Ser du?

Den första bilden är från julen 2014.. när vi hade hyrt huset under sommaren och sedan fick förlängt lov att hyra även under vintern. Det gjorde helt klart att kärleken till denna plats växte än mer och vi beslöt göra allt vi kunde, för att flytta hit. Hem.

I nio vintrar, har vi nu bott här, i vår kära gamla timrade gård.. som är en del, av ett gammalt hemman.

Vi har bylsat på oss under kallaste månaderna, ull-lager, på ull-lager. Det har gått så bra så (ni vet, när man är tillräckligt pepp på något, då går det som hejsan, oavsett). Men som vi har, av många olika anledningar, drömt om att kunna elda här hemma…

Sedan vi flyttade in, vet ni hur vi har hållit på, försökt att ta saker och ting ”i rätt ordning” med alla bygg- och renoveringsprojekt.. vi började med att bygga en rejäl bro, byta fasad, fönster och dörrar (läs om Fönster- och brädfodringsresan HÄR och HÄR). Regla ner taket på kalla vindsvåningen och isolerade sedan hemmet med cellulosa (läs om det HÄR). Flytta trappuppgången i huset, till en helt annan plats. I flera år, jobbades det uppe på våning två, som till sist blev en redig varmbonad övervåning, med barnrummen och stora sovrummet där vi alla sover gott om natten (Lite härliga Före- och efter-bilder på det, HÄR). Parallellt, förstås en hoper andra ”små hittepå”. Salskammaren här nere, gjordes i ordning, i jämförelse med allt innan; som ”ett litet mellanprojekt”, strax innan Lillminsting föddes . Innan vi sedan satte igång med den stora och långa härvan ”Projekt; bygga en badrumstvättstuga, borra bergvärme, gräva för nytt inkommande vatten, byta värmesystem, dra om avlopp, ta bort gamla lilltoan och göra hallen väldans mycket större i och med det” (PUH)(Det STORA projektet kan ni läsa om HÄR).

Så blev det vårvintern 2024… vi hade börjat sätta in vattenburna radiatorer här och där, pustade ut.. njöt av känslan att hemmet inte längre bara värmdes upp på direktel… och i samma veva, började vi ana ett nästa steg. Vi började nosa på drömmen om att kunna ordna för att elda… funderandet drog igång… kalkylerandet..

.. lilla ”holken”, lilla rummet, som är precis bakom spis och kökslängan.. lilla rummet, som byggdes nånstans under gissningsvis tidiga eller mitten av 1900-talet när hemmet skulle bli modernt med liten toalett (i ett pytterum i hallen) och ett litet rum för tvätt och dusch (detta,mitt i köket).. som vi alltså haft det, framtill att Badrumstvättstugan blev klar..

Det lilla rummet, stod nu plötsligt tomt och den skäggige började med ens att riva där inne. För äntligen kunde vi nu komma åt den där efterlängtade murstocken, den som varit gömd bakom dusch och tusen andra projekt, i alla år…

Vårivern kom med full kareta.. så medan vi spånade på hur vi skulle ta oss mot den där eldstadsdrömmen, så rev vi ett innertak i köket och spikade pärlspont, av bara farten (titta HÄR så tjusigt tak vi fann).

Ivrig sommar det blev och vi flyttade ut, till djur, odlingar och sommarprojekt där ute.. den skäggige byggde bland annat något uppe på taket, något många frågat om som sett det hela…

En platå. ”Man ser bra här uppifrån”, säger han där uppifrån taket, med noll höjdrädsla, till sin fru som fullständigt håller på att skita på sig där nerifrån (men som förstås ändå biter ihop…, för att få en bra bild…). Där uppe har den skäggige kunnat utröna saker om vår skorsten, om hur piporna ter sig.. en dag skickade han ner en kamera där..

…och murstocken på våning två har knackats hål i.. likaså här nere i ”Lilla holken”..

Så vad händer nu då?

Kakelugnen står vacker där i Salen. Den behöver både plockas ner, lagas och sättas om för att kunna användas. Näpp. Det blir inte än på ett tag. Järnspis i köket då? Också en dröm.. men riktigt där är vi inte, ännu… då behöver vi riva ännu mer i köket. Framförallt veta hur i hela friden vi ska ha köket… det vet vi ej nu.

Det är här det händer. I Salskammaren.

Vi går mot vår tionde vinter. Och precis som det en gång funnits en eldstad här inne, kommer det snart, snart så också återigen att göra. Vi har förstås hittat ett andrahandsfynd som ska få flytta hit in.

Tjopp, tjopp så hade Byggmästaren knackat ner det påmurade.. återigen, är nu där ett rätvinkligt hörn…

Historia kommer fram.. så fin tapet..

Och igår grejade vi med det allra sista inför. Tömde rummet, la papp över golvet, plastade in möbler osv. Putsade även murstocken där teglet var naket efter rivning. Allt ska vara klart, innan onsdag. Vadå onsdag? Varför sådan hets nu då, helt plötsligt? Kanske du undrar…vi som aldrig annars har någon deadline på bygg och renovering. JO. Förstår ni. För första gången (för något dylikt), har vi lejt in hjälp…

…för att mura upp en kakelugn, känns bara helt sonika så urbota klokt, att låta ett proffs göra.. i alla fall första gången 😉 (gissa vilka.. eller kanske snarare VEM som kommer vara med allt han kan och suga åt sig all kunskap på vägen…)

Jag blir tusan helt salig av att tänka på det här. Ska vi kunna elda i vårt kära hus i vinter? Å puh. Det sägs så, om allt går enligt plan. Håll tummarna för oss och häng med på den här resan, också!

Stegen mot att det ska ryka ur Drömgården skorsten mitt i vinter och vi ska sitta och värma oss och mysa framför en varm kakelugn.

Något vi bara kunnat drömma om. Och knappt vågar tro på ännu…

Vecka 42 är här.. och det här blir en fräsigare sortens vecka, det känner jag redan nu! Önskar oss alla en fin sådan!

Emmeli