av Emmeli | jun 10, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Lyan, Träning
Förra veckan, den var jobbigare än jag kunnat ana att den skulle bli. Jobbig, på det där tokkänslosamma viset. Men på samma gång, så himla, himla fin. Vi tog vara på precis varendaste minut. Umgicks med vännerna, sa hejdå härsan och tvärsan. Gick våra favoritrundor, var runt grisan och tränade jagvetintehurmångagånger. Så blev det äntligen den där examensdagen och den kommer jag minnas för alltid. Jag och M la oss på kudden sent, sent på fredagnatt. Liten sov som en prins, nattad av världens finaste morfars och farfars.
Och det blev lördag.
Med både skratt och gråt innanför hjärtat stod jag där i morgonduschen och blev ren samtidigt som jag ryckte ner duschdraperiet och började flyttracet del två. Tillsammans med M, Liten och dom där fyra människorna vi älskar så (Litens bestepäron) så packade vi det sista, städade som tokar och gjorde lyan till ett skal helt och hållet, redo att överlämnas till någon annan som förhoppningsvis ska ta väl hand om den där gullelyan som vi har gjort. ”Aldrig har jag väl flyttstädat en så ren lägenhet!”, var ett citat från dagen. YES! , tänkte städ-jag. Bara en rolig grej, eftersom jag ju alltid städar så mycket och noga och rätt ofta blir småretad för det. Men nu var det himla skönt att slippa stå och gnugga kakel eller på andra ställen som lätt kan bli grisiga.
Och sen drog lassen iväg. Lilla familjen lämnade sist av alla. Vi hade kramkalas med vännerna och samtidigt som regnet föll, trillade tårarna. Jag var också ut och sprang ett sista varv runt grisan och den turen var helt magisk.
Och så hoppade vi in i bilen och drog iväg. Mot nya äventyr. Tack Lilla staden och världens finaste vänner för detta livskapitel!
”Packa ni! Jag ser på Pettson en stund” /Världens bästa Miniman
Lillafrun
av Emmeli | jun 4, 2015 | Emmeli funderar, Lyan
Idag känner jag mig så himla, himla ledsen. Rent och skärt ledsen. Det har varit fem så fantastiska år här. Världens roligaste utbildning, tillsammans med en klass jag aldrig kunnat drömma om skulle vara sååå fin och så driven och musikalisk och helt enkelt bäst. Och så har vi såklart gått igenom så himla mycket här. Livet, liksom.
Idag när jag putsade fönsterna för sista gången, så höll jag på att börja gråta. Eller jag stod där och snyftade för mig själv. Mannen var nere på stan och handlade inför imorgon och Liten sov. Jag tänker massor, massor nu. Det är så mycket spännande och nytt. Förändring. Tudelade känslor. Jag har mått som en prinsessa här i Norrnorr och just nu kan jag bara se allt, allt som varit bra och vill inte härifrån för fem öre. Så typiskt i ett sånt här läge. Jag vet ju bättre än så, att jag innerst inne är väldigt längtande efter det som komma skall också. Helt enkelt det där krångliga; känslor som bråkar med varandra. Livet.
Lyan. Den kommer jag på ett sätt att sakna, men säkert inte såå lång stund. Däremot kommer jag minnas tillbaka hur det var när vi bodde här. Det har varit mitt hem och min borg här. Här har vi levt livet, umgåtts med vänner, spelat, skrattat, dukat långbord ute på gräsmattan, myst ute på baltanen. Tränat, gråtit, väntat på Liten, beundrat densamme när han kom till världen. Känt oss trygga. Nu tar ett nytt kapitel vid här i livet och jag bara hoppas, hoppas att det kommer bli minst lika bra som det här kapitlet.
Nu kommer ett bildregn från lyan. Den finaste lyan.
Baltanen som M lagt trall på. Och så lilla miniträdgården där vi småodlat lite grönt och bombat med blommor. Hängt tvätt, haft gardenparty. Och den sommaren jag väntade Liten, då åt, jobbade, tränade och sooooov jag. Sov, det gjorde jag helt i halvvärmen ute på baltanen.
Köket..
Där har det ätits, bakats och lagats i massor. Och dukats för kalas!
Och lilla badrummet där vi fixat mer förvaring, köpt till tvättmaskin och byggt till skötbord och gjort så fint vi bara kunnat..
Och sovrummet..
Där vi bäddade för en Liten. Som nu är en Miniman på riktigt och liksom gör livet till det bästa någonsin, hela tiden!
Och vardagsrummet. Där vi spelat, dukat långbord och haft fredagsmys och sånt.
Och till sist hallen. Den man kommer in i när man öppnar dörren till den där lyan som vi tackar för den här tiden och aldrig kommer att glömma. För så himla bra vi har haft det här!
Lillafrun
av Emmeli | jun 4, 2015 | Liten ett år, Lyan
hej, det är jag! Liten!
Vilket sjå det är att flytta, alltså. Mamma, pappa och jag grejsar och grejsar. Undra om vi någonsin kommer bli färdiga?
Det är en evig röra här hemma i lyan. Men det gör inte mig något. Jag leker på i alla fall, jag. Igår bakade jag muffins. Och hjälpte till att dammsuga och torka bakom spisen och så testade jag om min hand var ett skräp. Det var den inte. Men roligt hade jag under upptäckten!
Och titt som tätt (läs: hela tiden) sätter jag päronen lite på prov här i röran, och ser vad jag hinner göra innan dom finner mig. Ja, alltså. Jag ger dom ju inga minutrar eller för den skull hela sekunder. Dom får en grisblink på sig. Annars kan det se ut såhär..
Eller på något annat cirkusliknande vis. Att klättra är så vaaansinnigt roligt. Jag kan hålla på i en evighet eller två. Mamma eller pappa är ju min fallskärm. Jag veet att dom alltid tar emot mig, så det är liksom bara tuta och köra. Ha!
Idag är det torsdag, tror jag. Och mormor och morfar kommer! Tjoho! För imorn, är det mammas examensdag. Min med, faktiskt. Så idag pausar vi i pack- och flyttfix, vi kan ändå inte göra mer förrän själva lasset ska gå (jag har jobbat på bra denna vecka!). Vi pausar och finar till lyan så gott det går, handlar mat och lagar god mat inför morgondagen. Så ska mamma shoppa något vaddetnuvar och det ska strykas skjortor inför morgondagen och bara njutas av att det är en så fin och efterlängtad dag vi går till mötes. Och det är sooool idag!
Ha en fin torsdag!
Liten
av Emmeli | jun 3, 2015 | Familj och Vänner, Lyan, Träning
En bild jag blir varm av att titta på.
Det var i söndags. När vi varit på rabarberjakt och bestämt oss för att det faktiskt var en festligare kväll än bara en rabarberkrämskväll, så vi drog till med en fantastiskt god rabarberpaj med vaniljglass till istället. Så gjorde vi myshörna i vårt vardagsrum som bara är tomt som ett skal. Bredde ut madrasser och filtar och kuddar och tog en tomkartong och la en duk på, perfekt finbord! Så spelade vi musik från lilldatorn och kolavippade av ungarnas gulliga danser. Spontant, opretto och så, så gott. För både mage och hjärta.
Idag har jag och mannen fått huur mycket som helst gjort här i lyan. Så skönt. Jag firade en lyckad dag med en förvånansvärt bra löptur i spåret. Mina ben är lite lätt möra från gårdagen, om jag säger så. Men det var bara skönt att springa av dom lite (okej, inte bara. det gjorde ganska ont mot slutet). Det har regnat hela dagen fram tills nu och det doftade helt makalöst gott ute. Massa syre och häggdoft i luften.
Nu ska vi traska iväg för middag tillsammans med vännerna. Vi ska laga onsdagstacos tillsammans. Men ikväll hänger vi inte på vårt vardagsrumsgolv utan hos fina hjärtevännerna, som inte ska flytta och har det värsta fancypancy. Med soffa, saker på sin plats och hela grejen!
