av Emmeli | mar 21, 2017 | Liten 3 år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader
Idag är Juniflickan på pricken 9 månader. Det känns stort.
Fast. All tid är så himla speciell med barn. Men det finns några dagar som känns lite sådär på-siffran-speciella i hjärtat. När det av kärlek nyper till lite extra, liksom.
…
Den där första, första tiden i livet. Till exempel storheten i att vara ingen dag gammal. Eller att bli en alldeles underbar, bara en endaste dag gammal. Att vara en vecka. En månad. Tre månader. Ett halvår. Och så 9 månader. Att då ha varit ute i vida världen lika länge som bebben varit inneboende i Preggolyan. Ja, och så prick alla dagar där emellan. Ni förstår nog vad jag menar. 
Nu har vi en 9månaders Juni här hemma.
Hon är vår sanna Junidröm. Så är det.
”Tänk att hon är våran”. Det är ord som fortfarande sägs mest varje dag, trots att en drös månader har gått sedan Lillan kom till jorden. Samma lika, med Storebror.
Det är sannerligen så; livets största tacksamhet. Barnen, menar jag.
Att ha en Miniman och en Juniflicka. Är helt fantastiskt. Lillasyster och hennes Treåring till Storebror gör dagarna till något extra, varje dag. Så är det att ha barn, tycker jag. Varje dag glimmar alltid till.
Det lyxigaste för mig handlar om att få ha dom friska och välmående. Det är en tacksamhet, varje dag. 
Okeej, här får du, Juni!
…
Och sen är livets glitterströssel just nu för mig, att få vara en liten åskådare till samsad syskonlek, vara med i en mysig stund vid köksbordet där alla knaprar på något eget. Kanske några små frukostmackabitar, för både Lillasyster och Storebror. Eller att höra hur Bjossan ibland bara ryter till syrran att Juuuuuni, sluuta! . När hon nyper tag i precis dom leksaker eller grejer han är superrädd om. Lite småbarnsilska, två syskon emellan. Ja, till och med det kan göra att det känns varmt i mammahjärtat.
Eller värmen som uppstår när han varje morgon så okrystat och hjärtinnerligt lyckligt säger God mooorgon, Juni! som en liten farbror. Han är hennes största idol och hennes lilla gentleman. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger hon tappar vattenmuggen på golvet. Han kliver av sin stol i samma sekund som han säger ”Jag kan ta upp den, Juni!”. Att få vara ute och dra dom där två i vagnen och känna sig stoltare än tuppen över bredlasset.
Att bara få vara med om det här, liksom. Att vara mamma, till dom där två. Det är det bästa jag vet.
Småttingarna. Som på ett sätt är väldigt lika varandra, men på ett annat är precis sina motsatser. Det är så charmigt, tycker jag!
Och på tal om det. Olikheter.
Så är det rocka-sockorna-dagen idag och det anammades här hemma såklart.
Alla är vi olika. Och Alla är vi lika mycket värda.
Mamma älskar er till månen och tillbaka, barnen!
/ Mamma aka Lillafrun
av Emmeli | mar 21, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
I salen knoppar sig syrénerna. Och det är VårdagjämningsMåndag! Ja, eller var. Igår alltså!
Efter två helgdagar som varit väldigt vilsamma så var vi pepp på en att-göra-lista att beta av. Allt ifrån småsaker som att klicka hem lära-gå-skor till lillasyster, vika tvätt och hämta matkassen. Till att checka av en drös måla-fönster-timmar och göra stor virkesbeställning. Vi har påtat med ditt och datt i helgen också, men inte sådär uppstyrt liksom. Och ja, Väldigt lyxigt med dessa hemmamåndagar, jag vet. Bästa sättet att starta en vecka på!
…
Förutom att checka av såna där nyss nämnda saker, så gjorde jag och Storebror något vi tycker om att göra tillsammans;
Dansa till bra musik!
Det betyder i vissa fall bara discodans, men i andra fall även ett träningspass. Igår var en sån gång. Och lillvännen är såå pepp när det vankas mamma-och-S-träning, ni skulle bara veta. Han har sin egen vattenflaska och dricker var tjugonde sekund och dansar och tjoar lite extra när favoritlåten kommer och halvskriker ”Men köööör då mamma!” när mamman flåsar i små återhämtningspauserna.
Mot slutet tyckte S att morsan var så svettig att han skulle klippa mig svettskydd….
Han satt där och klippte i tidningar och skulle lägga på mig där jag stod i plankan. Jag var lite orolig att han skulle bli stött, när jag vände mig till sidoplanka..för att papperna inte skulle sitta fast på ryggen menar jag. Men, dom satt som en smäck…!
Minimannen utbrast ”åh, braaa mamma! Lim!” och var helnöjd.
Jojo. Det var ett riktigt moment, det där. Tillsammans med min lilla filosof. Som pricken över allt, så pustade vi ut efter att ha checkat av så många tabatablock som det är papperstussar på bilden ovan, genom att ligga på golvet och ha avslappning till lugn musik. Bra grej!
Älskade Liten.
…
Och sen! Åt vi lunch och klädde oss varmt och vindtätt. Pyret premiärade i Storebrors skaloverall..
.. vi drog sedan mycket, mycket förväntansfulla iväg. Vi skulle till en bondgård i grannbyn. Få titta på kossor, traktorer och päronen hade också ett smygärende.
(Vi har barnvagsnfunderingar! Nu är det snart dags för Lillasyster att få åka sitt-del, så vi lurar lite på hur vi ska göra; köpa ännu en sittdel till syskonvagnen vi har, eller satsa på något annat. Det var vår grundplan; att ha den här mysiga syskonEmmaljungan tills Juni blivit större och sen satsa på något lite tuffare, sportigare. Och då har denna familj precis en sån vagn vi har som kandidat, så det var mycket värdefullt att få provköra och så, eftersom detta är en vagn som inte finns i butik. Fortsättning följer. Vi får se hur vi gör).
Det var en väldigt, väldigt spännande, tokstormig och trevlig stund som avslutades inne i varma huset, med gulleungar, kaffesörpel och surrande päron. Vi tackade för kaffet och mysiga besöket och åkte hemåt. Barnen somnade bums och när vi nästan var hemma kände jag bara ”men åh, kan vi inte fortsätta åka en stund till!!”. Det var varmt och skönt i bilen och ute blåste det isvindar. Och mannen, snäll som han är, tyckte att det var en bra idé då vi ju ändå kände att den här barnvagnsgrejen behövde avslutas och att det lika gärna kunde göras då, när vi var i farten redan. 
Så det blev huxflux en stadstripp igen, med sömniga barn i bilstolarna.
Till Leksaksaffären det bar. Vi såg Minimannens napp hänga om halsen på Stora Isbjörnen och jag fick ont i hjärtat. Men Minimannen hade omöjligt kunnat bry sig mindre. Skönt. Och provkörning blev det så nu har vi typ tre alternativ. Fortsättning följer, som sagt.
Så kom vi hem till sist med världsliga barnvagnsbryderier och en så himla trött familj. Det hanns ätas, badas småttingar och sen knoppade en familjemedlem efter den andra in i sköna sömnen. S och jag pratade i vanlig ordning igenom dagen.. så mysigt att sammanfatta och snicksnacka. Han undrade om kossorna sov och om vi inte kunde åka till bondgården imorn igen. En bra dag för lillvännen, mao.
Det var en lite annorlunda måndag. Inte bara hemma på gården utan svett, fönstermålning, kossor och barnvagnar, samsades huller om buller.
Lillafrun
av Emmeli | mar 19, 2017 | Emmeli funderar, Gårdshuset, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
När en endaste dag gör att det känns som att man varit på långsemester, då vet man att det varit en bra dag.
Lillvägen som en lervälling, plusgrader, vårigt fågelkvitter… det ger en sån känsla av lättja, tycker jag. Snart är vi kvitt alla klumpiga vinterkläder och kan springa in och ut genom Drömdörren bäst vi vill, äta mellis ute på trappen, leka i sandlådan och förbereda lilla odlingen, som jag och Storebror är så pepp på.
Vi har sannerligen bott ute idag. Flyttade ut efter frukost. Lillan ner i en vagn för snusande. Den skäggige till Målarverkstaden. Och jag och Storebror tog traktorn till affären. Så mysigt att bara få umgås med honom, bara han och jag.
Nöjda rullade vi sedan in på gården och slog läger utanför Gårdhusdörren. Det är en så himla härlig plats! 
Mannen tände grillen och serverade sedan iskall crush och korvmackor med fjällfeeling. 
Till och med Lillan åt sin lunch ute. Tyckte det var helfestligt att sitta där på trappen och äta.
Solen gassade, vinden stod stilla och det var så himla, himla skönt. 
Vårgröna dammsugare och en sollapande mamma.
En man som varvat utehäng med familj, med en drös timmar av fönstermålning. 
Jag har känt sån vårlycka idag. Särskilt när jag satt där i solen, ammade liten bäbis, såg min pojke leka och bara mådde gott. Tusan sån lyx att få vara HemmaMamma, alltså.
När det blev middagstid drog vi in, solkyssta och sådär skönt möra. Mannen kom in från målarverkstaden också, och då gick den här mamman ut igen. På en långpromenad alldeles själv, med armarna svängandes. Med känslan av att vara lite olydig, nästan. Jag vill helst ha min lilla flock runt om mig, jämt. Men uppskattar också så, en stund bara för mig själv ibland. När jag kom hem hade mitt lilla gäng lagat middag, och då förstår ni att jag kände mig så bortskämd att jag nästan trillade i kull.
Älskade lilla gänget, alltså. Tänk att det är mitt. <3
Hoppas ni haft en fin söndag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | mar 19, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Bästa sortens helgmorgon. Är den när man vaknar i storsängen, bland en massa armar och ben som trasslas huller om buller. Bäbisen ligger och tuggar på nappen lite sådär på snedden och ger samtidigt ifrån sig gulligaste morgonmonologen. Det är av det ljudet vi vaknar, liksom. Ljuvt.
Så busar syskonen tillsammans och är sådär päron-smäller-av-gulliga. 
Barnskratt är ett ljud som är som den ljuvaste musik, det också. Och så äts det frukost i minst en mindre evighet. Det är lugn och ro och alla är nöjda och glada. Mamman sitter på kökssoffan och funderar på att dra bort gardinerna helt och hållet. Det är förbenat härligt med det där ljuset man bara inte kan få nog utav. Så syns också en alldeles, alldeles nyutslagen pelargonknopp.
Den sortens helgmorgon.
Det kan ju också vara så att man vaknar av redan-från-morgonen-trötta-darlingar som låter som gnisslande gammdörrar. En frukost som bara är ett enda fläng och söl och katten som bara man vänder ansiktet till, har snott halva filtallriken eller i alla fall skinkan som låg på mackan. Och så vidare.
-Men inte idag. För idag, var det en sån där helt-och-hållet-god söndagmorgon.
Kontrasterna. Att uppskatta. Både det ena. Och, det andra. Det är det, som gör tjusningen.
I hela livet. Faktiskt.
Ha en god söndag alla ni!
Jag ska ta Storebror i handen nu och knata ner på affären för att köpa grillkorv och korvbröd. Det blir dagens utelunch. Vi ska njuta av vinterdagarna in i det sista. Så glad att det blev en riktig vinter till slut, så att dessa nippriga snart-är-våren-här-dagar blev såhär härliga.
Lillafrun
av Emmeli | mar 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Precis så;
En sån där lördag som får bli som den blir, utan plan, tider att passa och som innehåller lite ditt och datt, sånt vi tycker om att göra. Det är bästa sortens vila, tycker vi.
Smågöra saker, leka med favoritleksakerna, varvat med lite extra kaffesörplande och lugn och ro. Och också självklart typiska småbarnslivshändelser däribland. Såna där som plötsligt kan innefatta bajs typ överallt, skratt som vapen, eller att en liten bäbisunge bara, bara vill vara hos sin mamma och prick ingen annan. 
Så vattnas det blommor, hängs lite tvätt och tittas på vårigt köksbord. 
Plötsligt flyger en fluga förbi. Ännu ett vårtecken!
Men vädret var lurigt idag. Sett superskönt ut inifrån. Men det har blåst storm. Så vi höll smått på att blåsa bort där ute på bron när den där dörrknackaren äntligen hamnade på plats..
Alla var med på sitt lilla vis.
Så himla coolt att ha en egen skruvdragare!
Coolt att vara en Juniflicka också.
Mässingskruvar var svårare att få tag på än vi trott, men till slut. Så nu sitter den där, och är provknackad av hela la familia.
<3
…
Storebror ville sedan så gärna gå och hälsa på Farmor och Farfar så mannen var över med honom. Lillasyster skulle sova igen. Så plötsligt sprang både jag och M runt våra egna svansar, nästan. Han skyndade sig upp på ställningen och fodrade (provisoriskt) fönster (Jag bara måste ju visa er någon dag. I veckan har det satts in två utav alla dom där riktigt höga fönsterna som bara är så mäktiga att jag nästan är rädd att stå vid dom).
Själv, snörade jag på mig dubbskorna och sprang iväg. Ett tag funderade jag på att låta stormen vinna och liksom lägga mig i diket och vänta på skjuts. Storm och sockersnö var inte något lättsprunget före. Men plötsligt uppenbarade sig en bar och stundvis geggigt, stundvis torr grusväg. Som en skänk från ovan!
Solen skiner och det är ju fortfarande en sån nymodighet; det här ljuset som stannar så mycket längre nu än för någon månad sedan. Jag sitter nu här hemma i ett knäpptyst hem, Lillasyster sover fortfarande, mannen är ute på en löptur och Storebror myser fortfarande hos Farfars. Dit vi alla snart ska gå, för att bli bortskämda med lördagsmiddag.
Ja, ni hör ju. En vilsamhetens lördag. Fett skönt.
Lillafrun
av Emmeli | mar 18, 2017 | Familj och Vänner, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Träning
Färdigsopat.
Ooch skurat, med lite för mycket skurmedel. Helgdoften, mao!
Kinderna rosiga. Efter en drös timmar ute i ett vårvinterväder som nog skulle klara av att göra även den suraste karten glad.
Någon satt väntande och trummade på kakburken. Det blev gofika på bron,
…och sandlådelek i snön och en tur med Storebror och mor till fots och Lillan Snusandes. Jag och Storebror letade vårtecken och konstaterade att vi fann så många. Som vattenpölar att hoppa i, asfalt, några grässtrån, fågelkvitter, varm sol och jag tyckte nästan, nästan att jag kände en doft av vår. Ni vet, lera och hundbajs i en salig blandning. Kanske egentligen en äcklig lukt men som alltid känns så oooounderbar den här tiden, för att det doftar just det; vår.
Hem vi sedan kom, med våriga lökar, gung i kroppen från Lekparken och med mysigaste stora lilla äventyret bakom oss.
Sen den här mamman-smäller-av-synen..
..då barnen lekte tillsammans.
Morsan norpade åt sig ett litet träningspass bredvid sedan. Sådär lagom smårörigt! Som om det inte vore nog så tog vi lilla kvällspackningen och åkte på Fredagsmys i Mäjadalen. Alltid så himla, himla mysigt och gott och trevligt och ja, ni fattar. Att mannen anlände efter ett par dagar ifrån, var såklart himla fint också.
Det där var en sån där dag när det är lite extra gott att leva. Och en mer-än-god-början på den här helgen. Nu tar vi lördag!
Ha nu en trevlig helg!
Lillafrun
Senaste kommentarer