Så blev det söndagmorgon och finalen av Slåtterveckan väntade… som utlovat, en dag med växlande molnighet.. där regnet, skulle dra in till kvällen..

..rejäl frulle intogs följt av lite sista-fix med Pelle-traktorn, sen var vi redo..

Vänner och familj vällde in och snabbt syntes inga strängar på övre delen av lägdan. Ni ser också, uppgraderingen detta år; TVÅ traktorer. Och TVÅ vagnar. Tack vare att vi fått låna en traktor och vagn av Snäll-Micke!

Åhåhå, vilken fart det var på årets höbärgande. Dubbeltempo!

Alla hjälpte till på sina vis. Barnen lekte och lekte. Farmor var med Virvelvinden, just där, spatserandes ute på lillvägen.

Bondmoran grejade för fullt i köket.

Och ni mår tro, att jag av flera anledningar längtat till denna hö-dag… jag fick nämligen den här klänningen av min mor för ett litet tag sedan.. ”den kan du ha på slåttanna”, sa hon.. den finaste klänning jag sett. Den bar min mor som ung småttingmor. Jag kände mig så himla fin.

Storstöpa potatissallad till lunch…

Ni vet en sån med, ja färskpotatis förstås men med en massa gott i som salladslök, grönt från landet, tärnat äpple, oliver, fetaost.. och en vinägrett med vitvinsvinäger, olja, salt, peppar och en dutt senap. Till norrländska korvar och en örtkräm. Enkelt och gott!

Allt gick som på räls!

Småttingar utfodrades först, då det sedan mitt i allt väntades fotbollsmatch-spelande under ett par timmar. Som sagt, veckan där logistiken pikade. ”Vem kan åka på fotbollen med dom fem fotbollsspelande barnen?”. Jo, Svåggen! Han kunde ta våran Storbil med många platser och dra iväg med hela fotbollsgänget, så tacksamt!

Lunchpaus ute på gräsmattan i alldeles lagomvarma augustissolen för oss andra sedan.

Sen fortsatte det hårda arbetet.

Och ni ser ju, vi var fullkomligt omringade av superhjältar. Grannen Per-Inge, från Sörgården, kastade höbalar i rasande fart.

På högolvet jobbade bästa Svärfar och Världens Starkaste Fru B.

Ute på lägdan pressade Den skäggige och BästisJonas höbalar i samma fart. Inte kan man tro på denna min att han lyft sisådär tusen balar.

Ja, ni hör ju, drömmens teamwork!!

Nu, snart paus igen!

Jag hade förberett det allra, allra mesta i mat- och fikaväg. Inte så mycket som behövdes nylagas just under dagen, menar jag. Det är ganska så nog att hinna med snurret av framplock, bortplock, disk och så vidare.. och så några småttingar i kring, förstås. En som ska ammas osv. En endaste sväng hann jag ut på högolvet och fick lyfta några balar… hade velat lyfta så, så många fler… jag älskar ju att ta i med kroppen ni vet, men det hanns inte med mer än så för mig. Husmorsklänningen åkte på igen och nu var det dags för fika!

Svärmor och jag teamade väl. Guld värt! Och blåbärskakan jag undrade vad i hela friden jag gjort för något, jag hade nämligen inte dom ingredienser hemma som stod i receptet… jag tog andra… men vet ni?

-Det blev livets saftigaste blåbärskaka, med smul på toppen.

Till vaniljvisp. Hujedamig, den ska ni få recept på, jag lovar!

… ska bara försöka minnas vad jag gjorde…

Barnen lekte och lekte.. det osade Bullerbykänsla när det skrattades inifrån höet.. stundvis var himlen för spännande molnig… skulle regnet komma redan nu?

Där kom Lill-Olof puttrandes fram i traktor med sin älskade Farfar.

.. .samtidigt som dessa tu rullade in på gården, med ett gäng Mammalagade lasagner att värma till middagen.

Jag vet inte om ni känner i orden, hur tacksamma vi är över kärleken vi strösslas..

Det började närma sig… dom allra sista balarna lades på vagnen och nu, tredje året, vet barnen vad som gäller.. och kutade allt vad dom kunde, utför lägdan.

Åka hölass upp till gården… där Skördefesten väntade!

Mat och dryck i massor. Nu skulle det firas!

Mammalagade lasagnerna..

.. och så det där nya receptet jag lagat efter… rotsakslasagne. Den var så enkel att göra och så smakrik och god. Recept kommer på den med!

Till sallad från landet och tunnbröd från tunnbrödsbageriet, Mjälloms, nere i byn.

Vi skålade i bubblor och kalasade till sena kvällen.

Smått obeskrivlig känsla.. att vi fått hjälp att ta in det hö vi till sist denna sommar hade kunnat ägna så efterlängtade dagar åt. Inte trodde vi väl att vi redan var så inbitna på det här… att vi nu, ”känner oss som människor igen”.. när höet är där det ska. Inne, i torra lagårn..

Så det var Slåttanna 2023, det!

En riktig rysare, faktiskt, tycker vi! Men nu har vi vårt hö till älskade hästarna…. och ni mår tro, att det var en ganska så magisk känsla när vi till kvällen sagt ”tack och godnatt”… och det just då, började smattra mot fönsterrutorna… och regnet kom.

…

Ja, fy vad det hade känts både drygt, tråkigt och dyrt.. om vi inte hade lyckats med det här utan måstat köööpa hö, av någon annan(!?). Nä, vi chansade lite, lät en regnskur falla och slapp lyckligt den andra utlovade åskskuren. Vi jobbade järnet, jag och den skäggige, och sedan ynnesten att vi har denna kärleksfulla fallskärm av människor i kring, som finns för oss på olika vis. Gällande slåttern så rår vi upp allt på Team Drömgården.. framtill själva balandet, då bara måste vi vara fler, det handlar om många, många balar som ska lyftas under en dag.. vi skulle aldrig klara det, utan våra hjältar. Tack tack tack TACK våra fina människor för årets hö-hjälp!

Emmeli