av Emmeli | jul 3, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Idag fyller han år.
Han, Mitt-Allt-och-lite-till. Han som jag har lyckan att få gå och lägga mig bredvid varje kväll och vakna upp tillsammans med varje morgon. Tillbringa livet med, vara fru till. Han som givit mig den största gåvan i livet; att få bli mamma. Till en Sixten som fullkomligt avgudar sin far. Dom där två tillsammans. Det finns inget bättre. Och jag får ha dom båda, som mina. Det är en gudagåva jag är evigt tacksam över.
Och idag fyller han alltså år. Mannen i mitt liv. 24 år.
Jag la mig på kudden vid sisådär halv två i natt. Då var gårdagens pyssel färdigt. Njöt av dagens sista syssla, att sitta inne i lillrummet, alldeles själv och tänka på han jag älskar mest av allt. Sitta där och veta att mina älsklingspojkar ligger i samma säng och sover gott. Jag satt i lugn och ro på golvet, skrev ord till den älskade. Ord ifrån hjärtat. Och slog in paket, med paketpapper jag egentligen inte hade. Men en ut-och-in-vänd willyskasse, några udda snörstumpar och rosiga servetter, kan göra underverk för paketinslagning!
Jag och Sixten klev upp strax efter sex. Liten slurpade frukost på livet och sedan var vi båda redo att smyga oss upp. Och om jag säger såhär… det var liite lättare för ett år sedan att pyssla på med frukost på sängen-brickan. Men oj, så mycket mysigare jag hade denna morgon. Med sällskapet i världsklass. Min miniman.
Han pendlade mellan gymmet, sittern, hoppgungan, golvet, barnvagnen. Ja, det tog sin tid, jag ville ju göra det bästa jag bara kunde. Liten hängde för det mesta med, fram på magen. Två yrvakna typer. Bryggde kaffe, mixade hallonsmoothie, värmde nybakt bröd och vaniljbullar, bredde fina mackor med färsk timjan på toppen, plockad uifrån trädgården. Plockade blommor och tände ljus. Hackade fruktsallad med frukten jag vet han älskar och fyllde en skål med sommarbär. Allt för honom.
Och när vi var klara. Då öppnade vi dörren till sovrummet och sjöng för fulla halsar. Mannen, pappan, blev häpen och glad. Såg sådär inifrån-och-ut-tacksam ut.
Födelsedagsbarnet i sprojlans jeansshorts, fräsch turkos tisha och ett par snyggelisnygga kallingar som ni INTE får se. Födelsedagspresenter ifrån mig och Liten. Ja, sen får vi ju inte glömma den där förtidiga presenten; kaffemojängen, mocca mastern!
Och älsklings-M?
5 år idag. Och 4 år som förlovade. Du och Jag. Mycket har hänt. Förlovning, egen lya, vi har gift oss. Du har tagit en kandidatexamen inom ljudteknik och jobbar för fullt med ditt egna företag. Vi har fått vår önskan inslagen; blivit föräldrar till en miniman som stormar våra hjärtan fulla med kärlek, varje dag. Och nu, lever vi sommarlivet i ett hus vi på smålåtsas, kallar för vårt. Vårt sommarhemma.
Ett liv för mig. Är ett liv med dig. Jag kommer alltid, alltid, att älskar Dig.
-Grattis på födelsedagen!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 2, 2014 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Den här dagen kommer jag att minnas.
Det har varit en sån där sommarlovsdag. En fullproppad en. Med allt från frukost ute i det gröna, träningsdate med Storan och M och så den där loppisrundan. Efter den traskade vi hem med våra fynd. Barnvagnen vägde en sisådär 200 kilo och var mäkta jobbig att rulla, men vi hade ju skaffat oss en hög av fynd. Eller hur? Och sen kom mamma. Min älskade mamma. Och det är nog min favoritstund under dagen. Hon kom hit, själv liksom. Vi är alltid många, ja för det mesta. Men nu var det bara vi och mamma. Hon kom med hemkokt jordgubbssylt och en badbalja till Liten. Vi sörplade kaffe, surrade en stund och jag njöt av att få ha egentid med henne. Sen drog vi iväg på loppisen, igen. Ja, för mig var det runda nummer två och jag fyndade den där tvättkorgen bland annat. Sen åkte hon hem och då började onsdagsmatchen på riktigt…
Här har kokats lemon curd, gjorts tårtbotten, bakats någon farmoraktig mazarinkaka och bakats matbröd. Liten, min älskade miniman, bestämde sig visst också för att ha en jättevakendag, så han har långa stunder hängt på höften och hjälpt mamma hålla koll på allting. Pappan har skött markservisen, tvättat och diskat monsterdisk efter monsterdisk. Nu står jag och stryker och sen städar jag också. Det behövs, ja det är faktiskt sant. Alla ting som är gjorda idag, har minsann inte gått som på räls, precis. Men tack och lov, så hade jag dragit på mig jordens tålamod idag och har mest skrattat åt det ena spektaklet efter den andra.
Att har råkat trycka på elvispen INNAN sladden var isatt i väggen. Det var ingen bra idé…
…för, när väl sladden var i väggen så blev det en jääädra fart på den där jääädra vispjäkeln. Och jag känner den inte så bra, så jag vred såklart åt fel håll, där mitt i paniken när vispen stod på och sprätte smet åt alla håll… gasade på till maxfart och hela grejen såg ut att vara en scen ur en spektakel-film.
Det. Var. Smet. Överallt.
Hur tänkte du där? frågade mannen.
Jag svarade inte på den frågan.
Kakan blev fin, har ingen aning om hur den smakar dock. Den är gjord i springform och det skulle se rackarns dumt ut om det var skuret en bit. Så det får vara lite spänning, helt enkelt. Ja, det var inte bara det ena som hände. Tröttheten slog till där vid 20, då dom där tjocka, köttiga, korvarna låg i stekpannan och stekte sig själva sedan typ en timme tillbaka. ”Jag skulle bara”, en himla massa gånger, så middagen blev sen, sen. Smet och morotsbrödsdeg överallt, men till slut blev det middag. Synd bara…
…att den till stor del, hamnade i vattenglaset och skvatt vatten på tårtbotten och sådär…
Men nu är det bara en dammsugning och knäskurning kvar. Sen är jag färdig. Mannen mumlar till minimannen, Titta Sixten, vad mamma grejar. Hon är väl för duktig. Sixten ler, i vanlig ordninig, och dom där två, dom gör att jag orkar hur mycket som helst. Allt för dom. Imorn ska vi ha en lugnare dag, en kalasdag!
Korven i glaset och smet överallt. Men äsch, det ordnar ju sig till slut!
Fridens!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 1, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Åh.
Är det verkligen sant? Juli, kom du med sommaren till oss?
Ja jag väljer helt klart att tro på det. Idag har vi haft 20 varma grader och sol. Visserligen har det vädret ibland kastats om till riktiga åskskurar. Men snabbt har solen, och framförallt värmen varit tillbaka. Jag och mannen har betett oss som två grottmänniskor som inte fått värme och ljus på evigheter; kastade av oss kläderna och skyndade oss för att komma ut. Som tur var kom vi på att nakenhet kanske inte uppskattas av alla i hela byn… så vi partade till det med shorts och bikini och sånt. Så härligt så vi knappt trodde att det var sant.
En stund i dag bara satt vi. Och gjorde precis ingenting. På varsin stol med näsan mot solen. Sen kom det en sån där skur och vi valde att börja gå in och härja. Jag har bakat bondkakor, chokladbollar och vaniljbullar.
Liten hjälpte mig stundvis. Jag hade han i Baby-björnen fram på magen.
Fick lite flashbacks ifrån graviditeten, då jag till slut var så stor om magen att jag inte såg neråt liksom. Det var lite samma känsla idag, när jag hade minimannen fram på magen och samtidigt försökte mäta upp mjöl och sånt. Men största bakningstiden har älskade mannen varit världens bästa pappa och lekt med Liten.Och världens bästa man har han också varit, när jag behövt hjälp med något har har varit där på direkten. Han är fantastisk, min man. Åh, får fortfarande pirr i magen av att få kalla honom för min man, och det är på riktigt, liksom.
Och nu, har jag precis kommit in genom dörren efter en löptur i kvällssolen. Kallsta-kålsta-rundan, 8 km. Gröna vidder, låg och mjuk sol, fågelkvitter, betande hästar och gloiga kossor. Helt klart en utav dom löptur jag sparar i hjärtat. Vissa är bara sådär härliga. Det här var en sån. Nu är det mannens tur att sticka ut och jag ska mysa med minimannen.
Det vita bordet invigdes vid middagen idag. Nu står det där ute i kvällen. Med vänligt och mjukt sällskap av kvällssolen.
Åh. Är det verkligen sant? Juli, kom du med sommaren till oss?
Kan det vara möjligt?
Jag hoppas.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 1, 2014 | Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Sommarhemma, Träning
Jag vet inte riktigt var jag ska börja.
Det var en måndag med fart igår, det kan jag säga. Dagens startade, som du vet, med hela köket fullt av en massa människor. Såna som man vill ha i sitt kök. Dom gör liksom rummet till något härligt, bara genom att vara där. Men visiten var inte särskilt lång, dom drog vidare hemåt, norrnorrut. Kära vännen, hon stannade kvar, såklart. Eftersom det kom lite oförhappandes att vi skulle få besök igår, så hade jag i nuförtiden-vanlig-ordning, bokat in en träningsdate med Storan. Och sånt går ju inte att rucka på, faktiskt. Så direkt bilarna åkt, kom en ny bil. Ut ur den kom en taggad Storan. Här har du toablommor och här har du en sovrumsbukett! sa hon, och sträckte fram dom mest ljuvliva rosenbuketterna.
C, kära vännen, var barnvakt och jag, Storan och M körde ett crazy-pass under det stora äppelträdet. Idylliskt, kom vi på att det var. Mitt i tabataintervallerna som höll på att ta kol på oss. Under tiden vi matade på den ena intervallen efter den andra, så ramlade det in syskonbarn. Till slut var hela Mäjadalenklanen i huset och vi åt sedan lunch tillsammans. Bullens, du vet. Så jädrans gott när man svettats och behöver salt. Och väldigt skönt när vi ville att maten skulle vara klar fort. Så det var korvar och bröd och barn och svettiga typer. Allt i en enda röra.
Storan sträcker ut ryggen och Liten sover. Två favoriter i en och samma bild.
Uppmärksamhet till Liten. Det är ingen bristvara. Älsklingsbarn, vad jag är glad att just ni är Litens kusiner!
Ja. Sedan bröt vi upp ifrån korvkioskandet. Delade på oss. Och äldsta systerdottern A, vännen, jag, M och Liten drog iväg på en mini-roadtrip. För att visa C lite av vackra bygden, Höga Kusten, och för att återvända dit vi var dagen innan…. i söndags,på loppisrundan. Men just det ja! Innan vi kom oss iväg på trippen, så kom våra goa husägare på besök. Hur stor är sannolikheten att alla bestämmer sig för att komma, på en och samma dag? Nåväl. Det var också en snabbvisit och jag och M sa återigen hur glada vi är över denna möjlighet. Vårt sommarhemma.
Men efter det, då drog vi iväg. Till samma ställe som i söndags. Då vi var hos den där mannen som jag höll på få fnatt på. Han var stentjurig. Och jag var ocskå stentjurig och tyckte minsann att jag skulle få pruta en tjuga på en grej. Det hör loppis till, att få pruta. Tycker jag. Men han var stentjurig och tyckte såklart det var jätteroligt att jag, Lilla My, blev så… oglad? Nu är hon inte glad duu. ,sa han till M som stod där bredvid och mest ville vara på alla andra ställen i världen än just där, med en arg fru och en värmlänning som pratade långsamt och inte gjorde som hans fru ville.
Men tydligen så hade han inte gjort allt för stora otäcka spår hos mig. Så vi återvände. Och du må tro att han skrattade när vi kom tillbaka. Det var så många här igår, att jag inte kommer ihåg någon, men DIG kommer jag ihåg! 
Tillsammans skapade vi tjejer burkinferno i bagaget. Men det viktigaste av allt! …var den här
Världens gulligaste, utdragbara, mintturkosa barnsäng. Till Liten. Den där loppismannen och jag var vänner innan vi skiljdes åt. Det kändes bra. Ja, han erbjöd sig till och med att stanna till vid oss och släppa av sängen senare på kvällen. Så när vi ätit middag, rosmarinmarinerade kycklingklubbor, färskpotatis och kall örtsås, så god att bara äta som den var. Ja, då stod det helt plötsligt en liten säng ute vid vägkanten. 
Det firade vi genom att mixa oss en riktig sommarefterrätt. Massor av frusna jordgubbar och en skvätt grädde. Som jordgubbsglass!
Det var kväll och vi var rätt trötta efter en fullproppad dag. Men jag och vännen C passade på att ta vara på kvällen. Vi gick ut och fotade. Ett intresse som jag helt klart fått ifrån henne. Jag är så tacksam över det. Det finns få saker som gör mig så avkopplad, som att gå ut och fota. Igår hade vi en tanke med fotandet. En bild som förhoppningsvis dyker upp ganska snart! När vi var klara, så vandrade vi över till svärpäronen och lånade täcken och madrasser och grejer att bädda till vännen med. Och sedan kvällsfikade vi, med utsikt över solen som höll på att gå ner bakom bergen. Dom höga ljusen var tända på köksbordet och vi njöt, av sista kvällen i juni…
Och idag vaknar vi upp, till en tisdag och årets första dag i juli. Vi ska så småningom bege oss till stan. En skjutsning till tåget och en runda för inhandling av olika saker, till kalaset som stundar inom kort. Det är en fixardag idag. Jag njuter av träningsvärk, att solen skiner in genom sovrumsfönstret och av utsikten över dom två mest älskade männen i mitt liv. Dom sover fortfarande, ligger likadant med armarna och snusar i kapp.
Det är sommarlovasdagar, det här. Dagar som börjar tidigt och avslutas sent in på natten. Igår, var en dag då det kändes som att allt och lite till hände. En del har du läst om här. Idag är en ny dag.
Den ska vi ta tillvara på!
-Visst?
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 29, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Sommarhemma
När kvällen såg ut såhär. Då var valet mellan att stanna eller att åka hemåt, inte svårt. Jag hade den där rosa mysdressen med, i en ruffsig hög. Liten hade packat pyjamas uti fall att. Och en tandborste hade vi här redan. Vad med behöver man, liksom?
Kvällen var solig och vi gick iväg på promenad, hela högen. En sån där långsam en, där man hinner känna
..och dofta. Den här längan av rosor, var inte att leka med. Det. Doftade. Så. Gott.
Vattnet var utlandsgrönt på vissa ställen. Spegelblankt och grönt. Vackert.
Vi har ett knäpp på oss, sen kommer kamerabatteriet att dö. Skynda!! (vissa hann till och med att posa med det där übernaturliga benet….ohwell..det bjuu jag på!)
Så idag vaknar vi här. I sommarstugan. Äter frukost med mammas nykokota jordgubbssylt och skrattar åt en radio som bara pratar med oss ungefär en gång i kvarten. Det är glapp. Om man säger så. Och mobilen är helt urladdad och ingen laddare är med. Och kamerabatteriet mår på samma vis. Elden sprakar i brasan och det är söndag och vilodag. Och den kan knappast starta bättre än såhär; med en Liten som står och stampar hejvilt i hoppgungan, jordgubbssylt i filen och bortkoppling ifrån omvärlden. Ja, bara jag stänger igen dagboken också, så är det på riktigt. Avkopplandet, bortkopplandet.
Vilken tur, att vi blev kvar här.
Fridens!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 27, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Vad vi gjort idag?
Efter frukost drog vi på oss träningkläderna och stack iväg till Docksta. Där var Storan och grabbarna Grus. På Rövarbyn, ett jätteroligt ställe för barn, med fullt av hopp- och lek och snurraruntgrejer. (Tips för den som är här i bygden och vill hitta på något skoj med barnen!). I alla fall. Vi drog dit, för att Storan skulle vara barnvakt åt S medan jag och M skulle iväg på en liten utflykt (läs:dra upp till skuletoppen). Men älskade, lilla Minimannen, han var inte riktigt med på dom noterna. Ville varken sova eller äta eller någonting. Så vi satt där som två fågelholkar i bilen, jag och M, och kände hur utflykten kom längre och längre bort. Inte för att det gjorde någonting, det viktigaste för oss var såklart att Liten blev glad igen. Vi är grymt bortskämda med att han är nöjd 24 timmar om dygnet. Gråten tar han till vid hunger eller trötthet. Nu visade det sig att han var trött ändå….. men det kom Kling och Klang (Litens päron) på först efter en och en halv timme i bilen med en tokskrikande Liten. Kära nån.
Ja. Så när han väl somnat då visste vi inte om vi skulle våga oss på det där med att lämna bort honom. Ifall han skulle vakna. Då visste vi ju att han skulle vara döhungrig då, och då är det ingen lek och man inte heter Emmeli och har maten klar på två sekunder. Men Storan, hon kan det där med Kids, har liksom 5 egna skatter. Jag och S fixar det här! sa hon, och drog med sig rois rollsen in i Rövarbyn. Jag och M stack iväg. Gjorde en vild chansning, båda helt nervösa, både för att lämna bort Liten för första gången och för att vi visste att vi hade en galen grej framför oss; att springa uppför Skulebacken, slalombacken. Samma sak som vi gjorde förra året den här tiden. Det här har varit ett mål jag haft i huvudet under våren, när jag tränat som en tok. Jag ska klara att springa dit upp, minst lika bra som förra året, har jag tänkt.
Vi stack iväg. Började springa. Mannen sa det är svårt att veta om vi har ett bra tempo nu. Kanske lite för snabbt. Men vi höll i. Matade på. Ena foten framför den andra. Såg den ena branten mötas av nästa brant, ännu lite brantare. Lutningen slutade aldrig att förvåna. Strax innan jag kom dit, där jag var tvungen att stanna och gå förra året, där släpliftarna slutar, då höll jag på att kola. Drömde om en meter av platt, eller i alla fall liiiite mindre asbrant mark. Men jag hade ingen i syne. Gav mig inte ändå, tänkte på Liten. Kände blodsmaken börja spränga och pulsen ticka i huvudet. Höll hårt om mobilen som jag bara hoppades inte skulle plinga till med ett Liten vill ha mat nu-sms. Plötsligt såg jag, några meter fram, ungefär 4 meter som bara lutade lite, lite mindre. Där fick jag återhämtning nog.
Att ta mig ända, ända upp till toppen. Jag sprang hela vägen. JAAA!! Jag klarade det!! vrålade jag åt mannen som satt på bergstoppen och väntade, sedan cirka en minut tillbaka.
Vi kände oss som två vinnare!
Det här var ett eldprov för mig. Jag känner mig så himla nöjd. Ett helt gäng minuter snabbare än förra året. Och jag kände mig inte alls lika slut efteråt som då. Så jädrans häftigt. Och nu har jag dessutom pluttat ut en liten skrutt också! Kroppen är fantastiskt.
Vi drog av några foton där uppe på toppen. Det är ju så magiskt vackert där. Sedan skyndade vi oss neråt. Sprang så mycket vi kunde, men på vissa delar är det så brant att det är smått livsfarligt att försöka springa. Vi high-fivade i mål, tackade varandra för daten, den lilla utflykten och så drog vi tillbaka till gänget där borta i Rövarbyn. Och Liten sov och sov. Yes! Alla nöjda och glada. Tack världens bästa Storan.
Och nu har jag och S varit ut på en promenad, han sov igen och jag såg min chans att få gå ur lite syra ur benen. Sen plockade vi en blombukett också. För ikväll ska vi på kalas. Det väntar lite paketinslagning och tillpiffning av hela Lilla familjen. Och på toppen av det hela, så skiner solen också. Och det känns som sommar igen.
Den vecka som började segare än dom där sista dropparna sirap i sirapsflaskan, blev tillslut en himla finvecka. Vardagsveckan slutade på topp. Ja, på Skuletoppen, till och med. Och nu tar helgen vid. Vilken lycka!
Önskar dig trevlig helg!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer