av Emmeli | jul 4, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Kalasbarnen!
Och i köket?
Där var det fullt av fika och små kaffekoppar och dukat för så många som köksbordet bara orkade med. Och vimpeln hängde i taket och spred kalaskänsla så det inte skulle finnas den minsta risk att någon skulle missa att det var födelsedag.
Klockan sju dundrade älskad familj in genom Drömdörren och så hade vi en riktig Kalaskväll.
Den här tårtan har jag gjort en gång tidigare, det var på vår Sommarfest förra sommaren. Och även denna gång fick den så goda ord. En väldigt lättsam tårta att göra, men alldeles förträffligt god. Hasselnötsbotten och en vaniljkräm med lite gräddfil i som gör att det blir sådär lagom sött. Receptet finns HÄR om ni vill ha ett gott Sommartårterecept! 
Men så himla fint, alltså.
En hel kväll att bara vara tillsammans och fika gott och hurra för en älskad. Och ute på gården var det full fart;
Älskade Drömgård.
Till sist satt vi inne i stora köket där mjuka kvällssolen sken in. Åt kex och ost och hon den där nyss-gravida njöt som bara den. Jag har längtat på dom där goda ostarna!
Mannen var så glad för dagen, och det var det bästa av allt. <3
Idag har vi haft Sommarlovsmåndag och Efterkalasfix. Du är jättedutti dammsuga, mamma! sa lillvännen när jag svajsade på här på förmiddagen. Hemmet blev skurat och skinande rent och en herrans massa tvätt blev omhändertagen. Pojkarna hjälpte till på allra bästa sätt; höll sig ute och lekte och så! (haha!).
I hemmet står vackra, ljuvligt doftande, födelsedagsbuketter och viskar om att det varit kalas här ganska nyss. 
Nu ska jag och M ta oss en långpromenad med syskonen i Storvagnen.
Att fira en Pappa M. Sommarlovsdagar. Efterkalasfix. Och älskat Familjehäng med min alldeles egna trio.
Det finns så mycket jag är tacksam för. <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 30, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Igår gav vi oss iväg på Första Utflykten som en familj på fyra.
Söderut, mot Storstaden. Jag och M hade i åtanke att det kanske kunde bli hur kaos som helst, men vi måste haft flax och nybörjartur eller nåt, för dagen blev hur mysig som helst. Vi hade första anhalt på gulblå huset.
Lekte och Åt lunch tillsammans.
Innan vi sedan delade på oss. Pojkarna drog iväg och köpte isoleringsgrejer som behövdes till Dörrfixet (ni vet, mannen vill i den mån det går, jobba byggnadsårdsmässigt korrekt. Och igår var han ute efter lindrev, vilket inte fanns närmare än precis där i södra staden).
”Tjejerna”, som mannen säger om mig och Juniflickan, vi fick dra iväg till stora shoppingstället.
Lillasyster sov och sov i vagnen och jag kände mig som världens lyxmorsa som gick där med min nöjda bäbis. Nöjda, glada, välmående barn. Hur underbart? Som morsa (eller snyggpappa) behöver man inget mer för att vara lycklig.
Jag tvärshoppade kläder till kidsen, present till han som fyller år inom kort och så något litet till mig själv. Innan Liten kom till världen så hade jag köpt på mig massor av bäbiskläder, men denna gång har jag hållit mig. Så nu får jag faktiskt gå lös har vi kommit överens om. Mannen höll liiite på att smälla av när jag till och med köpt Newbie-galgar för att hänga pytteklänningarna på.. nåja. Dom behövdes faktiskt!
Så möttes vi igen alla fyra, och drog hemåt.
Stannade för middag och ännu en lekpaus. Vissa hade ammemys i bilen och andra satt ute på bänken och åt glass och var så söta att man kunde smälla av för mindre.
Och när vi rullade in på gården här hemma sov båda barnen. Jag och M var sådär rysligt nöjda över att dagen flutit så bra.
Kvällen var så vacker, solen mjuk och vinden osynlig. Mannen började direkt att greja med Dörrfixet 
Mannen mitt i drevandet.
…själv drog jag igång fix här inne. Fönsterna jag putsade för några veckor sedan, har nog aldrig varit skitigare. Flugorna har liksom retat mig, men nu gett sig. Nånstans på mitten av putsandet hörde jag ”Va göö du, mamma?”.. då vaknade lillprinsen som somnat på tok för tidigt i bilen men som var ooomöjlig att hålla vaken. Men där på sena kvällen var han Piggelin Deluxe och hade sedan riktig Storebrorskväll med sina päron. Var så mysig och hjälpte oss med fixet och pladdrade på om allt mellan himmel och jord.
Sen checkade vi ut för dagen, en efter en.
Och i morse vaknade vi till torsdag. 
Solen kämpade sig igenom dom grå molnen och sken in genom min nyputsade fönster. Frid i en städomans hjärta.
Förmiddagen ägnade vi åt bäbisgos, kikande av gårdagens shopping och så fixade vi inför fint besök.
Alla hjälptes åt. 
Dukade och handlade och fixade till hemmet lite. Sen kom älskade, efterlängtade vännerna. Och vi har sedan haft världsmysig eftermiddag tillsammans.
Ätit sommarlunch med jordgubbar och vaniljglass till efterrätt. Som ammande ”fick” jag dock bara äta några stycken. Jag har blivit varnad att man inte ska äta jordgubbar då.
Storebror visade stolt upp Lillasyster och sa att ”jag har fått en egen Lillasyster!”, och i nästa sekund tittade han på Juniflickan och sa ”Jag älska dej!”. Så gulligt att mammahjärtat svämmar över. Så visade han upp hela sitt Hemma också.
Drog till Lagårn till och med.
Nu är det kväll och vi ska njuta Sista Kvällen i Juni.
Sovrummet med glimt in mot Salen. 
Och där inne; En Sommalovsnjutande Storebror.
Nu ska här bädda ner pyjamasklädda syskon i vagnen och vandra promenad. Världens Bästa Junimånad, alltså.
Som vi njuter.
Allt gott till er!
Lillafrun
av Emmeli | jun 27, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Det är sannerligen någon visst med det. Att ha Bäbisbubbladagar, alltså. Bara familjemys och bäbissnusande som tar upp all plats i kropp och knopp. Jag veet ju att vi träffat en massa människor stundvis senaste dagarna. Men jag kommer liksom knappt ihåg det. I hjärtat och huvudet, har jag bara min lilla skock av människor. Dom där tre som jag älskar så hjärtat värker. Att leva i Bäbisbubbla; Ett himmelskt tillstånd. 
Precis som med Storebror, så flätas dagarna samman med varandra. Någon klocka tittas det inte på. Den enda klocka som följs är mat- och sovklockan. Den har vi alla fyra. Annars tar vi det piano. Ja, Liten leker järnet förstås med alla älskade han har runtomkring sig. Men mamma och bäbis sysslar mest med mañana-mañana-häng.
Igår tog jag mig ändå utanför dörren rätt så tidigt, faktiskt. Redan på förmiddagen. Och när jag kliver ut på Verandan, bland blomfyllda amplar, med vacker-vy för ögat. Går trappen ner och ger mig ut på Drömgården. Ser mannen greja..
.. hör ljudet av en liten pojke som leker för fullt med sin kusin.
Jag hänger den sötaste tvätt jag någonsin skådat. Storebrors finbrallor och Lillans rosiga och prickiga skapelser. 
Och under äppelträdet medan tvätten hängdes?
En sovande Juniflicka….
…. allt, allt det där. Ja, då känner mig bara så himla, himla rik. Suckar djupt och konstaterar att; Hjärtat hade plats. Massor av plats. Jag är så oändligt kär i mina barn. Min och Vackermannens rikedom.
Nu är Lillan 6 dagar gammal.
Dagarna är ljuvliga. Hon är hittills så himla nöjd med livet vår lilla Juniflicka, vilket är så tacksamt att ord ej finns att beskriva. Är hittills precis som sin Storebror var som pytte. Åh, älskade stora, lilla Storebror…
Som han verkligen gör sitt allra, allra bästa. Jag och mannen har ont i hjärtat för att han är så fin. Inte gjort det minsta tecken mot Lillasyster att han är avis eller så. Jag och M försöker hela tiden överösa honom med kärlek och uppmärksamhet, precis som vanligt. Så oändligt lyxigt att vi har en helt Sommarlov av Tillsammanstid. Lyxigt, för oss alla fyra. 
På bilden;
En Storebror som igår plötsligt ville Sova mammas säng. Och som såklart fick det. Med fötterna på huvudkudden i vanlig ordning. Så i natt har vi sovit alla fyra i Storsängen. Vilken känsla. Sardiner-i-ask, kombinerat med världens Lyckokänsla.
Det kändes så skönt på något vis, att han bad om just det där. För som han varit Storebror-Jättenäll (jättesnäll) och så duktig på alla fronter dessa senaste dagarna i våra liv. Han är så mån om att vara snäll. Så fort han tror han gjort någon illa så säger han” å fölåt, inte mening. ja kan blåsa (så blåser han allt han har). Nu känns det bättle?” . Och så spatserar han runt och säger ja är näll, mamma! och jag håller med och säger tusen gånger om att han är Världens Finaste Storebror. Överöser honom med kärlek och det sista han säger innan han somnar om kvällen är Mamma älskar Dig (för precis så säger ju jag till honom, 735 gånger om dagen.).
Så jo. Han bearbetar nog, såklart. Den där lilla Minimannen, med så otroligt mycket i sitt lilla huvud.
Bearbetar denna lilla Grodans ankomst. Hon, ständigt så himla, himla sömnig. Det är ju förfärligt jobbigt att bara komma till Livet, liksom.
Idag är det blyertsgrått ute och så blött, så blött efter nattens regnande.
Storebror susade i väg till sin älskade Mormor & Morfar i morse. Han skulle ha heldag där, sa han. Var helt enkelt inte pepp på det som försegår här på gården idag; Efterlängtat Storprojekt. Just nu sågas det i timmerstommen där ute på Verandan. En viss Drömdörr anlände ju häromdagen, närmare bestämt morgonen efter vår Första Natt Hemma. Håhå, jag tror det kommer bli rätt så fint alltså!
Så idag grejar mannen och snällaste Svärfar. Jag och Juniflickan, vi pysslar mest med det här;
Innemys bland mjuka filtar och kuddar.
Bäbisbubbladagar…
Lillafrun
av Emmeli | jun 26, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Midsommar 2016. Vilken Dröm.
Jag, pojkarna och Juniflickan. Vi åkte ut till Sommarstugan, Smultronstället på Jorden, och myste i det där traditionsenliga midsommarfirandet jag är van från hela min uppväxt. Tänk att vi midsommarveckan hann dra in på BB, få äran att ta emot Lillan och sen hinna hem och fira midsommar.
Vi gjorde stång och dansade.
Åt jordgubbstårta.
En lycklig mamma tog premiärturen med syskonvagnen. Tvååring på ena sidan vagnen, och den Tre Dagar Gamla lilla Juniflickan på andra.
VI gick på promenad till ängen. Plockade blommor och ni må tro att jag var salig.
Mannen drog på tur. Jag var inte ett dugg avis. Faktiskt. Jag hade ju Världens Absolut Underbaraste Promenad.
Så dyrbar fullastad vagn.
När vi kom tillbaka sov både Storebror och Lillasyster.
Så då band jag kransar. Min prins vaknade och tog, kors i taket, på sig kransen!
Kärlek.
Någon hoppade i denna midsommaroutfit och var så söt att vi tappade andan.
Mysiga, vackra midsommaraftonstimmar. Med allt jag kunnat önska. Kvällen spenderade vi med M´s fina familj. Liten lekte som bara den med sin superjämngamle kusse (Sisten är född en dag tidigare. Så coolt att dom är så nära i ålder!). Så traskade vi hemåt i sena junikvällen. Hem till vår Drömgård.
Vår plats på Jorden.
Så blev det Midsommardag. Och pojkarna kilade till Farfars rätt så tidigt för att kidsen (Sisten och hans kusse) var leksugna. Jag och Juniflickan var hemma i Bäbisbubblan; det vill säga myste i Storsängen. Ammade, slumrade, snusade, myste… helt och hållet ljuvligt. Till slut tog även vi dag, och jag bytte från nattlinne till något lite mer passande för att vara bland folk. Svängde förbi spegeln och höll på att häpna;
Vart tog magen vägen!? Det är ju inte klokt. 4 sketna dagar. Kroppen är ju galen. Det konstaterade jag, innan fixet att få i ordning hela familjen för dagen fortsatte. Vi drog iväg till Smultronstället igen. Men stannade nu i Sommarstugebyn, där Morfarn och hans spelkompis spelade. 
Vi fikade och lyssnade på sommarmusik och Storebror övningskörde bebbevagnen. Dock var lillasyster inte där i då, men det spelade Roland, tyckte han..
Så har vi återigen haft mysiga timmar ute i Sommarstugan. 
Vi lämnade den här vyn och drog hem till en annan. Vår Hemma-vy.
Jag och mannen sitter nu ute på Verandan. Mitt i Juninatten. Det är magiskt vackert. Varmt och skönt. Våra älskade barn sover. Och livet känns bara så mäktigt.
Denna midsommarhelg. Ja, hela veckan. En Midsommardröm.
Lillafrun
av Emmeli | jun 25, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Tittar in här från Bäbisbubblan.
I min famn ligger en djupt sovande, fyra dagar gammal, liten bedårande vacker Juniflicka. Det är vad hon pysslar med; Klunkar mjölk, fyller blöjhinken med de sötaste miniblöjorna i Storlek 1 och så sover hon. Och sover. Och sover.
Ljuvlig, är ordet.
Ett litet ord- och bildregn från senaste fyra Junidagarna kommer här.
Tisdag den 21 juni. Mamman, Pappan och lilla Juniflickan hade sån där obeskrivlig första-stunden-med-bäbis-tid på BB.
Försökte förstå vad det var som hänt. Plötsligt var hon hos oss? Som om någon trollat.
Pappan åkte hem på kvällen, mötte Världens Finaste Storebror som haft pangdag hemma hos Mormor & Morfar hela dagen. Så sov sedan pappan och Minimannen hemma på Drömgården. En dag gammal, ville Juniflickan och mamman åka hem. Så då kom Pappan och Storebror till BB tillsammans.
Och första mötet, Storebror och Lillasyster emellan?
Vi hade inte kunnat drömma om bättre. Sisten har varit och är heelt fantastisk. Nästan sådär så att jag och mannen vill säga att älskade vän, du behöver inte vara såhäär duktig. Pussar från första stund, som ni ser.
På väg hem. Mamman njuter så det står ut genom öronen på henne. Iklädd den där åka-hem-i-från-BB-stassen, med två ungar nära, nära.
Ett förevigande innan vi traskade ut från BB såklart..
… och precis när vi öppnar dörren från BB, kläcker Minimannen ur sig Bja jobbat, mamma!
Han är helt fantastisk den där ungen (Såklart att jag tycker). Jag förstår inte var han får allt ifrån. Eller jo, det gör jag ju.. men det där uppsnappande av alllllt, gör att vi häpnar.
Pojkarna bär på dyrbar last. 
Och där ser ni en pappa med lyckligt lysande ögon, på väg hem från BB. Med bilen full av familj han tar hand om på det allra, allra finaste vis.
När vi kom hem kröp vi upp i Storsängen och bara myste…
Jag känner mig så oerhört lycklig. Vår Lilla Familj som nu inte är så liten längre. Lilla Juniflickan kom, som den där pusselbiten som gjorde oss kompletta.
Här stannar mitt hjärta upp. Dom där två, alltså. Mina. Och det första S säger när han får hålla lillasyster för första gången (det var redan på BB såklart), är; Heej. Lille Vän.
Som en annan liten farbror, liksom. Så gullig!!
Vackraste Pappan. Min älskade M.
Och Juniflickans första dygn var innehållsrikt, minst sagt. Födas och allt det där.. komma hem till en Drömgård. Och sedan mötas av en stor, stor familj som bara överöser med kärlek från första början. 
Vi är så otroligt tacksamma, jag och M. Över våra fina familjer. Tillsammans, en enda stor. En rikedom utan dess like.
Och efter en underbar Sommarkväll, med uppvaktande så fint att det inte var klokt. Storan/Mormoster hade bakat tårta, Syrran hade bundit den vackraste Mamma-Dotter-buketten, Alla överöste med paket. Till en nybliven Storebror och till en liten Lillasyster. Lillan tror jag nu har typ hela Newbies kollektion..
Jag kolavippar så gulligt allt är!!
.. efter allt det där, hade vi Första Natten Hemma. Så spännande, med två barn, liksom. Storebror sov så gott i sin säng och mellan mig och pappan låg lilla Pyret. Som en dröm alltihop.
Och där är ett par Två dagar gamla fötter…
Och här?
En Tre dagar gammal Lillasyster, som snaaart skulle göra sig ordning för sitt livs första Midsommarfirande.. Det, kan få ett eget inlägg. Så vi stoppar här. För nu är det en liten Juniflicka som vill ha mat. Åh… ljuva liv!!
Hoppas, hoppas att ni har det fint alla ni! Och tack, tack, tack igen för alla uppvaktning. Vi har läst vartenda ord. Och alla värmer så. <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 20, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Pyret i magen
Håhå, den här dagen blev ju knepig alltså.
Vi drog iväg i morse, hade cirkus en timme och 40 min att spela på i stan. Mannens finbil lämnades in för att gullas med en stund och under tiden drog vi och storhandlade. Sen in på stan för en snabb korv-med-bröd-lunch, ett paket-till-en-älskad-inköp och sedan snabbt hemåt igen. Liten hoppade av i Mäjadalen hos sin älskade Moster K och Kusinerna. Storan, alltså. Och så dom där älskade ungarna som jag alltid känt jag har som mina småsyskon. Jag och mannen susade vidare och landade alldeles vindblåsta i håret. Hos kära Morskan. Där togs alla möjliga prover och jag vägdes och så vidare. Allt såg finfint ut. Så skulle vi få lyssna till lilla hjärtat. Och det tuffade ju på, fast hjärtljuden var låga. Vi känner oss så vansinnigt trygga med vår Morska, för här tas inga risker. Hon skickade oss direkt till Specialistmödravården. I den stad vi just varit i, ett gäng mil norrut. Men det spelade Roland. Allt för Pyret. Så vi drog iväg, jag och mannen. Först slängde vi in varorna hemma, ryckte med oss Litens förberedda Jag-ska-bli-Storebror-packning och lämnade den hos Storan. Vi visste ju liksom inte vad som skulle hända.
Är det något på tok? Håller ungen på att kolavippa?
Jag var livrädd och mannen körde fort.
Så hamnade vi, för F J Ä R D E gången på BB denna preggotet. Den här gången inte för ett ultraljud, utan för ett CTG. Och med ens, efter några minuter, blev vi lugnade. Bäbisen hade vaknat i magen, blivit väckt. Och lillhjärtat jobbade ju på hur bra som helst. Puh.
Så efter en timme av kikande på vacker hjärtekurva, vandrade jag och mannen hand i hand ut från BB. I lilla shoppen vid entrén shoppade vi en första nalle till lilla syskonet. Så mjuk och som ännu ett tecken på hur mycket vi längtar. Från samma serie på gosedjur som Liten har sin kanin Håkan, ni vet.
Vi drog en liten sväng till på stan också. Så komiskt, för jag tyckte det var lite synd att vi under förmiddagens tur inte hade hunnit in på Den Där Barnklädesbutiken och kikat rean. Nu hann vi det, och blivande Storebror fick sig en hel del fint.
Så åkte vi hemåt, kände att Nu kan vi den här vägen.
Hämtade en älskad Liten som haft det hur bra som helst. Och kramade om Världens Bästa Storan som alltid ställer upp. <3
Ikväll har vi pustat ut. Haft M´s Norge-Morfar och hans A och Litens Farmor på kaffesörplande. Och till sist har vi avslutat kvällen, bara vi Lilla Familjen. Med ännu en vacker kvällspromenad, bland blommande ängar och juniljus.
En omtumlande dag av oro, som ju ändå slutade väldigt fint. Livet alltså.
Lillafrun
Senaste kommentarer