Behöver det vara mer komplicerat?

Å, jag är så jädrans glad!

Nä, det har inte hänt något särskilt. Det är bara livet, vilket inte är så bara! Jag är alldeles pirrig i magen. Och på toppen av allt ihop så har jag hamnat på ett jobb som jag bara älskar. Jag veeeet, jag ska inte tjata mer om det. Men det är så galet att redan när jag ringde och sökte jobbet, i vårvinter, så kände jag på en gång när jag pratade med min boss, att ” aha, henne kommer jag gilla helskarpt och jobbet låter ju som en dröm. Och shiit vad jag hade rätt! Det säger bara ”tjopp” så har en hel arbetsdag gått och jag är på väg hem, trampandes på hojjen genom gulliga staden, trött men lycklig.  Livskvalité!

Att få komma hem, ta ett steg innanför dörren, och sedan tre till höger. Hoppa i duschen på direkten. Ren igen, ta på sig rena, fräscha, somriga  kläder. Laga till en snabb middag och sedan sätta sig på baltanen och äta, njuta, andas. Livskvalité!

IMG_9988

Att gå ut och plocka av sin egen sallad och sina egna örter. Livskvalité!
IMG_9993

IMG_9994

IMG_9997Omelett med färsk basilika och pesto. Skivad mozarella med olivolja,salt och peppar. Körsbärstomater och ett knippe sallad ifrån landet. Enkelt, nyttigt OCH gott!

Att jag också hade ett sms ifrån mannen där det stod Hej älskling! Jag har lagt din nyckel i brevlådan, så att du kommer in, gjorde min dag ännu bättre! Jag hade glömt nyckeln i morse utan någon som helst aning under hela dagen. Skönt! ;))

Ja. Livskvalité. Behöver det vara mer komplicerat än såhär?

KRAM/lillafrun

Mitt livs första!

Nu är vi on the road again! 😀

Det är nästan så att jag flåsar fortfarande. Efter min hysteriska löptur i spåret, alltså. Jag hade en envis brud ca 20 meter bakom mig, hon bara dök upp från ingenstans. Skitjobbigt, då jag vägrade släppa förbi henne. Ja i alla fall inte före jag var vid ett särskilt ställe, där jag tyckte det var ok. Så där, fick hon springa före och jag tog då rygg på henne men kände efter ett tag att nä det här går inte, så jag fick släppa efter och hon fick sig ett glapp på typ 40 meter. Fasikens skit tänkte jag! När vi är ca 300 meter ifrån ”mål”, så känner jag bara Jag ska om. Jag ska om. Spring då benen!!!!. Och jag sprang och jag sprang och det typ tjöt i både öronen och halsen. Jag måste sett heelt galen ut.

20130620-183812.jpg

Men, jag vann! 😉 Det bästa med det hela var ändå inte att jag kom om henne, det bästa var att åter igen känna hur kroppen svarar ja! när jag ber den om något!

Mitt livs första löp-lopp! Haha! Jag veeet, jag är knäpp! Men om inte jag lider av det så behöver knappast någon annan göra det heller 😀

Jag sitter med en skål kvarg i knät. Den är smaksatt med kanel, en nypa kokos, tärnat rött äpple och några mandlar. Det smakar lite som äppelkaka, du måste prova!

20130620-182927.jpg

Nu ska jag njuta av andra halvan av vår roadtrip. Den halvan som tar oss till hemmahemma för ett efterlängtat midsommarfirande med extra allt!

Njut av kvällen!

KRAM/lillafrun

Hoppsan då…

20130618-101039.jpg
…Det blev visst lite mycket deg denna gång 😉 dubbelsats som fått jäsa i massa timmar…
Någon vaknade inte av alarmet idag. Idag heller. Jag börjar bli nervös över hur det ska gå när vi kommer tillbaka till lilla staden och jag ska upp och jobba på morgonen.

Men…Jag har inte så mycket tid att fundera på, jag har en deg att ta hand om! 😉

Tjingeling!

KRAM/lillafrun

G-VMBJT57ZE4