av Emmeli | jul 6, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hallen, Jag och M, Köket, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Norra Drömgården, Salen
Mannen fyllde ju 25 år i fredags och sånt ska firas, i massor.
Morgonuppvaktad blev han, det vet ni ju redan. Och så kompisgänget som förberett och överraskade honom när vi hamnade i Piteå i fredagskväll. Och så igår, när vi kom hem. Då hade vi bjudit in närmsta familjen och hade kalas här hemma i huset. Innan helgen så dag-och-natt-bakade jag lite, så mycket var förberett. Det var bara det allra, allra roligaste kvar; duka och piffa och göra fint.
Det var dukat både i köket och i salen. Och finporslinet var framme. Det som dels kommer här ifrån gården, men som till mestadels är loppat av undertecknad.
Sen kom familjen och dessutom också min älskade moster och morbror. Så himla, himla mysigt. Med tanke på att dom bor nere i Storstan och inte så ofta är här nuförtiden. Nu har dom varit hos lilla mig och familjen, i vårt nya hem. 
Mysigt och gott hade vi det och jag gick och sa högt för mig själv att det är ju helt galet att vi har ett hem att säga välkommen till, såhär!
Mannen fixade kaffet, såklart.
Sen fanns det vaniljbullar, kanelbullar, skurna pepparkakor, chokladbollar och så mannen tårfavorit; frozen cheesecake, med jordgubbar, hallon och blåbär. Och så en herrans massa kaffe förstås!
Så igår var det söndag och vi hade 25-årskalas för en älskad. Mannen, finast på jord.
Lillafrun
av Emmeli | jun 24, 2015 | Norra Drömgården, Salen
När man öppnar dörren till vårt hus kommer man in i en hall, såklart, med en steghylla som just nu konstant innehåller en syrenbukett som doftar himmelskt. Till vänster är ett lillrum (vårt stökrum med typ alla instrument, bärfrys och massa sånt vi inte kan placera ut i huset ännu), rakt fram en toalett och till höger, när man står i hallen alltså, kommer köket. Ett stort, stort kök. Det älskar jag. Åt ett håll är det visserligen fasligt mycket mönster, där kakel, fondvägg och golvmatta möts. Men åt andra håll, är det urgulligt. Pastelliga köksluckor, och förutom åt det där tokmönstriga hållet, så bara älskar jag golvet. Det påminner om både mormor och farmor. Rummet har rymd och en ljuvlig utsikt. Åt ena hållet ser vi kyrkan och den där lägdan jag älskar. Faktiskt min lägda. Ja, och pojkarnas såklart. Galet, när man tänker på´t. Och åt andra hållet, syns fjället. Om kvällarna är det smått magiskt när solen skiner in i köket och hela rummet badar i sol. Solstrålarna sträcker sig ända in i det rum vi har som sovrum nu. Det rummet tycker jag är lite småjobbigt eftersom det har en gräsgrön heltäckningsmatta. Men det är ju lätt fixat, eftersom vi skattjaktat fram ett trägolv därunder. Fortsätter vi runt i huset kommer sedan det där rummet som gått och blivit vårt favoritrum, med delad förstaplats tillsammans med köket.
Salen.
Med en aningens sänkt tak. Rummet med den vackra lampkronan i taket och den stora, stora kakelugnen. Dom gamla, stolta tapeterna. Den sköna känslan. Fina soffan. Vackra matsalbordet. Ska vi kika lite?
Det där är finsoffan och finfotöljen och Lillfotöljen som jag inte har hjärta att flytta upp på vinden. Den får minsann bo där i salen, den också.
I taket hänger något vackert, som sagt;
Lilla, söta lampkronan jag är helt kär i. Den har bott här i huset och ska så få fortsätta att göra. Vilken lycka, säger både lampa och undertecknad.
Och så den där darlingen som vi hoppas ska kunna gå att elda i till hösten. Det vore ju helt underbart. Annars är den vacker där den står, bara. 
Och så fortsätter man genom huset och ut ur salens andra in-/utgång. Går man ut där, och ångrar sig, så man står med näsan in i salen igen. Då ser det ut såhär;
Under matsalsbordet har jag gjort en hitte-på-matta. Jag har helt enkelt ingen så stor och jag vet just nu inte exakt vad jag vill ha heller. Så, jag gjorde en hitte-på genom att lägga ut en massa pastelliga, och småostryiga trasmattor, som i ett lapptäcke. 
Udda och fint. Precis så.
Och på bordet;
Duken jag loppade förra året och inte kunde drömma om skulle få hamna på matbordet i salen i det hus jag bara trodde skulle vara mitt Sommarhemma. Och ja, den gröna lappen är en prislapp som är fastsydd. Jag var för otålig för att fixa det.
Så går vi ut ur det där rummet och är plötsligt i hallen igen. Det där var salen, det.
Och idag är det onsdag! Jag sitter här och känner mig superfräsch efter morgonlöptur och dusch. Nu väntar morgonkaffekoppen. Annars? tjaa… tvättmaskinen matar på, vi är allmänt taggade på sandlådehäng och gårdsfix. Mannen har gillrat fällor överallt känns det som. Mätt ut med sträckta snören på gården, som är ooooomöjliga för hans fru att se. Det streckas och rödmarkeras för den blivande entrén. Spännande!!
Lillafrun
av Emmeli | jun 15, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Norra Drömgården, Salen
Att en småregnig söndag kunna ta vagnen och gå på långpromenad. Välja vägen till Mäjadalen och förbi alla älskade där. Att träffa Storan en vanlig söndag, liksom. Att kunna vandra till byns bästa liljekonvaljställe och sätta sig ner på huk, bli småblöt, höra fåglarna kvittra och bara djupt andas in alla dofter som är just nu och plocka konvalj, för konvalj. Liljekonvaljer och lupiner att ta med hem som ett himmelsk doftande fång, så vackert att man får dåndimpen. Att sedan gå hem igen, smygsvettiga och göra sig redo för att åka på Litens kusins fotbollsmatch. Att där få träffa en människa som jag längtat efter och saknat massor och därmed bli så ohyggligt glad över kramar och utbytta ord från. Att bara vara här i kring, känna sig hemma, med hela hjärtat och med hela själen.
Bara en sån sak.
Det är så mycket som är fint med att ha flyttat hit, där vi en gång var små minimänniskor, både jag och mannen. Vi är hemma nu. Och titta, nu står liljekonvaljerna där i salen och är vackra, juninatt, som junidag.
Och idag är det måndag!
Regnet har dragit och solen är här. Likaså blåsten! Kära nån så det har blåst senaste tiden. Jag har lite olika saker på min agenda. Är sådär omåttligt peppad och håller näsan på att hoppa ur brallan. Jag behöver sandpapper, nån slags skrapa, en stor skopa tålamod, färg, pensel.. ja, dags att kila helt sonika!
Allt gott till Er!
– så roooligt att ni är så många som kikar in här om dagarna!!
Lillafrun
av Emmeli | jun 13, 2015 | Salen
Dansa valsa i, eller bara springas igenom för att det är så roligt att kunna springa runt, runt, runt i ett hus. En sal att sitta vid matsalsbordet och äta söndagfrukost, eller i soffan och bara ha en lugn stund. Eller, till det bästa, att i höst någon gång sätta sig framför den vackra kakelugnen och lyssna till eldens sprakande.
Det var i natt. Sent i den ljusa, nästan-ljumma juninatten gick jag ut. Njöt av att ta in några äppelkvistar från det stora, stora äppelträdet. Så knipsade jag ett gäng hundkexkvistar och satte i en kruka och sedan ner i zinkbyttan där framför den där vackra vita.
Varenda rum här på nedervåningen, ja förutom det så kallade lillrummet som har några lådor, ett par frysar och lite annat smått och gott i sig. Men resten av rummen, var precis-nystädade och med var sak på sin plats. En smått magisk känsla efter att ha varit på språng och med saker här och där, sedan i april. För en vecka sedan precis, så har vi haft alla saker på samma ställe. Men håhå vilket kaos vi bott i. Men nu, med en vecka här på gården, känner vi att vi är på plats. Då har det också hunnits med en massa annat. High five! , på den!
Så idag känner jag för en lugnare dag. Det är lördag.
Vi vaknar med solen som strålar in genom sovrumsfönstret. Jag ber mannen öppna till det där rummet som jag är helt förälskad i. Ett stort rum. En sal att dansa vals i. Om man vill.
Efter frukosten är bortdukad ska jag och Liten ge oss ut. Sparka boll (ny favorit hos Minimannen! Han är bättre än den bollrädda morsan på att flytta bollen) och sedan traska en runda med vagnen. Mannen ska äntligen klippa vår äng till gräsmatta. Sen hoppas, hoppas jag hinna till ett efterlängtat ställe.
Men ingen stress. Här ska bara njutas idag. Var sak på sin plats, det doftar blomstrigt skurmedel, solen skiner och vi har lördag.
Må så gott!
Lillafrun
Senaste kommentarer