Å käre tid, årets slåtter, den tror jag att vi kommer att minnas, för evigt..

Det är nu fjärde sommaren som vi tar in vårt egna hö, ungefär en tredjedel av skörden behöver vi till våra egna djur medan resten levereras till köpare som behöver vår skörd för att deras djur ska ha mat under vintern. Ett mäktigt uppdrag!

Den första sommaren (-21) slog vi marken i tre (!) omgångar, den sommaren var vädret enkelt, det var aldrig ens i närheten att komma regn i höet och vi konstaterade efteråt då, att vi inte hade lärt oss mycket alls efter den sommaren, eftersom vi inte stött på några utmaningar. Nybörjaflax liksom.

Sommaren -22, slog vi marken i två omgångar. Alldeles lämpligt mycket hö att bärga varje bal-party. Inga större problem att finna luckor i vädret heller. Dock utmanande deluxe, då vi hade utmaningar gällande hälsan istället. Det var fruktansvärt tufft, faktiskt.

Förra sommaren (-23) och årets väder… så otroooligt SKÖNT sommarväder ju, sol ömsom regn. Men alldeles OMÖJLIGT att finna slåtter-luckor för oss som måste ha in alldeles TORRT hö. Vi vill heller inte slå för tidigt på sommaren, därför att gräset då innehåller för mycket energi och det är vi hästmänniskor inte intresserade av. Men vi vill heller inte slå föör sent. Andra halvan juli är perfekt.

Slåtter, 28 juli 2024

Så, för att få till det i år, att slåttern inte skulle bli lika sen som den blev förra året (andra halvan augusti då=väldigt näringsfattigt hö), bestämde vi oss i söndags för att gambla lite.. prognosen visade nämligen kanonväder hela veckan, dock inte under onsdagen…

– ”vi slår idag, söndag.. på onsdag kommer det att komma regn men det gör ju inget, direkt efter kommer bra torkväder och vi kan därmed bala och få in höet, lagom till helgen”.

Det är ett sådant familjeföretag att få in höet. Pappan sitter i traktorn. Slår, vänder, vänder, strängar..Uppe på gården puttras det på med matlagning, bakande och förberedelser inför balparty-dagarna och alla barnen med vänner är ett sus i kring. Att tjava nerför lägdan och se hur det går för Pappa H, hör till. Dofta på det nyslagna … och varje år slås av, hur låååång lägdan är.

Men Pyttsan! vad det där väderprgnosen INTE stämde. När vi vaknade på måndag morgon och tittade väderapparna det första vi gjorde i vanlig sommar-ordning.. så bara tittade vi på varandra; ”SKIT!”. Regn onsdag. Regn torsdag. Regn fredag. Regn lördag…. osv.

Höet behöver sina dagar för att torka, gärna fyra-fem.. men den marginalen kunde vi omöjligt få nu.. med precis all mark slagen, allt spelat på ett kort, började stressen pulsera med ens.

Ny plan riggades.

”Vi vänder höet idag, måndag. Vänder det igen så snabbt daggen dragit på tisdag morgon. Strängar direkt efter. Har vi medvind på alla fronter, så är höet torrt nog och vi kan börja bala, redan på tisdag kväll och ända fram till daggen kommer till kvällen. Det blåser västliga vindar och är optimalt torkväder nu, med torrare luft och minimalt med dagg. VI KÖR! Vi får korta av vår vanliga längd av torktid,.. för att överhuvudtaget hinna rädda något av höet innan regnet kommer på onsdag och framåt”.

Sagt och gjort. Under måndagen raggade vi ihop vänner och familj och under tisdag eftermiddag stod Bondmoran klar med tidig middag för ett helt kompani och arbetslag..

Fantastiska människor vällde in och vi tankade oss med energi.. visste att det regnade, bara kilometrar ifrån gården..

-snabbt drog vi igång!

Ljudet av balpressen får det att pirra i magen….. magiskt med våra älskade Torparvänner som alltid finns för oss. Här i syn, Far och Son, på balvagnen.

Ett så otroligt teamwork pågick, på alla fronter.

Bästa Carolin pysslade om hela barnaskaran, totalt nio småungar. Kusin Emanuel, Grannen Per-Inge kastade hö och käraste Torparfrun Nathalie, vår fin-Emil och jag, kånkade höet på plats.

Martin körde balpressen och jag, ja tänka sig, i år fick jag också möjlighet att bära hö.. så otroligt roligt!! Om man älskar att röra på kroppen och ta i, tills musklerna svider, då är detta ett lystmäte.

Sixten och Vidar. Den ena med krycka pga äventyr dagen innan som resulterat i trampade på spik. Sorgsen var lillvännen över att inte kunna vara med och bära hö.

Alla kämpade på. Timme efter timme. Som ännu en skänk från ovan, skingrade molnen sig, kvällssolen sken, övre halvan av lägdan var intagen..

..och vi firade med slåttertårta, toppad med hallon från mor och far. Och så bondkakor till, förstås. Gott, efter att ha burit in strax över 650 höbalar.. med finfint, TORRT hö! Ni anar lyckan..

Satt uppe sent och umgicks, medan barnen spelade fotboll för fullt intill. Samtliga somnade ovaggade till natten. Med känslan av att höet till våra egna älskade djur, var säkrat. Etapp ett av bärgandet, klart.

På onsdagen vaknade vi, gode möra.

Ville helst inte kommentera alls, att det hade kommit lite regn under morgonen… jag pysslade om gänget med nybakt mammabröd och vi peppade oss att ”joodå, det här ska nog gå bra… trots att vi är en väldans mycket mindre skara arbetare idag, än igår”…. molnen svassade på på himlen, solen kom tvärt fram och det yttersta lagret av höet, torkade fort.

Vi drog igång, med sådan fart och skyhög puls på oss alla.

Sixten var så lycklig över att vara bättre i sin fot, det arbetades fröjdigt!

När vi sedan sitter och äter lunch, helt slut efter ett monstertempo med skyhög puls på både balvagn och i lagården… ser vi hur det

snabbt drar ihop sig..

Soligt över lägdan..

… men denna syn åt andra hållet….

”näeh, nu är regnet för nära.. vi hinner inte äta mer nu, nu kör vi igen!”.

Efter ännu en tömd vagn, hoppar nu Emil in i traktorn och kör pressen, medan jag, Sixten och Martin hoppar på vagnen och tar emot balarna.. vilket ÖGONBLICK. Att jobba och slita för vårt, med vår förstfödde så otroligt ivrig att få hjälpa till.

Fantastiska människorna som skulle hämta hö av oss stod beredda och bara matade in balar i transporter ute på lägdan. Nu var klockan tre på eftermiddagen, regndropparna började falla.. det fullkomligt flög balar.

Älskade Pappsen kom förbi och hjälpte oss i mål med det vi kunde.. för nu kom det, regnet, och det med besked…

Det gick nästan hela vägen utan regn… så nära, så nära. Några strängar allra längst ner, möttes av detta regn.

När regnet upphört, drog vi iväg till lillsjön. Olof pekade med sin lilla hand mot Emil och sa; ”DU, ska bära mig!”. Lilla Babybossen som charmar alla han möter, hängde tryggt där på höften och sen badade vi allihopa. Just vad vi alla behövde.

Hem igen sedan för att äta middag tillsammans med fantastiska familjen K som vi önskar att vi bodde lite närmre. Men tänka sig, att det klaffade så väl att darlingarna kunde komma och hjälpa oss i dagarna två. Det finns inga ord för hur tacksamma vi är för all hjälp under dessa två sanslöst hetsiga dagar då höet skulle pressas.

Regnet fortsatte att falla och vi kramade älskade vännerna hejdå innan de påbörjade sin resa norrut.

Det blev alltså några få strängar kvar längst, längst ner på lägdan.. och igår morse, torsdag.. skulle vi enligt prognos ha vaknat till regn. Men icke! Då vaknade vi till sol. Och BLÅST!

Höet hade torkat upp kanon på ovansidan.. så Martin och Olof bara kastade om de strängarna, (strängade om), så undersidan kunde få torka upp under några timmar. Fort var det gjort.. och vi avslutade slåttern på ett nyp oss i armen-vis; Team Drömgården.

Pappan och Lillminstingen i traktorn och Bondmoran, lill-Pigan och de två större smådrängarna, på balvagnen. Sista tonnet hö, var det vi, bara familjen, som tog in. Och med det, blev årets slåtter färdig.

Vilken otroligt välsignad slåtter vi haft, vi är bara så oerhört tacksamma..

..och kanske, har vi aldrig varit såhär inifrån och ut-trötta, som nu. Som vi gett järnet denna vecka. Många, många timmars arbete varje dag och alldeles för lite sömn. Kropparna är som spagetti, trötta knoppar också efter mycket orkande, logistik och rodd. Men wow, vi är inte det minsta skrämda… vi längtar redan till nästa år!
Det här äär verkligen något vi gör med sådan lycka och kärlek till vår älskade gård, djuren, liivet! .. men oooh så arbetsamt det också är! Nu ska vi vila… och njuta av att lyssna till augustiregnet som smattrar…

….

Så det var slåttanna 2024, det.. en riktigt rysare!! Alldeles intill 20 ton hö har bärgats, 1460 stycken ”småbalar” har burits..

-TACK ALLA INBLANDADE, våra älskade vänner och familj!!! <3 ..

-utan er hade det inte varit möjligt. Tack också till ”Traktor-Micke” för lånet av en extra traktor och vagn, helt otroligt bra!!
Och tack så himla mycket för alla knäppta händer, hållna tummar och hejjarop. TACK, det behövdes verkligen och gjorde susen!!

Emmeli