av Emmeli | feb 14, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Hjärtedagen idag, alltså.
(Idag, också!)
Vi hade egen hjärtedagsstund i söndags, när alla var hemma. Storebror ville baka Kärleksmums och så fick det bli. 
Såklart, ju. Har man dessutom en alldeles egen receptbok och fullkomligt älskar att baka och nu liksom är lite utav ett proffs på det med tanke på allt köksbestyr i sina dar, så är det liksom (knappt) någon minisvettning överhuvudtaget för mamman heller. Så fräsigt (och lite hjärtklappande) att Liten håller på att blir så stooor. Liten, fast liksom StorLiten.
Och Kärleksmums, är ju alltid hur gott som helst. Hjärteströssel på toppen också!
Ni vet väl varför det heter Kärleksmums också?
-”Kärlek. För att man äter det tillsammans. Det är ju kärlek. Och mums. Det är ju för att det är så mumsigt”. Om han bara förstod hur fantastisk han är med sina utlåtanden och kloka funderingar, lilla Minimannen.
….
Alla Hjärtans Dag… en alldeles vanlig onsdag mitt i livet, ju. Här hemma tycker vi att alla dagar är kärleksdagar. Tillsammans. Det är ju verkligen det största. Och jag önskar alla att få ha någon att krama om, eller kramas om av, varje dag. Jag önskar att precis ingen ska behöva känna sig ensam. Kikar man in här, så skickar jag en kram, till prick alla av er! <3
Mitt i denna hittepådag, så är jag ju en kärlekstoka och tycker denna dag är så smyghärlig.. och passar på att strössla lite extra kärlek, helt enkelt. Det är ju en himla fin sak att göra, ju.
Jag älskar att köpa presenter, slå in och ge. Så mitt i orden ”en vanlig sketen onsdag”, så kan jag ändå inte låta bli det, utöver pussregn och extramånga kärleksförklaringar denna dag. Barnen har fått en liten hjärtegåva av sina päron till morgonen. Mannen och jag möttes i köket i morse, där jag dukat och gjort i ordning till honom i natt.. sådär med kärleksord, choklad och paket. Och han, då.. plockade fram en så himmelens vacker blombukett som han måste gömt någonstans här hemma sedan igår. Finurliga M. En drös snabba pussar och sen susade han iväg.
Sötaste av allt är ändå dom hemmapysslade korten från barnen, som dom strösslat här och där och som också borde dimpa ner i postlådorna härs och tvärs i landet under dagen.
Vackerpappan dubbeljobbar idag… åker från den arbetsdagen till uppdragskväll och kommer hem förfärligt sent i natt. Så, vi andra tre här hemma ska ha mysdag med andra älskade. Det ser vi så mycket fram emot. Och jag tror det blir en god och härlig dag! Det känner jag på mig redan nu.
KRAM på hjärtedan!
Lillafrun
av Emmeli | feb 8, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Alltså, vad i hela friden hände?
Det var först superpigg måndag, följt av förfärlig dimma och imorn är det tydligen fredag?
Den här veckan har varit ett endaste virrvarr av sjukliga familjemedlemmar som så gott det bara gott försökt hjälpa varandra. Elakaste Baseluskan som någonsin härjat hemma hos oss. Och det där jag bara hört talas om… jobbigt att åka på Äckelsjuka som preggo. Holy macaronie, nooo shitting, på den. Verkligen bland det drygaste och ohärligaste jag varit med om.
Kommer sent glömma Lillans lycka när hon äntligen såg sin mor ”på benen” igen (vill tillägga att jag kröp då. det var vad ork fanns till).. hon började springa runt, klappa händerna och tjuta ”håhåh, daaansaa!!”. Så glad.
En pysslig glimt ur Sjukstugan. Energinivåerna har varit ojämna oss fyra emellan, lite kruxigt ibland. 
Älskade pojkarna.
Alldeles underbart när livet börjar återvända. Det är så det känns! Vi firade med rejält tvagande och målade naglarna röda. Junis allra första nagellack. En trudelutt vid pianot tog vi oss också.
Och där, Preggomamman med liten sprattlig Minsting i magen. Det bästa med att ha varit sjuk, är känslan av att få vara frisk igen.
Idag har det städats. Helt galet vad det har städats. Jag tror typ att jag torkat av varenda leksak i barnens Lekrum. Ännu en sväng till linneskåpet togs för att bädda rent för jag vet inte vilken gång i ordning under senaste veckan. Tvättmaskin och tumlare har nog nästan blivit utbrända på deras chef idag… sorry, imorn får ni en lugnare dag.
Nu är det torsdag kväll. Minimannen sa ikväll, där han satt och mumsade apelsinklyftor på köksbänken med benen i kors; Mamma? Du är en riktig städare du! Du torkar och torkar. Och det blir liksom så glänsigt.
Den pojken, alltså. Med alla sina uttalanden, frågor, förklaringar, kommentarer och funderar.
Dags att krypa ner i renbäddad säng med såpadoften i kring från nyskurade golven. Tillsammans med småttingar och den där skäggige jag är så evigt tacksam över. Trots blä-vecka har vi ändå haft fina dagar tillsammans.
Hoppas ni haft en fin vecka! Nu ser vi fram emot fredag, visst?. Jag fantiserar om en härlig sådan.
Lillafrun
av Emmeli | feb 4, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Söndag.
Det första jag gör är att kliva upp och koka blåbärssoppa denna iskalla februarimorgon. En fasligt god blåbärssoppa, faktist.
Receptet finner ni HÄR om ni skulle vilja prova samma, lika. Vinter-, Vasalopp-, och Vabruaridryck, i ett.
Tyvärr kokades den denna morgon i anledning av det sistnämnda.
Hujedamig, alltså. Herr Äckelsjuka. Kom visst på besök igårkväll hos oss. Litenvännen. Tvärdålig, från ingenstans. Så jobbigt för päronhjärtan att se en så ledsen Liten, som ju för det allra, allra mesta är så sprudlande. Det var minst två år sedan han drattade dit för denna Äckelsjuka, kraxig och hostig kanske någon sväng under denna tid. Men annars är vi så lyckliga för hans braiga immunförsvar. Lillan har varit sjuk desto mer än honom… typiskt för småsyskon, jag vet.
Trösta, Tvätta, Vädra, Koka trasor,Tvåla, Sprita, Klorina, Tvätta mer, Trösta mer och så vidare.
Så. Söndag.
Och bara att ta en liten stund i taget. Läget just nu är härligt, så jag njuter stunden och pustar ut lite. En som är alldeles lycklig av att han mår så himmelens mycket bättre. Att Farfar och Farmor precis köpt honom ett helt paket med piggelin som han precis sprättat.. just nu står han och kikar i hallen på när Farfar och Pappa skottar oss fram till Gårdshuset.
Lillasyster mår just nu tipptopp men jag ska erkänna att jag är mer än gruvsam för att Herr Äckelsjuka ska ta henne också. 
Kikar ut genom sovrumsfönstret. Snön täcker nästan hela vingliga staketet. Det är tjugo minus ute, strålande sol och alldeles sagolikt vackert, idag också. En stund i taget, ja.
Önskar er en härlig söndag!
(Jag har iinte glömt att svara på frågorna ni ställt i frågestunden.. Del 3 borde komma inom kort. Just nu lite beroende på hur schyst Herr Äckelsjuka tänker vara mot oss..!)
Lillafrun
av Emmeli | jan 29, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen
Åh;
Här har vi startat veckan på det mest spännande, fantastiska, så fascinerande och kärleksfulla sättet.
Med ultraljud. För älskade Minsting i magen.
Mitt hjärta slog hårt, mannen höll sin trygga hand om sin fru, nervositeten var mer än påtaglig. Så började det synas saker på den där lilla skärmen vi ju sett på flera gånger tidigare. Men det spelar liksom ingen roll. Varje gång, är lika magisk.
Tårarna rann. Där låg (ligger) du ju, Vår Minsting. Samtidigt som lilla bäbisen mättes och kollades på längden och tvären och fick så många tummar upp man kan få när man ligger och simmar i mammas mage, spred sig lyckan och lugnet och den stora, stora tacksamheten hos mig och mannen. Här är en som verkar vara ute på joggingtur!, sa hon. Och jag och M fnissade lite. Tummen upp fick vi också från lillhjärtat där inne.
Jag veet att ni är många som funderar vilken vecka vi är i, men jag tycker det där är lite mysigt att hålla bara precis för oss själva. Med Storebror stämde BF både enligt vad vi päron och BB trodde. Men med Juniflickan bara viisste ju vi päron att det skulle bli en junibäbis… fastän BB trodde nästan tre veckor senare. Likt denna gång, faktiskt. Att vi tror tidigare och BB lite senare, alltså. Det spelar ju Roland.
Så från StorLilla Familjen till Minsting;
Välkommen ut älskade liv när du är redo! Vi väntar på dig här ute i stora vida världen. Längtar efter dig. Och älskar dig redan nu, till månen och tillbaka. Din allra första jättemjuka bruna nalle har du fått idag också.
Puh, alltså.
Så mycket känslor och kärlek. Igårkväll när jag låg och kände små buffar från magen, fantiserade jag för mig själv. Drömde mig bort. Vilken lycka, att få vara tre barns mor. Trebarnsmor, liksom. Det är ju så stort att det inte är klokt. Allt för er mina stjärnor. <3
Och alla ni som kikar in här; (tjoho så roligt att det är så många som hittat hit senaste tiden, så glad för er alla, gamla trogna som precis nya läsare), önskar er alla en härlig veckostart! Bara några få januaridagar kvar nu…. peppigt!
Lillafrun
av Emmeli | jan 26, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Stora Lilla Familjen, Tävling
Lappen som låg i hans frukosttallrik jag ställt fram redan i natt innan jag la mig. Som pepp, liksom.
Makalöst. Härligt. Fabulöst. Skitskönt. Och så vidare.
Den här fredagen, alltså.
Jag säger som Juni när hon dansar; yeah, yeah, yeaaaaH!
Det var som att vi stod och väntade på jultomten idag, när pappan skulle komma hem.
Till sist kom han, med ännu en rosenbukett. Kära hjärtanes.
Av mig fick han en löptur i dagsljus, alldeles för sig själv. Jag tror, eller vet, att han kände det som lyxig tid.
Själv fredagsfysade jag här hemma med ungarna. Men våra barn är så himla vana med att vi päron tränar, att dom antingen försöker härma, kanske klättrar och busar på oss ibland, hänger med som extravikt.. men annars är det som att vi står och lagar middag eller drar en dammsugare, typ.
Och nu har vi laddat upp. För fredagsmys. All in.
Hemmapizza. Och Storebror har fått en alldeles egen godispåse, även denna helg. Han som inte ätit sockergodis förrän nu, snart fyra år, verkar digga grejen att få en egen påse. Om man säger så. Har gått från tre stycken. Till fyra. Fem. Och idag; S J U stycken! Ni förstår ju ivern där i kassan. Kassörskan skrattade gott. Härligt ju. Jag blev tvärsugen och plockade mig en påse med några karameller jag med, så busigt att det inte är klokt ju! Så härlig känsla att vi är i mål efter minst sagt flitiga veckor.
Önskar er världens finaste helg!
(Och såå roligt att ni verkar uppskatta tävlingen om presentkort från Impecta. Häng på vettja, i inlägget nedan, du som inte redan gjort det redan!)
Lillafrun
av Emmeli | jan 25, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Jag trodde att någon skämtade med mig i morse när väckarklockan tjöt.
Huvudet höll fullkomligt på att ploppa av halsen, kändes det som. Kan ha att göra med att jag aldrig kan somna riktigt, när jag vet att jag har en älskad skäggig, som haft sånt där tv-sändningsuppdrag och är ute sent om kvällen (läs; sena natten) efter stora storvägen… som igårkväll tydligen var av det allra värsta slag. Med spöregn, sjöbildning, snö och halka, i ett liksom. Fy. Så glad när han kom hem och kröp ner bland oss andra tre.
Förstår dock knappt hur han tog sig upp i morse. Den här månaden går till en egen historia. Ibland blir det lite för (egentligen inte alls hälsosamt) mycket på jobb- och uppdragsfronten för M (vilket ju är lyckligt på ett vis) och det gäller ännu mer att vi teamar på toppvis då. Vi uppskattar båda det den andre gör.
Jag tycker att han är fantastiskt som kan ha alla bollar i luften, prestera så bra, nu också vidareutbildat sig inom räddningstjänsten, gjort inlämningsuppgifter nattetid, haft jour extra mycket, inte haft helg för vila, har det varit helg har han haft jour med utryckningar och sånt, men ändå mitt i allt dom stunder han väl varit hemma, varit den finaste pappan och mannen på jorden. Han uppskattar mig så, för att jag sköter Hemmet. Tar hand om det dyrbaraste vi har, ser till att alla är mätta, mår bra, har rena kläder på sig, kommer ut i friska luften om dagarna, sköter hemmet och liksom finns till, som HemmaMammaFru.
…. kärlek.
…
Trots tröttma deluxe i morse, koom vi ut genom dörren, till slasket, och susade iväg mot Förskolan.
Minimannen vinkade hejdå i vanlig ordning och jag hann berömma Fröknarna där dom svischade fram; ”vad bra ni gör det!!”. För vissa morgnar är det helt klart lite stimmigare och rörigare än andra… inget kontigt, menar jag. Jag och Juni traskar ut genom grinden, när jag plötsligt ser min lillprins stå i fönstret och göra tecken till sin mamma. ”mamma! kom och hämta mig. N U”. Jag förstår först inte att det är det han säger, så jag svarar ”ja, det är mamma som hämtar idag!” (tänkte att han undrade eftersom det igår var Mormor och Morfar som hämtade). Ser då, hur han håller på att bryta ihop, när jag inte förstår. Hans ögon tåras och på två sekunder är den här mamman inom Föris dörrar.
Jag förstår precis varför det blev såhär just idag. Någon är allergisk mot när det är sådär stimmigt och rörigt. ”Mamma, jag vill strunta i föris idag, säger han bedjande”. Mammahjärtat går itu av att se dom där hundögonen. Hör ändå mig själv säga (men inte mena); ”men Sixten, då kommer du ju tycka det är tråkigt hemma när du missar förisleken idag”. Han svarar snabbt; ”nä, mamma. Jag har aldrig tråkigt hemma”.
Tjopp, tjopp. Ingen Big Deal, tänker jag.
Jag vill vara HemmaMamma lääänge, just för att finnas till till 200 % för kidsen i deras småttingliv. En utav dom fantastiska sakerna, är ju till exempel att Storebror S fortfarande kan få massa timmar av Hemmamys, och lagom många timmar tillsammans med sina småvänner. Jag ville inte göra någon grej av denna morgonen, en liten plutt kan också vara trött och ha en ”sån morgon” ibland, utan att det behöver bli någon grej. Så glad då att jag bara kunde lösa det så lätt. Och viktigt för mig, är att alltid, alltid, följa Mammahjärtat.
Så det blev Torsdag. På ett litet annat vis än som först tänkt. Men med så mycket kärlek att jag skulle kunna gråta här och nu.
Jag och barnen svischade nämligen till grannbyn, för att hämta två paket. Ett fullt av mammakläder och ett fullt med drömmiga lampor. Sen åkte vi vidare, för att kika i fall den där älskade vi inte träffat på länge, trots att vi bor rysligt nära varandra, var där vi trodde och jobbade. Vi skulle ju bara säga ”hej Farfar!” och ge honom en kram. Men minutrarna senare åkte jag och J hemåt, ensamma. För någon blev visst lovad en praktikdag plötsligt. S hoppade lyrisk in i traktorn tillsammans med sin Bundis, dom bådas ögon bara lyste av lycka. Deras kärlek emellan är fantastisk.
Jag och Lillan drog hemåt byn igen. Handlade, tog oss hem, började greja med olika saker här hemma.
Någon satt på pysselpallen och klistrade och donade, fortfarande iklädd pyjamasen..
Medan mamman stekte pannkakor, vispade grädde, värmde ärtsoppa, kokade hallonsylt och dukade för mysig torsdagslunch.
Hemmet var sådär torsdagsrörigt och jag passade på att dokumentera..
..som ni märker… är det såklart inte bara och alltid var sak på sin plats här hemma. Vi har också stunder av leksaker överallt, i varje rum, på golvet som små täcken. Ostryrig köksbänk och diskbänk mitt i lagande. Och så vidare. Men det tänker jag också att ni ju förstår. Om dagarna är det självklart stunder där hemmet är härjat, men jag ska erkänna att jag haar mycket svårt att inte ha rent. Jag är en städoman så det sjunger om det. Jag har inget emot att barnen leker och stökar ner, i massor..det älskar jag. Bara jag vet att det är rent där under. Sen är det ju bara att plocka och ordna till kvällen innan mamman slår igen sina blå.
En sekvens i den här dagen som stundvis var sådär småbarnslivsrörig och man gör massa saker samtidigt. Stekpannorna är för varma, sådär som det alltid blir när man stekt pannkisar en stund. Mitt i allt, när jag verkligen behöver vända i pannorna, tar Juniflickan och klättar upp på köksbordet, hivar ett glas ner i backen så golvet fylls av splitter. Jag vänder pannkakor och dammsuger, samtidigt som jag försöker skydda hennes små ivriga fötter. Hon får snabbt en pannkaka så jag vet var jag har henne… ser i ögonvrån hur hon slevar på hallonsylt för fullt, på egen hand… det droppar härligt på duken och ingen kunde vara nöjdare än hon. Gott, gott! tycker hon.
Brandis-Ljudingenjör-Huskonstruktör-Allkonstnären-Pappan kom hem på lunch och ni ser ju lyckan. Likaså dom där två darlingarna som idag vart glada kollegor.
Och känslan av dyrbarhet infinner sig, ännu en gång denna dag. Att ha familjen nära och kunna ses en vanlig torsdagslunch (eller som igår; på onsdagsmellis). Att få leva det här HemmaMammaLivet och ta hand om dom jag älskar mest. Det bästa jag vet!
Barnen magnetskriver, på den där frysen vi tagit ner från vinden och helt sonika ställt mitt i köket fastän det ju är lite tokigt. Men det är också en del av Drömgårdslivet. Tills för ett tag sedan gick vi upp på vinden varje gång vi skulle ha bröd eller mat från frysen.. behövde mitt i vintern klä på småttngar varmt för att också ha dom med. Inte fancy-pancy nu, men himla lyxigt på sitt vis!
Efter lunchen packades liten kafferastmatsäck till Liten innan han åkte iväg för eftermiddagspasset på ”jobbet”.
Jag och Juni gick ut. Hon somnade i vagnen på en grisblink och jag njöt av regnet som bytts ut till alldeles ljuvliga solstrålar, plusgrader, takdropp och promenixkilometrar. Hemmet började ordna till sig sedan. Med tusen stopp för olika saker, såklart. Lek och sånt. 
Middagsfix. Ratatoille, sallad, pitabröd att fylla med kyckling och grönsaker och stinkande (och god) vitlöksdressing.
Kvällen sedan. Med städning och bara en hjälpreda denna vecka. Storebror har njutit Farfardate hela dagen lång.
Lillan har varit en riktig BusSkrållan idag. Och trots att jag försökte gömma städhinken så stod hon, vid ett skede där jag råkade skura i några sekunder i streck utan att titta vad hon pysslade med, med hela hinken över sig. Som tur var var vattnet inte så varmt. Bad och nattning och så vidare, innan det sista golvet nu är skurat.
Men nu tusan, är det skinande,barnen sover gott, Vackerpappan som varit ännu en kväll på extrabestyr är hemma, och imorn är det vi som tar Riktig Fredag, alla tillsammans.
Jag tror jag svimmar, så underbart.
Så tacksam. För precis hela alltet. Livet, ju. <3
Ta hand om er, ni med.
Lillafrun
Senaste kommentarer