Februari, månaden när ljuset så tydligt återvänt mer och mer för varje dag..
Det här är en av alla utestunder med barnen. Här hade vi tagit oss till byns bästa pulkabacke. Så jobbigt uppför. Så kul utför!
Februarisöndag hos mor och far. Vi gjorde palt tillsammans, mamma och jag. Det blev så himla gott! Och med bastu på det, var paltkomat och tröttheten omöjligt att blunda för….
Livets olika bestyr har gjorts. Det är arbetssamt att bo på en gård med allt vad det innebär. Det är inte för alla. Men tusan, alltså… det är för oss. Vi är så tacksamma över vår plats på jorden.
Här fann jag mig själv mitt i dagliga djursysslorna, stå och glo och förundras.. hur vackert ljuset nådde in i lilla högolvet, alltså.
Två små dagar har jag hoppat in och hjälpt till nere på skolan, men annars, bara, bara fyllt dagarna vanligt hemmaliv. Långa, lugna morgnar med barnen, varje dag.. något utav det bästa.
Vi har pysslat och skapat tillsammans. En lufttorkande lera som jag haft liggande på vänt länge, togs nu fram och det var himla trevligt att greja med. Det gula hjärtat gav jag till den skäggige i alla hjärtans-gåva.. en ”här-kan-du-lägga-din-giftasring-när-du-snickrar-och-grejar-skål”.
Vi har haft helgdagar med fokus på sånt här. Vila, friåkning i ishallen, slalom utför lobryggan, korvätande i snösoffa och så.
Pelargonerna väcktes och hemmets övriga blomster togs omhand. Ja, ja, ja…jag hade förstås liten lekande hjälpreda intill och tillsammans ordnade vi så att det såg för jäkligt ut till sist.. Sivert såg ut att signalera ”Send help, please!”.
Alla hjärtans dag-kram nere i lösdriften. Med en fyrbent Tredje hjulet, tätt intill.
Vi har firat en älskad FarmorMormor. Påminner barnen hela tiden om hur lyxigt det är att vi alla har varandra.. Att vara liten och ha Morfars och Farfars nära, det är en sådan rikedom! Att vara stora och ha mamma och pappa nära, är prick lika lyxigt!
Och ÄNTLIGEN fick jag fart på surdegen efter sååå sömniga månader.
Aldrig stött på maken till så svårväckt typ… Men som kompensation blev det nu helt otroliga bröd, kanske de finaste och godaste jag någonsin lyckats med. Ser så fram emot en vår med många surdegsbak.
Vårvinterdagar har tagits vara på och hjärtat att pumpat på.. hemma-gympa varvat med olika slags motionsturer ute i friska luften.
Kom på att jag ju kunde ta ett kraftigt, långt rep och knyta fast räserkälken runt midjan.. det blev ljuva skoterspårskilometrar med svängande armar på mor och en nöjd liten plutt bakom mig.
Otaligt många timmar har denna familj skrapat ihop i ishallen. En normal hockeyvecka för oss just nu, innebär tre-fyra träningskvällar och matcher på helgerna … men fy farao, vad fint det är, föreningslivet! Tror dock icke att vi skulle kunna njuta av aktivitetsruschen på samma sätta som vi kan nu, om vi båda var iväg 100 % varje vecka. Nu hinner barnen få landa gott mellan skola och aktiviteter och samtidigt är det en stor bonus att hela tiden ha en vuxen människa som jobbar på för fullt i hemmet med alla dess sysslor under dagarna,..
Senaste veckan har vädret svängt från vårvinterhärligt till ångestframkallande varmt, regnigt och söligt. FÖR TIDIGT!! ryter jag för mig själv.
Den som fortsätter blunda för klimatförändringarna och bara kör på. SLUTA!!!! VAKNA!! Ska vi ha någon jord kvar åt våra små och deras små? Vi kröp in på bibblan en utav dagarna och försjönk oss i fina böcker. Lillen läste om bilar om mamman om historia om vår by. Skulle så, så gärna vilja få tag på fler gamla bilder på vår gård…
Gott för själen är det att bara tillåta sig stänga ute omvärlden för ett slag och vara i vår bubbla. Här. Bland tjockpälsade hästar som vill hänga med oss lika mycket som vi vill hänga med dom.
Senaste dagarna har kallgraderna i alla fall kommit tillbaka litegrann och solen har skinit och det råder vårvinter igen. Otroligt skönt. Häromdagen bakade vi bullar.. till sportlovet som står för dörren..
.. och för att kunna fika ute, genast, på solig gårdshustrapp. Tillsammans med kompis, syskon och pappsen som också kom hem tidigt den dagen.
Och tänk, nu har skolbarnen preciis fått sportlov och himmel vad härligt det känns… vila och rutinbryt, varva ner och ladda om.
Hoppas att ni haft ett gott februari.. önskar er alla en god, god start på marsmånaden! <3
Det tjavas skoterspår och åks bob bakom flåsande morsa. Ungarna skridskorejsar och kör dagligen ministörtlopp utför lobryggan med kusinärvda slalomen. Längdskidorna ligger spridda som plockepinn över gården efter alla små turer…. snart, snart är det Sportlov och vi längtar!
Och MELLIS! Himmel vad gott det är med mellis efter alla utetimmar!
I morse provade vi att göra en variant av Mannafrutti inför eftermiddagens mellisstund. Håll tillgodo, här sänder vi det lilla enkla receptet vidare!
Mannafrutti!
(8 små portioner)
Koka mannagrynsgröt av 8 dl mjölk, 1,5 dl mannagryn samt 3/4 tsk salt. Låt alltsammans puttra på svag värme i cirka fem minuter. Rör under tiden. Strössla i lite vaniljpulver om du önskar! Låt sedan gröten svalna.
Värm valfria bär, söta ett uns om du vill.. med honung eller socker, välj själv!
Vänd ner 2 dl vaniljkvarg (ska också kunna bli bra med vanilj-protein-pudding.. ) i gröten.
Fördela gröten i småburkar, skålar eller glas. Ställ in i kylen, några timmar, över natten till exempel..
Servera med sylten på toppen!
Alla portioner är snart redan slut här hemma.. gott betyg! Ahapp, bara att koka en ny omgång då!
Hu, vad den här veckan till stor del känts som en dyster dimma…
För mig började den med en måndag nere på byaskolan. Precis bara timmarna som mina skolbarn går, ypperligt. Lillen var med sin jämnårige kusin och sin Farmor medan. Tisdagen började likt, men denna dag var lillen hos Mormor och Morfar istället. Det är så gott att lilla O kan låna ut sin mor några timmar, så att jag kan få finnas för en hel hoper barn. Vi räknar och lär oss skriva, men det finaste är att få vara den där viktiga vuxna.. som lyssnar, svarar på frågor, berättar, tröstar och finns med öppen famn för den som önskar…och hänger på i bandymatcherna på rasterna (ja vad trodde ni!? spela bandy är ju bland det roligaste som finns!)
Nyhetsläsning tog jag tidigt på morgonen, som alltid, men under dagen hinner jag inte. Så det var först till tisdagkvällen, när jag nattat små, som den så otroligt tragiska nyheten nådde mig. Vart är vi på väg? tänker jag…
Efter att ha sovit otroligt knackigt mellan tisdag och onsdag så beslöt jag mig ändå, för att den där planen att sluta skjutsa barnen till skolan, flytta ner i matkällaren i gula huset, isolera oss från omvärlden osv… INTE är en god lösning, trots allt. Önskar att jag kunde rädda världen, göra det omöjliga möjligt, finnas för alla och en var. Men landade i, att jag bara kan fortsätta andas. Och be. För de drabbade. Och fortsätta min väg fram här på jorden, med mitt inre ljus brinnandes, för det jag tror på. En dag i sänder.
Det var onsdag nu och vi beslöt oss för att göra dagen så god vi bara kunde. Vara tillsammans. Kramas massor. Baka något gott. Efter skolskjuts drog treåringen vagnen kavat genom affärn där vi handlade ingredienser till bakningen, en glad-blomma slank med oss också..
Väl hemma snodde vi ihop allt möjligt gott.
Semmelkaka (recept HÄR) är en favorit och har senaste åren blivit startskottet för semmelnjuteriet..
Storbarnen var några timmar på skolan men alla slutar tidigt den dagen så det var sjävklart att vi mötte upp govännerna sedan… och bara fikade, lekte, surrade och var.
Vi dukade upp och gjorde det så mysigt vi bara kunde, trots att det var töväder och bara small smältdroppar mot fönsterrutorna, så symboliskt för känslan över världen utanför.
Vi hade bakat limpor också. Dessa gjorde jag ofta, ofta när vi studerade på högskolan uppe i norr. De är så otrooligt goda och jag är så glad att jag påmint mig om dom igen.
Trishas Sirapslimpa, en höjdare, jag lovar! Recept finner ni HÄR.
Och ska man smöra för ungskocken, så är det kladdkaka och ballerina som är det lyxigaste som finns. Gullbarn.
Sådärja. Zoomade ut så ni inte ska glömma att det alltid, alltid finns renoveringsstök i gömmorna här hemma,
.. och nu väntar februarihelgen på oss alla.
Jag har just skurat köksgolvet och lagt tillbaka mattan på golvet och alla kuddar i kökssoffan som hängt ute i vårvintervädret dagen lång. Tror himmelsblå är döpt efter färgen på himlen som varit idag. Ihop med gnistrande snö och sol.
Vi ska ta hand om varandra, hörreni.. vara snälla och goda, i stort som smått. Tänk på det lilla ljuset i mörkret… så starkt det lyser. Det, är mitt fokus just nu för att inte alldeles dratta ner i storvärldens bedrövelser och bli svagare än en jag vet inte vad.
Nej, ner med fötterna i marken, Emmeli! Fortsätt gå! Andas in, andas ut! Gör gott!
Önskar er alla en god helg och skickar också dig som önskar, en stor kram!
Senaste kommentarer