som jag har ångestkänslor så är det nu..som att kroppen och knoppen behöver lite tid på sig att komma i fas med naturens energisprång från vintervila till vårnipper. Så, jag tänker att på ett sätt fungerar min kropp ”som den brukar”. Jag ”omfamnar skiten”, stretar inte emot. Att vara amme-mamma är också en himla hormon-svängom förstås..men, helt klart är alltsammans kryddat av världsläget, det är bara för bedrövligt hemskt alltihopa. Att få ge sig ut med häst och bara fokusera tankarna på det, är ljuvligt.
Men himmel vad härligt det är, att vi går mot vår. Ljusare och ljusare för varje dag. Nu börjar kropp och knopp komma i kapp och det känns så skönt. Vi finner vårtecken varje dag. Barnen känns så lyckliga. Och det är bästa känslan jag vet!
Min lilla älskade B. Skönt med en slummer på sofflocket på eftermiddagen, menar han fortfarande. Så mysigt tycker jag. Bädda om i vagnen eller inne i mysig vrå. Vila, är ju himla gott ju!
Helgen har vi fyllt med så mycket gott vi kunnat. Sömn, vila, återhämtning. Uteluncher. Friskluft. Motionerande. Fika. Träffat älskade Lillis (min systerdotter som bara är 5,5 år yngre än mig och som min lillasyster <3) och hennes söta, söta familj. Så fräsigt att vi fick våra bäbisar med bara några dagars mellanrum.
Ligga i famnen på den skäggige. Bara vara tillsammans. Med den blåaste av himmel ovanför. Och varmgrader så många, att det inte kändes som mars utan snarare i slutet av april eller så..
Och barnen har veckan lång pysslat och pysslat för veckans sista dag vankades det nämligen kusinkalas och det var så trevligt och gott så oj oj.
Den här synen från soliga söndagen, bäddar jag om varmt i hjärteasken. Barnen kämpade ut cyklarna själva från lagården. Grusvägen doftade vår. M och Ikran hade precis avslutat ett pass i snön ute på lägdan. Det var varmt så varmt. Bäbisen sov i lite kläder i ullsäcken i vagnen. Och jag fick bara vara mitt i hela alltet. Önskar mig inget mer. Somnade trygga och tacksamma till kvällen. En lyx större än allt stort.
…
Redo för ny marsvecka!
Önskeplaner för vecka 12
-Möta en hop marsdagar att fylla med livet! ... ni vet, jonglerandet med alla möjliga bollar. Hemmaliv, arbete, brandisjour, föräldraförenings-möte, aktivitetsskjutsningar, vardagsbestyr, diskberg, trasig tvättmaskin (hej vad det inte passar i en fyrbarnsfamilj…) och så vidare. LYX. Hela alltet! Att få leva, var dag, tillsammans.
-Fortsätta så! jo, jo.. nu är det bara att mata på där uppe i odlingsrummet! Gör ett blogginlägg senare i veckan om vad jag testar för en liten ny ”taktik” i år..
-Admin-fix! .. jag gillar att vara kreativ. pappersfix är inte min grej… tur jag har världens bästa admin-hjälp aka make till min hjälp.
-Kanske är det här veckan jag gör det lite vårigt på bron? … är så sugen på penséer… hur många minus klarar dom mån tro?
-Träffa hjärtevänner!
…
Önskar er alla en god marsvecka. Vi hörs snart igen! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Somna vid barnens nattning och vakna till utvilad fredag. Slira runt med skurtrasa, rensa ur ena lillungens garderob, försöka hitta platsen till små udda-leksaksbitar. Öppna fönsterhasparna och släppa in friskluft i hemmet för vad som känns som första gången på en evighet. Låta finkuddarna vädras ute i friska marsvinden.
Medan pappan jobbar med badrumsprojektet som stått stilla i veckor. Bäbisen snusar i vagnen. Då tar jag mina ”tre stora” och firar fredag. Med den flärdfullaste av shoppingtur. Våra mått mätt.
Vi tar lill-coop först. Handlar mat och gotta inför helgen. Hinner träffa en rad ”kändisar” att utbyta några ord med. Alltid träffar man någon man känner.
Vidare till kupan, Röda korset, sedan. Finner den finaste boken för en tjugolapp. ”Vi är syskon”, heter den. Första berättelsen i denna bok har vi redan, den är så söt. Men resterande elva, har vi aldrig läst. Ser fram emot det.
Sen tjavar vi till blomsterbutiken, som ligger alldeles intill. Där älskar vi också att vara. Finns så förskräckligt mycket fint där ju. Idag blev det ännu ett fång av sånt som står i sisådär tre veckor. Mycket för lilla pengen då!
En fröpåse råkade också hänga med…. malva, en sån tacksam liten blomma att direktså och njuta utav ända, ända till frosten nyper.
Till sist kikade vi in på den andra favvisloppisen. Träffar söta damen som fullkomligen jublar när vi kommer in genom dörren. ”Men HEJ! åÅåå, vad roooligt att se barna!”, utbrister hon. Bättre välkomnande än så? Nej det kunde vi inte få. Lilla loppisen fylls sannerligen med liv och ungarna är lika loppistokiga som sin mor. Hittar någon liten grej var. Själv fann en söt skål. Och en liten påskkyckling att ge till någon vi tycker om. Vi swishar och säger tack och hejdå.
Sen slirade vi hemåt igen. Fy tusan vad jag älskar att bo i vår lilla by.
Den skäggige kutade iväg på fredagsfys, innan jag fick min långpromenad med båda armarna svängandes. Årets första grillmiddag blev det sedan. Väldigt gott! Ja barnen fick önska grill och valde falukorv på tvären i alla fall. Varför bryta ett vinnande koncept, menade dom.. medan vi päronen åt en god köttbit från våra norrländska bönder, förstås.
Nu väntar helgen på både er och oss. Vi önskar varandra en god sådan, eller hur?
Ta en dag i taget och fylla dagarna med liv. Det är vår plan. Ta hand om er så hörs vi snart igen!
När stora världen stormar, känner jag mig mer kär än någonsin i vår gamla 1800-talsgård som stått stadig genom många vindar. Fy farao vilken lyx, för oss hela familjen, att få kalla den här plätten jord för våran.
Just nu. Drömmer jag mig bort lite. Stundvis. Bara för att få vila. Från oron. Rädslan. Och framförallt, tankarna på vad familjer, mammor, pappor.. och alla små barn, tvingas gå igenom just nu.
.. längtar bort, ja. Som till det här. Ljumma sommarkvällar, med en liten i skrindan. Ta turen in i odlingarna.. strosa bekymmersfritt bland ätbart och blomster..
Det är så härligt med trädgårdslivet, tycker jag.. det blir som en ny resa varje år. Jag känner mig som en nybörjare varje mars när fröpåsarna ska sprättas. Lika pirrigt varje gång. Älskar att få upptäcka nya sorter, tips, sätt att göra. Att lära. Och hur alltsammans kommer se ut till sommaren, det har jag aldrig någon aning om mer än att jag har, någorlunda, koll på vad som såtts.. hejvilt på feeling! Så ordnas vår trädgård.
Himla härligt är det också att tänka på dom där orden; ”alla gör vi olika och tänk, blommar gör det ändå!”
Det här var en av förra årets favoriter, som jag nu hade gett upp hoppet om att få tag på. Har ringt runt på blomsterbutiker, länsat nätet, tradera..Sommarphloxen, cherry caramel… eftertraktad, minst sagt.
Så damp detta ner i brevlådan idag;
”Hej Emmeli
Här kommer fröerna du sökte
Lycka till med dina blomsterodlingar i sommar!!
Som betalning för detta kan du swisha 50 kr till UNICEF, märk med Ukraina
Kram Jennie”
.. dessutom, med de ljuvaste av ord på baksidan kortet. Dont be afraid.
Himmel, vilka hjärtegoda följare vi har. Blev så rörd av denna post.
…
Kände starkt hopp! Godhet ska vinna. Punkt. Och phlox ska det bli, i stora lass i sommar. Sådetså. Nu ska jag välgörenhets-swisha för jag vet inte vilken gång i ordningen senaste veckorna, innan jag kryper ner bland det lilla snusande gänget i storsängen. Just så.
Jodå. Visst är det så. Att naturen skyndar aldrig, men hinner allt ändå.
Var sak har sin tid. Och var tid har sin charm. Ja ja ja!
Men strunt i det där just nu.
-Ge dig ut med sekatören. Knipsa in några kvistar av syrén eller körsbär. Sätt i vatten.. och njut av knoppar och blom, inne i hemmet. Redan nu. Som en liten föraning av vad som väntar oss.
Vill du ha grönskande påskris, börjar det bli lagom tid att ta in och sätta i vatten nu. Bara en liten påminnelse, för den som vill!
Jag har suddat ut ordet ”god” flera gånger nu. Men jo. HÄR. I vårt land. Här har vi det gott. Och för det är jag obeskrivligt tacksam. Det minsta jag kan göra för alla drabbade människor i lidande och på flykt, är att visa respekt för dom genom att leva min och våran dag här hemma på det tacksammaste av vis.
Nu tittar vi på guldstunder från sportlovsveckan! Kalasiga delar har ni sett en del av, men i övrigt, fylldes sportlovet med;
Bara-vara-tillsammans-tid. Lite inplanerat och mycket tid att bara ta dagen som den kommer. Här hade konstruktörspappan precis kommit hem från jobbet och checkade in på sportlovshänget med ens. Utanför regnade det!
Här hade barnen precis kommit hem efter en skotertur tillsammans med sina kusiner och sin farfar. En höjdare! Mysigt att komma hem och in i värmen sedan. Dagen efter storebrors födelsedag var det också, så det fanns mycket nytt att påta med..
.. som att bygga pyssel, till exempel. Det är något vi verkligen gillar att göra tillsammans.
Förutom ett par dagar av ”surväder”, har vi mestadels fått njuta av härligaste sortens marshimmel..
Ätit uteluncher, en efter en. Grillat korv på längden och tvären.
Och våfflor! Fy tusan, så gott det blir med våfflor över elden.
Dagen vi våffelnjöt, var det så otroligt varmt att det räsertöade och barnen satte sig på lilltrappen och mådde gott i vad som plötsligt kändes som en riktig vårdag! Till kvällen åkte vi till mina föräldrar och bastade. Så själagott hela alltet!
Vi har hästat. Bara vara tillsammans. Pyssla om. Och jobba och leka sig svettiga, förstås.
Life-goal i våra ögon. Ungar och djur i salig, helt naturlig blandning.
Och titta här då! Ett stycke koncentrerad lillplutt som börjat greppa tag i grejer och äälskar sina bitleksaker. Fasligt vad skönt det var också, att dra av sig tjocka overallen och sitta med lite mindre kläder i ullsäcken i vagnen.. succé!
Vi har som ni förstår, spenderat otroligt många timmar ute i ljuva vårvintern. Sportlovat oss allt vi bara orkat. Men så skönt då också, att komma in och drösa ner sig framför en film.. eller somna i soffan en stund..
Jodå! Odlingsrummet är urvädrat och luktar inte längre död husmus. Dahliaknölarna har jag börjat titta lite på och dom flesta verkar ha överlevt så fint medan några tyvärr skrumpnat.. jordsäckar är uppburna, godislådor framställda, petflaskor är fyllda med vatten.. en grovstäd är gjord. Vi är redo för försådd!
Sportlovets sista dag var så fin, den med. Kall till morgonen, så lägdan hade perfekt skare att åka skidor på. Ja, jag gick där, varsomhelst, med barnvagnen också. Jag älskar skare, när man kan gå varsomhelst och snön bär så starkt. Direkt efter denna härliga skid- och promenadstund var vi bjudna på lunch hos vår fina granne. Hon är en pärla för oss, hela familjen. Som en ängel utan vingar!
Till söndagskvällen tog jag min lillminsting och drog till kyrkan på gudstjänst. Väldigt fin stund. När vi kom hem dansade norrskenet på himlen, alla barnen fick gå ut och kika.. innan vi bäddade ner oss, tidigt, tillsammans. Somnade tryggt. På vår plats på jorden.
…
Önskeplaner för vecka 11
–Leva! En dag i taget. Varje dag. Är en gåva! Som ALLTID. Samla på guldstunder. Hur doftar den där lilla plätten gräs och grusväg som tinat fram? Hjälpa hästarna att klia bort lite vinterpäls.. njuta synen av ungar som om eftermiddagarna bara behöver ha galonbrallor och tunnar jacka? Här och nu:a. Allt vi kan!
–Börja förså! Det känns så själagott. Få sätta händerna i jorden. Peta ner små frön. Vattna. Hopp!
–Kanske prickar J och B in några kottertimmar för lek med småkompisarna..
-.. och då, ska jag i såna fall, passa på att göra lite tråksaker, tråk för dom alltså, men härligt tycker mamman; städa och ordna reda i lådor och skåp i köket.
-Motionera!
-Träffa familjerna! <3
…
Nu har jag precis kommit hem efter långpromenad på både skoterspår och helt framtinade grusvägar. Så himla härlig tur.. särskilt, eftersom jag oförhappandes mitt i byn hörde ”Emmeli! Emmeli!”, från en bil… och det visade sig vara en god vän (och hennes söta familj) från högskoletiden som var på genomfart och skulle norrut. Sååå ofantligt roligt. Men näär sågs vi senast? .. undrade vi efter att ha babblat på ett tag. ”Igår”, konstaterade vi.. då det kändes precis så. Men det var nog egentligen en sisådär sju år sedan. Gammal, god vänskap rostar aldrig. Tacksam för sociala medier så vi ständigt håller kontakten också. Men så extra fint att få ses live. <3
Önskar er alla en så god vecka ni bara kan få. Det är tuffa tider nu. Men vi tuffar på oss, också. Stampar ner fötterna, stadigt på jorden. Och ger oss den på att det här eländet bara måste övervinnas av godhet. Ta hand om er, allt ni bara kan!
Senaste kommentarer