En alldeles, alldeles vanlig tisdag i slutet på maj. Fint så.
Vardagståg. Bestiget viktvättsberg. Snålblåst. Massor av goda skratt tillsammans med den där roliga treåringen. Och klappande med händer och gos tillsammans med hon som har treåringen som största idol. Sån där hela-familjen-middag efter att pappan jobbat färdigt, till en alldeles lagom tid. Något som fortfarande är så nymodigt här hemma. Och liksom uppskattas prick hur mycket som helst.
Och till kvällen?
Tiiiimmar av äppelträdsbryderi.
Alltså, så himla svårt att bestämma var dom ska vara när gården är så stor. Farmor och Farfar kom förbi och var tankehjälp till mig och mannen. Himla bra och barnen tyckte såklart att tisdagkvällen därmed blev en fest!
Jag skrattade så jag vek mig dubbel. Där mannen stegade fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Bärandes på ett äppelträd. Som här går jag. och rastar äppelträd. 
Nu är klockan sådär mitt i natten. Det är mulet men ändå ljust. Så härligt. Lite tråkigt kallt har det blivit idag bara. Precis som oftast, i skolavslutningstider. Barnen sover förstås sedan länge. M och jag har tränat tillsammans och ska nu nattafika.
Men alltså. Så himla stort. Att vi grävt ner vårt första äppelträd här på Drömgården. Som en fin liten vän. Till det stora, stora. Som ett barnbarnbarns, typ.
Vilken ynnest, att få ha ett Hemma.
Senaste kommentarer