av Emmeli | feb 7, 2015 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen
En lördag av rang.
Med pappan nära och allt! Det är höjden av lyx, ska ni veta. Vi har varit ute i stormen och lapat så mycket sol vi bara orkat. Åkt spark och hört livets vackraste ljud; en bäbis som bubbelskrattar. Morsan har rivit av veckans allra sista pass av hennes eget träningsläger; ett stenhårt cykelpass följt av intervaller på roddmaskinen.
Bara liite svettig..
Jag blir liksom som hög där ute i förrådet, svetten bara sprutar och ser du! Jag får till och med skummigt skägg på hakan! Fräsigt! Den där gamla, stentunga cykeln, roddmaskinen som ser ut som 200 år och så den där radion som bara skrålar ut dunkadunkamusik. Det är hardcore så det förslår.
Så har jag och M till sist bastat, bara han och jag, och det var så mysigt och skönt att det inte var klokt. Nu sitter vi här, bastuvarma, rena och tokhungriga. Njuter av lugnet en stund, längtar efter och väntar in den älskade Mäjadalenstormen, som kommer när som helst. Ikväll väntar sista-kvällen-med-gänget och vi ska parta med tacos i mängder. Två ananaspajer är gjorda också, så efterrätten längtar jag till, bigtime! Det kommer garanterat bli en toppenkväll med älskade taikonsfamiljen!
Ja. En lördag av rang. Sannerligen.
Hoppas Du haft en god lördag, Du med!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 5, 2015 | Jag och M
Det var en så himla fin kväll igår.
Mannen gjorde sig fin i skjorta. Och jag i blus.
Så åkte vi iväg.
Först hade jag typ magknip och ville vända om så fort vi åkt. Ja, inte vända om på allvar alltså. Men du fattar. Bortsett från några tillfällen när jag och M stack ut och sprang tillsammans i somras, när Liten sov som en stock i vagnen. Då har vi ju inte varit ifrån honom någonting. Jo, just det. En gång i julas, när jag spelade julkonsert. Då var han hos farmor och farfar ett par timmar, eftersom M beslutade att komma och överraska mig i publiken. Och så igår då, längsta gången någonsin. Men allt gick ju bra, såklart. Minimannen är en trygg liten varelse.
Och efter att jag och mannen konstaterat att han har det hur bra som helst, av den långa filmen som skickades till oss på lekpartyt som pågick hos mormor och morfar, så blev vi lugna och plötsligt var vi inne i vår bubbla. Det kändes som om tiden stod stilla och att det bara var vi där. Maten var himmelsk och vi njöt så. Det var precis sådär mysigt och romantiskt som jag drömt om, fast ännu bättre. Plötsligt hade flera timmar gått och det hade varit en så makalöst fin kväll. Bara han och jag.
Så återvände vi hem, lyckliga och varma i hjärtat av den fina stunden som varit. Med magarna så nöjda av ljuvlig fjällröding och en maaakalöst stor marängsviss som vi inte mäktade med, ens på två! Vi nästan sprang från bilen och in i huset. Blev mött av en bäbis som provade att äta upp mamman och pappan med alla halv-våldsamma pussar och kramar. Sen somnade vi, tidigt, alla tre. I en kärlekshög jag tackar för, varje dag.
Date, alltså. Bra grej.
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 4, 2015 | Jag och M
Den där bilden. Från vår bröllopsdag. Det var sommar,grönt och varmt. Och väldigt pirrigt.
Idag?
..Är det vinter, snövitt och kallt. Det pirrar i magen. Inte för att jag ska gifta mig, eller så. Det pirrar, för att mannen bjudit ut mig på fin restaurang, bara han och jag. Vi har en kväll framför oss, att vara bara man och fru, M och E. Avsluta långa meningar, hinna se varandra långa stunder i ögonen, hålla handen och helt enkelt njuta av tillsammanstid. Det känns ohyggligt glammigt, romantiskt och på samma gång; värkande i mammahjärtat. Precis, precis som det ska vara.
Vilken onsdag. Finare får man leta efter.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 24, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 10-12 månader
Vilken härlig kväll det var igår.
Vännerna ramlade in, ljusen var tända och feelgood-musiken på. Vi skålade i rosa jordgubbsbubblor, njöt av C´s urgoda tapenade som vi hade på crustini som lite miniförrätt. Männen lagade galet god middag.
C och jag njöt av att se på. 
Så hängde vi med den minsta manliga versionen, såklart.
Vi åt, färsk pasta som vänts i den där olivoljan vi smaksatt med massa vitlök, persilja, färsk chili och flingsalt och massor av kräftstjärtar. Ett recept jag hittat hos den här tjejen!
Det blev visst så starkt att det svettades så glajjorna immade igen hos undertecknad. Gott blev det också, lika gott som starkt, faktiskt. Vi blev sådär komamätta och sjönk sedan ner i soffan. Det enda rätta liksom. Åt den vita chokladmoussen med massor av lime-hallon. Väldigt, väldigt gott.
Vi kröp ner i sängen för-att-vara-bebbepäron-sent , jag och mannen. Efter en kväll som varit så god och mysig och som vi gärna ser repris på, omgående. Det är för härligt med hjärtevänner, alltså.
Och idag vaknar vi till lördag.
Vi äter dunderfrukost och laddar för kalas. Jo, jo! Det här är en riktig kalashelg. Nu idag väntar ett sånt där vansinnigt gulligt kalas. Ettårskalas. Håhå, förvinnande gulligt kommer det vara, det är jag säker på!
Önskar er en fin lördag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 23, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen
I höstas nån gång, fann jag Elsa Beskows månadsbilder. Kommer inte ihåg vart, men nånstans på nätet. Hade inte en susning om att jag gjort det minsta knyst om detta, mer än att jag suckat med längtan i sucken och uppenbarligen signalerat om att dom var något alldeles särskilt.
I julklapp fick jag dessa av mannen. Hela bunten, alla tolv månader. Men huur visste du? var det enda jag fick fram när jag öppnade paketet.
Så glad jag blev och överraskad.
Januari. 
Februari.
Så fortsätter det..med den ena idylliska bilden efter den andra. Jag blir alldeles nipprig av bilderna och svävar iväg i tankarna och drömmer mig bort. 
Min dröm finns på dessa bilder. En massa ungar, kakelugnar, sagostunder med stormen som yr utanför…. med lite verklighet på toppen, förstås. Som där Liten inte alls har tid att sitta still i morsans knä och läsa saga. Han vill raffsa förbi alla sidor i ett tjoff och byta bok då den första blivit urtråkig och såå för-två-minuter-sedan… 
Så småningom tänker jag ha en ram som jag byter ut dessa bilder i, varje månad. Ja, det är planen nu i alla fall. Än så länge har jag varken någon passande ram eller någon vägg ledig. Men det kanske kommer, så småningom…
Nipprig var ordet. Och dessa bilder gör det inte mindre nipprigt, precis. Oavsett, vackra är dom allihopa.
Och idag är det fredag! Morgonen har börjat helt vansinnigt lyxigt för mig; mannen och Minimannen kom in och väckte mig efter en lagomlång sovmorgon, med frukostbricka. Jag känner mig bortskämd och återigen väldigt överraskad. Sjöng gjorde dom också.. sådär så jag trodde att jag glömt bort min egen födelsedag, eller så. Nej, det är ingen vanlig dag för det är freeedag, freeedag. Hurra, hurra, hurraa!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 20, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen
Livet är förunderligt, alltså.
Sånt man hinner fundera lite extra på en Liten-ledig tisdag i mitten av kalla, kalla januari. Förunderligt är också hur pass okallt 20 minusgrader kan kännas, här uppe i norrnorr. Med rätt kläder och tillräckligt mycket kläder, så går det hur bra som helst att vara ute. Man kanske inte står still så värst länge, men att vandra vagnspromenad går finemang. Så det har vi gjort idag.
Angående det där på-livet-funderandet, då…
Ibland, som idag, kan jag fundera hur i hela friden det kunde bli såhär, egentligen? Så bra, liksom. Att det på något vis började när jag var tolv år och blev tok-kär. Det gick en massa år och vi var stundvis så långt ifrån varandra, han och jag. Men alltid längtade vi, efter varandra, utan att egentligen veta om det. Så när vi träffades, den där sommaren för snart sex år sedan. Då fanns det liksom ingen återvändo, inget kunde stoppa oss. Vi har suttit ihop sedan dess.
Han och jag, blev Vi.
Med ens började vi leva det vi förstod var livet och något vi på riktigt inte hade känt på innan. Att hitta en själsfrände, se honom stå mitt framför en genom alla år, till slut både fånga och bli fångad och då förstå, att han faktiskt var lika fantastisk som jag föreställt mig, fastän ännu lite bättre. Faktiskt, rent och skärt magiskt.
Så började vi äventyret. Jag ett år i huvudstaden, M i norrlandskogarna. Båda på varsin musikfolkis. Ett år av distans och tiiiiiimtal i telefonen. Jag kommer ihåg hur vi vissa nätter sov med varandra. Det vill säga; vägrade lägga på och låg med headsetet i öronen, så vi kunde höra varandras andetag.
Så blev det sommar igen. Livet lekte och på vår ettårsdag friade M och jag tjoade ett högt Ja! till honom som stod på knä, där ute på klippan, vid havet. Den sommaren jobbade vi som galningar och sprang på aktioner, loppisar, letade på gamla lon och lyckades få ihop ett gulligt lite bohag att släpa med oss upp till den lägenhet vi inte kunde ana skulle vara så mysig och gullig, uppe i norrnorr. Vi hade liksom bara haffat den, eftersom vi råkat hamna först i kön på den. Nöjda var vi, eftersom det sedan visade sig vara en toppenlya.
Så har vi levt här, i snart fem år. Studerat till exakt det vi önskar jobba med. Gift oss och haft vårt drömbröllop tillsammans med familj och vänner…
Varit en sväng till Afrika,
Upplevt livet med allt vad som det hör till. Fått ynnesten att bli gravid, vara gravid (jag alltså, inte mannen).
Bli föräldrar.
Och nu leva familjeliv, extra allt. Mannen företagar för fullt, jag pendlar mellan att känna mig som en student på en utbildning som är evighetslång och samtidigt känner jag mig som någon i-mina-ögon-lyxig hemmafru som är hemma med världens coolaste unge. Liten? ..lever livet och surrar om att han om några månader tänker flytta och att han tänker ta allting med sig; Håkan, morsan, pappa och alla saker.
Ja. Livet, alltså. Det är förunderligt. Spännande så det förslår. Det är så häftigt att få vara med. Och det fräsigaste av allt, är att hela mitt, det jag kallar livet, började när jag såg den där nu skäggstubbiga, finurliga och isblåögda mannen, i ögonen. Det var då det började, på riktigt.
Jo,jo. Jag är en funderare. Det har det aldrig rått någon tvekan om. Ibland funderar jag så mycket att jag slår knut på mig själv. Ibland är det bara väldigt mysigt, som idag.
Men…hallå där ute! Ni är så herrans många som är inne och läser här, kan ni inte berätta lite mer om er själva? Man måste absolut inte, såklart. Men det vore så roligt att veta vilka ni är, lite mer liksom. Rara verkar ni vara hela bunten, i alla fall.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer