av Emmeli | jun 14, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Det var sommarfest igår.
Precis enligt planen, stod vi hela gänget, i timmar i köket igår eftermiddag. Lagade och fixade med en massa olika saker. Hacka miljarders miljonbitar, trä räkor och melon på spett, steka en masssa kött, göra sallad, vanlig och ljummen potatissallad. Skära upp bröd, göra guacamole att breda på crostinis. Fixa tzatziki, väcka dom 90 minipizzorna till liv och garnera den vackra, vackra tårtan. Den som egentligen är en bröllopstårta men som sannerligen platsade in under gårdagen. Allt det där och lite till, – kära nån så bra det går när man är en hel patrull som hjälps åt. Älskade familj. Och..
-Allt. Var. Så. Gott.
Det hade dukats ute, redan kvällen innan. Som för att bestämma att en sommarfest ska tillbringas utomhus. Och så är det ju. Brinnande ljus och mängder av kuddar och filtar (och såna där terassvärmare som stod i varje hörn om oss) höll oss varma. Och så vi, allihopa, tillsammans.
Människor?
Ja. Det var vi några stycken av, ja. 
Och maten var, som sagt, himmelsk. 
Och Liten?
Han charmade alla med sitt leende och fick höra mer än tusen gånger han är ju så nöjd!? Är han såhär jämt!? Jag och M tittade nästan lite skämsigt på varandra, som om vi nästan har lite dåligt samvete för att vi har det så bra. Men så konstaterar vi i nästa ögonblick, att det ju är helt underbart att han är så ”snäll”, eftersom det betyder att han mår bra. Han, som är vår största kärlek. M och jag i en blandning som blev lilla minimannen.
Vi skyddar honom med hela oss. Men han är värd ännu mera. Ännu mera beskydd.
Jag har alltid sagt till min Lillis (=min äldsta systerdotter som är som min lillastyster) att om jag får barn någon gång, då ska du få bli gudmor. Och nu har hon fyllt 18, är myndig och jag har min lilla miniprins. Så igår frågade S:
Jag undrar en sak.
Vi, vi, vill du gifta dig…. nej, jag menar:
Vill Du bli min gudmor?
Och hon svarade JA med stora bokstäver och glädjetårar och inget kunde göra mig gladare. Älskade S, din Gudmor är som en ängel utan vingar. Du är lyckligt lottad! 
Och efter den lite speciella 18årspresentens öppning, så firade vi vidare. Det fanns mycket att fira igår. 52år kalas- 20 + 18 +14 . Och älskade J som tagit 9an-examen.
Kvällen var helt klart värd en tårta i bröllopsstyle. Titta bara! Passionsfrukt- och hallonmousse fyllde tårtan. Makalöst god!
Uppifrån balkongen var vyn vacker. Försommarljus och sådär grönt så ögat har svårt att ta in allt i en blick. Det är ju bara för vackert ute nu. Tittade jag neråt, så var det förstås allra, allra vackrast. Enligt mig.
Så igår var det sommarfest. En sommarfest som hette duga!
Vi la oss på våra kuddar, mätta och belåtna alla tre. Och vaknade strax efter nio idag. Jag och M kollade på varandra som två fågelholkar; alltså den här bäbisen! Han är ju helt galen. Underbar på precis alla, alla vis.
Och idag är det lördag och Liten är 14 veckor gammal. Vi ska snart kila iväg till Mäjadalen för att det även denna lördag ska köras ett Storan-Lillan-pass. Jag har inte riktigt upplägget klart i huvudet. Men jobbigt ska det bli, det är ett som är säkert!
God lördag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 13, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Och syrénerna, dom vi gick iväg efter med stora steg, igår eftermiddag. Dom placerades ut, i den ena vasen efter den andra. En på den skinande rena diskbänken och en på köksbordet, som badade i eftermiddagssol. Vi lämnade det nystädade huset, för att gå på kalas. Till Litens farmor och farfar. Dom bor bara där på andra sidan, inte alls långt ifrån, faktiskt.
Liten hade gjort sig fin, torkat sig ett extra varv runt munnen och spretade på tårna så mycket han bara kunde. Allt för att var fin för sin farfar, som fyllde år. Och mamman hade dragit på sig en sommarklänning, fastän det är jordens sämsta amningsplagg. Men, vill man vara fin…. då kan det få vara lite småbökigt! Och pappan i Lilla familjen? Ja, han var bara snygg, som vanligt. Så vi gick iväg, den korta biten. Blev bjudna på himmelskt god middag; ljummen potatis sallad och makalöst god rökt fläskfilé.
Jag och mannen fick höra orden Ni är tacksamma att bjuda på mat ni, tycker att allt är gott. Ja, vi älskar mat. Helt enkelt. Och tårtan, titta tårtan! Sommarsommarsommar, så det sjunger om det.
Jordgubbstårta och kaffe från det fina finporslinet. Det kan inte bli somrigare än så.
Det var en god och mysig kväll igår. Sannerligen. Och farfarn blev firad och överraskad. Ja, vi alla blev vi överraskade. För plötsligt,rullade Litens lillkusin in på gården, som den bästa presenten av alla. Och dom är så bedårande söta, dom där två småkusinerna. Satt där, mitt emot varandra. Spanade in och pratade med sina små ljud. Och tåflörtades.
Tiden tickade extrafort igår och plötsligt var det midnatt. Fullmånen lyste på den dagsljusa himmelen och jag och M njöt av att kunna säga Godnatt och tack för ikväll, nu ska vi traska hem. Hem till vårt sommarhem.
Och idag vaknar vi till fredag.
Av syréndoft och en tidig väckare, som trots sin ihärdighet inte lyckades väcka den minsta i familjen. Han sov, så gott. Klockan var ställd på en halvtimme efter tuppen. För att jag skulle hinna få någon ordning på den där rufsiga knuten på huvudet och för att Litens skulle hinna sträcka på sig, äta frukost, gå i garderoben och plocka fram finkläder, ta på sig dom, ändra sig, byta om igen och sedan packa in oss alla tre i bilen och dra iväg.
Mot kyrkan och sommarens andra, och sista, skolavslutning. Liten körde på ljusblå, vit och ljusrosa outfit. Så gulligt att mamman, trots absolut tidsbrist, var tvungen att dra av en sisådär 100 foton. Men vi hann, i alla fall! Ramlade in i kyrkan några minuter innan klockorna ringde och jag och mannen körde på vår high five! som betyder bra jobbat, älskling. Vi klarade det! Vi hann, även denna gång. Att vi skyndat oss som galningar och sedan sitter och besiktar varandra..du har tandkräm runt munnen! M, sitter mina kläder som dom ska, ingen lucka öppen?? Å nej, vad har jag för fläck HÄR nu då?.. Det, det hör till, det här älskade småbarnslivet.
Liten, minimannen, S. Han, har fått vänja sig vid olika tillställningar, där det spelas och sjungs och applåderas och kryllar av folk. Ända ifrån födseln har han svajsat runt, så han är van det där nu, säger han. Sover sig för det mesta igenom vad det nu är. Men kan likväl sitta såhär…
… i pappas knä, iklädd rosarandig body och coola jeans. Kittad från polarn, från topp till tå. Sjunga med i psalmerna, äta upp pappans hand och sedan tyckta att det är en väldans tur, att tillställningen tar slut någon gång. Idag bär vi med oss den glada niondeklassarens leende och rektorns ord. Om framtid och att vara, som människa. Ungefär såhär:
”Börja med dig själv. Hos dig själv.
Livet är ingen rak korridor. Livet är en labyrint, med olika passager och svängningar. Och vi kommer alla att stöta på problem. Med det är inte problemet som är problemet. Det är hur du hanterar problemet, som är problemet. Retar du upp dig över småsaker, då är du inte större än så
Tänk på:
Hela världen kan förändras till det positiva, med just dig!
Börja med dig själv”.
Och så fick hon sin examen. Den där älskade J som är så vacker att klockorna stannar.
Och idag ska det firas. Med pompa och ståt. Inte bara hon, J, som gått ut nian. En annan underbar, har fyllt 18 och tagit körkort. En tredje har fyllt 14 och är en pojke så fin, både på in- och utsida, att jag inte vet mosterstolhetsgränserna, när jag ser honom. Alla dom där tre, som jag följt från små minibebbar till vad dom är idag; vackra medmänniskor. Alla tre, är dom en del av min syskonbarnsklan. Mina 8 syskonbarn, mina skatter. Som är kusiner till vår älskade S. Han säger det själv, minimannen, att han är lyckligt lottad. Och jag håller med honom. Inifrån och ut.
Så nu har vi bara landat här hemma i huset en stund. För att äta en lunch, träna ett träningspass och sedan åka iväg till Mäjadalen. Vi är många, många i familjen. Och det är bra. För när det ska kalasas så är vi som det största fixarteamet. Och mysigt har vi på vägen också.
Tacksam?
Ja, det är bara förnamnet.
VÄRLDENS BÄSTA FREDAG ÖNSKAR JAG ER!
– var lite extraextra rädda om er idag. Det är fredagen den 13e och jag är skrockig som tusan. Så HÅLL ER I SKINNET!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 12, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Det var inte vilken onsdag som helst igår.
Efter att jag tränat mitt monsterpass, under både regn och solsken, så gjorde vi oss snygga och fräscha, hela högen. Liten plockade fram snyggbrallan, pappan rakade kinderna från det där sommar på landet- förväxta skägget och morsan rosade kinderna och sprutade ett sprut med sommarparfymen. Syrénerna på diskbänken i köket, lovade att hålla ställningarna en stund.
Sedan gick vi iväg till kyrkan, på skolavslutning. Mötte hela Storan-familjen, mamma, pappa, syrran, svärfar och ett gäng vänner. Lyssnade på glada barn som sjöng drömmande om sommarlov. ”Och jag ska sova ut var morgon i min sköna säng… För vi har pluggat färdigt och skolan den är slut. Och sommarlovet börjar, om bara någon minut..” Tillsammans sjöng vi den blomstertid och prästen pratade om bautastora havsöringar som fastnat i dammar. Fastnat och inte kunde komma någon vart, inte utvecklas, fortplantas, på grund av dammarna. Hinderna. Så han uppmanade oss: ”bygg inga dammar. Er emellan. Ta hand om och var snälla mot varandra. Möts över gränser och bygg inga dammar”. Jag håller med honom.
Lilllebror hade farrrt i benen. 
Och var så gullig att man small av. Precis som vanligt. Och jag och mamma, vi hade likadana skor. Älsklingsmamma. 
Sedan kramade vi den sjuåring som fått sitt livs första sommarlov. Och moster- och gudmorshjärtat vet inga gränser. Som jag älskar den där lilla R.
Vi travade sedan hemåt igen. Jag och M och Liten. Det var kallt och vi frös lite.
Men väl inne på vår lillväg så blev vi varma, på något sätt. Inte utifrån kanske. Men inifrån.
Det. Är. Så. Mysigt. Här.
Och vi mår så bra här.
Vi kurade inne i huset. Spelade onsdagsmysig, lagomsvår jazz. Mixade mangosmoothie och värmde bröd i ugnen och åt med mycket smör och ost på. Vi konstaterade att vi hade det bra. Fullständigt, makalöst, bra. Det blev kväll, sen kväll. Och jag låg där, mitt i den ljusa sommarnatten, mellan mina två hjärtan. Det enda som hördes var ett svagt, evigt tickande ljud ifrån köksklockan. Och så S och M. Som sov.
Och jag kände mig, så rik. Min familj, både den som jag är född i och den jag bildar tillsammans med M och S- det är min stoltaste ägodel.
Idag är det torsdag. Och nu är det sommarlov, på riktigt. Vi har massssor att göra idag och det är mer än dags att sätta igång!
På återseende!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 11, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Så skönt att det är onsdag.
Även om allt gick bra igår, med Liten menar jag, så var jag ändå helt knäckt efteråt. Vi drog iväg till stan, uträttade en rad olika ärenden. Som tu var, var syrran med som smakråd till mig. Jag kände mig som en virrpanna, hade svårt att koncentrera mig. Kände på Liten stup i kvarten, men nuu är han febervarm, va? Verkar han slö? Mannen drog iväg och handlade mat och köpte en sån där monstertermometer, för att jag skulle sluta oroa mig. En så man bara behöver rikta mot Litens panna, eller stoppa i örat, för att avläsa kroppstemperaturen. Det var bra tyckte mamman, som då fick klart för sig att ingen feber var där.
Liten shoppade lös på polarn, 
En turkos byxdress med lamm på. Han ska han den när han åker till huset på Gotland i sommar, säger han. Ja, han tänker då på allt. Lillprinsen. Och sedan slog han till på ett par marinblå, sköna shorts och en rosa- vitrandig body. Och av syrran, hans moster, fick han världens gulligaste sockar.
Jag älskar att han älskar rosa, lilla minimannen. Vilket sammanträffande, liksom!
Ja, så vi svajsade på där på stan och gjorde det ena ärendet efter det andra. Jag kände mig lite malplacerad bland alla shoppinggalna och alla tokpiffade människor. Jag var tvungen att fundera på om jag ens borstat håret för dagen… Allt sånt där, shoppande till mig själv, skippade jag igår. Jag älskar att piffa och shoppa kläder, men igår var inte dagen för det. Igår var dagen nu gör vi alla viktiga ärenden i ett knyck, sedan åker vi hem till mamma-mormor och pappa-morfar och hänger där hela kvällen-dagen.