Ha en fin kväll!
Lillafrun
av Emmeli | jun 3, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Lyan
Bilder från gårdagen. En vild och lycklig Miniman. En pappa som beundrar honom lika mycket som ungen beundrar pappan själv. Och så en mamma, som ja, inte heller ser så okär ut i livet just nu. Med det är lite hektiskt, det syns på prickarna på min hals. När-det-rusar-i-kroppen-prickar som vi säger.
Bilderna. från då vi efter det där backpasset varit ner till lilla staden för att enligt plan äta god lunch ute. Och precis så, ute, blev lunchen då vi till vår glädje upptäckte att det uteserveringarna börjat poppa fram för året även här i Norrnorr. Så vi satt där i solen och åt och mådde gott. Innan vi gjorde några ärenden på stan; som att köpa en tunn kofta att ha ovanför examensklänningen, tvärshoppa ett par jeansshorts. Vår lille kavate Miniman fick staden att le där han knatade fram med det där leendet på läpparna och med bestämdheten i stegen.
Till sist gjorde vi något märkligt; var och sa upp lyan. Vårt hem sedan fem år tillbaka, liksom. Mitt och M´s första gemensamma hem. Hujedamig. Det var faktiskt jobbigare än jag tänkt att det skulle bli. Ska någon annan bo här snart?
Ja, det kommer det alldeles säkert att göra. Bara efter en halvtimme ute på lägenhetssidan så ringde en tjej och ville komma och kika och mail trillade in till mig under kvällen med frågor om lyan och jag väcktes i morse av ännu fler samtal… det är ju världens finaste lya, så. Men vi släpper den faktiskt inte förrän om en drös av veckor. 
Så ja, nu agerar jag lägenhetsvisare också. Det har jag ju jättemycket tid med denna vecka, menar jag. Det är ju inte alls så att dagarna är proppfulla i alla fall….
Mer fancypancy Miniman, det får man leta efter. Fårskallar fulla benen. Det kan ju inte bli mer rätt!
Nu kör vi onsdag! Här har just gräddats en massa bröd inför examensdagen och flytthärvan i helgen. Nybakt bröd till frukost. Bästa. Dagen är igång med regnet som faller där ute och med dagens to-do-list här inne. Bara tuta och köra!
Ha en fin onsdag!
Lillafrun
av Emmeli | jun 2, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Lyan, Träning
Packa packa packa packa….
Jag och mannen passade på att packa ner i det närmaste allt porslin igår kväll. Det som är i köket alltså (gaaalet vad porslin vissa verkar ha samlat på sig…). Vardagsrummet är ju redan tomt sedan första omgången. Vi konstaterade att det går så mycket snabbare att packa, två päron med två händer var. Än i det där världsfina sällskapet, Minimannen, som gärna packar ur det vi packar i.
Idag det tisdag.
Och vi kan räkna på en hand hur många dagar vi har på oss att bli klara med flyttpack och städ och grejs. Men för att vara sådär übereffektiva behöver man faktiskt en paus nu och då. Vi hänger med vänner, traskar älskade vid-vattnet-promenaden, leker ute, säger hejdå till fina lärare (jag alltså) och så tränar vi också. Kors i taket, va?
Så om en stund ska jag och mannen iväg, ja Liten också såklart (sovandes i vagnen), och springa vårt sista backintervallpass här i Norrnorr. På grisan såklart. I den där backen som är helt crazybananasjobbig. Träningsveckan är planerad så att vi ska hinna köra alla våra favoritpass en sista gång här. För en som inte tycker om att träna, tycker nog att vi låter helt knäppa i huvudena. Men för den som förstår, ja, du förstår. Att springa på ett ställe som man verkligen tycker om. Där det är skönt underlag, mjukt under fötterna, doftar gott, är lugnt och skönt. Där det susar i träden och man känner frihetskänsla. Där, är det gott att vara. Om än kräkjobbigt.
Så strax ska vi sticka iväg hela familjen. Mot backen! Ett nödvändigt avbrott.
God tisdag!
Lillafrun
Senaste kommentarer