av Emmeli | nov 11, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Lyan, Träning
God morgon!
Det är tisdag idag.
Det är duggande regn ute och så, så grått. Jag är pysselsugen och tjatade mest hela kvällen igår om att jag behöver lummer. För ja, det gör jag. Men det var på tok för mörkt för att överhuvudtaget kunna se var man satte fötterna, så mitt lummerprojekt sparar jag till en annan dag. Innan klockan 15.30, annars är det kört. Det är som att bo i en grotta här uppe i norrnorr, under den här tiden på året. Särskilt när inte snön kommit och träden står som svarta, smala, rangliga spöken.
Men i ala fall. Inget depp! , istället pepp! Det gäller att boosta sig. Och att vara pysslesugen, det är nog någon form av försvarsmekanism. Att tänka mysigt, juligt, varmt och gott. Istället för grotta. Att tända ljus, ta fram favoritfilten i soffan, laga varm och god mat.
På köksbordet står ett högt fat, fullt av röda juläpplen. Det är mysigt att titta på och så smakar dom gott, såklart.
Och idag har jag känningar av det där; måndagspasset. Oh, bland annat en massa olika hopp och armhävningar med fötterna dinglandes i TRX-band, det sved fint. Det var roligt att träna igår. Jag hade världens gulligaste hejja-klack och svettades som bara den. När jag var färdig, bytte jag och M av varandra. Träningen kan kännas motig trots att det är svartare än bäcken utanför, men det är så skönt när man väl är igång. Och särskilt efteråt, när kroppen är som pånyttfylld med ny energi.
En iiiskall hallon- och blåbärssmoothie. Nyttigt och uuuurgott, extra bra i dessa grottetider. Det är typ det godaste jag vet, det där. Och kroppen slår volter av lycka.
Jodå. Det gäller att ha sina knep. Och okej, förlåt snön, för att jag skällde på dig för några veckor sedan. Kom tillbaka, nu!
I köksfönstret står den vackraste vinterblomman jag vet; julrosen. Den är vit och vacker och gör mig glad. Det räcker så. Jag och Liten sitter här och blinkar i kapp. Han ska strax få sova i sköna vagnen och morsan ska ut och skjutsa honom. Jag satt uppe till senare än mitt i natten och sorterade bland mina bilder, så idag är det makalöst grusiga ögon här.
Näpp. Färdigbabblat. Tisdag var det, ja. Och hujedamig vilken tur, att det finns knep att råda bot på grottkänslan. Och tänk, snart är det jul! Tjohooo!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 10, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Lyan
Hemma!
Jodå, vi kom hem tillslut.
Men resan var lång igår, ujuj. Liten sov och sov och jag och mannen pratade på om livet och sånt, för att hålla varandra vakna och för att det är så himla mycket som snurrar i våra huvuden, stort som smått. Det var en bra resa, men lång. Det kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Men det gjorde vi! Med väskor och bäbis och fulla ica maxi-kassar med mat och en julros, ej att förglömma! I vanlig ordning började vi att stöka på direkten, trots att vi var trötta som bara den. men det är ju så härligt när det är gjort. Det är inte kul att ha kvar väskor ouppackade och allt huller om buller när veckan drar igång. Så vi drog igång den ena tvättmaskinen efter den andra, packade upp, la var sak på sin plats och sist startade jag ett skurmedelsinferno. När klockan närmade sig natt, var det vädrat, skurat, mattorna doftade vinterkyla och ljusen brann i godan ro. Bäbisen låg nattad i sin säng, med gröt kletat på kinderna och det syntes att han njöt. Han var hemma igen, liksom. Och vi med. För jo, nog är det så; borta bra, men att komma hem, det är alltid bäst.
Jag och mannen dukade fram nattfika och firade en stund till. Älskade Liten-pappas första farsdag. Jag hade lite dåligt samvete att M inte fått någon farsdagstårta, men han är ju inte så mycket för tårta, så han var så glad för nyvärmd hällekaka med ost på. Och den där tomatmarmeladen, ooh. Och så öppnade vi Åre-chokladen och smakade ett par bitar. Så himla goda!
Det var en så mysig stund, det där. Och vi somnade trötta, mätta och nöjda.
Och idag är det måndag, minsann!
Ny vecka, här hemma i norrnorr. Jag som nästan börjat tro att jag flyttat in hos päronen på nytt. Det var en förfärligt fin holidayvistelse. Sannerligen. Men ja, nu är det bara tuta och köra! Jag sitter här med dom typiska ska-alldeles-strax-ut-och-traska-med-vagnen-kläderna, ska bara sörpla morgonkaffet först och försöka förklara för Liten att mormor och morfar inte leker världens långsammaste tittuuuut…
Vi kör.
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 2, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning
Där har varit en riktig mys- och gos- i långkalsongsöndag!
Jag har tvättat undan den tvätt som av någon outgrundlig anledning visst blir till, även om man inte är hemma. Sen körde jag världens städrace här på morgonen också, blev tvärstädsugen. Sånt händer ju, rätt ofta. Och så har vi varit ute och gått, en lång och svettig promenad. Jag och Liten. Ja förresten har Minimannen varit ute två gånger, han hade kvalitetstid med morfar och Torehunden också. Inte bara mamma-tid.
Men titta vad vackert det var där vi gick.
Solen orkade aldrig riktigt ända fram, men viskade om att den var där, bakom dis och moln. Vackert och lugnt. Minimannen sov ju och var av förklarliga själ inte så språkför. Så jag pratade med M heeela promenaden. Nu längtar vi efter varandra. Massor.
Och så har mamma rotat i gamla gardingömmor för att eventuellt hitta några som faller undertecknad i smaken. Några som skulle passa i ett gammalt och stort kök. Mycket mysig syssla och något som gör mig alldeles nipprig.
När mörkret kom smygandes, där i eftermiddags. Beslöt vi att det minsann inte kunde passa bättre med en siesta, än just då. Jag och Liten landade i soffan, under mysiga filten. Först såg vi en stund på Pettson och Findus. Sen somnade vi, båda två. Det där, det är bland det absolut bästa och mysigaste jag vet.
Nu är det kväll. Utanför är det svart som natten. Brasan brinner och massor av ljus är tända. Det doftar äpple och kanel. Jul. Ja, nu finns det ingen återvändo. Min mor är en riktig julknarkare, som vi säger. Och med november, är det okej att släppa fram julpeppen. Och det har ju gått i arv det där, kan man milt säga.
En söndag i långkalsong och i en dimma av äppel- kaneldoft.
Jag önskar inget mer.
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 1, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Liten 7-9 månader, Träning
Hoho där hemma i stugorna!
Det är lördag och Alla helgons dag. Vi tänker på dom som inte är längre vandrar här på jorden med oss. Älskade människor.
Och vad gör vi mer?
Stockholmsbönan, Syrran, är hemma. Liten blir överöst med pussar och kärlek och bedårande gulliga skjortor. Det är så fint att se, det där. Hur älskad han är, Minimannen.
Det spöregnar och är gråare än jagvetintevad. Mysigt, ändå. På förmiddagen drog mormor och morfarn i huset till kyrkan, Liten klädde på sig och la sig ute i vagnen ute på altanen. Regnet smattrade och han snusade på direkten. Systrarna körde spontanjam i vardagsrummet. Jag är så musiksugen, det är ju mest skrivande i mitt musikliv just nu. Så ja, det vaar såå roligt! Sen drog vi på oss träningskläderna. Syrran yogade och jag körde ett hyperpass. Underbart! jag är mör i kroppen efter en bra träningsvecka. Imorn blir det vilodag!
Morsan som vickar på höften, i snuskkläder och risiruffs i håret. Men! Det ska det bli ändring på nu.
Jag och Minimannen ska hoppa i duschen. Göra oss lördagsfina och fortsätta längta till kvällen. Det blir familjemiddag och den där soffan som nu står ekande tom, kommer fyllas med en massa älskade människor. Vi är inte precis helahela familjen Taikons som kunnat komma hem denna helg, så dom som inte är här, saknar vi såklart.
Ja. Det är vår dag, det. Regnet vräker ner utanför, vi stannar här inne och äter och eldar i brasan och tränar och hejjar på en bäbis som bara är sååå sugen på att kunna krypa framåt. Runt-runt, och bakåt, check! Men framåt… en liiiten, liten bit kvar. Det kommer.
Allt gott!
Och ta hand om Er.
Kram/lillafrun
av Emmeli | okt 28, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan
God morgon!
Solen sken in genom köksfönstret igår morse, sådär så att hela köket badade i sol och steghyllan med sina pastellfärger, såg så vacker ut. Idag är det lite annorlunda, lite gråare där utanför. Kan man säga. Men det gör ingenting. Det där suddiga ruffset du ser, är en murgröna som kanske borde friseras lite.
Äsch, då.
Det där är världsliga saker. Sol eller raggsocksgrått, båda går ju finemang, egentligen. Men det finns något som är oerhört viktigt. Något som vi alla, tillsammans, måste vara med och kämpa emot.
Stora trillande tårar nerför kinderna. Hade jag igår. Jag kände mig livrädd och tankar som tänk om det drabbar min man? min Liten? mig själv? , dök upp i huvudet.
Vad?
Cancern, menar jag såklart.
Vi skänker pengar till välgörenhet, varendaste månad. Det känns så otroligt bra. Och igår, blev vi även månadsgivare till cancerfonden. Vi har alldeles nyss varit studenter, båda två, men vi skänkte pengar redan då. Det handlar om prioriteringar. Så är det faktiskt.
Ett snabbt sms där det står TILLSAMMANS, till numret 72988. Då gör du samma sak. Är med och kämpar mot denna vidriga sjukdom. Kom igen!
Annars?
Vi har morgon här, på det viset vi gillar bäst.
På vårt vis.
Det är så mysigt, det där, vilka rutiner och stunder man skapar sig tillsammans med sin bäbis. Nu har vi lekstund, för det passar precis nu. Eller nu går vi ut, så du får sova i vagnen och mamma röra på benen lite. Och vid lunch, lagom till att S vaknar från sin långlur, då kokar jag en potatis eller mackisar, och kompletterar till den rätt som han tänker äta till lunch. Han väljer på ett gäng olika rätter som vi lagat och frusit in i portionsbitar. Det är så smidigt att ha fryst och bara plocka fram och värma till dom färsta tillbehören.
Man gör saker, tänker inte riktigt på det. Hänger liksom bara med, i bäbisflowet. Det är så himla befriande. Att vara i sin egen lilla värld, liksom.
Nu ska vi ta tisdag. Först en promenad med vagnen. Sen ska här packas!
Kram/lillafrun
av Emmeli | okt 27, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Träning
Kväll!
Eftersom jag och Liten ska iväg senare i veckan, och mannen dubbeljobbar imorn, så innebär det att vi har måndagkväll med lite extra guld i kanten. Njutit av krämig risotto och himmmmmelsk kycklingfile, fylld med pesto, soltorkade tomater och fetaost. Två höga ljus tända. Och bäbisen bestämde sig, alldeles lägligt för att ta sig en tupplur precis då, under middagen. Han är en gentleman mot sina päron, den där Minimannen.
Jag går omkring och är ständigt lite smånervös. Jag vill att det ska bli onsdag. Att jag ska få sätta mig i den där salen, på den kalla stolen, med vässade pennor. Få den där himla tentan. Och bara skriva. Uuuut med det bara. Just nu är det nästan så att jag kokar över.
Det har varit en härlig måndag, annars. När mannen kom hem beslöt vi att gå ut. Det har ju varit så vansinnigt vackert väder idag, sånt måste tas tillvara på! Vi drog ut i elljusspåret och sprang. Stannade vid den där grisbacken vi både tycker om och inte, och så sprang vi backintervaller. Och det gick så himla bra idag! Jag tjurade på och höll till och med ledning under ett par intervaller idag. Håhå, då blev jag mallig! Vi höll på ta kål på varandra. Klarar du två till? sa någon när vi egentligen var klara. Varför jag sa så? Ptja, det undrar jag med. Att springa och kämpa tillsammans med M, det är bland det mest romantiska jag vet.
Det var så skönt att få springa av sig. Då glömde jag tentan för ett tag. Möra i benen och mätta i magarna efter en så himla god måndagmiddag, är vi nu.
Så skönt med kväll. Sannerligen.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer