Dan före Dopparedan… och det allra sista Julestöket!

Det är Dan före Dopparedan.

Det allra, allra sista Julestöket görs. Som att handla mat, slå in sista juleklapparna och stöka i köket. Griljera skinkan, stoppa nejlikor i en apelsin och förbereda med vårt julematsbidrag till Julbordet. Både små och stora har skådat gran och klämt på paket med nyfikna ögon. Ute har det blåst smärre storm. Min och Juniflickans långa vagnspromenad gjorde att den ena sov väldigt gott och den andra längtade hem och in i värmen igen.. vilket ju är lycka i sig… att ha ett hem att komma hem till, menar jag. Mannen hade skurit upp julskinka för provsmak, tänt ljus och hämtat tunnbröd ur frysen. Mor och Far satt på sofflocket och gjorde oss glada över sällskapet. Tillsammans hade vi så mysigt dagen-innan-Jul-fika.

Det finns ingen som sticker in näsan i detta hem, som skulle kunna missa att det är Julafton imorn. Någon, är mer än beredd, om man säger så. Han har hela tack-talet klart till Tomten, har läst Jul-i-stallet-saga och hade fasligt svårt att somna till kvällen, men sover sedan ett länge gott, så gott.

Risgrynsgröten ska nu kokas, ett köksgolv skuras och Julemattan läggas på. Imorn är det Julafton!

Dessa pärlband av lediga dagar som börjat, alltså. Tillsammanstid i massor. Huur härligt som helst. Har idag också gjort att mina ögonlock varit förfärligt tunga. Alltså, förfärligt tunga. Att nu bara få slappna av i att vi har Jullov. Bara njuta av Juletiden och allt som hör den till. Förbenat skönt. Och så himmelens tacksamt att få göra.

Natti natti!

Lillafrun