God måndag! I sedvanlig ordning veckans första dag; en liten rapport från veckan som gått! Innan vi tar oss ann den nya som står för dörren!
Veckan som gick, fylldes med;
Måndag. LillaLillebroren följde mamman på efterkontroll hos barnmorskan och i vanlig ordning så gås den första tiden med barnet igenom. När jag väl berättat alla svängar hit och dit och till sist ”bara skulle avsluta”, med att berätta om RS: en..då trillade tårarna över det där störiga munskyddet. Jag kände då, ”hur fasen har vi orkat? … det är inte så konstigt att kroppen strejkade när vi väl fick pusta ut”. Men jag glädjer mig så. Vilar i att ”vi klarade det”. Trötta päronkroppars ringklockor har tagits på allvar. Och under långa promenaden efteråt, kände jag mig så lycklig och lätt.
Mötte sedan det här gänget. Mjukstart på veckan med låång tillsammanseftermiddag.
.. hallonsmoothie med skogshallon från frysen. En mellisstund som inte vore möjlig om jag och M var två hundra procent-arbetare. Vi vore väldans mycket ”rikare”. På pengar. Men på samma gång, så mycket fattigare.. för är det något vi prioriterar och vill vara rika på, så är det liv. Och det är vi, sannerligen. Den här stunden var med som energi hela veckan, det är jag säker på. Det mäktiga nu, är att Tripp Trapp Trull är så stora nu att dom uttryckligen säger saker som gör att vi päron förstår, att det inte bara är som vi anat och tror, att dom också älskar detta livsval.. utan att det faktiskt är så.
StoraLillebror har degat och också städat upp efter sig. Det är fest att dammsuga när man är tre år!
Bokstäver är väldans på tapeten just nu! Lillan skriver och skriver och Bertilen har (med hjälp av morsan förstås) läst ritning och pärlat sin egna bokstav. Pärlplatteboken är poppis och finns exempelvis, HÄR.
Det har varit fantastiska januaridagar med sån vårvinterviskning att det inte är klokt. Gå och hämta storebror från skolan. Dimpa ner i snödrivan med julens lussebullar till mellis. Uj uj uj.. nu kommer tiden som är plåster på såren för den kalla, karga vintern…
Lill-Olof har fått mammans hjärta att smälta gång på gång. Vilken sköning till lillunge, alltså. Lyx att få hänga med honom om dagarna. ”Ger du mig bara gos och ammemys, mamma… och bäddar ner mig i vagnen stup i ett så att jag får marathonsova, då är jag så väldigt nöjd. Sen passar storasyskonen upp mig med bus och underhållning så livet känns som en fest. Jag har precis inget att klaga på i detta nu”, menar Lill-Olof.
Det här var också en sån guldstund. Vi hade precis kommit in efter timmar ute tillsammans. Nu var det läxläsning på schemat. Minstingarna fick en läxa av mamman (att rita något som har med vintern att göra) medan Storebror jobbade idogt med sin skolläxa. Lillebror ville sedan inte sluta ”göra läxan”… att här, får vara mamman som också varit ute och tankat energi, kommer in med gott tålamod och kan sitta med och orka svara på alla frågor och funderingar, klura på ännu lite svårare saker tillsammans med vetgirige snart-8-åringen, medan januaridagen fortfarande är ljus.. det är sån lyx!! För oss alla.
Så blev det fredag och vi började dagen i lagårdsstallet. Det blåste jäkel redan nu så bäbisen sov gott i ”sadelkammaren”. Fjödur var sagovacker, som alltid. Följt av pappalediga timmar medan mamman jobbade med sina uppdrag vid kamera och dator.
Helgen invigdes sedan. Storasyskonskaran knatade ner till Gullegrannen för ännu en pyssel och mys-dejt och vi päron tjavade långtur med bäbisen i vagnen. Så härligt att gå på hårda skoterspåret!
Här. Två lördagsglimtar. Pappan mockade hagen. Och till kvällen, lagom till att pappan (som också hade jour under hela helgen), kommit hem från larm.. så åt vi pizza tillsammans. Sedan vi införskaffade gourmetstålet, gör egen deg och kokar egen tomatsås.. ptja.. då korar pizza in som bland det godaste vi kan komma på att helgfesta på!
Söndagen i tre bilder. Snöyra. Vi myste inne, spelade spel och sörplade kaffe (brandispappan var denna dag på nytt larm, ny bilolycka). Innan vi gav oss ut för lagårds- och lekstund. Lillkatten sökte snabbt skydd. Hästpojkarna, brydde sig inte ett dugg i snöyran och chillade dagen lång.
Om ni visste vad vi behövt dessa senaste veckor av livet-medvind,.. så evigt tacksam och lycklig för det.
Ny vecka nu! Och vi har börjat mycket likt den förra.
Soligt och kallt. Mycket uteluft. Lek för barnen. En långpromenad för mamman. En springtur för pappan. Barnen önskade ”mellissmoothie” och så fick det bli. Flärdkänsla över en alldeles vanlig måndag. Snart dags att dra på spagettivattnet och fräsa löken inför storkoket av köttfärssås. Perfekt vardagsmat, som vi äter idag till middag, till lunch imorn och kanske, om det fortfarande finns över, blir det också en middag till alla/några av oss på torsdag.. vilket brukar kunna bli en äta-olika-rester-dag.
Önskeplaner för vecka 5
–Säga hejdå till januari och välkomna en ny månad! Februari.. blir det vabruari av hela alltet eller törs vi hoppas på annat? Nåväl. Vi tar en dag i sänder. Godast så.
-Jag tänker kicka igång en följetång av inlägg här inne! …byggda på sånt ni undrar mycket över.. och sånt jag brinner lite extra för… är lite pirrig i magen nästan. Har gjort ett djupdyk i arkivet inför det allra första inlägget, som kommer imorn!
-Rensa ut ännu en liten storlek i Lillminstings garderob. Pluttisen växer så det knakar… fast storlekarna vi påbörjar nu är egentligen lite för stora på längden.. men sitter väl uppe på bredden. Så att säga. Sånt älskar man ju- <3 .
-Motionera! .. vi är så himla väl igång med träning nu både jag och M och det känns så skönt. När allt hopade sig, ni vet, så prioriterades träningen bort än om den hade varit god, säkert.. men timmarna på dygnet utnyttjades till max för att ta hand om alla liv här hemma och hellre lite extra sömntankande än motinerande då. Nu får vi tusan till bådeock. Lycka! Och skjuts in med energi på päronkontona!
-Försöka tuffa vidare med badrumsprojektet.. vill ni kanske ha nån slags uppdatering från den? Hojta!
-Posta ett såå roligt samarbete som jag hoppas att ni kommer uppskatta!! En rabattkod följer med… den vill ni inte missa.
-Till sist.. och först; ”bara hänga med”. .. vi har önskeplaner, men livet styr och vi tar ett ögonblick i sänder.
….
Önskar er en god vecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Vips var det ny vecka igen och här kommer en rapport från senaste veckan, och så checkar vi av nuet och blickar lite framåt!
Veckan som gick, fylldes med!
Hemmadagar fyllda med lek, friskluftande, pyssel och påtande. Sytande, bytande, sövande, tröstande. Det kramas och tjivas, skrattas och gråts. Varje dag är ett liv. Stundvis känner jag mig som en karusell som virvlar runt bland alla småttingar, lagar lunch, hänger tvätt, hjälper Minsting på toa, ena sekunden för att amma en Lillminsting nästa, tjoff är vi ute bland hästarna..
.. och med ens, stannar karusellen. På ett sätt är det förstås ”mer jobb” att ha hästar i ett småttingliv.. men kära hjärtanes, vad dessa djur ger och ger och ger. Här tankar vi kraft och energi, både jag och den skäggige. Ja, barnen också förstås. Men för oss vuxna är det förstås på ett annat sätt.
Hemmabarnen, mitt i något dom äälskar. Att baka! Och för varje gång blir jag mer och mer överflödig. När det handlar om spisen, ugnen osv, då är morsan på tå… men måtta, knäcka ägg, osv.. det, går som hejsan för det där köksrutinerade gänget!
Denna lilla ljuvliga människa blev tre månader!
Vi var på bvc och mätte och vägde och fick två vaccinsprutor, en i varje gosselår. Tröttsamt. Och en febertopp på det. Men sedan piggelinig pyttesuperhjälte igen. Som man enligt hans kurvor inte alls kan ana att han faktisk varit tvärsjuk i RS, hurra och tack God Gud för amningen och att mammamjölken orkade stanna kvar och faktiskt inte drog… vilket inte hade varit konstigt med den grava stress som pågick i min kropp då. Nu har jag kunnat börja pusta ut.. och DÅ strejkar MIN kropp för första gången efter allt som varit i alla månader. Som att den tagit ett djupt andetag genom alla orosmoln och nu när jag slappnar av, så kom yrseln, stickningar i ansiktet och höga blodtrycket(!). Vi har tagit/tar allt på största allvar och försöker ge den stackars mammakroppen vad den önskar; vila och återhämtning. Som ni förstår, inte helt lätt.. men jag tror vi är något på spåren. Det höga trycket har börjat lugna sig och jag känner mig också mer hel för varje dag. Ni anar inte lyckan i det.
Och det här; livet som pågår på det sätt vi önskar. Inte på något sätt den okrångligaste varianten, men lyx är det, att få vara tvärtrött om kvällen.. för att vi levt och verkat för det som är vårat sätt att leva drömliv på. Djur och barn i ett virrvarr, fylla dagarna med liv. Den här veckan har vi njutit av känslan att ljuset återvänt lite, lite för var dag och så har vi hört fåglarna kvittra för första gången på länge.
Vi hade lekdate här hemma och småbagarna var mäkta nöjda över att få bjuda på ”Regnbågsbakelserna” vi hade gjort tillsammans. Helt sonika vanliga chokladmuffins som Juniflickan tyckte att vi skulle prova kristyrlimma fast regnbågsremmar på.. och det blev ju hur fint (och gott, tydligen!) som helst ju!
Salen såg mestadels ut såhär. Som ett hotell! Ser ni väl!
Fast jämarns! Lagom till helgen tog vid hade vi hjälpts åt och rett till hemmet!
Helgen var en lyxig variant. Med utekalas i Mäjadalen för storkusinen. Och våra tre ”storbarn” fick stanna kvar och ha ”Tacosdate” hos Moster och Morbror… något dom längtat efter i två års tid med pga ni vet vad, så har det inte blivit av. Lyckan nu var enorm.
Helgen avslutades såhär. I strålande sol! Smyganingar av vad som komma skall, vårvintern. Barnen lekte, Bäbisen sörplade mjölk medan mamman och pappan sörplade kaffe där i snödrivan.
Veckan avslutades med att vi var bjudna till barnens Farmor och Farfar. Exakt hur lyxigt som helst. Svärmor hade lagat världsgod gryta och sen marängsviss till efterrätt som alla åt av som om det inte fanns någon morgondag. Samtliga ord för små för att beskriva tacksamheten över alltsammans.
Och nu är nya veckan här, den sista för januari, och med värmande solen, dropparna från taket, värmen innanför jackan på långpromenaden medan bäbisen snusade i vagnen.. det, är såna vårvinterkänslor och känns så obeskrivligt härligt. Hoppas att du också fått några strålar sol på dig idag.
Önskeplaner för vecka 4!
-HemmaMamma, skapa goda dagar tillsammans med barnen! Det är ”ett helt företag” nu att sno runt dagarna med fyra barn. Men tusan! Jag tror vi börjar, efter tre halkiga månader, hamna lite stadigare på banan och känslan av att kunna slappna av i det som är, är så god och njutbar som du anar.
-Rymma för energitankande! Det hör också till viktigheterna. Om det så är att rymma upp till stökrummet i en halvtimme när pappan kommer hem från jobbet, få svettas på crosstrainern och välkomna endorfiner. Eller rymma iväg på långpromenad med Lillminstingen i vagnen eller ta en stunds vila med bäbisen på storsängen. Fyrbarnsmorsan mår bra av småstunder nu och då, att höra sina egna tankar, lyssna på tystnaden och andas för sig själv ett slag. Sen längtar jag efter lilllgänget igen, med nya krafter! Intensivt är ordet för livet just nu, att tanka kraft, viktigare än någonsin.
-Fortsätta förra veckans skrivarstuga! Jag har så många inlägg på gång, det är så roligt att ni önskat så. Försöker nu sammanställa hela alltet.
-Välkomna Hovis!
–Ha en sista januarihelg!
…
Önskar er och oss en god vintervecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Vi startar igång med en liten glimt på dagarna som gått, checkar dagsläget och blickar framåt…
Drömgårdsrapporten kommer här!
Veckan som gick, fylldes med;
En allra sista jullovsdag. Och den var mysig och pysslig. Såsom vi tycker om. Att vardagen tog vid dagen efter och skillnaden inte är så markant för barnen utan kan fortsätta mjukt och gott, det är värt allt och lite till.
Vi passade på att hästa medan snön ännu var djup och fin.. som utlovat, kom sedan regnet och blåisen var ett faktum.
Lillminsting blev 12 veckor! Världens bästa Lill-Olof. En liten viljestart cooling, som älskar att gosa nära-nära och växer så det känns som att jag måste sitta och titta på honom konstant för att inte missa att han visst växt i ännu en ny storlek. Lillhjärtat vårat som alla är precis hur nerkärade i som helst.
Vi vågade äntligen bjuda hem för kompisdejt igen. Men försiktigt, försiktigt. Utelek bredvid hästarna var kuligt!
Mamman och Pappan tankade kraft med hjälp av gympapass och tjavande långturer. Liten pytte-PT bredvid eller i vagnen!
Bland det mysigaste just nu. Att 3-åringen är i pusselmode och om kvällarna är det fullt ös med Bonden Blom-böckerna innan natten.
Det blev tjugondag knut och enligt tradition ringdansades julen ut. Små pepparkakshus kraschades och små pumlor och annat julgranspynt plockades varsamt ner i lådorna igen..
Granen sköt söta små gröna skott och det kändes i vanlig ordning lite vemodigt.. men julen kommer åter, för det har han lovat!
Inledde helgen med ledig tillsammansfredag. En tidig morgonsväng till sjukhuset i norr. Återkontroll efter Lillminstings Stafylokockhärvor alldeles i början av hans liv. Sen landade vi i fredagsmyset till kvällen, i ett såpdoftande hem, med tom tvättkorg och renbäddade sängar. Som gjort för en skön helg, menade HemmaMamman. Vi åt en favorit, med rostad potatis, kyckling och sååhåå god coleslaw (vi hade vitkål, rödkål och morot i.. såå gott!).. receptet är ursprungligen ett gammalt Ica- recept. HÄR hittar ni det, rekommenderas!
Helgen har sedan innehållit lite av varje. Barnen önskade skridskor och lördagsgodis. Så så fick det bli.
Själv har jag försökt att inte göra så mycket alls. Tanka energi. Bunkra sömn. Än om våra fyra barn sover som minigrisar, har jag inte vågat (pga RS-helvetet) sova sådär avslappnat som jag brukar. Den här stunden var en utav helgens mysigaste. Alla barnen avslutade veckan med lekdejt med kusinerna med Farmor. Så vi tog vara på allt lugn som gavs, helt sonika. Så tacksamt och passande hela alltet. Hela hösten har vi bara bett om barnvakt för ”vi måste åka in med Olof, han har blåsor på kroppen”, ”Emmeli och Olof måste läggas in, kan vi få hjälp med stora barnen några timmar?”, ”Vi ska till Umeå och göra ultraljud på Olofs höft”, ”Olof är slö, andas inte, kan ni hjälpa oss?”. Bara sånt. Det här var som ni förstår så himla lyckliga små timmar. Barnen fick mysa och omhändertas en stund av någon annan. Bara för mysigt. Och mamman fick snusa bredvid bäbis.
Idag känner jag igen mig själv, på något vis. Den här RS-härvan tog hårdare på mig än jag själv förstod. Helgen har för mig, till mångt och mycket, gått till vila och återhämtning. Än fast jag älskar att göra, göra, göra… så var det bästa jag nu kunde göra… att inte göra så mycket alls. Och hej, idag känner jag att krafterna inte är helt slut. Lyckan i det!
Önskningar och planer inför veckan!
Önskeplaner för vecka 3:
-Njuta av HemmaMammalivet! .. det är min tröttaste och allra lyckligaste tid i livet. Just nu.
-Skriva och fota. Och jag älskar det!
–Baka tillsammans med barnen!
-Förbereda temavecka här på bloggen! … det blev så många frågor om att vara HemmaMamma och vårt ”Drömgårdsliv”, att det kommer bli en hel rad med inlägg om det. Hoppas ni ska tycka om!v Trädgårdsinlägg kommer också, det är det också många önskningar på. KUL!
–Beställa gardinstänger. Och gå ut i Gårdshuset på ”loppis”…
–Jobba ihop några utkast!
–Passa på, att vila när tillfälle ges. Mammasuperkrafterna. Jag har dom i fokus nu. Hålla igång med friskluftturer och små gympapass här hemma är också ett sätt att tanka mammakraft.
…
Önskar er alla en god vecka, så hörs vi både här och på instagram. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
.. Det är januarimåndag och idag smygstartar vardagen igen, efter ett långt jullov.
Pappan har varit på jobbet medan jag och barnen har myst tillsammans ännu en dag, men imorn börjar Storebror skolan och med det tidigare morgnar och lite mer rutiner.. men vi gillar ju våran vardag, så det känns gott att säga tack och hej till lovet också.. vardagen vår är fartfylld men mjuk, älskar den. Lovet, som inte direkt blev som vi tänkt oss, vi som hade längtat efter att träffa familj, släkt och vänner. Det blev något helt annat.. en massa lugna dagar hemma, lättare sjukstuga, svårare sjukstuga, dag efter dag hemma på drömgården, bara vi. Trots att det blev tumult och väldigt oroligt kring Lill-Olof, så ser jag tillbaka på det hela med värme och sån tacksamhet. För inte har alla stunder varit panik, nej. Många, många guldstunder också. Nu tar vi en liten kik.. sen vill jag blicka framåt. Sådetså.
Vårt Jullov;
Bästa julklappen jag kunde tänka mig. Fira in lovet med att MammaMormor äntligen fick supergosa med sitt minsta barnbarn igen, vår Lill-Olof. Han facetajmar dagligen med sin Mormor och Morfar och än fast hösten varit tuff och vi har till exempel inte fått ses så mycket, så känner lilla prinskorven sin Mormor och Morfar så väl.
Julhelgen var så mysig. I efterhand är jag så omåttligt tacksam att vi fick julaftonen tillsammans med älskad familj, för efter det här så gick vi in i vår jullovskarantänbubbla..
Jag har njutit av min isbit. Galoppera genom snön är bland det bästa vi vet, han och jag.
Spelkvällarna har varit många. Nya Monopolspelet, favoritspelet just nu.
Drösat ner oss i finsoffan, vilat och småslumrat framför en film..
Beundrat naturens vackra. Som här. Solnedgång i midvintertid.
Vi firade Nyårsafton, bara vi, här hemma. Såklart. Samtliga fyra barn var nu förkylda men ännu var läget lugnt. Vi gjorde det så mysigt vi kunde och ville i alla fall fira ut det gamla och in det nya, i all sin enkelhet. Vi kammade till oss, klädde oss lite fint. Barnen älskade att få baka pizza på stålet i ugnen och glass-strutarna till efterrätt var också en höjdare. Päronen åt mammans favoritefterrätt; pannacotta med citrussyrliga skogshallon ovan.
Så gick vi ut på gården och tände tomtebloss under barnens alldeles egna tolvslag… 7-årige Minimannen fångade ännu en gång sina två päron så fint på bild. Skitsnygga var vi, i våra ”moonboots”. Varma om fötterna och kära, i alla fall!
Vi har tjavat långturer.
Och sparkat, förstås!
Kommit hem efter RS-pärsiga sjukhusdagar och fått landa mjukt i pappans famn.
Vaknat till nysnö efter ännu en sovmorgon.
Vi har grillat uteluncher. Korv på längden och tvären..
… och våfflor!
Över elden gräddade Kikärtsvåfflor (recept HÄR) med jordgubbssylt och vispgrädde till. Hejdlöst gott!
Åkt oräkneligt många turer utför lobryggan. Tefatet, en utav julklapparna, har susat och susat!
Solen har lyst själagott. Hästarna vandrade framåt och jag såg symboliskt på det hela, där jag stod med oroshjärta efter RS-upplevelsen och skådade vackra skapelserna. ”Vi måste också vandra framåt nu, Emmeli… våga gå vidare”.
Oändlig tacksamhet har bubblat i bröstet. Tack för Sveriges topp-sjukvård. Tack för att vi så snabbt kunde få hjälp, att Lill-Olofs jobbigaste dagar var omringade av beskydd. Tack för att han klarat detta så bra som han gjort och kommer längre och längre ifrån det läskiga för var dag som går.
Och så fick vi avsluta tillsammanslovet med en liten tur utanför Drömgården. En utflykt ner på byn. Skridskor. Som vi alla njöt!
Hockeypappsen peppade kidsen på isen och gjorde det med bravur. Ungarna njöt ”jag kan-känsla” och det finns få saker som är så härligt att se som förälder. När barnen tror på sig själva, vågar, inte ger upp, växer av små utmaningar.. treåringen åkte ”bubblor” på isen och undrade med iskalla tår, när vi skulle åka nästa gång?
Mamman tog hand om bäbis, mötte upp med värmande skor, kramar, varm choklad, bullar, pepparkakor och ostmackor utanför rinken. Så himla fint avslut på ett lov vi aldrig glömmer.
…
Önskeplaner för den andra januariveckan:
-Starta vardagen mjukt! .. sista jullovsdagen följt av igångkickande av vardagen.
-Träna. Och jag behöver det så, så mycket just nu.
-Åka till stan och göra några ärenden. Måste-ärenden. Egentligen livrädd att lämna byn nu när coviden härjar så. Men ett läkarbesök är bokat och då är det bara så.
–Försöka väcka den jullovssömniga hjärnan till liv och tänka lite jobb. Planera blogginnehåll, kommande samarbeten, försöka få någon ordning på mailen osv.
-Möta en oplanerad januarihelg!
… städa bort julen kanske? Eller så myser vi allt vi kan där på sofflocket istället och tar städandet ”en annan gång”.. vi får väl se. Kanske hinner vi både ock. Ni förstår väl att det är smått omöjligt att slita sig från denna lilla människa? Och när han sover, finns det ”andra små människor” som önskar mammans fulla uppmärksamhet.. men dom är inte bangen på att hjälpa till som ni vet, så vi teamar nog kanske iväg julen lagom till tjugonde dag knut!
Önskar er alla en god januarivecka. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Bara dagar kvar till jul och idag har vi sån himla härlig känsla här hemma.
Vi har ägnat dagen åt att göra lite ny pepparkaksdeg, rengöra ugnen (VAD hände där!?), susa på byn och ordna frökenklappar och samtidigt träffa efterlängtade vänner som gav så mycket energi. Nu jäser en liten saffransdeg som barnen ser fram emot att få baka ut här i eftermiddag… Medan storasyskonen vilar framför barnprogram en stund och två minstingarna sussar en blund, så slår jag mig ner här med kaffekoppen.. hugaligen, så förskräckligt trevligt.
En sak till bara, innan vi kikar på veckan som gick; Hoppas att NI mår bra? Att ni inte stressar ihjäl för oviktigheter utan våga stryka saker på långa listan och ta det där djupa andetaget istället och faktiskt känna in julen… livet är fyllt av nog mycket måste precis som det är, i alla fall.
Så, vart var vi.. några glimtar från veckan som gick här på gården…
Luciamorgon! Lussesånger skvalandes ur högtalarna, änglaspelets pling. Micrad lussekrans från frysen och en skara ungar att dela alltsammans med.
Isprinsen i lagårdsstallet, redo att kläs med vinterskor!
Jag och barnen var ute med sparkarna dag efter dag och tog vara på det hutlöst braiga sparkföret som var… som sedan försvann när det plötsligt blev ”milt” och ishalka som behövde grusas..
”Pettson får julbesök”, sagostund med lillebrorerna i famnen. Nyp mig i armen.
Jag fotade sista kampanj-jobbet innan jul.. och hade också en liten fotostund med vår Lillminsting. Tänker varje gång jag fotar, lite sådär mer uppstyrt alltså och inte bara att fånga vardagsögonblicken, än om det är det vackraste jag vet. I alla fall, när jag fotar lite mer ”riggat”.. våra barn, vännernas gullungar eller så… så bara känner jag hur jag älskar det.. att få föreviga ögonblicken för andra.. tänk om jag skulle våga det än mer. Så himla roligt det hade varit..
.. men titta här. Ett kärt förevigat vardagsögonblick som får hamna i familjealbumet. Bertil och Juni gör high-five när dom smakat nygräddade pannkakan som dom själva hade gjort smeten till, med nääästan ingen hjälp från mamman alls.
Jag njuter av ögonblicken, här och nu.. Och om jag får drömma, så ser jag framför mig hur jag och den skäggige sitter lagom-gaggiga och grå och tittar i fotoalbum tillsammans.. minns tillbaka på det intensiva unga livet vi levde, en dag i sänder, och som värmt familjens allas hjärtan livet igenom..
Vi färglade juliga bilder, klistrade julefrimärken och skickade julkort!
Nisse Rolf, ”Roffe”, försvann med sina små meddelanden och bus under några dagar… han behövde helt sonika bara vara hemma och vila upp sig lite. Tom-glo och äta chokladpluttar.. ladda batterierna.. För han är minsann ingen maskin,.. sa han. Barnen förstod så väl….”Precis som vi alla människor”. Just så. Vi ska inte rädas visa och berätta för barnen att tex. mamma/pappa kan bli trött, ledsen osv.. ingen är alltid bara glad och fylld av energi.
Vips var det fredag och vi tog en loppistur. Treåringen fyndade ett paraply som han spatserade med på gatan genom byn. Det fyndades också en så vacker tavla och en klocka som båda ska hänga i matrummet. Visar er när allt är på plats!
Helgen innehöll både granjakt, päron som tränade sig svettiga, en tur till mammans barndomshem där barnen myste, legolekte och hjälpte klä julgranen…
Och veckan avslutades med att vi tände det fjärde ljuset till morgonen. Därefter utetimmar i vanlig ordning. Mamman red isprins, bäbisen sov i vagnen och övriga satt i traktorn och passade på att mocka hästhagen medan det fortfarande var plusgrader.. allt det där klaffade så bra att vi hade ”vi går på moln”-känsla. Bäbis vaknade preciis när jag lämnat hästen i hagen igen, liksom.. att vi sedan var bjudna på adventsfika hos ”Farfars” gjorde inte dagen sämre..
Alltsammans. Så mycket att vara tacksam över. <3 Det där var en vecka med god energi, hoppfulla besked och mycket, mycket kärlek. Tack livet. <3
Nu är köket fyllt av lussebullsdoft. Ja, jag la orden till sidan för ett slag som ni förstår. För nu är eftermiddagen i hjärteasken, middagsfixet väntar.. sen tusan, ska vi klä granen och äta lussebullar!
Nu är juleveckan här..
Vi ska njuta allt vi kan, slå in några julklappar, dona och julestöka lite lagom och rå om varandra.
Ta hand om er, ni med. Allt vad ni bara kan! Vi hörs under veckan!
.. som ni märker. Livet, är till bredden fyllt här just nu och än hur mycket jag längtar efter att sätta mig här och låta hjärtat tömmas på ord.. så finns inte tiden just nu. Men vi deppar inte för det, käre värld. Snart kanske det ser annorlunda ut. Hoppas så.
Just nu. Längtar jag halvt ihjäl mig efter jullov, pärlbandet av dagar med tillsammanstid… mysiga lovpåhitt, lugnare tempo, mysvila med bäbis, krama älskad och efterlängtad storfamilj..den här hösten har varit maxad för mig, min lilla familj och vår storfamilj. Alltsammans börjar ta ut sin rätt nu. Energin är inte hög. Ena dagen känner jag ”idag är jag stark, det här klarar vi”. Nästa, känner jag mig alldeles trasig inombords. Ibland måste man bara få bryta ihop.
Lill-Olof är min ”snuttefilt”. Hans leenden gör att världen stannar och alla bekymmer försvinner för ett slag. Lilla gullungen. Som älskar att gosa, ammemysa och skämmer bort oss med oförskämt god sömn om nätterna, så vi har chans att tanka nya krafter under natten. Gudomligt skönt.
Nu kikar vi på veckan som gick.. innehållandes berg-och-dal-banan vi kallar Livet.
Vi började veckan peppigt. Trots helgens magsjukehärva. Men det var ju bara en unge som haffats av snusket än så länge och han var ju redan pigg, så vi var glada. Firade med stjärtlappsrace hela gänget! Ni må tro barnen älskar när mamma och pappa också är med och åker.
och såhär ser vår hall ut, mest jämt. Vi är ju ute så mycket och många är vi… Bristen på förvaring i detta hem börjar ta ut sin rätt nu med fyra barn. Men äsch. Det funkar fint, nu också. Efter att alla hade hjälpts åt att plocka i ordning hemmet någotsånär, firade vi med varm choklad i matrummet. Alltsammans en god veckostart!
Ny dag. Mor och alla barnen hemma. Magis är inget vi vill sprida vidare, vi som har så lätt att hålla skolbarnet hemma en extra dag, tog chansen till ännu en hemmamysdag.
Dagliga hemmabestyr gjordes. Barnen är så himla duktiga där dom grejar för djuren. Hästar, katter och småfåglarna. Alla ska pysslas om och få sitt.
Sagolikt!
Det blev lill-lördag och jag bakade pepparkakor. Barnen hade ju fått baka till sina småburkar redan, så nu var det min alldeles egna pepparkaksstund. Stjärnor och hjärtan.
På torsdagen kände vi oss så trötta. Tråkiga grejer som händer oss i kring, sög energin ur morsan… vi gjorde något vi ytterst sällan gör; kröp ner under täcket igen efter frukosten. Lillebrorsorna somnade bredvid varandra och jag tog min älsklingsflicka i famnen och läste bok. Fy farao, vilken lyx, att kunna om vi bara vill. Vi struntade sedan i torsdagsstädningen och gick ut och byggde snögubbe innan lugna tempot återtogs igen.
Och plötsligt var det fredag och upp igen det bar för bergochdalbanan. Det handlades, städades och fejades. Mamman släpptes ut på en långpromenad i snömodd, puls tickade gott och endorfinerna dansade. Till kvällen strök pappan finskjortan och drog iväg med jobbet på tjusigt julbord. Jag hade preciis skurat klart köksgolvet och skulle sätta igång med middagen till oss som skulle fredagsmysa hemma… dååå, kom Herr Äckelsjuka på besök (IGEN!!!). Nästan en veckas mellanrum på barnen.
3,5-åringen har aldrig varit med om denna snusksjuka, men nu var det hans tur. Stackarn. Själv undrade jag om någon riggat alltsammans och stod och filmade för dolda kameran…
Särskilt ”scenen” där jag stod och ammade bäbis med halva kroppen och ”fångade dagens lunch i hink” med den andra… käre värld.
Försökte samtidigt ordna mys för dom två som var taggade på allt fredagsmys vi planerat. Så Storasyskonen satt i matrummet och spisade julmusik och stoppade nejlikor i apelsin…noll knussliga med att Lillebroren mådde pyton stundvis.. dom var hejjaklack då och återvände sedan till sitt pyssel;”Det här är julstämning på riktigt, mamma”, .. (haha, älskade barn!).
Själv var jag mäkta nöjd över att ha fått ihop den kvällen… puh.
Lördagen blev en långsam historia. Tvättmaskinen gjorde sitt yttersta dagen lång. Friskluften var god och snön ypperlig för snögubbebygge. Den här heter Olof, förstås.
M var världsgullig och ordnade minijulbord till kvällen, så att ”det inte bara var han som blivit bortskämd med det”. Han är den finaste människan jag vet.
Och så blev det söndag och tredje advent. Vi tillbringade många timmar ute. Himlen var så häftigt blå.
Till kvällen la sig lugnet. Ungar slumrade i renbäddade sängar. Ännu hade ingen mer blivit sjuk. Katterna låg i en trasslig hög på matrumsgolvet. Dagen hade varit som livet är i kvadrat just nu; Intensivt. Stundvis känns allt som en cirkus. Stundvis har vi superkoll på läget. Nånstans där mittemellan är prima. Kvällsstunden god för päronen…
Nu är vi här. Luciamåndag!
Önskeplaner för den fjärde adventsveckan!
-Ta en dag i taget och försöka ta hand om oss allt vi kan.. Just nu är energin inte hög. Tvärtom. Fokus på ”fylla på” får det bli, allt som går. Önskar så så såå att barnen ska få vara friska, alla fyra samtidigt!! .. denna hösten slår rekord i småttingsjukor här hemma. Väntat efter coronatid där det knappt cirkulerat några ”vanliga småttingsjukor”.
-Välkomna Hovis som ska kitta Isprinsen med vinterskoning!
-Söka julgran och klä den! .. längtar som ett barn till precis det.
-Publicera sista samarbetena innan jul! Så tacksam för att ni är positiva till även dessa inlägg. Det är mycket jobb bakom och alltid hjärta och själ. Eran feedback betyder mycket.
-Handla julklappar! … nog aldrig varit i så dålig julklappsfas. Men det ordnar sig. Några få klappar ska ordnas.
– .. och det ni ser nedan!
Pussa Isprins, andas djupt och följa med i den där berg-och-dal-banan vi kallar livet.
Och säga till mig själv som jag säger till alla andra; det behöver inte vara en jul som den alltid har varit, det kan bli bra ändå… det göör ingenting att du inte får till allt det där pysslet som du älskar att göra men som du i år måste slå trippelknut på dig själv för att hinna med både tre små barn, en bäbis och röran i livet i kring.. skiit i saker! Prioritera stenhårt. För du vill liksom hellre hinna pussa och uppleva bäbis och vara närvarande med barnen än att slå rekord i julepåtande.. allt har sin tid.. och fokuset just nu, är att ta hand om oss, jula lite lagom och knäppa händerna för att storfamiljen får vara hel och samlad när julen står för dörren.
…
Ta hand om er. Allt ni kan! Så hoppas jag att vi hörs snart igen!
Senaste kommentarer