av Emmeli | aug 8, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Stora Lilla Familjen, Träning
Ett alldeles ypperligt sätt att starta den allra sista Sommartillsammansveckan;
Sån där skön morgon hemma på gården. Springtur i skogen som allra först och långfrukost sedan. Därefter en gemytlig tur till gulligaste staden. Visby.
Vandra slingriga kullersteniga gator. 
Småshoppiga i små butiker och hoppa och busa på halvt lämpliga ställen.
Äta gudomlig glass.
Kika vacker utsikt. 
Och bara må gott.
Vi njuter allt vi bara orkar våra sista dagar här. Men det hjälps inte. Gotland blir man aldrig mätt på.
Hoppas att ni har goda dagar, ni med.
Lillafrun
av Emmeli | aug 7, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Stora Lilla Familjen
Det var med stort pirr i magarna vi vaknade igår. Treåringarna var galet peppade och såg fram emot dagen så, så mycket. Vi gick in genom grindarna vid öppningstid. Alla klistrades med var sitt grönrandigt band, och sen kunde dagen på Kneippbyn börja.
Vi var omringade av massor av roligheter.
… och Gotlandsvackra vyer!
Höga rutschkanor, studsmattor, små slingriga banor och hoppborgar härs och tvärs. Det var lycka i luften. 
Pojkarna körde radiobilar, med tungorna rätt i munnen och skrattet nära till bubbel.
Och så var vi förstås och hälsade på i Villa Villekulla! 
Så spelades det på chokladhjul (jag, alltså. Och jag var inte ens i närheten av att vinna. morr!),tittades på gulliga getter och kördes trampbilar och elbilar till (nästan) oändlighet.
Lillasyster sov sig igenom dom typ tre första timmarna, men var sedan med i full fart på det hon kunde. 
Som att åka liten pyttekarusell, äta popcorn och titta på Pippi-teater. 
Och plötsligt hade sju timmar bara susat fram och vi ramlade utanför Kneippbyns portar alldeles precis till stängninstid. Med stora- och små hjärtan fyllda av en så himla, himla lyckad dag. En höjdarens Sommarlovsdag för våra gulltottar!
Det är så himla härligt att skapa sommarlovsminnen tillsammans.
Lillafrun
av Emmeli | aug 5, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Å, ni vet ju hur vi är vid det här laget;
Träning för oss ingår liksom lika naturligt i livet, som att vi handlar mat varje vecka. Våra kids är med andra ord vana att deras päron hoppar, lyfter och kutar som galningar. Ibland sover dom och är inte medvetna alls. Ibland är dom vakna en stund, som i början av en springtur. Och ibland är dom med, precis mitt i träningspasset. Vi tränar året om. Och ibland tvärvilar vi, såklart. En hel vecka eller så. Och då är det döskönt, och sen är det peppigt att börja igen och så känner man att man saknat vad som varit borta ett under en vecka.
Jag har tränat igenom båda mina graviditeter, till dagen innan vi åkt in på BB. En ren ynnest att få må så bra, att kunna liksom. För nä, det är inte självklart alls. Sen är det heller inte självklart att man ska orka driva sig själv över tröskeln, men jag/vi vet hur gott det gör mig/oss så det är drivkraft nog. Det underlättar också enormt att ha en andra halva som tänker likadant. Och jag är hundra procent säker att det är (bland annat) tack vare träningen som jag kan vara den Bästa Versionen Av EmmeliMamman. Att vara stark och kunna bära och lyfta utan att få ont. Skotta snö eller bygga ställning kring huset. Att bunkra med endorfinduschar som tankar både glad-het och tålamod. Och så älskar ungarna att jag kan lyfta upp dom båda samtidigt, och busa och leka tills vi är svettiga alla tre.
I morse var det så roligt. Jag och M har alltid ett utav våra träningspass här på Gotland, uppe på berget. Där vi kör ett pass á la Hockeyträningsstyle med M som ”tränare”. Backintervaller. Uppför klinten. Rent och skärt dö-jobbigt. För första gången hade vi två (vakna) kids med oss också. Och oj som vi kutade. Juniflickan stod som en liten Boss längst upp, medan Jag och M turades om att springa nerför och direkt uppför backen.
Och Minimannen var med typ varje gång, så han sprang nästan dubbelt. Helt galet. Såklart hade han redigt med försprång när han kände för det, men han var snabb som bara den. ”Helt galet snabb!” tyckte han själv att han var!
En drös gånger hade jag och M honom också som extravikt. 
Oj sån mjölksyra. Absolut kräkjobbigt. Men aldrig någonsin så mycket skratt och roligkänsla under ett intervallpass!
Love you familjen! Och high five, vilket träningspass!
Att träna med kids! Kan ibland vara småtrixigt, såklart. Men det är himla roligt om man liksom är beredd att kliva ur boxen då och då. Som att slänga på sig en extravikt uppför branten fastän man egentligen håller på att ramla ihop av puls-topp. Man klarar alltid mer än man tror….
Så, så startade vi vår Gotlandslördag. Alldeles förträffigt, enligt oss. Och nu ska jag och tre andra småbarnspäron äta smågodis och känna oss skitbusiga för att snarkande barnen inte har en aning om vad vi pysslar med.
Önskar er en skön helg, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | aug 4, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Stora Lilla Familjen, Träning
Det är så vilsamt att vara här. Ta dagarna som dom kommer. Vara tillsammans. Varva skönt hemma-opå-gården-häng, med att göra mysiga utflykter.
Pojkarna och lilla flickan nere i söta byn. En liten shoppingtur i mammans smak väntade.
Mor och dotter.
Och ett utav loppisfynden.
Sova som björnar om natten.
Och om morgonen springer vi varsin runda i skogen jag och mannen. Längs slingriga stigar i fuktig Gotlandsskog.
Murgrönorna växer, högt och lågt.
Lillafrun bjuder till frukost med alldeles nygräddat bröd. Men nä, låt er inte luras! Här brukar jag ta semester på bull-mamma-fronten och inte baka en gnutta. Tycker plötsligt att en köpeskaka är hur god som helst och njuter av att bryta från våra älskade hemma-mönster som liksom blir än mer underbara att återvända till sedan. Men detta undantag var självklart när Svåggen uttryckte att han längtade efter detta bröd.. vi njöt allihopa, såklart.
Gården är söt och roingivande, som alltid.
Och från morgon till kväll, leker treåringskusinerna. Druttar i säng med sommarskitiga fötter och med sommarlovsdagar i hjärtat.
Dessa dagar, alltså. Värda mer än guld.
Ha det så gott!
Lillafrun
av Emmeli | aug 3, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Hej!
Här kommer en hälsning från älskade, älskade ön. Gotland. Inte klokt, alltså. Hur lyxigt det är med gård precis här. Mannen säger det själv att det först är i vuxen ålder som han förstått vilken grej det är. Helt naturligt. Och nu njuter vi, i massor. Minimannen är så morsk i vattnet i år och har redan hunnit bada i massor.
Och den coolaste lilla flickan vi vet, är precis som vi anade, en riktigt Gotlandstjej. 
Älskar sand, älskar att bada. Älskar Gotland. Precis som vi andra. Man kan liksom inte annat göra.
Dom där tre och älskad paradis-ö. Drömkombo.
Och det är så himla, himla skönt. Att vila upp oss. För tusan som vi jobbat på senaste månaderna. Och månaderna innan dess.. och.. ja. Precis så. Så nu tankar vi energi. Slumrar till på stranden med liten Lilla bredvid…
<3
Han jag bara älskar att få leva livet tillsammans med.
Och till kvällen kan det se ut sådär;
Ta cykeltur upp på berget. I år med världens bästa vagn med fullt, dyrbart, syskonlass. Njuta disig men vacker solnedgång och sedan cykla längre tur för att söva barn längs slingriga, kalkiga små vägar… barn, som inte alls vill sova utan är prick hur busiga som helst. Till sist somna i gulliga Bertil-Bo-stugan som vi Storlilla familjen får ha som vårt alldeles egna krypin när vi är här.
Hoppas att ni har det bra, ni med!
Tjingeling!
Lillafrun
av Emmeli | aug 2, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Den där dagen började tiiidigt. Hemma på älskade Drömgården. Sista avprickningarna på långa listan. En vällingslurp mitt på köksgolvet. En sista minimorot som rycktes ur jorden. En morsa som laddade upp med morgongympa. Och sen gav vi oss iväg. Mega-mega-mega-peppade!
Plötsligt visar bilen en utetemperatur på MINUS 35 grader…. det vill säga; den blåser inte ett dugg sval och skön luft, utan precis tvärtom. Här tror man att man ska vara lite räddad av att köpa en alldeles sprojlans ny bil, men icke! Och det är väl typiskt också, att något ska hända, när man ska iväg på långtur. I alla fall. Tapperheten fick visa sig hos oss alla och vi försökte hålla humöret uppe i stekhettan. Ungarna gjorde det så bra, med rödrosiga kinder och varma ryggar. Det är resor som dom här, man minns! försökte den ene…
Att ha fikapaus på en verkstad mitt i Ingenstans, ptjaaa.. det funkade ju också fint!
Så åkte vi vidare.. med lite, lite känslan att baah, vi kommer aldrig hinna fram i tid!
Plötsligt fungerade både AC och vi hade också kommit många, många mil på väg. Vi passerade sommarvackra Huvudstaden och Storebror tyckte att det var coolt att äntligen få se det där himla Stockholm som han ju både åkt igenom, varit i och så vidare, tidigare. Men nu liksom förstår på ett annat sätt. Storstadsmostrarnas hemstad, liksom.
Och efter en herrans massa mil, var vi framme vid Nynäshamn och älskade Färjan. 
Småttingarna hoppade i pyjamas och på värsta skummis-vis blandades god brygd nedanför bilen… med kockum-tratten och allt…
Hon som senaste tiden kunnat grymta bara vi åkt lilla biten till Mormor och Morfar, hade varit såå duktig hela dagen, trots jättevarmt många av milen. Och hennes Storebror är sedan gammalt ett åka-bil-proffs så han var vi aldrig orolig över.
S är såklart ännu mer medveten nu och det var mer än spännande att åka stora båten. ”Det kallas för Färja!”…
I svarta natten kom vi fram…
Och nu är vi här!
Så fantastiskt härligt. Juniflickan var ju bara fyra veckor när vi var här förra sommaren. Nu är det spring i små ben, busiga leenden och full fart på två darlingar. Det ska bli så himla mysigt, det här. Sommarsemester, alla tillsammans, på vackraste ön vi vet. Vilken lycka att vara här igen. Tionde gången för mig… den allra första, som en tok-nykär flicka, tillsammans med Livets Dröm. Nu? En drös år senare.. så lycklig, tillsammans med den vackraste människan jag vet och våra två älskade. Min alldeles egna Storlilla Familj. Och jag är mer kär än någonsin. Livet, alltså. <3
Ha det så gott tills vi hörs igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer