Jag har suddat ut ordet ”god” flera gånger nu. Men jo. HÄR. I vårt land. Här har vi det gott. Och för det är jag obeskrivligt tacksam. Det minsta jag kan göra för alla drabbade människor i lidande och på flykt, är att visa respekt för dom genom att leva min och våran dag här hemma på det tacksammaste av vis.
Nu tittar vi på guldstunder från sportlovsveckan! Kalasiga delar har ni sett en del av, men i övrigt, fylldes sportlovet med;
Bara-vara-tillsammans-tid. Lite inplanerat och mycket tid att bara ta dagen som den kommer. Här hade konstruktörspappan precis kommit hem från jobbet och checkade in på sportlovshänget med ens. Utanför regnade det!
Här hade barnen precis kommit hem efter en skotertur tillsammans med sina kusiner och sin farfar. En höjdare! Mysigt att komma hem och in i värmen sedan. Dagen efter storebrors födelsedag var det också, så det fanns mycket nytt att påta med..
.. som att bygga pyssel, till exempel. Det är något vi verkligen gillar att göra tillsammans.
Förutom ett par dagar av ”surväder”, har vi mestadels fått njuta av härligaste sortens marshimmel..
Ätit uteluncher, en efter en. Grillat korv på längden och tvären.
Och våfflor! Fy tusan, så gott det blir med våfflor över elden.
Dagen vi våffelnjöt, var det så otroligt varmt att det räsertöade och barnen satte sig på lilltrappen och mådde gott i vad som plötsligt kändes som en riktig vårdag! Till kvällen åkte vi till mina föräldrar och bastade. Så själagott hela alltet!
Vi har hästat. Bara vara tillsammans. Pyssla om. Och jobba och leka sig svettiga, förstås.
Life-goal i våra ögon. Ungar och djur i salig, helt naturlig blandning.
Och titta här då! Ett stycke koncentrerad lillplutt som börjat greppa tag i grejer och äälskar sina bitleksaker. Fasligt vad skönt det var också, att dra av sig tjocka overallen och sitta med lite mindre kläder i ullsäcken i vagnen.. succé!
Vi har som ni förstår, spenderat otroligt många timmar ute i ljuva vårvintern. Sportlovat oss allt vi bara orkat. Men så skönt då också, att komma in och drösa ner sig framför en film.. eller somna i soffan en stund..
Jodå! Odlingsrummet är urvädrat och luktar inte längre död husmus. Dahliaknölarna har jag börjat titta lite på och dom flesta verkar ha överlevt så fint medan några tyvärr skrumpnat.. jordsäckar är uppburna, godislådor framställda, petflaskor är fyllda med vatten.. en grovstäd är gjord. Vi är redo för försådd!
Sportlovets sista dag var så fin, den med. Kall till morgonen, så lägdan hade perfekt skare att åka skidor på. Ja, jag gick där, varsomhelst, med barnvagnen också. Jag älskar skare, när man kan gå varsomhelst och snön bär så starkt. Direkt efter denna härliga skid- och promenadstund var vi bjudna på lunch hos vår fina granne. Hon är en pärla för oss, hela familjen. Som en ängel utan vingar!
Till söndagskvällen tog jag min lillminsting och drog till kyrkan på gudstjänst. Väldigt fin stund. När vi kom hem dansade norrskenet på himlen, alla barnen fick gå ut och kika.. innan vi bäddade ner oss, tidigt, tillsammans. Somnade tryggt. På vår plats på jorden.
…
Önskeplaner för vecka 11
–Leva! En dag i taget. Varje dag. Är en gåva! Som ALLTID. Samla på guldstunder. Hur doftar den där lilla plätten gräs och grusväg som tinat fram? Hjälpa hästarna att klia bort lite vinterpäls.. njuta synen av ungar som om eftermiddagarna bara behöver ha galonbrallor och tunnar jacka? Här och nu:a. Allt vi kan!
–Börja förså! Det känns så själagott. Få sätta händerna i jorden. Peta ner små frön. Vattna. Hopp!
–Kanske prickar J och B in några kottertimmar för lek med småkompisarna..
-.. och då, ska jag i såna fall, passa på att göra lite tråksaker, tråk för dom alltså, men härligt tycker mamman; städa och ordna reda i lådor och skåp i köket.
