av Emmeli | feb 1, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M
Det är lördag idag.
Det känns väldigt lyxigt, med tanke på att gårdagen var en fredaglördag. Vi tog den där långa promenaden, hamnade nere på stan sörplandes på en gräddig hummersoppa till lunch. Råkade shoppa en kasse full med minikläder som Liten bara tvunget, måååste ha (Jag måste sluta nu nu. Måste.). Och vår vita soffa fick ännu en kuddvän i pastell. Vi travade sedan hem igen, och förberedde inför en fredagkväll som kom att bli hur mysig som helst.
Fylld av näranära vänner. Såna som säger Alltså, det är ju luugnt. Vi kör dig till BB om M inte hinner hem! och såna man bara kan skratta, äta och umgås med och tiden på klockan bara säger poff och till slut funderade vi på om vi kanske skulle bädda ner dom på vardagsrumsgolvet, fastän dom bara bor 10 minuter bort. Ja, en lyckad kväll.
Ja du vet ju det, vid det här laget. Att jag älskar att bjuda hem och fixa och greja med dukning och sånt. Älskar att stå i köket tillsammans med mannen, där vi slingrar armar, slevar och ingredienser om varandra. Ibland stöter vi ihop, hetsar varandra. Jag tycker att han jobbar för lugnt!! och han svarar med att han tycker att det är bättre det, än att det ryker…Jag försvarar mig med att temperament är bra, det smakar gott. Han små-ler, kysser mig och sedan fortsätter vi. Kärlek.
Igår fick jag chansen igen. Och jag njöt.
Och idag är det alltså lördag.
Jag bara tackar och tar emot.
MÅ SÅ GOTT IDAG!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 29, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner
Det är mycket Mormor 88 år just nu.
Efter att jag och kompanjonen skrivit på rapporten, i långa, många timmar idag, så känns det lite som hjärnan runnit ut och vägrar samla ihop sig, för att ta steget tillbaka till sin lya. Jag har en lugn kväll här hemma. Tvättar, pratar med blommorna och skriver handlingslapp inför morgondagen. Mer party än så blir det inte ikväll. Jag har längtat hela veckan efter att det ska bli torsdag och jag ska få följa med vännerna och handla, och imorn är det ju torsdag! Handla, inför en efterlängtad helg med M.
Det känns ju överlyxigt om vi skulle ha två bilar, men just i nuläget så skulle det ha varit något alltså. Men nu har vi ”bara” en pärla och den gör bäst nytta där M är…. ifaaaall att Liten skulle få för sig att komma för tidigt, så är bil det snabbaste sättet för pappan att ta sig hem på. Och jag har ju världens finaste vänner här som jag får åka med härsan och tvärsan. Tacksam är bara förnamnet.
Men med foglossningen är jag lite smått handikappad och tanken på att gå ner på stan, handla och gå tillbaka igen. Den finns inte ens, vilket den absolut skulle göra i vanliga fall. Och att till exempel kliva upp på en stol för att hänga upp dom blöta lakanen som jag tvättat ikväll, det är med bit-ihop-skrik-inte-rakt-ut-tankar. Och en sån fånig grej som att dra till en mattkant som korvat sig, det kan göra hur ont som helst. Jag förstår inte riktigt logiken i det här… att träna, genom att göra övningar där båda fötterna göra samma sak, det är inga problem. Men att dra till en mattkant, gör svinont. Nåja. Hellre kunna träna än fixa mattorna. 😉
Men snart helg igen alltså, hur bra kan det bli!? Helgen som var, var hur bra som helst. På lördagens kalas skulle min älskade systerdotter vara min fotograf i vanlig ordning. Och hon gör det alltid så bra och med sånt tålamod. Det är inte alltid det sitter på första klicket… om man säger så.
Ja… godnatt på dig med?
Nämen… inget konstigt alls.
Nä, nu tyckte jag pilen rörde på sig här på skärmen… antingen är det M eller ett spöke. Måste kollas upp, pronto!!
Du!
-Ha en skön kväll.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 27, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten i magen
Vilken dag alltså.
Jag vaknade redan fyra i morse, av det där lilla livet som (jamen, nästan!) håller på att jag göra mig lite småtokig. Jag är öm i revbenen efter alla kickar och i övrigt så är rörelserna så crazybananas starka och stora och pågår mest hela tiden, att jag ibland tror att Liten är på väg ut genom den vägen som man trodde när man var 8 år ungefär; ut, genom magen alltså!
Mitt i det där lite småonda så tycker jag förstås att det är himla häftigt och mysigt, men i morse var det också så att jag hade så förbaskat ont i fogarna, att jag inte riktigt såg tjusningen i det hela. Hur kunde jag vara så urbota dum i huvudet som spark-racade igår!? Det var för roligt för att jag skulle känna efter hur ont det egentligen gjorde. Det förstår man ju, att det är världens sämsta rörelse om man har foglossning (ojämn belastning). Men helt ärligt så kändes det inte dåligt just då, inte igårkväll och på morgnarna när jag ska ur sängen så brukar jag nästan alltid, sedan några veckor tillbaka, ha svinont. Jag behöver bara komma upp så brukar jag liksom rekas igång och det blir genast bättre. Men i morse, var det annorlunda. Jag kunde inte lyfta fötterna utan att vilja skrika rakt ut.
Det kändes då något jobbigt att veta att jag dessutom skulle säga hejdå till M. Och jag såg på honom hur jobbigt han tyckte att det var, att han inte skulle kunna hjälpa mig, utan vara tvungen att stanna på halva vägen och vinka hejdå till sin megapreggiga fru som för en gångs skull hade slut på jädrar anamma-bensin och mest bara ville gråta. Och jag gruvade mig för att komma hem till en tom lya utan någon som kan hjälpa mig av och på med skorna när jag har såhär ont. Jag visste att kylskåpet skulle vara tomt. Och att jag skulle åka en busstur som skulle stanna på typ 25 ställen och ta längre tid än vanligt (oskönt att åka buss med stormagen). Och sista klumpen i magen, handlade om att jag skulle måsta gå ifrån stan och hem, med väskorna. Dessutom, höll vi på att missa den där bussrackarn som skulle ta mig till norrnorr, eftersom det var så mycket trafik, snörök och tunga lastbilar som somnade uppför backarna.
Jag är inte den som gnäller och klagar i onödan, faktiskt. Biter allt som oftast ihop och bara kör. Men i morse förbjöd mannen mig; Avboka det du har idag. Och be någon att komma och hämta dig. Punkt slut.
Och ibland är det så skönt när någon annan säger åt en. Jag har liksom inte förmågan själv. Så dagens to-dos avbokades, ingen katastrof. Men det där kruxet att jag skulle ta mig ifrån stan var fortfarande olöst. Men det hela löste sig, 1000-tack och lov, på bästa vis. Tack vare vänner. Jag var så glad så jag brann av kärlek och tacksamhet när kära vännen C kom och hämtade mig vid bussen, med grannarnas bil. Med ett leende Heeej! Jag tar din väska! . Sedan stannade vi på affären på vägen hem och jag kände mig ungefär som mormor 88 år, där jag stod och fick varorna packade år mig. Att be om hjälp, det är inte heller något jag har lätt för. Men det är ju helt fantastiskt, att be och att få. Jag älskar ju att hjälpa andra, varför är det så himla svårt åt andra hållet?
Nååväl.
Många, långa rader. Mest för att jag känner ett så stort behov av att bara skriva av mig. Och för att säga TACK till alla goda jag har runtomkring mig.
Nu är jag hemma, med en brummande tvättmaskin, en mätt mage (tack älskade mamma för lunchlådan! <3) och ett lugn i kroppen över att vara på plats. Hemma, i lyan. Dom flesta dagarna blir min foglossning bättre av att gå och röra på mig, men nu är det bara vila och att ligga still som gäller. Och definitivt ingen sparktur, såvida ingen vill skjutsa runt på mig. Den idén nappar jag nämligen mer än gärna på! 😉
Nu ska jag lägga mig under filten och vila. Åh, jag är så barnsligt glad över att vara hemma.
Hoppas att Du har en fin måndag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 26, 2014 | Familj och Vänner
Nu är det söndagkväll.
Och jag summerar och konstaterar, att jag har haft en lång och skön helg,som lagt sig som bomull i magen.
Vi avslutar helgen på ett glassigt vis. Glassbuffé med hemkokt, halvfryst jordgubbsylt till. Gott? Ja.
Jag är så tacksam över dessa dagar. Jag stoppar dom tacksamt i den där asken. I hjärtat.
GODNATT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 26, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta
Ååh, ååh och åååh vad jag inte vill att den här dagen ska ta slut!!!
Världens bästa söndag med massa friskluft. En lång sparktur med en avslutande rääser-sväng, där jag skjutsade M utför backen. Mitt i farten kom vi på att det kanske gick liite fort och M försökte sätta fötterna som en broms, men med det här perfekta sparkföret hjälpte det inte ett skvatt. Skrattattacken var ett faktum, och jag höll på att styra oss helt åt tjottahejti. Den där mannen jag är gift med, han som tänker före och handlar sedan. Han är ju gift med mig, ja precis, och jag är ju absolut en sån som gör lite tvärtom. Mitt i farten försökte han lugnt och metodiskt prata mig till rätta. Men det gick sådär, det slutade med att han skrek Älskling, IBLAND MÅSTE DU TÄNKA FÖRE!!! , varpå jag skrattade ännu mer och ännu högre. Tack och lov gick allt bra!
Vi hamnade till slut mitt i korvgrillnings-lunchen. Och nu har vi landat inne, med kinderna som två rosor och fötterna lite småkalla. Perfekt med en varm kaffekopp i handen, framför elden, tills den vedeldade bastun är varm. Shit pommes vad skönt det ska bli.
Ett njutande preggo!
…som undrar när vi skulle dra iväg egentligen…
Tore-hunden hänger med på allt. Han är så fin.
Grillad korv,( med höög kötthalt ), ute, löjligt gott!
Jag vet att morgondagen kommer innehålla helt andra känslor än idag. Måndagarna kommer suga hästpung framför, så är det bara. Och näää, sådär kan man ju inte säga. Usch. ( fast jo, det går jättebra.) Men alltså, den här dagen, den är bra. Med stort B.
-NU ÄR BASTUN VARM!
-Perfekt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 26, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta
En söndagmorgon hemma i huset,
…med den sprakande brasan och den uppdukade hotellfrukosten.
Och jag har precis skrattat så magen hoppat och krampat. Mamma berättade om när hon var tio år och hade anmält sig själv till en skidtävling. Kvällen innan, när mörkret lagt sig, kom hon på att hon kanske var tvungen att träna lite också. Hon åkte fram och tillbaka, fram och tillbaka ute på lägdan (åkern/ängen). Med blodsmak i munnen och med min morfars boostande… skratt och orden Det kom aldrig å gå!
Men morsan var tjurigare än så och gav sig dagen efter iväg och startade. Och folket hejjade och hejjade och visslade och tjoade…och mamma tänkte Wow, nu vinner jag!!! och det gjorde hon ju. På ett sätt. På ett annat; så kom hon tvärsist.
Åh, gullmamma.
Söndag alltså. Och den ska njutas av till fullo.
HA EN FIN DAG!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer