Det bästa till den bästa.

av Emmeli | jul 4, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma

Vilken kalasdag det var igår!

Den började med värme, frukost på sängen till mannen, en låååång promenad för att gå till Mäjadalen och plocka rosor hos Storan, vandra vidare till affären och som sista anhalt ”råka” hamna på en loppis igen. Det fattades helt enkelt ett gäng koppar och fat till kalaset, så jag behööövde faktiskt loppa. Sen landade vi hemma, lagom till att himmelen drog ihop sig till ett svart moln och regnet och åskan stod för dörren. Inne i huset, var det varmt och jag fixade så fint jag bara kunde. Placerade ut färska blommor överallt och dukade med porslinet som fått flytta in i vår ägo. Mannen fixade somrig lunch, med varmrökt lax och färskpotatis. Lunchen intogs på köksgolvet, i ren och skär inomhus-picknick-style. Väldigt trivsamt!

Och sedan tuffade vi vidare. Ordnade inför kalaset; bakade en kaka till, dukade med den ena kaffekoppen efter den andra. Den ena koppen ej den andra lik. Charmigt tycker jag! Den där rabarberkakan med pärlsocker ovanpå, blev klar och samtidigt dukades resten av allt fika fram…

Bullar och mazarinkaka och rabarberkaka och chokladbollar och en tårta som såg ut som ett helt jordgubbshav. En marängtårta med lemoncurdgrädde och jordgubbar och ett stort M ovanpå. Och så dom där bondkakorna, förstås. Mannens favorit-tör-kaka.

Och vips var klockan sju och gästerna ramlade in. Och vid den här tidpunkten, så är släppte jag kameran. Men turligt nog så har den ändå tagit en massa i-stunden-bilder. TACK kära kusin E (M´s kusin, men lite min, va?) för dom!!

En efter en. Med paket och blommor och glada leenden! Till slut var vi 21 stycken här och det var födelsedagskalas på riktigt.

Vi sjöng och hurrade och grattade den bästa mannen på jorden. Och jag såg att han njöt. Han är inte den yviga typen. Inte som jag, som flaxar med armarna och pratar högt och skrattar med gapande mun. Nä. Han är lugn. Öppnar sina paket med försiktighet och beskådar, hjärtinnerligt vad det är han fått, samtidigt som han där i vimlet kan ta sig tiden att sitta och snurra paketsnören till en sån där rulle, du vet. Ja, vi är baske mig olika, han och jag. Men det finns ingen jag älskar som han. Och det finns ingen jag älskar som den här polarn heller. Alltså kolla!

Huur söt får man egentligen lov att vara!? Kalasskjorta och jag-är-en-fattig-bonddräng-brallor! Jag dör söthetsdöden. Fullkomligt.

Det fikades och kramades och dom där böckerna som Liten fick häromdagen, dom användes dom också.

Mormor läste saga och jag njöt av synen och av känslan att ha en hel drös med människor, alla samlade i vårt sommarhemma. M, igår var det din dag. Det var en himmelens fin dag. Med köket fyllt av nära och kära och tårta och bullar och paket. Ett kalas med stort K. Helt enkelt, det bästa till den bästa.

Och idag är det fredag. Huset är efter-kalas-städat och doftar såpa och rosor. Värdinnegåvan, Storans rabarbersaft, står och är vacker i sin glasflaska. Liten har sovit en lååång stund i vagnen och då passade jag, M och Storan på att träna ute i trädgården. Nu ska vi äta lunch hela Lilla familjen och sedan väntar en fredag med lugn och ro och bara en massa mys. Slänga sig på en filt på gräsmattan, det är vad jag ska göra. Sommaren är äääntligen här. Ljuva sommarlov!

Allt gott till Er. Trevlig fredag önskar jag också!

Kram/lillafrun

En god morgon.

av Emmeli | jul 2, 2014 | Familj och Vänner, Träning

Det är ju nästan löjligt.

Hur glad kan man bli över att solen strålar in genom sovrumsfönstret, värmen är där redan ifrån morgonen och frukosten äts ute? Jo, man kan bli huur glad som helst. Alltså, å så underbart!!!

Efter frukost kom hurt-Storan springandes. Jag, M och hurtbullen körde ett förmiddagspass ute på gräsmattan. Nu mår jag som bäst; Liten är mätt och sover skönt i vagnen, jag har precis tränat med älskade och om en stund ska vi i väg på en sak. Det börjar på L och slutar ”INTE” på OPPIS….

härlig onsdagsstart!

Önskar dig en bra dag!

-Och! jag kommer börja svara på frågorna ni ställt…soooon!

kram/lillafrun

Dagen då allt hände.

av Emmeli | jul 1, 2014 | Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Sommarhemma, Träning

Jag vet inte riktigt var jag ska börja.

Det var en måndag med fart igår, det kan jag säga. Dagens startade, som du vet, med hela köket fullt av en massa människor. Såna som man vill ha i sitt kök. Dom gör liksom rummet till något härligt, bara genom att vara där. Men visiten var inte särskilt lång, dom drog vidare hemåt, norrnorrut. Kära vännen, hon stannade kvar, såklart. Eftersom det kom lite oförhappandes att vi skulle få besök igår, så hade jag i nuförtiden-vanlig-ordning, bokat in en träningsdate med Storan. Och sånt går ju inte att rucka på, faktiskt. Så direkt bilarna åkt, kom en ny bil. Ut ur den kom en taggad Storan. Här har du toablommor och här har du en sovrumsbukett! sa hon, och sträckte fram dom mest ljuvliva rosenbuketterna. C, kära vännen, var barnvakt och jag, Storan och M körde ett crazy-pass under det stora äppelträdet. Idylliskt, kom vi på att det var. Mitt i tabataintervallerna som höll på att ta kol på oss. Under tiden vi matade på den ena intervallen efter den andra, så ramlade det in syskonbarn. Till slut var hela Mäjadalenklanen i huset och vi åt sedan lunch tillsammans. Bullens, du vet. Så jädrans gott när man svettats och behöver salt. Och väldigt skönt när vi ville att maten skulle vara klar fort. Så det var korvar och bröd och barn och svettiga typer. Allt i en enda röra.

Storan sträcker ut ryggen och Liten sover. Två favoriter i en och samma bild.

Uppmärksamhet till Liten. Det är ingen bristvara. Älsklingsbarn, vad jag är glad att just ni är Litens kusiner!

Ja. Sedan bröt vi upp ifrån korvkioskandet. Delade på oss. Och äldsta systerdottern A, vännen, jag, M och Liten drog iväg på en mini-roadtrip. För att visa C lite av vackra bygden, Höga Kusten, och för att återvända dit vi var dagen innan…. i söndags,på loppisrundan. Men just det ja! Innan vi kom oss iväg på trippen, så kom våra goa husägare på besök. Hur stor är sannolikheten att alla bestämmer sig för att komma, på en och samma dag? Nåväl. Det var också en snabbvisit och jag och M sa återigen hur glada vi är över denna möjlighet. Vårt sommarhemma.

Men efter det, då drog vi iväg. Till samma ställe som i söndags. Då vi var hos den där mannen som jag höll på få fnatt på. Han var stentjurig. Och jag var ocskå stentjurig och tyckte minsann att jag skulle få pruta en tjuga på en grej. Det hör loppis till, att få pruta. Tycker jag. Men han var stentjurig och tyckte såklart det var jätteroligt att jag, Lilla My, blev så… oglad? Nu är hon inte glad duu. ,sa han till M som stod där bredvid och mest ville vara på alla andra ställen i världen än just där, med en arg fru och en värmlänning som pratade långsamt och inte gjorde som hans fru ville.

Men tydligen så hade han inte gjort allt för stora otäcka spår hos mig. Så vi återvände. Och du må tro att han skrattade när vi kom tillbaka. Det var så många här igår, att jag inte kommer ihåg någon, men DIG kommer jag ihåg! Tillsammans skapade vi tjejer burkinferno i bagaget. Men det viktigaste av allt! …var den här

Världens gulligaste, utdragbara, mintturkosa barnsäng. Till Liten. Den där loppismannen och jag var vänner innan vi skiljdes åt. Det kändes bra. Ja, han erbjöd sig till och med att stanna till vid oss och släppa av sängen senare på kvällen. Så när vi ätit middag, rosmarinmarinerade kycklingklubbor, färskpotatis och kall örtsås, så god att bara äta som den var. Ja, då stod det helt plötsligt en liten säng ute vid vägkanten. Det firade vi genom att mixa oss en riktig sommarefterrätt. Massor av frusna jordgubbar och en skvätt grädde. Som jordgubbsglass!

Det var kväll och vi var rätt trötta efter en fullproppad dag. Men jag och vännen C passade på att ta vara på kvällen. Vi gick ut och fotade. Ett intresse som jag helt klart fått ifrån henne. Jag är så tacksam över det. Det finns få saker som gör mig så avkopplad, som att gå ut och fota. Igår hade vi en tanke med fotandet. En bild som förhoppningsvis dyker upp ganska snart! När vi var klara, så vandrade vi över till svärpäronen och lånade täcken och madrasser och grejer att bädda till vännen med. Och sedan kvällsfikade vi, med utsikt över solen som höll på att gå ner bakom bergen. Dom höga ljusen var tända på köksbordet och vi njöt, av sista kvällen i juni…

Och idag vaknar vi upp, till en tisdag och årets första dag i juli. Vi ska så småningom bege oss till stan. En skjutsning till tåget och en runda för inhandling av olika saker, till kalaset som stundar inom kort. Det är en fixardag idag. Jag njuter av träningsvärk, att solen skiner in genom sovrumsfönstret och av utsikten över dom två mest älskade männen i mitt liv. Dom sover fortfarande, ligger likadant med armarna och snusar i kapp.

Det är sommarlovasdagar, det här. Dagar som börjar tidigt och avslutas sent in på natten. Igår, var en dag då det kändes som att allt och lite till hände. En del har du läst om här. Idag är en ny dag.

Den ska vi ta tillvara på!

-Visst?

Kram/lillafrun

En prövning för mig. Älskar!

av Emmeli | jun 30, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner

Det är måndag och den startar med fart.

Jag snoozade ett gäng gånger och blev till slut jääätte-väckt av dom där två männen som båda stod och skrek bredvid mig. Det ena kanske gjorde till sig mer än den andra. Men i alla fall… jag vaknade. Landade vid frukostbordet med historiens morgonfrilla. Trött. Men tänkte ”det är ju lugnt, jag hinner ändå allt jag måste hinna idag… trots att jag sov till strax efter åtta”. Ungefär där och då, får jag ett sms från kära vännen med orden det här gick fortare än jag trodde, jag är hos dig om en timme, istället för ikväll.

Pedant-snurr-yran, Jag, får en meter hög morgonfrilla och utbrister till mannen men nu hinner jag ju inte fixa allt innan hon kommer!!! I samma stund som jag börjar härja och känna überstress över att jag inte hunnit handla, bakat mer matbröd eller städat till i rummet som vännen ska få sova i (eftersom jag tänkt hinna det idag)… i samma stund tänker jag vad är viktigast? Att jag får träffa kär vän, eller att det prompt måste vara tipptopp när hon kommer?

Ja. Där förstår du nog svaret. Jag kammar till frisyren, skickar ett du är så välkommen, vi får gå och handla tillsammans sedan, jag har inte hunnit det än. Där i orden kommer jag på mig själv. Jag är ju faktiskt också bara människa. Även om det småstör mig lite, jag vill helst känna mig odödlig och klara allt och hinna lite till och orka ännu mer och ännu lite mer. Men ett spontanbesök är så mycket mer värt än att ha hunnit förbereda allt i minsta detalj. Så det så.

Inlägget fick stå på vila. Kolla här hur det hela ”slutade”. Alltså… spontanitet när den är som bäst. Vännen ”glömde” säga att dom visst var två fulla bilar som skulle passera. Haha! Men som om det här góa gänget brydde sig i att jag inte hade hunnit fixa allt? Nope. Det gick ju bra ändå. Jag tömde skåpen på alla kaffekoppar vi hade, kokade kaffe på livet och Pedant-snyrr-yran tyckte att det hela bara var så himla mysigt. Brödet räckte också! Wow. En prövning för en kontrollfreak. Bra grej!

En måndag. Pelargonernas knoppar slår ut i en rasande fart. Precis på samma vis som denna måndag startat!

Kram/lillafrun

Att ha blivit kvar där.

av Emmeli | jun 29, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Sommarhemma

När kvällen såg ut såhär. Då var valet mellan att stanna eller att åka hemåt, inte svårt. Jag hade den där rosa mysdressen med, i en ruffsig hög. Liten hade packat pyjamas uti fall att. Och en tandborste hade vi här redan. Vad med behöver man, liksom?

Kvällen var solig och vi gick iväg på promenad, hela högen. En sån där långsam en, där man hinner känna

..och dofta. Den här längan av rosor, var inte att leka med. Det. Doftade. Så. Gott.

Vattnet var utlandsgrönt på vissa ställen. Spegelblankt och grönt. Vackert.

Vi har ett knäpp på oss, sen kommer kamerabatteriet att dö. Skynda!! (vissa hann till och med att posa med det där übernaturliga benet….ohwell..det bjuu jag på!)

Så idag vaknar vi här. I sommarstugan. Äter frukost med mammas nykokota jordgubbssylt och skrattar åt en radio som bara pratar med oss ungefär en gång i kvarten. Det är glapp. Om man säger så. Och mobilen är helt urladdad och ingen laddare är med. Och kamerabatteriet mår på samma vis. Elden sprakar i brasan och det är söndag och vilodag. Och den kan knappast starta bättre än såhär; med en Liten som står och stampar hejvilt i hoppgungan, jordgubbssylt i filen och bortkoppling ifrån omvärlden. Ja, bara jag stänger igen dagboken också, så är det på riktigt. Avkopplandet, bortkopplandet.

Vilken tur, att vi blev kvar här.

Fridens!

Kram/lillafrun

Inget att klaga på. Och ett ”vi får se”.

av Emmeli | jun 28, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen

Det är morgon i vårt sommarhemma.

Kaffebryggaren jobbar på med morgonkaffet, någon galande typ sjunger ihärdigt på radion, Liten gungar i babysittern med så många trasor han bara orkar ha omkring sig. Jag och mannen äter frukost och jag tjatar på om Skaa Sixten få en katt eller inte? . Mannen svarar men älskling, du bestämmer. Han är inte dum, den där M. Han har kommit på att om han säger så, gör vägarna fria och ger mig hela bestämmanderätten… då fegar jag ur. Men titta här

Det där är Torsten. Eller Torstina…. rättare sagt. Jag vill att S ska ha en katt som heter Torsten. Så den får väl heta det, oavsett, tänker jag.

Det här är PastellFlickan. Titta lilla minimannens hand och den där minikatten. Så gulligt att jag dör söthetsdöden en sväng. Pastelle skulle hon kunna heta, katten menar jag.

Åh. Det är samma visa, varje, varje sommar. Då är jag på väg att tacka ja till minst en eller ett par kattungar. Dom är ju så förbenat söta. Sen får jag orden tänk på att den sen kommer dom hänga i gardinerna, riva ner blomkrukor och dra in möss. Då backar jag. Det är samma visa, varje gång. Men… S vill ha en katt, säger han. Så vi får se.

Det var kalas igår. För min Svågge som varit med i familjen, längre än jag är gammal, och som är lite som en storebror mer än en Svågge. Storan och han låtsades att jag var deras, när jag var bebbe. Kalaset var lika mysigt som alla kalas där i Mäjadalen. Och tårtan…