Och precis så gjorde vi.
Mammas lasagne går inte av för hackor. Och det var preciiis den vi fick till middag. Galet gott. Mannen tog sin löptur innan middagen och jag stack ut efteråt. Sprang min typiska hemmahemma-runda för första gången sedan preggoteten, och det gick så himla bra. Det var svinjobbigt, för jag sprang i ett för mig högt tempo. Men jag gav mig inte, utan matade på ändå. Häftig känsla, att orka! Sedan hoppade jag rakt in i den vedeldade bastun. Mannen masserade min spända nacke och mina spända axlar. Mammahjärtat värkte, för nog märktes det på Liten att han inte riktigt mådde helt hundra. Det är inte riktigt hans grej att klaga… men igår förstod vi att han försökte säga oss något. Småbenen ömmade nog lite och lilla kroppen gjorde nog lite ont. Stackarn.
Medan kaprifolen doftade som allra mest. Sådär kryddigt och bara så gott att jag var tvungen att stoppa näsan i den flera gånger. Då, då drog vi hemåt. Åkte hem i den ljusa sommarnatten, med en snarkande Liten. Det var makalöst vackert. Titta på den här i farten-bilden
Älvorna dansade på vattnet. Vackert, va? Mystiskt på något vis…
Vi rullade in på gården och sedan kröp vi ner i storsängen, på en gång, alla tre. En gång vaknade vi till i natt, Liten var ledsen under några minuter. Men inte mer. Så skönt. Vi har blivit bortskämda jag och M med att sova hela nätter. Från att Liten var pytteLiten så har han vaknat en, max två gånger, men rätt snabbt blev det max en gång och nu är det ingen gång. Så att han vaknade i natt var ett tecken på att det inte stod riktigt rätt till. Men jag är ju nojjan själv, jag vet. Idag verkar han vara precis som vanligt. Formar den lilla munnen och pratar och pratar. Och mammahjärtat smälter och kan lugna ner sig. För nu borde det vara lugnt. Har inget hänt hittills så kommer det nog inte nu heller.
Vi tar onsdag nu. Jag och M sitter och kollar på Liten som ligger på kökssoffan och håller i kaninens ena öra, med ena handen. I den andra handen har han trasan. Och sen snusar han gott, gott. Vi funderar på att göra honom sällskap. En stund i alla fall.
Må så gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 9, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Jo just precis. Känslan, kvavheten från i morse, var rätt tydd.
Som det har regnat idag, alltså.
Lagom till att vi packat in oss i bilen och styrt kosan mot sommarstugan, då kom det, ovädret. Först regnet. Sedan åskan. Efter mullret lagt sig, då började det ösregna i ösregnet. Ungefär så. Vi kurade inne en stund, i moster och morbrors varma stuga. Kaffet smakade gott. Likaså mammas risgrynspudding som åkt med som mellis för dagen. Jag är fruktansvärt rädd för åska. Har alltid varit, och kommer nog alltid att vara. Och idag var inget undantag. Det går en kall il genom kroppen som tyder på min rädsla. Jag blir spänd som en fiolsträng. Men alla är inte rädda, som tur är. Och det är ju lugnande, på sitt vis. Även om det där och då känns som om det vore säkrast om alla, alla var rädda. Jag vet, jag tänker inte alltid logiskt. Men titta på dom här:
Maartin!! Vad gör ni där ute, nu!?
Jag visar han regnet…
Ja, det regnade och regnade. Och var faktiskt nästan, även för mig som vuxen, fascinerande. När åskan dragit iväg då bestämde jag mig för att trotsa det där blöta ifrån himlen. Jag hade ju ett uppdrag; att hjälpa den arbetande mamman. Som jag vet innerst inne jättegärna vill ha hjälp med fönsterputsning men som inte skulle be mig om det. Så jag bad mig själv och innan jag hunnit fråga mig själv klart, så var jag igång. Hur jag löste det där blöta ifrån himmelen? Jo…
… Jag fixade ett tak. Helt sonika.
Lånade ett paraply utav moster som höll mig och fönstret torrt. Då gick det som hejsan!
Det blev faktiskt ännu roligare, till och med. Ja, och lagom till att jag behövde gå på utsidan och putsa den sista sidan av fönstret, då hade det slutat regna. Vilken grej! Regntrötta i kropparna åkte vi sedan hemåt. Rullade in på gården som ger mig hemmakänsla. Det känns som att jag kommer hem när jag kommer hit. Och det gör jag ju också. För nu. Jag och Liten stupade rakt ner på storsängen och sov en eftermiddagslur medan pappan lagade middag. Det kändes lyxigt och var så himla mysigt. Jag sover i princip aldrig på dagen, men idag var det riktigt sjusovarväder.
Det finns inget mer avslappnande än att vara nära en sovande bäbis. Min bäbis. Åh. Min bäbis.
En dag som idag, då passar ingen annan mat bättre än soppa. Sparrissoppa. Med kallljäst, segt, bröd med mycket smör och ost på. Japp. Gott så in i bängen! Och nu sitter jag helt plötsligt ute på trappen. I kvällssol och 20 varma grader. Ja, ibland hänger man inte med det där. Vädret.
Men en klager icke!
Jag kan bara konstatera att vädret drar lite hit och hit. Och hit och dit igen. För nu gick solen visst i moln och tårna känns småfrusna. Skor och tjocktröja ska dras på. Sen ska jag fortsätta vara ute. Det är det bästa med den här tiden, att det mest använda rummet är det som är här ute. I det fria.Mannen skurar trädgårdsmöbler som han hittat i en vrå uppe på lon. Vi går på skattjakt var och varannan dag här. Snart har vi ett större bord, än det där lilla fjuttipluttiga vi tagit ifrån norrnorr. Piirrfekt. Och Liten sover i vagnen efter att ha tagit ett måndagsbad, bara sådär liksom. Han älskar att bada, den där minimannen.
Måndag, sa vi. Och jag bara tackar och tar emot.
Har du haft en fin dag? Föresten, receptet på soppan finns om du klickar HÄR.
Ha en skön kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 8, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Och så blev det söndagkväll.
I köket lyser kvällssolen in och bredvid mig har jag en Liten som sitter och tittar på mig med stora, blå ögon. Jag tänker fatta mig kort. Dom där ögonen missar jag nämligen så liite det bara är möjligt utav.
Söndag. Plock och fix i huset. Tvätt har tvättats och hänger nu ute på den i kväll-uppsatta tvättställningen.Örterna mår gott i sina nya stora krukor. Och vi har haft besök idag också. Men innan dess hann vi med en pannkakslunch ute i trädgården. Pannkakor gjorda på massor av ägg, en banan, ett par matskedar kvarg och grahamsmjöl. Supergoda och matiga! Sedan kom efterlängat besök. M´s ena bästa kompis. Och jag fullkomligt älskar att se M tillsammans med hans närmsta, närmsta vänner. En kaffekopp och en bit mörk choklad till eftermiddagsfika. Och vips var det middagstid och vi var inte superduper hungriga så det blev en lätt couscous-sallad med massa halloumi och ett par ägg till. Ikväll har jag mest bara varit. Gått barfota i gräset och drömt och funderat. Kvällssolen är helt underbar här på gården. Och den toppades med ännu mer besök. M´s gulliga morfar är här ifrån Norge. Tillsammans med hans A som jag gillar så. Hon känns lite som min egen mormor gjorde. Så ikväll har dom varit hit och kikat. Och vips var det två till som blev kära i detta hus. Mm… livet alltså.
Bildregn ifrån dagen kommer här…
Basilika och timjan. Doftar himmelskt! 
Pannkakor med grädde och varma hallon. En hårdbrödmacka med prickig korv till också, såklart,
Och så M och J. Titta så dom njuter, va!
Liten har fått ännu en idol…
Och genom kökrsfönstret, precis nu, ser jag en snygg man som tränar ett tabatapass som hans fruga körde häromdagen men som han själv missade och tar igen i detta nu.
Han är fin, den där mannen. Och vyn runtom honom. Ja. Den är jag helt och hållet förälskad i. 
Så fort M är klar ska vi, alla tre, gå ut på en kvällspromenad tillsammans. Avsluta veckan genom en sån där runda där vi hinner prata om allt mellan himmel och gjord. Precis en sån behöver jag nu.
Mina blommor börjar frodas och jag älskar det!
Något annat jag älskar, det är min tacksamhet till allt jag har. Det finns mycket jag inte har, men jag väljer att fokusera på det jag har. Och det är mycket. Det är inte alla som är tacksamma och det gör ont i mig att se. För den skull säger jag inte att jag är bättre än någon annan. Men jag tycker det är så skönt att känna tacksamhet. Och det gör livet så mycket lättare.
Nä. Kvällspromenaden är här. Allt gott till Dig och jag önskar att du haft en fin helg!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer