Där är Sisten. Han med röda stövlar, skrapsår på knäna och med de gulligaste funderingar och uttalanden man kan tänka sig. Mammas gulleplins. 

Han stannade hemma igår förmiddag, snickrade och tog hand om Lillasyster tillsammans med pappan. Medan jag drog iväg med Storan och Svågge, iväg på hallonjakt. Ingen vidare värst lyckad sådan, men trevligt var det i alla fall. Så kom regnet och vi drog hemåt. Det var ändå dags för amning, så det blev alldeles lagom.

Efter regn kommer solsken. Precis så. Då försökte vi röja lite…

Mannen håller ju på och fixar i hallen nu, med fönstersmygar och så. Resten av hallen kommer bli när det platsar i logistiken… jag tror inte ens jag ids förklara nu utan tar det eftersom. Men kort sagt;  trappan upp till övervåningen, ska inte vara där den är nu. Så när den flyttas, det är då det är dags för hela-hallen-fix. Det M håller på med nu kan man säga har att göra med Drömdörrens ankomst. Parentes.. det jag skulle komma till var att det så att säga är allt annat än ordning och reda på vissa ställen här hemma nu. Men det spelar Roland, det är så himla roligt att se något växa fram. Och jag beundrar M så, för allt han bara kan liksom.

Titta här, så somrigt;

M var på affären och handlade lite inför finfrämmandet vi väntade. Perrrfekt när familjen jobbar där och kan skicka sms och meddela att det finns tokfina jordgubbar till bra pris (Tack A!<3 ).

Färska blommor plockades in, mat förbereddes och till sist rullade vännerna in på gården.

Efterlängtade som alltid. Det är för fint med sån där vänskap som inte bryr sig om avstånd och tid sedan man sågs senast och så vidare. Allt är som vanligt i alla fall. Fint på alla sätt. Vi kramades och pratade i massor. Åt och åt och sörplade kaffe och fotade en vacker bebbemage. En så mysig eftermiddag och kväll.

Somrig potatissallad med chili- och limemarinerad kycklingfilé till. Och så den där kalla såsen på creme fraiche, citron, salt, peppar, lite honung och Gotlands godaste krydda; Persilada. Gott!

När vi kramade älskade vännerna hejdå, drog kvällspasset igång. Minimannen sov, Mannen myste med bäbis och jag rejsade runt och gjorde hemmet skinande rent och ajaxdoftande. Samtidigt puttrade hallonsylten på spisen och jag och mannen njöt. Fick återigen en sån där tänk-att-det-här-stället-är-vårat-känsla. Den är underbar.

Det blev mitt i natten och till slut var det bara jag uppe. Jag tände ljus och vilade en stund. Innan jag skulle krypa ner i den där sängen med två utav mina hjärtan. Det tredje hjärtat låg och snarkade i sin säng. Att känna sig rikast på jorden. Precis så.

Idag vaknar vi till fredag och det sörplas kaffe och leks i babygymmet. Lillan har molnbrallan på sig, den som för mig är så mycket Liten,nyfödd, det bara kan bli. Och det är ju bara så skönt att kliva upp till en rent hem, alltså. Sommarhem, med spring in och ut, ger ju både kladd och skräp. På ett sätt jättemysigt. Sommar, liksom. Men på ett annat sätt så gillar jag ju det rena såå himla mycket mer.
Och eftersom hemmet är städat och inte behövs tas om han idag, får alltså mannen chans att snickra i en drös sammanhängande timmar vilket han är jättepepp på. Det är kärlek från frun till mannen, om ni frågar honom. Inte mig emot, jag ska mysa med busig Storebror och sömnig Lillasyster.

Nu sover J. M snickrar. S valde vällingflaska framför Sommarlovsmorgon. Och jag sitter här…

Livet är gott.

Önskar er en fin fredag!

Lillafrun