-Motionera!
-Träffa familjerna! <3
…
Nu har jag precis kommit hem efter långpromenad på både skoterspår och helt framtinade grusvägar. Så himla härlig tur.. särskilt, eftersom jag oförhappandes mitt i byn hörde ”Emmeli! Emmeli!”, från en bil… och det visade sig vara en god vän (och hennes söta familj) från högskoletiden som var på genomfart och skulle norrut. Sååå ofantligt roligt. Men näär sågs vi senast? .. undrade vi efter att ha babblat på ett tag. ”Igår”, konstaterade vi.. då det kändes precis så. Men det var nog egentligen en sisådär sju år sedan. Gammal, god vänskap rostar aldrig. Tacksam för sociala medier så vi ständigt håller kontakten också. Men så extra fint att få ses live. <3
Önskar er alla en så god vecka ni bara kan få. Det är tuffa tider nu. Men vi tuffar på oss, också. Stampar ner fötterna, stadigt på jorden. Och ger oss den på att det här eländet bara måste övervinnas av godhet. Ta hand om er, allt ni bara kan!
Vi startar veckan med ett stycke Drömgårdsrapport, i vanlig, vanlig ordning.
Veckan som gick;
Vi startade måndagen med att gå ut direkt efter frukost. Leka vanliga vinterlekarna.. just nu är det mycket lek med smältvattnet. Fruktstunden ute i solen var god. Men bakom det där mammaleendet gömde sig hejdlöst med ångest. Aldrig stött på något dylikt. Totalt hudlös kände jag mig.
Pappan slutade måndagstidigt och stack ut och sprang i solen. Så värd det. Därefter fick jag lyxen att ge mig ut själv och andas, medan dessa tu lagade middag tillsammans.
En stund under veckan var det bara jag och småbrorsorna. Himla charmigt! Medan minsta broren slumrade i vagnen hade Mamma och Bertilen tumistid. Vi gosade och tog oss en tur med ponnyn.
Tripp Trapp Trull pysslade sig svettiga… eller vänta, var det morsan som blev svettigast, kanske? 😉
Vi firade en älskade SysterMoster på sin födelsedag, med paltkalas hemma hos päronen. Himmel, vad gott det var! Palt är det absolut godaste jag vet. Så charmigt att både Sixten och Bertil är tokiga i det också.
Vi drog igång odlingssäsongen med tomatsådd! Ivern hos kidsen visste ingen hejd. Underbart!!
Men VARFÖR på hallgolvet och inte uppe i odlingsrummet, kanske du undrar? Ptja.. i slutet av detta inlägg får du svaret…
Och det här då! Så ovanlig stund. Bara jag och Lillminsting, då precis hela storasyskonskaran var iväg på sina äventyr under några timmar. Nånstans här började jag kunna tänka att.. ”jag kan inte kontrollera det som händer i världen just nu. jag måste tillåta mig slappna av i eländet. vi får förbereda oss på det vis vi kan. göra vad vi kan, för oss själva och andra. strössla med godhet, allt vi bara kan. ta en dag i taget. fortsätta leva”.
Att gå på skoterspåret i marssolen är för övrigt min absoluta favoritsyssla just nu.
Kärleksbultande mammahjärta när hela Tripp-Trapp-Trull-gänget var samlat till mellis hemma på soliga kökssoffan igen.
Här ser ni två bilmekare, på väg till ”Farfars garage”. Väldans värdefullt med en PappaFarfar som kan massor om bilar och massa annat… bilar, såna som bara ska fungera, tycker undertecknad. Men så är ju ej fallet. Så tacksamt med egen liten bilverkstad inom familjen.
Och hela helgen då, energitankande, kalasig och god!
…
Önskeplaner för Vecka 10
-Sportlova oss! Så gott med sportlov tillsammans nu. Pappan kommer jobba lite mindre än vanligt och vi har många alla-tillsammans-stunder att se fram emot. <3
-Fira en älskad 8-åring på hans alldeles egna dag!
-Umgås med familj och vänner! .. senaste veckorna har vi tagit igen så mycket umgås-tid med nära och kära och det är något vi tänker fortsätta med. Dyrbare finns ej.
-Blogga!
-Städa i odlingsrummet! … dock! luktar det APA där nu. Eller död hus-mus, menar jag…. Fy och ve. Vad gör jag? Den ligger i såna fall någonstans under golvet…och vi hittar ej åt den!! Jag tycker att det luktar lite mindre nu än för några dagar sedan.. frågan är; är det ohälsosamt att greja på där inne ifall det befinner sig en död mus i närheten, eller är det lugnt?
-Göra vad vi kan med det vi har. Fira livet, varje dag. Låta tacksamheten över det vi har, här och nu, få genomsyra. Knäppa händerna hårt så hårt för att världens elände ska få någon slags ljusning. Skänka en slant hit och en slant dit. Och jag ska försöka påbörja ännu en storrensning i vårt klädförråd så vi kan skicka iväg.
…
Låt sportlovsveckan här i norr, börja! Önskar er alla, en god vecka. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Hej vänner! Det är måndag. Och jag tänker börja den, precis precis som vanligt. Med en rapport här ifrån Drömgården och senaste veckan här.
På Vår plats på jorden.
Veckan som gick;
Började magiskt fint. ÄNTLIGEN fick vi träffa hjärtevänner igen. Olof somnade i famnen på Mamma N, där var han trygg med ens. Barnen lekte och härjade så det stod härliga till. Vi mammor pratade oss hesa. Och medan jag stod för korv och makaron-lunch bjöd N på go-fika. Jojo, samtliga, stora och små, mäkta nöjda över den måndagen!
Så blev det tisdag och hemmabarnen bakade både semmelbullar och chokladbullar.
Förstås slog vi till på nybakta bullar-fika till mellis ute på bron sedan, när Storebror kommit hem från skolan. Livet på en pinne! .. bredvid detta gäng, satt också en mamma med ruffsig fläta och mössan på snedden och nästan flåsade, efter timmar av marathonlöpande.. jag menar; bullbakande med småttingar och ammebäbis. Det är tusan som ett marathon!
Ett stycke frukostgäng. Min älskade fyrklöver. Det sörplades varm choklad och åts havregrynsgröt..och en i gänget laddade för utflyktsdag med klassen, i fikapackningen hade han önskat.. ”buuullar.. varm choklaad… vattenflaska. och kärleksmums!”. Såklart han fick. Och fy farao vad jag njöt där till morgonen, av att i lugnan ro fixa och greja för snart 8-åringen, utan stress i kroppen.
Hotellverksamheten pågick. Givetvis!
Affären öpnar dock inte förrän klokan 8. Bara så att ni vet!
Det tankades kraft på olika vis. Svettiga träningspass. Eller bara en lugn pustande stund med en hästkropp mot min. För att inte tala om hur mycket vi njutit av värmande solen.
Det blev torsdag och den världssorgligaste i våra mannaminnen. Men för vissa, fortsatte bekymmersfriheten, som sig bör när man är ett litet barn. Av smältvatten skapades det iskulpturer. Och när mamman satt med grav ångest inombords, var han bredvid i sitt fulla njutande; ”pannkaksrulle.. med socker.. ute.. en solig dag! Kan man ha det bättre!?”, sa han. Älskade barn.
Det blev fredag och vi försökte skingra tankarna, jag och M. För att stå ut. Tog en snabbsväng till stan för att köpa balsnöre inför sommarens höskördande, Granngården hade fina rabatter och vi passade på. Så-jord från Hasselfors och granngårdens egna planteringsjord följde också med hem, som förberedelser inför försådderna. Unnade oss också färska blommor att strössla hemmet med. Var inte dessa tulpaner helt ljuvliga? Så vackra ännu.
Lördagen fyllde vi med så mycket gott vi bara kunde, som ni läste om HÄR. Till kvällen tvagades ungar och så spelade vi monopol tills ögonen gick i kors av trötthet.
Veckans sista dag. Nya hjärtemänniskor i hemmet och nya semlor fyllda.
Samt en hop timmar ute. Amma i snödriva och vara cool i sina solglajjor, det är Lillminstings melodi. Himmel, vad jag älskar honom!
Det var på många sätt en helt fantastiskt fin vecka. Kantad, av världens oroligheter. Tacksamhet och oro, lycka för vårt och lidande för andra. Allt på samma gång.
Önskeplaner för vecka 9
-Försöka skapa goda, trygga i början-av-mars-dagar. Det är inte ok att vi berövas vår trygghet just nu. Det gör mig helt tokig, bokstavligen. Men vi måste deala med det här läget nu. Händerna är knäppta hårt, många gånger om dagen, må detta ovett få en sans.
-Fira en älskad syster!
-Förhoppningsvis lyckas pricka in några Kotte-, och Rävgruppstimmar för J och B. Junihjärtat börjar ju skolan till hösten och det är strålande hög tid att gänga sig med småpolarna på förskolan. Hon är superpeppad! .. och då är mamman det också. Vill Lillebror B följa med, så gör han det, vill han inte, så blir det hemmamys. Så tacksam över detta mjuka utputtande ur boet..
–Så tomater!
–Kalasfixa!
-Gå på bvc med Lill-Olof!
-Möta första marshelgen och fylla den med både familjekalas och barnkalas!
…
Nu gör vi den bästa första mars-veckan vi kan av det vi har. En dag i taget. Händerna knäppta. Målet inställt. Allt ska bli bra.
Vi hörs här inne under veckan. Ni vet, att jag hänger med i världsläget och ni vet att jag är otroligt illa berörd, men jag kommer inte att mata er och mig, med ord om detta i varje inlägg. Vi kanske kan mötas här, just för att ta en paus? Det måste vi unna oss, för att orka med.
Vi tar en liten återblick av veckan som gått, innan vi laddar om och blickar framåt!
Februariveckan som gick;
Det var alla hjärtans-dag och jag fick tullisar av min Storan. Dom gladde mig veckan lång. <3 Och gör så ännu, faktiskt.
Det pågick covid-härva. Storebror frisk sedan länge och kunde gå på skolan. Men resten hängde vi hemma.. ja som vanligt alltså.. Bara det, att pappan nu också var hemma och jobbade sig igenom coviden. Maj gadd. Vilken idé..lite för tjuriga för vårt eget bästa där, jag och M. För det var inte jättelätt att orka ta hand om småttingar, som dessutom stundvis behövde vara ”tyyyyysta… för pappa har mööööööte”.. ej heller jättelätt att hundra kunna koncentrera sig med allt liv i rörelse. Men det gick, absolut. Mildare sjuksväng denna gång för oss vuxna.
Vi fick massa ny snö. Jag tankade kraft ute hos hästarna. Kila ut en sväng, klappa, gosa, kratsa ett gäng hovar och in jag vänder med ny energi. Så funkar häst. Det bara är så.
Dom sedvanliga hotellbyggena pågick. Jag frågade femåringen varför hon bara hade pyjamas på sig... ”jomen, mina kläder hänger inne på mitt hotellrum”, svarade hon som om det var det mest självklara. Höger i bild ser ni vad hon menar. Salen är världens bästa lekrum, där kan dom gå lös bäst dom vill.
Nånstans här började jag faktiskt längta efter helg. För nej. Det är verkligen ingen hit att vara sjuk som förälder då man liksom inte kan få lägga sig under ett täcke och vila. Försökte peppa mig och covid-pappan med en god omelett till lunch. God? Ingen aning. Noll smak.
Men här ser ni ett sätt för morsan att bara få sitta ner på sofflocket och pusta. Barnen gjorde en trolldeg, helt och hållet på egen hand. Och satt sedan och skapade i en smärre evighet. Samtliga så nöjda.
Så blev det fredag. Och det kändes som ett hallelujah-moment! Nu hade hela gänget börjat pigga på sig.. jo, nummer två och tre i barnaskaran hade nu också hunnit med varsitt 40-graders feber-dygn och varit så sjuka. Puh för detta vidriga virus. Men nu var alla på bättring, solen sken, hemmet städades och vi tog en helt ljuvlig långpromenad.
Hästarna stod och glodde på M när han busade ute i pudersnön på åkern, så vi lät helt enkelt dom följa med honom ut om dom hade lust. Och det hade dom. M före på skotern med en hink av det foder dom tycker är godast på jorden. Så galopperade dom genom djupsnön. Fria att vända hemåt när dom ville. Men inte förrän jag ropade på dom, vände dom. Så häftig känsla, att vi gör MED hästarna.. tillsammans kommer vi fram till vad, och hur vi ska göra saker. Inga piskrapp eller hårda sparkar i hästmagarna. Det känns så himla gott!
Det blev lördag. Det vandrades långtur, jobbades på i badrummet och Lillminsting fyllde 4 månader… han är en helt ljuvlig liten människa.
Men natten till söndag, blev en så obehaglig och kämpig upplevelse. Lill-Olof vaknade under senare lördagkvällen och var plötsligt så täppt i näsan… Och som den näs-andare han fortfarande är, blev han frustrerad och ledsen. Koksaltet ville inte hjälpa. Att lägga honom på rygg var otänkbart, då skrek han för sitt liv. Så tät var han. Och ju mer ledsen han blev, desto mer täppt blev han. En så ond cirkel. Och han var otröstlig, om det inte var så att jag bar honom upprätt, mot min axel. Vyschandes. Så natten igenom, gick och gick och gick vi mellan rummen, tittade ut på hästarna som låg och sov gott ute i hagen.. umgicks med månskenet. För att någon av oss skulle ha ork till dagen efter, fick M sova medan jag var vaken. Jag skulle ändå inte ha kunnat slappna av och somna, när O var så dålig. Jag förbannade RS-viruset ännu en gång.. vi har hört många som varit utför det, och att det kan bli följder likt denna, efter en RS-härva. Att lillungen lättare blir tät i andningen till exempel, av en vanlig förkylning. ”Mamma gör allt för dig”, viskade jag i lillvännens öra där vi vankade fram och tillbaka… kring 04 somnade vi gott i soffan han och jag, lillvännen hade lugnat sig, värsta täppan hade släppt. Söndagen fick pappan med fler sömntimmar i kroppen, ”dra största barna-lasset” och den här ridturen på Fjödur var som en varm kram… värmande sol och långa galopper tillsammans med min trogne springare. Och det bästa? -Olof mycket piggare igen. Vi spenderade dagen ute i en helt ljuvlig vårvinterdag.
Avslutade veckan gjorde vi med att gå lilla biten hem till svärföräldrarna. Födelsedagsfirande, med ”Farmors köttbullar” och en hel drös små kusiner som lekte lyckligt! …
..om vi somnade gott till kvällen sedan? Svar: ja!. Om tacksamheten sköljde över oss i morse, när vi vaknade till måndag och insåg att natten varit lugn och minsta lillungen mådde väl, likt övriga gänget? Svar: JA!
Nu ser vi fram emot en hop nya februaridagar att fylla med livet!
Önskeplaner för vecka 8
-Ta hand om småttingar allt jag bara kan…!
-”Vi” har brandisjour, dygnet runt, veckan lång!
-Försöka tanka Mammakraft! .. ta mig tillbaka till den lilla energibunkring jag hade lyckats få ihop ”efter allt”. Den sinar ganska så snabbt, känner jag. Förra veckans sjukstuga ordnade en smärre känsla av soppatorsk…
-Omfamna i slutet av februari-dagarna. En efter en. Februarisol och frisk luft.. det är som balsam för själen. Lyckans oss som kan vältra oss i det!
– Träffa vänner! <3
-Njuta den sista februarihelgen!
Önskar er alla en god vecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Det är måndag och vi kickar igång veckan med ett stycke rapport från drömgården.
Och alltså,… att försöka berätta livet i några bilder, det är inte möjligt. Ni förstår att det ryms både mer, lätt och svårt, visst? Men här kommer några glimtar från veckan som gick;
Måndag. Och vi ”Handlade ute i frysarna”. Tunnbröd. Lax. Den där yoghurten som vi köpte på lägre pris och frös in på direkten, som nu kunde bli god, god smoothie tillsammans med trädgårdshallonen från morfars. Och så en flaska äppelmust till alla frukostar, förstås.
Vi pysslade oss nästan vimmelkantiga och postade till människor vi tycker så mycket om.
Vi andades friskluft i massor. Och den här lilla prinsen firade tvåårsdag här hos oss.
Jag pysslade om ungar allt vad jag bara orkade. Det bästa jag vet. Här äter vi mellis ute. En favvis, som ni vet.
Jag smågrejade. Som att städa kylskåpet. Kändes extra härligt att ställa in handlingen sedan. Sanna norrmejeri-njutare är vi också, ja.
Jag väljer att glädja mig åt tvätthögarna som ska vikas. Fy tusan vilken ynnest, småkläderna viskar om liv. Liven som jag och M just nu i livet, får lov att kalla våra. Jag älskar varje dag med dom. Här i bild, hade Lill-Olof haft en lång ligga-på-mage stund medan mamman vek och vek.. nästan klar kom jag på att jag skulle kila efter kameran. Men då hade Lill-Olof tröttnat och låg här och gastade rakt ner i sina nytvättade brallor. Sicken tur att Storebror kom till tjänst på sekunden. ”Jag klarar bara inte av att höra honom ledsen, det gör så ont i hjärtat”, låter det om storasyskonen när lillebror är ledsen någon stund.
Vi firade släppta restriktioner, med köpes-kokosbollar efter onsdagsmiddagen. Ni anar jublet! ”KÖPES!?”, ”Såna från AFFÄRN!?”…
.. timmarna senare, fick Olof tvärhög feber. Det var en hemskt orolig natt. Jag blir så otroligt lätt orolig nu, efter RS-härvan. Men tack och lov är ju Lillminsting liite, lite större nu, har klivit över 3-månadersstrecket. Vi kunde alltså ge alvedon. Tuta i koksalt. Badda lilla pannan. Hålla handen. Och klara upp lilla eländet själva. Ingen andnöd denna gång. Vilket ju var en oro, att en vanlig förkylning efter RS, kunde bli något RS-liknande.. men tack och lov, inte.
Det blev fredag och vi pustade ut. Feber borta och alla kändes i härligt mode. Jag gav mig ut på en lång och svettig promenad innan jag handlade med mig fredagshandlingen hem och vi tog helg.
Helgen bjöd på bus-åkande ute på lägdan. Korvgrillning..
..En ridtur på en helg otrolig pigg isbit. M och Ikran hade också roligt tillsammans.
Avsluta veckan med smygsol. Och amning i lagårn, det är bra grejer tycker Lill-Olof. Jag kände när jag varit hos hästarna, gick genom snön och vidare till barnen och deras snölek… att jag blev onödigt flåsig. Så när vi varit ute klart för dagen, gick jag in och tog ett snabbtest. Och vips, på några sekunder visade det positivt. Ahapp.
Vi knöt oss tidigt hela gänget. Nu, med båda päronen som kände, små milda, covid-symtom…
Idag är det måndag, och jag känner mig enbart småförkyld. När vi hade covid i våras var vi både väldigt mycket sjukare och det med stor ångest. Jag var gravid. Hur skulle bäbisen påverkas? Ingen visste. En liten oro som pyrde under hela graviditeten. Nu är lillvännen här hos oss. Har förmodligen både utstått covid i magen och nu en sväng här ute i livet. Men idag mår vi ändå gott, småsnorar och flåsar lite extra. Tacksamt, ändå.
Önskeplaner för vecka 7
-Ta en dag i sänder! … helst bara seeegla igenom denna vad som nu känns som väldigt, väldigt milda covidhärva, särskilt om vi jämför med den i våras, hu. Hoppas, hoppas.
-Beställa fröer! En del är redan hemma, men några sorter fattas mig. Luktärter och rosenskära, bland annat. Mycket angenäm kom ihåg-grej! Ser fram emot min lilla blomsterodling i år så mycket, förra året visste jag inte alls vad det skulle bli, hur mycket blommor jag egentligen behövde för att kunna leverera buketter osv. Men nu har jag i alla fall lite erfarenhet. Kul!
-Skriva hjärtetexter! .. ord från hjärtat, om sånt jag brinner för, mao.
-Förhoppningsvis vara helkry familj så att vi kan fylla helgen med det mys vi småplanerat in med vänner och familj.
-Njuta februarigott! Ljuset. Vissa år kan jag tycka att det känns skavigt och påträngande nästan, ”väck mig inte ur min björnsömn”, så. Men i år, är inte ett sådant år. Jag bara njuter så. Av att känna energin återvända efter en, ja faktiskt, tuff vintertid för oss. Den är så god nu, sooolen. Den värmer så himla härligt. Att blunda, andas djupt och känna värmen mot ansiktet, se hur ögonlocken färgas gula på insidan när jag blundar… Ferdinand-suckar bara jag tänker på det!
…
Nu ska vi samlas för lite kvällsis där nere. Äta upptinade kärleksmums vi fann i frysen och dricka iskall mjölk till. Vårt alla hjärtansdag-firande. Gott så.
Önskar er alla en god vecka. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Sånt här. Och själen jublade. Tjava på skoterspåret med solen i ansiktet. Förskräckligt själagott. Januari blev februari och det känns tydligt, att nu är ljuset här mer och mer och solen värmer gott!
Vi bakade matbröd. Hivade i både riven zucchini som vi har i frysen från sommaren. Samt grötslatten som var kvar från frukosten. Det blev ett såå saftigt bröd. Recept? Knappt en aning. Fråga Juniflickan och Bertilen!
Kreativiteten som vi alla älskar i detta hem. Att skapa, bygga, pyssla, måla. Jobba med händerna. Med olika material. Så så himla själagott. Och roligt!
Melliset ute på bron!
Lill-Olof gjorde lagårn! Jag får ont i hjärtat av den där lillungen. ”Ja, här kan man också va!”, säger han nöjt och hakar på alla våra hittepå. Här hade vi precis hämtat hem Storebror från skolan och drog till lagårn direkt efter, därav sittandes i babyskyddet.
Så blev det fredag och jag hade varit uppe sent på torsdagnatten och städat allt klart inför helgen. Himla oviktig grej om inte ork finns eller livet bryr sig i nystädat hem. Men nu fanns både ork, livsläge, lust och vilja. Och det var så gott att få vakna till båda-päronen-ledig fredag i ett helgstädat hem. Storebror lite krasslig så vi hade en lugn dag. Snön yrde på tvären. M och Pelletraktor skottade och jobbade på där ute medan vi andra myste inne i värmen.
Så blev det helgdagar och lördagen var en solig och lugn variant efter snöyran. Njutbart.
Vi åt helgluncherna ute. Grillade korvar och järnmackor. Fy farao, vad gott!
Och såhär avslutades veckan; MammaMormor och PappaMorfar kom och hälsade på. Så fantastiskt mysigt. Och när Morfar kommer, då blir det morötter, det vet Hästpojkarna så väl och ställer sig beredda på rad. 3-åringen var på eget äventyr, hemma hos Farfars. Det var festligt för honom. Storasyskonen passade jag på att rå om lite extra, tog dom med på skidor både på lägdan och sedan till skidspåret nere på byn. Såna barndomsminnen jag fick då! Tänkte tillbaka på hur pappa höll på och tragglade längdskidor med mig som liten. Skidträningarna på tisdagkvällarna hemma i lilla byn. Hållet under skidtävlingarna.. hur ARG jag var på hon som åkte i kapp mig på en skidtävling och skrek ”UR SPÅR!”. I helsicke heller, att jag tänkte he mig ur spår….
Ja. Allt det sköljde över mig där jag susade fram med mina egna små. En himla fin vecka, alltigenom. Hurra!
…
Önskeplaner vecka 6
-Omfamna varje februaridag, tillsammans med barnen! Hitta på pyssel och mys, utefter ork och lust.
-Motionera! .. vi skriver i almanackan när vi ska träna, så lätt att det prioriteras bort annars i ett liv med många småungar. Men tusan alltså. 20-30 minuters flåsande kan ge energi för dagar framåt.. och den energin, är det minsann inte bara vi päron som får ta del av, utan även dom små liven! Så finurligt.
-Blogga! Jag fortsätter lilla ”Drömgårdslivsföljetången” bland annat. Vad himla fint att ni uppskattar den.
-Smågrejsa! .. typiska februaribestyr ni vet. Utimellan så ges någon passande liten stund, för att städa den där stökiga lådan.. torka ur ett par skåp i stöten, eller så. Perfekt att göra nu innan mycket tid kommer att läggas på odlingarna…
-Här-och-nu:a! … en stund i taget. ett ögonblick i sänder. Lyssna på fåglarna och insupa ljuset och känslan av hur solen värmer. Gosa bäbis, pussa mule och krama småttingar. Så evigt tacksam. Att jag får vara med om dessa dagar… som vi kallar livet.
…
Ta hand om er nu, goa ni. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi under veckan. <3
Senaste kommentarer