av Emmeli | dec 22, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Sommarhemma
Vi hade ju lilla julafton här igår.
Ja, sådär så att vi åt gröt och skinkmacka tillsammans.
Barnen lekte så det stod härliga till! Ja, Liten lekte faktiskt med sina kusiner för första gången. Alldeles andfådd och rödblommig blev han. Och instängd i fängelset, så lille H kunde köra kaninteater från utsidan. Bubbelskrattet var ett faktum, som du ser också!
Såå underbart att se och höra!
Sagostund.
Och Mormoster, älskade R och Liten slogs sig ner på köksgolvet och spelade en trudelutt.
Och det var så himla mysigt. Att få duka fint, plocka fram en massa karameller jag visste skulle slå högt hos kidsen.
Och tända ljus och sedan öppna dörren för min älskade familj och bara umgås. Vi åt och tjattrade och delade paket som man INTE får öppna förrän på julafton. 
Så sjöng vi tomteboggie med komp från gull-pappa-morfar. Och som jag njöt!
När gänget dragit ute genom dörren, kände jag mig som Tant Berg i Lotta på Bråkmakargatan. Hade vi haft en gungstol här i huset, hade den definitivt gungat av sig själv en lång stund efteråt. Vi plockade undan, nattade en tomtebäbis och sen satte vi oss ner på köksgolvet, jag och mannen.
Bland papper och julklappar och snören, så började vi med årets inslagning av alla klappar. Det är ju så mysigt, det där. Att sitta där och skicka sax och snöre emellan varandra och göra så fina paket man bara kan. Hoppas Liten kommer uppskatta den där rosetten jag försökte få så perfekt jag bara kunde…..
Sen blev jag inföst i sovrummet. Stanna här en stund! ,sa M. Han slog in yttligare några paket och jag är så nyfiken att jag smäller av.
Det här lilla, hårda, fyrkantiga. Det är jag mest, mest nyfiken på…. håhå!
Sen var det min tur att fösa bort honom från köket. Satte mig ner, klockan närmade sig midnatt, och tänkte att nu är det bara fyra paket kvar. Då tar tejpen slut. VILKEN TUUR! att jag har mitt älskade lack, tänkte jag….. som jag bara en liten stund senare fullkomligt höll på att bli galen på innan jag var klar. Okej med EN stämpel på ett par paket. Men att använda den där himla stämpeln och lacket, istället för tejp…
Men fint blev det! Och M är värd dom finaste paketen i stan, så är det bara!
Så den där kvällen var bara helmysig, rakt igenom. Först tillsammans med familjen, bland lek och stoj och tomtegröt och en oändlig tacksamhet, över att få ha dom där människorna i mitt liv. Och så en avslutning på köksgolvet, tillsammans med han jag älskar så, i full färd med att slå in paket och sedan lägga under den megastora gröna granen.
Dessa dagar, alltså. Dom stoppas rakt in i den där asken. I hjärtat.
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 22, 2014 | Emmeli funderar, Liten 7-9 månader
God morgon!
Snön faller utanför, här inne brinner ljus och jag sitter och beskådar min lilla Miniman, med skrattet bubblande i magen.
M är iväg på vift, så det är bara han och jag nu. Den senaste veckan har varit snudd på nästan lika bubbla-aktig som Litens första vecka i livet. Den bäbisbubblan som pågick allra, allra första veckan, den var ju helt galet magisk! Såklart fortsätter den där bubblan, men just första, första tiden var såå speciell. Precis så har den här senaste veckan varit också. Fastän på ett juligt vis. Julbubblan! Ohyggligt mysig, lugn och stilla. Ja, med en del fart och fläkt och massa pyssel, på toppen.
För en liten stund sedan lämnade jag Minimannen vid köksbordet. Bara för en pyttestund, för att snabbt bädda ihop andra halvan av sänghavet. Ja, du fattar, en ministund! Han satt ju ändå i sin stol, kunde inte ramla någonstans och hade leverpastejbitar att äta så det räckte och skulle inte hinna sakna mamma på några sekunder.
Vad jag ser när jag återvänder?
Han sitter där i sin stol, pastejbitarna är slut. Men han äter på något annat, i en hiskla fart! Blinkar småhysteriskt med ögonen, ”småhuskes” (norrländska!) och tycker uppenbart att det var sådär det han fått tag på och kastar iväg munsbiten.
Minimannen har lyckats sträcka sin lilla arm, som tydligen kan bli helt sjuukt lång, efter påläggsfatet. Där ligger leverpastej. Och pepparsalami….
Varendaste pepparsalamiskiva är tömd på peppar, som Minimannen suttit och sugit i sig. När han varit klar med pepparn, har han kastat den (åt pepparN?) ner på köksgolvet. Och börjat på nästa.
Alltså, någon sketen minut och det kan hända massor. Trots! Att man tänker att man säkrat upp för allt.
Jag kunde inte låta bli att småfnissa där han satt och såg så busig ut. Med korv runt sig och peppar runt munnen. Högst tacksam när jag erbjöd honom vatten. Så ja, det var denna måndagmorgon, dan före dan före dopparedan! Minimannen. Min älskade busunge! Mamma ber om att du inte ska få ont i magen nu, efter denna peppar-fest.
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 20, 2014 | Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Sommarhemma
Den där kassen har stått orörd alldeles för många dagar nu.
Full av söta små pumlor, i rött, fattigmanssilver och frostigt vitt.
Idag har vår megastora gran äääntligen fått julekläder på sig. Och så fin den blev. Du ska få se.
Först och främst
…var jag och mysbäbisen tvungna att knyta jutesnöre i varendaste pumla. Ett pyssel, bara det!
Liten hade sånt här tålamod. I hela en minut, kanske? Men ändå. Jag älskar att ha honom med, på allt. Och han älskar att vara med. Det är så roligt och värmer mammahjärtat.
Och nu hänger dom där, dom där små söta, runda, stjärn- och hjärtformade minipumlorna.
Granen?
I en alldeles perfekt storlek för en 9-månaders. Han når till varendaste pumla, kan dra ner dom huuur lätt som helst och behöver inte ens anstränga sig för att dra i sladden till belysningen. Perrrfekt. Eller..
Nu är det jul här i vårt hus och den megastora gröna granen står så grön och grann i stugan!
Jag älskar den där granen. Så liten och gullig att jag inte kan se mig mätt. Dessutom är det vår, livets första, alldeles egna. Minimannen tycker den sticks. Det är bra, tänker mamman i tystnad. För då kanske han låter den vara. Ibland, i alla fall!
Så det var årets gran, det. Mysigare julepåtande är svårt att finna. Iklädd pyjamas har vi klätt granen tillsammans. Hela lilla familjen. Livet, på en (gran)pinne!
God lördag, allesammans!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 17, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Sommarhemma
Håhå, vilken dag det blev!
En herrans massa affärer har vi travat in och ut i, tillsammans med resten av världen. Ja, vi hann till och med påbörja varv två, men då tog vi oss i kragarna och packade oss hemåt, efter att ha fått en hel drös av ärenden uträttade. Bara på dom där timmarna hann jag börja längta hem. Så det var så himla mysigt att komma hem till huset, dra på sig ullbrallan, sätta håret i en knut och fortsätta med det jag aldrig vill sluta med just nu; julpåta.
Tända ljus och dra på julmusiken. Och sitta där, mitt på köksgolvet, bredvid bäbisen som hjälper till med allllt!
Den här ljusslingan fick följa med hem idag. (En guldstjärna till den som gissar rätt var den kommer ifrån…..!) Liten konstaterade att pappstjärnorna smakade förträffligt och morsan konstaterade att dom ej bör utsättas för väta…
Och nu är det kväll.
Vi är trötta och mörkret ligger tjockt utanför fönstret. Vi sitter och spanar på julklänningar på nätet. Liten och jag. Jag frågar honom var den här fin? och han svarar med tystnad och djupblå ögon. Var den här fin, då? Samma svar.
Nu ska vi strax gå och välja saga och göra kvällritualerna för en Liten. Det ska ätas gröt, omvandlas från dagbäbis till pyjamasbäbis, ensas om en sagobok och bedjas gud som haver.
Slingan?
Den har hamnat vid Litens spjälsäng. Tror ni också att den kommer få hänga där? Helt orörd? Oförstörd i mer än en minut?
Nä. Så den ska nog få byta sin plats, jag har bara inte kommit på var den ska vara. Men alltså… det här är nog bland det roligaste jag gjort i mitt liv; att få gå all in och göra jul i hus, tillsammans med min alldeles egna Lilla familj.
Jag får inte nog!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 17, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Sommarhemma
God onsdag!
Titta vad jag möttes av när jag klev upp i morse
Min man satt och sydde som en galning. Ha, ha! Åh. Vad har jag gjort för att förtjäna honom?
Vyn av dom vackra vidderna genom köksfönstret, och synen av den där älskade mannen. Det gav mig en varm-i-hjärtat-start på denna lill-lördag.
Det är bara den där gardinen till det där köksfönstret, som är kvar. Innan det är helt färdigpiffat här, alltså.
M försökte väcka mig och Liten vid kalendertid i morse. Men det var stört omöjligt. Trots att han tvingade på mig Rutger-glasögonen och allt. Men vi somnade om, jag och bäbisen. Så skönt och mysigt. Men till slut vaknade vi och klev upp till det där. 
Lilla hundvalpen vi har här hemma, kröp det snabbaste kan kunde för att få tag på dom där rutiga sakerna som ska bli banden till en hissgardin. Jag har en bild i huvudet, som vanligt, hur jag vill att det ska se ut i slutändan. Och mannen gör nu verklighet av det. Jag syr inte på symaskin. Den avskyr mig och jag känner väl inte sådär jättestor kärlek tillbaka. Om jag säger så.
Kvällen igår?
Åh. Fantastisk! Den där konserten är alltid så fin! Dessutom! Hann jag knappt in genom kyrkan innan jag träffade en massa kändisar. ”Gamla”, goa, lärare som levererade stora kramar på löpande band. Jag njöt och blev stundvis Lill-Emmeli igen. Som när min lillskolefröken dök upp. Min älskade I. Det var tider, det! När jag gick i fyran och stannade kvar på skolan varje dag. För att vara med fröken, städa och plocka ordning i klassrummet. Jopp! Det är sant. Jag har alltid varit såhär; städtokig och småknasig.
Nä. Nu ska vi pausa allt vad som pågår här hemma och packa in oss i bilen för en tur till stan. Några småärenden ska uträttas. Jag var visst inte heeelt klar med julklapparna, hade glömt julklappsleken. Mammamormor dyker upp när som helst, så vi får dessutom finfint sällskap med oss!
Så det är vår lill-lördag, så långt.
Må så gott idag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 16, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Lilla familjen, Liten 7-9 månader
Förra veckan satt jag, nästan en hel dag och pysslade julkort. Så vansinnigt mysigt, pillrigt, tidsödande och stämningsfullt.
Två olika kartongpapper använde jag mig av. Hälften vi skickade till, fick kort med prickar på och hälften med Merry Christmas-
Det svåraste med det hela, var helt klart att få till stämplarna bra. Men jag vägrade ge mig innan jag fått till fina, på varendaste en.
Korten var beställda i så liten storlek det bara gick och dessutom med en vit ram omkring, som jag klippte bort. Allt det där för att få kortet sådär prydnadsstort, lagom för att kunna ha hängande framme om man vill. (Vem i hela tjocka släkten vill INTE ha Liten framme 24/7? ha,ha! Morsan är partisk Deluxe. Med glimten i ögat, såklart!).
Ja, sen klistrade jag bara fast det på kartongen, fäste en öggla av en bit jutesnöre,med lack och stämpel. Och skrev en hälsning, från Familjen L. 
Hur det blev till slut?
Så här!
Med bild på den gulligaste tomtenissen jag kan tänka mig. En bild som togs sent i höstas, hemma hos mina päron. Det var inte alls tänkt att det skulle bli julkortsfotning där och då, men så föll det sig bara så. Den där röda luvan låg helt plötsligt framme och jag satte den på den nyvakna bäbisen, med rödblommiga kinder. Och tada! Dom vackraste bilderna, är dom man lyckats fånga där i stunden, tycker jag.
Vill du veta det tråkiga i kråksången?
– varendaste stämpel verkar ha pajat i posten. Spruckit och lämnat ett rött smul i varje kuvert. Såklart. Det hade jag ju kanske kunnat räkna ut innan.
Negativt? Tänker jag materiellt och trångsynt, så är det såklart urtråkigt när man lagt ner tid och kraft, i slutspurtsvecka och allt, på att få någonting så bra som möjligt.
Positivt? Heela stämpeln är inte paj, den är kvar så pass att korten sitter fast i snöret. Och! Det äär ju bara materiella, världsliga ting. Det hade ju kunnat varit så mycket värre. Med en lite pappersbit kan man dessutom putsa bort det röda smulet.
Och tomtenissen, han är precis lika fin i alla fall.
Så det var det, det. Årets Julkort!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer