Efter söta Födelsedagsmorgonen fortsatte 2årsdagen.

(HÄR finns inlägget med födelsedagsmorgonen)

Någon provade jordens sötaste trullor, kramades med pappan och så önskades födelsedagsmanikyr.

Storebror körde festligt värre!

…medan Lillebror tog det luuugnt, lugnt.

Det lektes med nya pinaler, mamman kokade jordgubbs- och rabarberkompott till tårtan. Storebror ledde sin Lillasyster på presentjakt ute på gården..

… stora paketet med söta lilla utemöbeln med parasoll fanns där i.

Blommor plockades in och hemmet gjordes så kalasigt så.

Efter middagen var det dags att hoppa i kalasklänningen igen efter att ha räddat den från middagssöl.

Pysslet trycktes in i ett skåp för att ge plats åt stora melonfatet, som melonälskaren sedan gick och åt och åt från. Melooom! det är en favorit. Såklart fanns det i massor på Skrållans alldeles egna dag!

… Det sågs till så att precis alla var mätta, belåtna och kalasklädda (puh).

… och sen var det bara att vänta. På att det där efterlängtade familjekalaset för älsklingsSkrållan skulle dra igång.

… och det gjorde det ju när kalastiden var slagen och darlingarna trillade in. Juni öppnade paket i väldig fart och iver.

Födelsedagssång sedan, för storögd Lilla, som blåste ut ljusen på tårtan och satte sig vid fikabordet och åt chokladbollar som om det inte fanns någon morgondag. Alldeles saligt lycklig rantade hon runt i sin prickiga snurrklänning och såg ut att må så himmelens gott mitt i bland allt uppvaktande. Ständigt uppassad av massa söta kusiner.

(Occcch om ni undrar… så ja, det är ett piano ni ser skymta höger i bild. Dagen innan jag födde Bertil var jag möjligt liiite skör (hah) och råkade dra på oss ytterligare ett piano, bara sådär. Ångrade mig sedan.. så är det någon som önskar ett akustiskt lagomstort piano, så finns det ett här! …vi har ju redan ett…och mannen har påpekat otaligt många gånger sedan dess, att det ju inte var en så lätt ”liten möbel” jag drog hem….. )

Det var Årets Ljusaste Natt och det spisade Astrid Lindgren-visor till sent, sent.

När solen höll på att gå ner satt hon där i ännu en kär famn och mådde som den lilla prinsessa hon är. När kramarna var kramade och vi vinkat alla hjärtenära hejdå, satt vi där i köket hon och jag, med fikarond två, kexen och ostarna, på småsmältning i bakgrunden. Ljusen som fladdrade och hela hemmet som viskade om härlig kväll..

.. vi pussades. Och degade lite till. Konstaterade att dagen varit så fin. Lillan höll med.

Junihjärtat ville aaaldrig sluta fylla år men somnade till sist med mammans hår flätat om sina små fingrar, och hela lilla kroppen fylld av kärlek från dagen. Att fylla 2 år. Hur stort kan det bli, liksom? Och att få ha en alldeles ljuvlig Juniflicka, det är så tacksamt att orden tar slut. Underbara Minimänniska.

Så, det var orden och glimtarna. Från den där dagen, när det var kalasig 2årsdag här på Drömgården.

Lillafrun