Hej kompisar!

Vilken vecka det blev.. högt och lågt. Vi gör en återblick… och försöker ladda om.. Påsklovsveckan som gick, fylldes med;

Många stunder i odlingsvrån. Vi har så himmelens roligt där. Ruffsiga, skitungar som har fullt upp med att älska vad dom gör.. helt underbart. Nu är alla dahlior i jorden. Jag var lite smygdeppig över att jag förfrusit mina knölar alldeles, från tidigare år och inte hade jag varit på hugget där i januari och beställt nya.. nätet gapade tvärtomt.. men jag är så lycklig för dom jag lyckats få tag på nu.. bland annat en butik lååångt nere i landet som varit snälla och skickat.

En vardagsmiddag. Ugnsbakad torskrygg, med kokta gröna ärter, kokt potatis och godaste enkla romsåsen; några klickar creme fraishe och/eller gräddfil, lite citronsaft, salt, peppar, dill och några teskedar stenbitsrom som vi råkade ha hemma sedan ägghalvorna under påskhelgen. Mums!

Kattpojkarna turades om att ta hand om varandra.

Pappans feber drog äntligen sin kos och vi var ute i ljuvliga tidigvårkvällar. Mätte upp en liten plan.. som vi får se om den blir av eller ej..

Vi var fyra av fem som var fulla av energi och en dag hade vi sånt flow i vårt trädgårdsarbete att vi lyckades kratta hela norrsidan fri från för tjocka lövtäcken, ris, fallna grenar och ännu mera ris från trädfällningen i vintras.. ni ser ju vilka tre hjälpredor jag hade, som körde lass efter lass med lilla fyrhjulingen.

Vi brofikade. Och pappan som kämpade på med hemifrån-jobbandet tog mysiga pauser med oss påsklovsfirare. Guldstunder.

Jag kände livet i mig. Vi plockade vårens första tussilago, njöt med slutna ögon mot solen… och som jag är glad, att jag drog det där djupa andetaget i söta soliga blomman.. kände doften…och vårpirret i kroppen..

Det blev fredag. Och vi hade fått sötaste pepp-posten av vännerna, med pyssel och kakor till barnen och det där hjärtestödet som är det dyrbaraste som finns. Snön föll … och det där jag hade anat i ett dygn eller så, blev nu bekräftat. Efter ett andra test för mig, var vi nu plötsligt Makarna Corona.

Fasiken. Som vi försökt skydda oss hela året. Men när det hamnar inom väggarna på arbetsplats, då förstod vi att det var kört. ”Men håller det sig såhär, så får vi vara lyckliga”, konstaterade både jag och M. Jag, som hela veckan sagt ”neej.. jag har inte covid..jag känner mig pigg, har nog bara en vanlig förkylning”.. M har haft mer feber.. men annars också ganska mild variant, när man nu vet hur illa det kan bli. Vi beslöt oss för att ta en stund i taget, inte hispa upp oss.. (mig… M sjåsar aldrig upp sig..)..

Tacksamheten för den där läkande typen ute i hästhagen.. ENORM. Både tacksamhet och häst, alltså. Stora, fina Ikran..

Vi skolade om tomaterna… och ungarna sa att det doftade så mycket tomat…. åhåå, jag lever NOLL för materiella ting, jag lever till fullo för att känna liiivet i mig… dofta på ungar, hästar, blommor, friskluften… jag är livrädd att lukt/smak ska vara borta länge, länge..

Vi sov ruset av oss och vaknade till helgdag. Vi hade en toppenlördag. Ruffsiga, apförkylda och helt utan lukt och smak.. men ändå med god energi. Medan barnen byggde koja i hela Salen med filtar och kuddar från hela hemmet.. var vi andra Team Spackling i matrummet.. M putsade färdigt murstocken som han plockat fram under en massa lager tapet också.

Veckans sista dag.. och jag kände mig så himmelens låg, konstig och deppig. Inte ångest. Bara som i en bubbla där huvudet både värkte och kändes ”borta”. Hänga ute i vackra vädret och grädda våfflor att äta på soliga lilltrappan.. det kändes som en ypperlig idé för att bota depp. Lyckliga barn, är lyckliga päron!

Fjödur bar mig på en fartig ridtur också. Helt slut blev jag av att rida.. men det var det ändå värt. Själen jublade!

En påsklovsvecka.. med mycket härligt och lite besvärligt. Livet, livet, livet. Tacksam är jag, som får uppleva hela alltet!

Jag är också tacksam för varje dag som går och inte mina päron blivit sjuka, det måste ju snart betyda att vi inte smittade dom på utefikat under skärtorsdagen? Men som för att späda på denna skitcorona- oro så är det också andra saker för mina älskade, näranära, som tynger. Vill bara att alla ska få må bra. Nu. Möta varmvår tillsammans. Få kramas igen.. andas in, djupt… utan detta motstånd som idag har uppdagat sig hos undertecknad.. å puh..

Önskeplaner för vecka 15 i karantän!

-Ta en stund i taget här i vår Coronabubbla! Evigt tacksamma är vi för att barnen mår bra, sånär som på lite snuva..

-Så luktärter med älskade små trädgårdsodlare! Tack livet för trädgårdsbestyr. Vi struntar i att snön idog faller idag. Snart är den borta och jorden är varm..

-Sända er hälsningar! … lite blomster, ett härligt samarbete, ett favoritrecept..

-Stöka bort påsken..

-Hoppas på en god och friskare helg!

Idag krävs en stor skopa peppiga tankar för att inte sucka alltför djupt. Vi haar det bra. Det hade kunnat vara såå mycket värre. Men nä, jag skulle ljuga om jag sa att allt känns ok nu. Livet bjuder på motvind, helt enkelt.. på flera vis. Hoppas på ljummare vindar snart..

Ta hand om er. Allt ni bara kan! Så hörs vi imorn igen. <3

Emmeli

G-VMBJT57ZE4