av Emmeli | feb 26, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Musik
Alltså, vilken himla dag.
Jag har känt mig helt upp-och-ner hela dagen. Det märktes säkert redan i morse, när jag råkat säga fel dag till Liten och han visst skrivit ’ha en bra tisdag!’ och allt möjligt konstigt i morgondagbokandet. Dagarna har inte direkt haft någon ordning den här veckan. När jag dessutom inte lyckades något bättre i natt med att lägga mig i tid, och skulle kliva upp kring 06-snåret i morse, så var det ju som gjort för en yr dag. Det blir oftast lite mer skratt såna dagar. Och skratt kan man ju inte få för mycket av.
Mellan alla lektioner med kidsen har jag kommit på mig själv med att för fullt sjunga på den svängiga biten ’Jag önskar mig en riktig jul’, som för att riktigt högljutt poängtera att hos henne, där står det inte rätt till idag…
Efter en dag fullsmockad av lektioner med kidsen tog jag sedan apostlahästarna för en promenad till högskolan. Kryddade denna dag med en pianolektion á la vansinnigt rolig och helt galen-style. Återvände sedan hem, helt mör i huvudet, till mina pojkar. Lyan såg helt upp-och-ner ut, men ungen var glad och pappan likaså. Resten spelar ju Roland, tänker jag. Ha, ha.
Nu är det tänkt att det ska göras ett städrace här, men det vette katten, alltså. Jag har precis hamnat i klassiskt efter-en-fullspäckad-dag-koma och ingen annan här i hemmet verkar särskilt på g med städning heller. Bredvid mig sitter en man som börjar gå till överstyr med det där eko-tänket och beställer hem tandborstar i trä med typ kvaststrån på, och som i detta nu sitter och kollar på plånböcker gjorda i återvunnen brandslang. Inget konstigt alls. Liten sitter och trycker på sitt piano och byter låt ungefär varannan sekund. Inte alls hjärntvättande.
Jo,jo.
Ha en god kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 19, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan, Musik
Åh, nu drar jag den där sucken, du vet. Nu-får-jag-slappna-av-sucken.
Det bästa med att vara iväg om dagarna, är att sedan få komma hem. Plinga på dörren och höra hur M pratar med vår son; hör du, Sixten? Nu är mamma hemma!
Ja, det är hon. Sixtens Mamma. Jag älskar att vara mamma. Så älskar jag att musikfrökna, också. Hela dagen idag har bara matats på med klass efter klass efter klass. Det är väldigt krävande att vara musiklärare, det vet ni som är det. Höga ljudvolymer, massa barn, man pendlar mellan att sjunga och spela piano och trumma och hej och hå. Ger och ger och ger av sig själv. Ibland får man ingenting tillbaka (vissa är sådär ”åh-det-är-så-töntigt-att-sjunga-och-spela-typer”), men vissa gånger får man massor tillbaka. Som idag, när 45 mellanstadieelever vällde in i klassrummet, och sedan bara öste igång med vad jag lärt dom för en vecka sedan. Det tindrade i ögonen på kidsen och jag fick rysningar. En sån gång, är musikläraryrket helt magiskt, tycker jag!
När jag kom hem sken solen, det var ett gäng plusgrader, droppade från taken och vårkänslorna bara spirade. Jag tog på mig snabba broddskorna, packade ner bäbis i vagnen och gick ut. Det finns liksom ingenting som slår en lång stund av friskluft när man är trött och det bara ljummar i öronen. Dessutom mötte jag en snygg snärtstjärt där vi gick. Min man. Idag var det hans tur att sticka ut och springa.
I typ 23 fall av 25, jobbar M alltid torsdagkvällar. Men inte den här veckan. Så festligt! (mindre festligt är att han istället jobbar både fredag- och lördagkväll. Men det tänker vi inte på nu!) Så hela familjen har hjälpt till med ett städrace, fixat med tvätt, bäddat rent och belönat oss med krämig laxpasta till middag. Nu är planen att ha en lugn kväll, njuta av tillsammanstid, alla tre. Sen hoppas jag på bättre lycka ikväll, med mitt tv-program jag försöker följa; Familjen Annorlunda.
Förra veckan hade jag ju tajmat det där så bra, Liten sov nästan prick klockan 20. Jag slog mig ner i soffan, kikade på mobilen lite tvärt. Där var olika missade samtal; från pappa och Storan. Mobilen hade varit avslagen under dagen, men jag kopplade inte att alla samtal kunde varit från olika tidpunkter. Jag var trött och tänkte helt enkelt katastroftankar, direkt. Det har hänt mamma någonting, tänkte jag. Blev så skakis och rädd. Ensam hemma var jag också. Tvärt tände jag taklampan i sovrummet, tog upp bäbisen i famnen och ringde, livrädd, till Storan. ….som ju inte fattade nånting när jag stammade fram har det hänt mamma något!?
Det hade det ju inte.
Ingenting. Men jag var så skärrad. Att något Familjen Annorlunda blev det ju inte då. Och bäbisen var väckt och hej och hå. Ikväll, ska jag inte sjåsa upp mig, utan göra ett nytt försök. Fantasi är inte alltid så bra…
Så konstigt är det inte heller, att jag är lättoroad, eftersom det ju för bara två år sedan var en ängel som vaktade på en näranära till mig.
Torsdagkväll, alltså. Med en djup, skön, suck. 
Och Ni! Ibland blir jag alldeles rörd av era ord här inne. Såklart, att jag skriver för att jag vill. Men det är så fantastiskt roligt när ni ger respons! Och när det dessutom är så rara ord att jag blir alldeles varm i hjärtat. Tack för det. <3
Ha en skön kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 19, 2015 | Emmeli funderar, Liten 10-12 månader, Musik
Äntligen, är det torsdagfredag!
Torsdag, som är som min fredag. Och jag är så glad för det. För nä, det är inte roligt att gå hemifrån varje dag. Jag vill inte, men tvingar mig själv ändå. Men inte är det roligt. Eller roligt är det ju på ett sätt, såklart. Det är fantastiskt nyttigt att låtsasjobba och man lär sig något nytt varje dag. Men själva mammahjärtagrejen, är inte kul. Tröstar mig med att det är under en begränsad tid, att det ju hade kunnat varit längre dagar och det bästa av allt; att Liten älskar att vara med sin pappa. Och nu är snart vecka två är över. Med det kan vi konstatera att trots att det är jobbigt, så går tiden. För ja, tiden går i alla lägen. Det kan vi väl enas om!
Lugn. Morsan står en liten pyttebit från bäbisen, redo att ta emot honom. Om ni får hjärtsnörp av bäbispojke på vift med tandborste i mun, menar jag!
Nu ska jag sticka iväg, så att jag kan återvända hem någon gång. Till mannen. Och Minimannen, han som älskar sin tandborste och tycker det är helfestligt att ”borsta tänderna”. Han har ju några (sylvassa) gaddar, och vi försöker vårda dom så gott vi kan. Om än det blir ganska mycket jättegott-att-suga-vatten-ur-tandborsten-borstning.
Hoppas ni får en god torsdag!
Liten hälsar att ni absoluuut inte får glömma att borsta tänderna!
Bara så ni vet.
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 12, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Lyan, Musik
Kära nån. Jag är helt slut nu. Känner mig manglad, nästan.
Nä, nä. Inget har hänt, eller så. Jag har bara avslutat första slutpraktikveckan. Det var ju ett år sedan jag undervisade nu. Och alla lärartyper vet säkert vad jag pratar om; den där tröskeln man ska över när man haft undervisningsuppehåll. Det tar en stund innan man känner sig varm i frökenkläderna igen. Men åh, det är så himla roligt, det där. I början av veckan har vi mest suttit med på lektioner, sådär som man alltid gör i början (förrutom praktiken jag gjorde med Storan,då. Håhå, det var grejer! Inget slår den, på något vis!<3). Idag har jag däremot fått frökna mig som bara den. Och lika nervös som jag var innan, lika roligt var det under tiden och precis lika trött blev jag efteråt. Plus lite tröttare, eftersom jag direkt efter att M hämtade mig, har försökt hänga efter Minimannen och samtidigt gjort en vårstädning som inte alls var tänkt idag.
Bästa, bästa, bästa fönsterputsartipset. Från min farmor; ljummet vatten, ett par korkar ättika och några droppar yes. Maakalöst blankt blir det! Och kom ihåg: aaaaldrig putsa när solen ligger på.
När jag kom hem i eftermiddags var vi först ut på en PW, jag och S. Snabbskorna med broddar åkte på och vi var ute och svettades tillsammans (okej, vissa sov). Så vansinnigt skönt att lufta hjärnan, både från intryck och ljud. Lyssna på storm och fågelkvitter, andas och njuta av känslan att vara i mål med första veckan.
Ja, sen fick jag någon slag fake-energi (vilja, typ) att putsa fönster när jag hade läge; dagsljus och sovande bäbis.Jag älskar att titta ut på solen genom rena fönster. Det ena ledde till det andra, och det blev vårstädning helt plötsligt. Pojkarna hade dessutom varit duktiga och dammsugit och städat toan, så det var bara dammtork och golvskurning kvar, ingenting, ju! tänkte jag och utökade med både det ena och det andra. Liten vaknade ju såklart och var på direkten taggad att både hälla ut skurhink och äta dammsugarsladd. Så vi har donat tillsammans, han och jag. Och nu är vi färdiga. Vansinnigt skönt.
Bäbis sittandes på nyskurat golv, med blöta knän, ätandes på dammsugarsladd. Inga konstigheter.
Nu ser vi på Pippi Långstrump tillsammans och har det lugnt och skönt. Kommer överens om att det blir tidig kväll, ikväll. Liten har lovat att somna innan 20, så morsan får bänka sig framför det enda tv-program hon ser; Familjen Annorlunda. Hygglo till bebbe!
Trött, men befinnandes i en vårstädad lya. Med mysbäbis i famn. Och med ledig fredag i sikte. Åh.
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 10, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Musik
Ser ni?
8 plusgrader, takdropp,vårvindar och strålande sol.
Den här perioden vi är inne i nu, är lite speciell. Om man säger så. Kort sagt så agerar jag och mannen stafettlöpare och Liten är vår livs viktigaste stafettpinne. Livsviktig, helt enkelt. Och såna pinnar, som är sådär viktiga, dom är det liksom värt att pussla och krångla lite för. Så idag rusade jag hem från låtsasjobbet för att ta vid lyxen i att fånga stafettpinnen. Han som blev så galet glad av att se sin morsa i dörröppningen när hon kom hem. Idag har det känts bättre för mig, så skönt. Pojkarna har haft det lika bra som igår.
Och med det här vädret som är, rådde det liksom ingen tvekan om att vi direkt efter mellis, gav oss ut igen. Minimannen bestämde sig för att eftermiddagslur passade ypperligt och morsan bestämde sig för att hon gått alldeles tillräckligt långt idag och liksom bara ville traska på i lugnt och sakta mak, inte långt alls utan bara för att andas friskluft, lapa sol och insupa dagsljus. Åh, så skönt.
Jag har kommit på en sak. Att det ju är lite festligt med konstrasterna jag har nu; att dels få vara lite fancypancy, göra sig i ordning om morgonen, träffa massa vuxna människor och testa på vardag-på-riktigt-livet. Det där, blandat med att sedan få återvända hem, byta om till ullbralla, snöra upp håret i en ostyrig knut, dra på sig en alldeles för rosa jacka och gå ut i friska luften med sin bäbis och bara, bara vara mamma.
Jo, jo. Rosa var det, ja.
Så nu väntar tisdagkväll här hemma, för mig och Liten. I köket väntar en nykokt potatis- och purjolökssoppa, som M av kärlek gjort till sin fru, så hon har att äta till middag. Det är så gulligt att man får ont i kroppen, visst? Han vet att jag annars bara står och kokar ett gäng ägg eller nåt, och bara-för-att-jag-måste-äter. Så ja, mannen är på uppdrag. Vissa dagar kommer han och jag inte träffas så mycket nu. Typ ingenting. Då får vi längta efter varandra istället.
Tusan alltså;
Idag har jag varit bra på att tänka positivt. Nästan så att jag blir less på mig själv.
Det har nog mycket med den där att göra. Himlen, menar jag. Att den är blå och varm på något vis. Och liksom viskar om vår och ännu mera värme och ännu mera ljus och en massa annat.
Nu ska jag gå och väcka min prins som fortfarande ligger ute och sover i vagnen.
Ha en skön tisdagskväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 9, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Musik, Träning
Så var det kväll.
Och jag är hemma igen. Trots att låtsasjobbardagen slutade rätt tidigt, så har det varit asjobbigt och jag har haft ont i hjärtat hela dagen. Jag är ju en riktig känslomänniska och hysteriskt, hysteriskt störtförälskad i min unge. Så jag visste att det här skulle bli jobbigt. I morse vinkade mannen och Liten till mig genom köksfönstret och den synen är bland det gulligaste jag sett någonsin. Med den på näthinnan har jag längtat hem som en galning och visste inte till mig hur glad jag var när jag äntligen klev innanför dörren igen. Om Liten blev glad att se morsan? Mhm. Bigtime! Han har i princip inte släppt taget om mig sedan jag kom hem.
Hur det har gått idag?
För pojkarna, strålande. För mig: också bra. Gullig handledare, roligt med musik, småfestligt att rosa kinderna och ta på sig lite fancypancy-kläder och lyxigt att äta lunch i lugn och ro. Okej, liiite skönt var det också att kunna sitta stilla och inte behöva vara på passning till hundra procent, varje sekund, för att man annars är rädd att någon liten slår ihjäl sig, typ. Men i övrigt har jag bara längtat hem.
Liten är en riktig solstråle, en väldigt aktiv sådan, och liksom hur trevlig som helst. Jag älskar, älskar, älskar att vara med honom alla dygnets timmar. Så det här, himla låtsasjobbandet, suger hästpung. Rent ut sagt.
När jag kom hem blev det kram- och pusskalas och bokläsning och bus i massor. Så klädde vi på oss och gick ut på långpromenad när Minimannen skulle sova eftermiddagslur. Det är fantastiskt härligt att det är ljust så länge nu. Jag njöt av det och den friska luften. Och faktiskt också av tanken på att jag har sju dagar inplanerad träningsvila framför mig. Väl inplanerad. Mycket passande, på alla vis.
Och nu är det kväll och vi är hemma alla tre.
Har ätit middag, hoppat i mjuka brallan, sörplar kaffe och leker med virvelvind. Så gläds vi åt att det arbete som jag och kompanjonen jobbat som tokar för hela hösten, examensarbetet, bara har seglat igenom den allra slutgiltiga granskningen hos examinatorn. Med högsta betyg är vi två mycket nöjda och stolta tuppar, jag och C. Vilken grej! Så roligt.
Sixten, mamma älskar Dig.
Först säger jag så, sen stoppar jag näsan i hans mjuka kind, fjuniga hår eller lena nacke. Snusar den godaste doft jag kan tänka mig.
Håhåjaja.
Det kommer bli fem, minst sagt, långa och småkämpiga veckor. Men det är ju som med allt nytt; lite läskigt, jobbigt och nytt, helt enkelt. Det kommer förhoppningsvis kännas bättre för varje dag. Jag hoppas på det, i alla fall.
Nu ska jag njuta av kvällen med mina två.
Önskar Dig en fin kväll också!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer