av Emmeli | jun 14, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Det var sommarfest igår.
Precis enligt planen, stod vi hela gänget, i timmar i köket igår eftermiddag. Lagade och fixade med en massa olika saker. Hacka miljarders miljonbitar, trä räkor och melon på spett, steka en masssa kött, göra sallad, vanlig och ljummen potatissallad. Skära upp bröd, göra guacamole att breda på crostinis. Fixa tzatziki, väcka dom 90 minipizzorna till liv och garnera den vackra, vackra tårtan. Den som egentligen är en bröllopstårta men som sannerligen platsade in under gårdagen. Allt det där och lite till, – kära nån så bra det går när man är en hel patrull som hjälps åt. Älskade familj. Och..
-Allt. Var. Så. Gott.
Det hade dukats ute, redan kvällen innan. Som för att bestämma att en sommarfest ska tillbringas utomhus. Och så är det ju. Brinnande ljus och mängder av kuddar och filtar (och såna där terassvärmare som stod i varje hörn om oss) höll oss varma. Och så vi, allihopa, tillsammans.
Människor?
Ja. Det var vi några stycken av, ja. 
Och maten var, som sagt, himmelsk. 
Och Liten?
Han charmade alla med sitt leende och fick höra mer än tusen gånger han är ju så nöjd!? Är han såhär jämt!? Jag och M tittade nästan lite skämsigt på varandra, som om vi nästan har lite dåligt samvete för att vi har det så bra. Men så konstaterar vi i nästa ögonblick, att det ju är helt underbart att han är så ”snäll”, eftersom det betyder att han mår bra. Han, som är vår största kärlek. M och jag i en blandning som blev lilla minimannen.
Vi skyddar honom med hela oss. Men han är värd ännu mera. Ännu mera beskydd.
Jag har alltid sagt till min Lillis (=min äldsta systerdotter som är som min lillastyster) att om jag får barn någon gång, då ska du få bli gudmor. Och nu har hon fyllt 18, är myndig och jag har min lilla miniprins. Så igår frågade S:
Jag undrar en sak.
Vi, vi, vill du gifta dig…. nej, jag menar:
Vill Du bli min gudmor?
Och hon svarade JA med stora bokstäver och glädjetårar och inget kunde göra mig gladare. Älskade S, din Gudmor är som en ängel utan vingar. Du är lyckligt lottad! 
Och efter den lite speciella 18årspresentens öppning, så firade vi vidare. Det fanns mycket att fira igår. 52år kalas- 20 + 18 +14 . Och älskade J som tagit 9an-examen.
Kvällen var helt klart värd en tårta i bröllopsstyle. Titta bara! Passionsfrukt- och hallonmousse fyllde tårtan. Makalöst god!
Uppifrån balkongen var vyn vacker. Försommarljus och sådär grönt så ögat har svårt att ta in allt i en blick. Det är ju bara för vackert ute nu. Tittade jag neråt, så var det förstås allra, allra vackrast. Enligt mig.
Så igår var det sommarfest. En sommarfest som hette duga!
Vi la oss på våra kuddar, mätta och belåtna alla tre. Och vaknade strax efter nio idag. Jag och M kollade på varandra som två fågelholkar; alltså den här bäbisen! Han är ju helt galen. Underbar på precis alla, alla vis.
Och idag är det lördag och Liten är 14 veckor gammal. Vi ska snart kila iväg till Mäjadalen för att det även denna lördag ska köras ett Storan-Lillan-pass. Jag har inte riktigt upplägget klart i huvudet. Men jobbigt ska det bli, det är ett som är säkert!
God lördag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 13, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Och syrénerna, dom vi gick iväg efter med stora steg, igår eftermiddag. Dom placerades ut, i den ena vasen efter den andra. En på den skinande rena diskbänken och en på köksbordet, som badade i eftermiddagssol. Vi lämnade det nystädade huset, för att gå på kalas. Till Litens farmor och farfar. Dom bor bara där på andra sidan, inte alls långt ifrån, faktiskt.
Liten hade gjort sig fin, torkat sig ett extra varv runt munnen och spretade på tårna så mycket han bara kunde. Allt för att var fin för sin farfar, som fyllde år. Och mamman hade dragit på sig en sommarklänning, fastän det är jordens sämsta amningsplagg. Men, vill man vara fin…. då kan det få vara lite småbökigt! Och pappan i Lilla familjen? Ja, han var bara snygg, som vanligt. Så vi gick iväg, den korta biten. Blev bjudna på himmelskt god middag; ljummen potatis sallad och makalöst god rökt fläskfilé.
Jag och mannen fick höra orden Ni är tacksamma att bjuda på mat ni, tycker att allt är gott. Ja, vi älskar mat. Helt enkelt. Och tårtan, titta tårtan! Sommarsommarsommar, så det sjunger om det.
Jordgubbstårta och kaffe från det fina finporslinet. Det kan inte bli somrigare än så.
Det var en god och mysig kväll igår. Sannerligen. Och farfarn blev firad och överraskad. Ja, vi alla blev vi överraskade. För plötsligt,rullade Litens lillkusin in på gården, som den bästa presenten av alla. Och dom är så bedårande söta, dom där två småkusinerna. Satt där, mitt emot varandra. Spanade in och pratade med sina små ljud. Och tåflörtades.
Tiden tickade extrafort igår och plötsligt var det midnatt. Fullmånen lyste på den dagsljusa himmelen och jag och M njöt av att kunna säga Godnatt och tack för ikväll, nu ska vi traska hem. Hem till vårt sommarhem.
Och idag vaknar vi till fredag.
Av syréndoft och en tidig väckare, som trots sin ihärdighet inte lyckades väcka den minsta i familjen. Han sov, så gott. Klockan var ställd på en halvtimme efter tuppen. För att jag skulle hinna få någon ordning på den där rufsiga knuten på huvudet och för att Litens skulle hinna sträcka på sig, äta frukost, gå i garderoben och plocka fram finkläder, ta på sig dom, ändra sig, byta om igen och sedan packa in oss alla tre i bilen och dra iväg.
Mot kyrkan och sommarens andra, och sista, skolavslutning. Liten körde på ljusblå, vit och ljusrosa outfit. Så gulligt att mamman, trots absolut tidsbrist, var tvungen att dra av en sisådär 100 foton. Men vi hann, i alla fall! Ramlade in i kyrkan några minuter innan klockorna ringde och jag och mannen körde på vår high five! som betyder bra jobbat, älskling. Vi klarade det! Vi hann, även denna gång. Att vi skyndat oss som galningar och sedan sitter och besiktar varandra..du har tandkräm runt munnen! M, sitter mina kläder som dom ska, ingen lucka öppen?? Å nej, vad har jag för fläck HÄR nu då?.. Det, det hör till, det här älskade småbarnslivet.
Liten, minimannen, S. Han, har fått vänja sig vid olika tillställningar, där det spelas och sjungs och applåderas och kryllar av folk. Ända ifrån födseln har han svajsat runt, så han är van det där nu, säger han. Sover sig för det mesta igenom vad det nu är. Men kan likväl sitta såhär…
… i pappas knä, iklädd rosarandig body och coola jeans. Kittad från polarn, från topp till tå. Sjunga med i psalmerna, äta upp pappans hand och sedan tyckta att det är en väldans tur, att tillställningen tar slut någon gång. Idag bär vi med oss den glada niondeklassarens leende och rektorns ord. Om framtid och att vara, som människa. Ungefär såhär:
”Börja med dig själv. Hos dig själv.
Livet är ingen rak korridor. Livet är en labyrint, med olika passager och svängningar. Och vi kommer alla att stöta på problem. Med det är inte problemet som är problemet. Det är hur du hanterar problemet, som är problemet. Retar du upp dig över småsaker, då är du inte större än så
Tänk på:
Hela världen kan förändras till det positiva, med just dig!
Börja med dig själv”.
Och så fick hon sin examen. Den där älskade J som är så vacker att klockorna stannar.
Och idag ska det firas. Med pompa och ståt. Inte bara hon, J, som gått ut nian. En annan underbar, har fyllt 18 och tagit körkort. En tredje har fyllt 14 och är en pojke så fin, både på in- och utsida, att jag inte vet mosterstolhetsgränserna, när jag ser honom. Alla dom där tre, som jag följt från små minibebbar till vad dom är idag; vackra medmänniskor. Alla tre, är dom en del av min syskonbarnsklan. Mina 8 syskonbarn, mina skatter. Som är kusiner till vår älskade S. Han säger det själv, minimannen, att han är lyckligt lottad. Och jag håller med honom. Inifrån och ut.
Så nu har vi bara landat här hemma i huset en stund. För att äta en lunch, träna ett träningspass och sedan åka iväg till Mäjadalen. Vi är många, många i familjen. Och det är bra. För när det ska kalasas så är vi som det största fixarteamet. Och mysigt har vi på vägen också.
Tacksam?
Ja, det är bara förnamnet.
VÄRLDENS BÄSTA FREDAG ÖNSKAR JAG ER!
– var lite extraextra rädda om er idag. Det är fredagen den 13e och jag är skrockig som tusan. Så HÅLL ER I SKINNET!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 12, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Det var inte vilken onsdag som helst igår.
Efter att jag tränat mitt monsterpass, under både regn och solsken, så gjorde vi oss snygga och fräscha, hela högen. Liten plockade fram snyggbrallan, pappan rakade kinderna från det där sommar på landet- förväxta skägget och morsan rosade kinderna och sprutade ett sprut med sommarparfymen. Syrénerna på diskbänken i köket, lovade att hålla ställningarna en stund.
Sedan gick vi iväg till kyrkan, på skolavslutning. Mötte hela Storan-familjen, mamma, pappa, syrran, svärfar och ett gäng vänner. Lyssnade på glada barn som sjöng drömmande om sommarlov. ”Och jag ska sova ut var morgon i min sköna säng… För vi har pluggat färdigt och skolan den är slut. Och sommarlovet börjar, om bara någon minut..” Tillsammans sjöng vi den blomstertid och prästen pratade om bautastora havsöringar som fastnat i dammar. Fastnat och inte kunde komma någon vart, inte utvecklas, fortplantas, på grund av dammarna. Hinderna. Så han uppmanade oss: ”bygg inga dammar. Er emellan. Ta hand om och var snälla mot varandra. Möts över gränser och bygg inga dammar”. Jag håller med honom.
Lilllebror hade farrrt i benen. 
Och var så gullig att man small av. Precis som vanligt. Och jag och mamma, vi hade likadana skor. Älsklingsmamma. 
Sedan kramade vi den sjuåring som fått sitt livs första sommarlov. Och moster- och gudmorshjärtat vet inga gränser. Som jag älskar den där lilla R.
Vi travade sedan hemåt igen. Jag och M och Liten. Det var kallt och vi frös lite.
Men väl inne på vår lillväg så blev vi varma, på något sätt. Inte utifrån kanske. Men inifrån.
Det. Är. Så. Mysigt. Här.
Och vi mår så bra här.
Vi kurade inne i huset. Spelade onsdagsmysig, lagomsvår jazz. Mixade mangosmoothie och värmde bröd i ugnen och åt med mycket smör och ost på. Vi konstaterade att vi hade det bra. Fullständigt, makalöst, bra. Det blev kväll, sen kväll. Och jag låg där, mitt i den ljusa sommarnatten, mellan mina två hjärtan. Det enda som hördes var ett svagt, evigt tickande ljud ifrån köksklockan. Och så S och M. Som sov.
Och jag kände mig, så rik. Min familj, både den som jag är född i och den jag bildar tillsammans med M och S- det är min stoltaste ägodel.
Idag är det torsdag. Och nu är det sommarlov, på riktigt. Vi har massssor att göra idag och det är mer än dags att sätta igång!
På återseende!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 11, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Idag är grått ute. Lika grått som det vackraste Gotlandsfåret, för att vara mer precis.
Det regnar och blåser. Inte sommarvarmt tycker vi, så vi myser inomhus. Och jag har suttit och gjort någonting som står på min att göra när jag får tid-lista; gått igenom bilder från Litens första dag i livet, fram till idag. Och så ska jag göra varje kvartal, och sedan sätta in i en fotobok. Hela hans första år. Och som det känns nu, så har vi verkligen lyckats fota hur mycket som helst. Sånt som är så fantastiskt roligt att ha kvar. Första, första, första av allt möjligt. Och det är så otroligt mycket känslor som bubblor inombords när vi kollat på bilderna. Ja, det är helt obeskrivligt vilken kärlek jag känner till det här barnet. Min son. Min Sixten. Jag har gråtit x antal gånger under dom senaste tre timmarna. Nu är ögonen som två dataskärmar och jag längtar ut. Under denna korta stund som jag skrivit här, så har det hunnit börja skifta i väder. Det spricker upp, köket blir ljust och termometern visar 23 grader. Jag ska stega ut och träna ett eftermiddagspass ute i trädgården. Det blir nog det HÄR passet idag igen, så ska jag tävla med mig själv från förra veckan. Huvvaligen, det kommer bli jobbigt.
Dom här två ska hejja på mig, har dom lovat.
Att M pepprat med vacker musik under tiden jag kollat på alla bilder, har inte gjort att mina känslor hållits i schack precis. Kära nån vilken känslomänniska jag är.
Näpp. Onsdagsträningspasset väntar…
(Det här är en gång när jag INTE är så peppad på att träna. Men jag har bestämt mig. Så det är bara att tuta och köra. Jag tänkte bara berätta det för dig, så du inte får för dig att det allltid går utav bara farten för mig. )
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 11, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Så skönt att det är onsdag.
Även om allt gick bra igår, med Liten menar jag, så var jag ändå helt knäckt efteråt. Vi drog iväg till stan, uträttade en rad olika ärenden. Som tu var, var syrran med som smakråd till mig. Jag kände mig som en virrpanna, hade svårt att koncentrera mig. Kände på Liten stup i kvarten, men nuu är han febervarm, va? Verkar han slö? Mannen drog iväg och handlade mat och köpte en sån där monstertermometer, för att jag skulle sluta oroa mig. En så man bara behöver rikta mot Litens panna, eller stoppa i örat, för att avläsa kroppstemperaturen. Det var bra tyckte mamman, som då fick klart för sig att ingen feber var där.
Liten shoppade lös på polarn, 
En turkos byxdress med lamm på. Han ska han den när han åker till huset på Gotland i sommar, säger han. Ja, han tänker då på allt. Lillprinsen. Och sedan slog han till på ett par marinblå, sköna shorts och en rosa- vitrandig body. Och av syrran, hans moster, fick han världens gulligaste sockar.
Jag älskar att han älskar rosa, lilla minimannen. Vilket sammanträffande, liksom!
Ja, så vi svajsade på där på stan och gjorde det ena ärendet efter det andra. Jag kände mig lite malplacerad bland alla shoppinggalna och alla tokpiffade människor. Jag var tvungen att fundera på om jag ens borstat håret för dagen… Allt sånt där, shoppande till mig själv, skippade jag igår. Jag älskar att piffa och shoppa kläder, men igår var inte dagen för det. Igår var dagen nu gör vi alla viktiga ärenden i ett knyck, sedan åker vi hem till mamma-mormor och pappa-morfar och hänger där hela kvällen-dagen.
Och precis så gjorde vi.
Mammas lasagne går inte av för hackor. Och det var preciiis den vi fick till middag. Galet gott. Mannen tog sin löptur innan middagen och jag stack ut efteråt. Sprang min typiska hemmahemma-runda för första gången sedan preggoteten, och det gick så himla bra. Det var svinjobbigt, för jag sprang i ett för mig högt tempo. Men jag gav mig inte, utan matade på ändå. Häftig känsla, att orka! Sedan hoppade jag rakt in i den vedeldade bastun. Mannen masserade min spända nacke och mina spända axlar. Mammahjärtat värkte, för nog märktes det på Liten att han inte riktigt mådde helt hundra. Det är inte riktigt hans grej att klaga… men igår förstod vi att han försökte säga oss något. Småbenen ömmade nog lite och lilla kroppen gjorde nog lite ont. Stackarn.
Medan kaprifolen doftade som allra mest. Sådär kryddigt och bara så gott att jag var tvungen att stoppa näsan i den flera gånger. Då, då drog vi hemåt. Åkte hem i den ljusa sommarnatten, med en snarkande Liten. Det var makalöst vackert. Titta på den här i farten-bilden
Älvorna dansade på vattnet. Vackert, va? Mystiskt på något vis…
Vi rullade in på gården och sedan kröp vi ner i storsängen, på en gång, alla tre. En gång vaknade vi till i natt, Liten var ledsen under några minuter. Men inte mer. Så skönt. Vi har blivit bortskämda jag och M med att sova hela nätter. Från att Liten var pytteLiten så har han vaknat en, max två gånger, men rätt snabbt blev det max en gång och nu är det ingen gång. Så att han vaknade i natt var ett tecken på att det inte stod riktigt rätt till. Men jag är ju nojjan själv, jag vet. Idag verkar han vara precis som vanligt. Formar den lilla munnen och pratar och pratar. Och mammahjärtat smälter och kan lugna ner sig. För nu borde det vara lugnt. Har inget hänt hittills så kommer det nog inte nu heller.
Vi tar onsdag nu. Jag och M sitter och kollar på Liten som ligger på kökssoffan och håller i kaninens ena öra, med ena handen. I den andra handen har han trasan. Och sen snusar han gott, gott. Vi funderar på att göra honom sällskap. En stund i alla fall.
Må så gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 10, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
God morgon.
Jag och M var ute och grejsade till närmare tolv i natt. Först var vi över till Litens farmor och farfar. S satt länge, länge hos sin farmor och bara var. Han är skön med det där; han kan var pigg som bara den och vilja stå på benen, göra små knäböj och ligga på mage och bli arg på att armarna inte hänger med lika bra som benen, ja det är också en höjdare. Men sen kan han också vara åt det andra hållet, likväl. Sitta still och bara mysa. Älskade unge. Sen gick vi hemåt igen. Jag gjorde ett ryck och planterade om blommor och satte även ner några små liv i en stor zinkbytta jag hittat.
Är klockan sådär mycket!? sa jag när vi kom in.
Ljuset som är nu, gör att man lätt tappar tiden. Det är härligt. Vi var även in i ladugården, där var det mörkt. Jag och M stod och drömde högt för varandra. Om hur en stor, brun nordsvensk häst skulle stå där inne. I en stor och fin box, tugga hö och osa värme. Hur han skulle ha sin hage bara precis där, utanför. I det där gröna jag nu ser ifrån köksfönstret. En kompis skulle han ha också, såklart. En liten plutt. Litens lilla plutt. Klart han ska ha en egen ponny, minimannen. Visst är det underbart?
Det är aldrig, aldrig fel att drömma.
Och jag kan inte låta bli att tänka M, så rätt han är för mig. Och vilken kärlek han ger mig. För nä, det är nog knappast en utav hans högsta drömmar, att få att ett par hästar i en hage, nära köksfönstret. Men däremot är det min högsta dröm. En utav mina högsta drömmar. Och det vet han, och på väg blir det även en utav hans högsta drömmar. Vi gör, för varandra. Det, är kärlek.
Idag vaknar vi till tisdag. Fåglarna sjunger och solen kämpar med strålarna. Snabbt täcks dom av moln, men i alla fall- den är här. Värmer oss när vi dricker morgonkaffet här ute, vid det där lilla bordet. Det större är inte riktigt redo att användas, ännu. Om en stund ska vi i väg till BVC. Liten är nu tre månader och ska få sin första vaccindos. Fy. Jag hatar sprutor. Fullständigt. Pappan får vara den starka och följa med in, jag tror inte jag klarar det. Liten känner ju om jag är spänd och rädd, så det är nog ingen bra idé. Men vi får se, har svårt att tänka mig att lämna honom också, bara för att jag är en fegis när det gäller sprutor. Jag vill vara en stark mamma. Håll tummarna för att det, oavsett, går bra för minimannen!
En pelargon har fått mer jord, och är inom kort på väg att slå ut i blom. Drömmar om framtid och hästar susar i luften. Och idag ska Liten få sin första spruta.
Allt gott!
-Ta hand om Dig.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer