av Emmeli | jun 15, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Uppvärmning inför lördagspasset.
Att det bara är söndag idag, det är för mig en gåta. Varje dag har varit så fullproppad denna vecka. BVC-besök, skolavslutningar, stadstripp, minipizza-bakande och kalasande, gånger tre. Jo, det är sant! Igår var vi på ännu ett kalas. Men innan det kilade jag först till Storan och körde ett galet träningspass tillsammans med henne, systerdottern och mig själv. Upplägget var en pyramid som kördes 1,5 gång och toppades med en final av sprinter i backe. Det. Var. Makalöst. Jobbigt. Men härligt! Särskilt efteråt, när vi fick rasa ihop i varsin hög på gräsmattan, pusta ut och känna oss som världens bästa team.
Därifrån åkte vi hem. Hoppade in i en dusch och sedan stod vi, för tredje dagen i rad och grävde i våra garderober efter det finaste vi kunde komma på för stunden. Sedan hoppade vi in i bilen. Och hamnade på det mysigaste studentkalaset. M´s kusin tog studenten i fredags, hejja Dig och Grattis, L! 
Och det är samma visa, varje gång, när jag är i detta hus och med det här sällskapet; Jag älskar det! Blir lugn som en filbunke i magen och skrattar tills jag gråter. M´s kusiner alltså, jag är så glad att dom är lite mina nu också. (Det är inte bara en och hundra fördelar med att vara gift… Det är masssor!).
Så, där stod vi helt plötsligt. Framför ett buffébord som inte gick av för hackor. Och inte nog med att det såg gott ut. Det vaar så himlagott också.
Kött, kyckling, laxknyten, sallad, magiskt surdesbröd, olika såser… you name it. Jag och M var i heaven.
Och utsikten ifrån det här huset… vart än man tittar så är det så vackert.
Vi åt och skrattade och pratade och åt lite till och vände näsan mot solen och sen var det tårta. En Jordgubbsexplosion som var lika god som vacker.
Och Liten?
Han sov mestadels. Men när han var vaken, då satt han och höll hårt, hårt om gammelfarfars finger. Det såg ut som hans eget tyckte han. Bara lite, lite större. Annars ingen skillnad. 
Vissa ställen mår man bara bra av. Och det här är ett sånt för mig. Inga bekymmer- känslan är där och jag fullkomligt älskar det. TACK snälla familjen B-L för en mysig eftermiddag, med världsgod ”Linner” (lunch/dinner) och mysigaste sällskapet.
Liten älskar kalas. Ja, det gör han. Men igår var han minsann lite trött efter detta intensiva kalasande som pågått i dagarna tre. Direkt när vi kom hem så slog han sig ner i sin säng. Småtårna myste med varandra, tätt intill. Och han såg nöjd ut…
…Över att vara hemma.
Men alltså… kolla brallan och det coola uppviket på tishan. Min älskade lilla miniman. Han, med stil.
Och idag är det söndag och jag sitter vid köksbordet med en stor kaffekopp. Det har varit en makalöst bra träningsvecka den här veckan och idag har jag sån galen träningsvärk i hela, hela kroppen. Det blir en vilodag. Definitivt. Jag och Liten ska ha mysdag. Hela dagen. Pappan ska iväg på vift och vi kommer längta ihjäl oss efter honom. Men jag och S ska hitta på annat, som att tvätta och kanske somna i en hammock tillsammans.
Och ute på lilla bordet står en blombukett jag plockade igårkväll. Det var varmt i gräset av kvällssolen och jag gick där, barfota och plockade från mina blommor. Midsommarblomster från andra sidan staketet. Dom där rosa från trädgården. Och hundkex tog jag ute på lägdan. Idag blåser det nästan storm och är inte alls så sommarvarmt. Men solen skiner och det ser väldigt vackert ut. Jag tänker dra på mig mina trädgårdsfixarbrallor och gå ut och vattna. Men först- kaffekoppen!
Önskar Dig en fin dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 13, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Och syrénerna, dom vi gick iväg efter med stora steg, igår eftermiddag. Dom placerades ut, i den ena vasen efter den andra. En på den skinande rena diskbänken och en på köksbordet, som badade i eftermiddagssol. Vi lämnade det nystädade huset, för att gå på kalas. Till Litens farmor och farfar. Dom bor bara där på andra sidan, inte alls långt ifrån, faktiskt.
Liten hade gjort sig fin, torkat sig ett extra varv runt munnen och spretade på tårna så mycket han bara kunde. Allt för att var fin för sin farfar, som fyllde år. Och mamman hade dragit på sig en sommarklänning, fastän det är jordens sämsta amningsplagg. Men, vill man vara fin…. då kan det få vara lite småbökigt! Och pappan i Lilla familjen? Ja, han var bara snygg, som vanligt. Så vi gick iväg, den korta biten. Blev bjudna på himmelskt god middag; ljummen potatis sallad och makalöst god rökt fläskfilé.
Jag och mannen fick höra orden Ni är tacksamma att bjuda på mat ni, tycker att allt är gott. Ja, vi älskar mat. Helt enkelt. Och tårtan, titta tårtan! Sommarsommarsommar, så det sjunger om det.
Jordgubbstårta och kaffe från det fina finporslinet. Det kan inte bli somrigare än så.
Det var en god och mysig kväll igår. Sannerligen. Och farfarn blev firad och överraskad. Ja, vi alla blev vi överraskade. För plötsligt,rullade Litens lillkusin in på gården, som den bästa presenten av alla. Och dom är så bedårande söta, dom där två småkusinerna. Satt där, mitt emot varandra. Spanade in och pratade med sina små ljud. Och tåflörtades.
Tiden tickade extrafort igår och plötsligt var det midnatt. Fullmånen lyste på den dagsljusa himmelen och jag och M njöt av att kunna säga Godnatt och tack för ikväll, nu ska vi traska hem. Hem till vårt sommarhem.
Och idag vaknar vi till fredag.
Av syréndoft och en tidig väckare, som trots sin ihärdighet inte lyckades väcka den minsta i familjen. Han sov, så gott. Klockan var ställd på en halvtimme efter tuppen. För att jag skulle hinna få någon ordning på den där rufsiga knuten på huvudet och för att Litens skulle hinna sträcka på sig, äta frukost, gå i garderoben och plocka fram finkläder, ta på sig dom, ändra sig, byta om igen och sedan packa in oss alla tre i bilen och dra iväg.
Mot kyrkan och sommarens andra, och sista, skolavslutning. Liten körde på ljusblå, vit och ljusrosa outfit. Så gulligt att mamman, trots absolut tidsbrist, var tvungen att dra av en sisådär 100 foton. Men vi hann, i alla fall! Ramlade in i kyrkan några minuter innan klockorna ringde och jag och mannen körde på vår high five! som betyder bra jobbat, älskling. Vi klarade det! Vi hann, även denna gång. Att vi skyndat oss som galningar och sedan sitter och besiktar varandra..du har tandkräm runt munnen! M, sitter mina kläder som dom ska, ingen lucka öppen?? Å nej, vad har jag för fläck HÄR nu då?.. Det, det hör till, det här älskade småbarnslivet.
Liten, minimannen, S. Han, har fått vänja sig vid olika tillställningar, där det spelas och sjungs och applåderas och kryllar av folk. Ända ifrån födseln har han svajsat runt, så han är van det där nu, säger han. Sover sig för det mesta igenom vad det nu är. Men kan likväl sitta såhär…
… i pappas knä, iklädd rosarandig body och coola jeans. Kittad från polarn, från topp till tå. Sjunga med i psalmerna, äta upp pappans hand och sedan tyckta att det är en väldans tur, att tillställningen tar slut någon gång. Idag bär vi med oss den glada niondeklassarens leende och rektorns ord. Om framtid och att vara, som människa. Ungefär såhär:
”Börja med dig själv. Hos dig själv.
Livet är ingen rak korridor. Livet är en labyrint, med olika passager och svängningar. Och vi kommer alla att stöta på problem. Med det är inte problemet som är problemet. Det är hur du hanterar problemet, som är problemet. Retar du upp dig över småsaker, då är du inte större än så
Tänk på:
Hela världen kan förändras till det positiva, med just dig!
Börja med dig själv”.
Och så fick hon sin examen. Den där älskade J som är så vacker att klockorna stannar.
Och idag ska det firas. Med pompa och ståt. Inte bara hon, J, som gått ut nian. En annan underbar, har fyllt 18 och tagit körkort. En tredje har fyllt 14 och är en pojke så fin, både på in- och utsida, att jag inte vet mosterstolhetsgränserna, när jag ser honom. Alla dom där tre, som jag följt från små minibebbar till vad dom är idag; vackra medmänniskor. Alla tre, är dom en del av min syskonbarnsklan. Mina 8 syskonbarn, mina skatter. Som är kusiner till vår älskade S. Han säger det själv, minimannen, att han är lyckligt lottad. Och jag håller med honom. Inifrån och ut.
Så nu har vi bara landat här hemma i huset en stund. För att äta en lunch, träna ett träningspass och sedan åka iväg till Mäjadalen. Vi är många, många i familjen. Och det är bra. För när det ska kalasas så är vi som det största fixarteamet. Och mysigt har vi på vägen också.
Tacksam?
Ja, det är bara förnamnet.
VÄRLDENS BÄSTA FREDAG ÖNSKAR JAG ER!
– var lite extraextra rädda om er idag. Det är fredagen den 13e och jag är skrockig som tusan. Så HÅLL ER I SKINNET!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 12, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
Det var inte vilken onsdag som helst igår.
Efter att jag tränat mitt monsterpass, under både regn och solsken, så gjorde vi oss snygga och fräscha, hela högen. Liten plockade fram snyggbrallan, pappan rakade kinderna från det där sommar på landet- förväxta skägget och morsan rosade kinderna och sprutade ett sprut med sommarparfymen. Syrénerna på diskbänken i köket, lovade att hålla ställningarna en stund.
Sedan gick vi iväg till kyrkan, på skolavslutning. Mötte hela Storan-familjen, mamma, pappa, syrran, svärfar och ett gäng vänner. Lyssnade på glada barn som sjöng drömmande om sommarlov. ”Och jag ska sova ut var morgon i min sköna säng… För vi har pluggat färdigt och skolan den är slut. Och sommarlovet börjar, om bara någon minut..” Tillsammans sjöng vi den blomstertid och prästen pratade om bautastora havsöringar som fastnat i dammar. Fastnat och inte kunde komma någon vart, inte utvecklas, fortplantas, på grund av dammarna. Hinderna. Så han uppmanade oss: ”bygg inga dammar. Er emellan. Ta hand om och var snälla mot varandra. Möts över gränser och bygg inga dammar”. Jag håller med honom.
Lilllebror hade farrrt i benen. 
Och var så gullig att man small av. Precis som vanligt. Och jag och mamma, vi hade likadana skor. Älsklingsmamma. 
Sedan kramade vi den sjuåring som fått sitt livs första sommarlov. Och moster- och gudmorshjärtat vet inga gränser. Som jag älskar den där lilla R.
Vi travade sedan hemåt igen. Jag och M och Liten. Det var kallt och vi frös lite.
Men väl inne på vår lillväg så blev vi varma, på något sätt. Inte utifrån kanske. Men inifrån.
Det. Är. Så. Mysigt. Här.
Och vi mår så bra här.
Vi kurade inne i huset. Spelade onsdagsmysig, lagomsvår jazz. Mixade mangosmoothie och värmde bröd i ugnen och åt med mycket smör och ost på. Vi konstaterade att vi hade det bra. Fullständigt, makalöst, bra. Det blev kväll, sen kväll. Och jag låg där, mitt i den ljusa sommarnatten, mellan mina två hjärtan. Det enda som hördes var ett svagt, evigt tickande ljud ifrån köksklockan. Och så S och M. Som sov.
Och jag kände mig, så rik. Min familj, både den som jag är född i och den jag bildar tillsammans med M och S- det är min stoltaste ägodel.
Idag är det torsdag. Och nu är det sommarlov, på riktigt. Vi har massssor att göra idag och det är mer än dags att sätta igång!
På återseende!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 10, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
God morgon.
Jag och M var ute och grejsade till närmare tolv i natt. Först var vi över till Litens farmor och farfar. S satt länge, länge hos sin farmor och bara var. Han är skön med det där; han kan var pigg som bara den och vilja stå på benen, göra små knäböj och ligga på mage och bli arg på att armarna inte hänger med lika bra som benen, ja det är också en höjdare. Men sen kan han också vara åt det andra hållet, likväl. Sitta still och bara mysa. Älskade unge. Sen gick vi hemåt igen. Jag gjorde ett ryck och planterade om blommor och satte även ner några små liv i en stor zinkbytta jag hittat.
Är klockan sådär mycket!? sa jag när vi kom in.
Ljuset som är nu, gör att man lätt tappar tiden. Det är härligt. Vi var även in i ladugården, där var det mörkt. Jag och M stod och drömde högt för varandra. Om hur en stor, brun nordsvensk häst skulle stå där inne. I en stor och fin box, tugga hö och osa värme. Hur han skulle ha sin hage bara precis där, utanför. I det där gröna jag nu ser ifrån köksfönstret. En kompis skulle han ha också, såklart. En liten plutt. Litens lilla plutt. Klart han ska ha en egen ponny, minimannen. Visst är det underbart?
Det är aldrig, aldrig fel att drömma.
Och jag kan inte låta bli att tänka M, så rätt han är för mig. Och vilken kärlek han ger mig. För nä, det är nog knappast en utav hans högsta drömmar, att få att ett par hästar i en hage, nära köksfönstret. Men däremot är det min högsta dröm. En utav mina högsta drömmar. Och det vet han, och på väg blir det även en utav hans högsta drömmar. Vi gör, för varandra. Det, är kärlek.
Idag vaknar vi till tisdag. Fåglarna sjunger och solen kämpar med strålarna. Snabbt täcks dom av moln, men i alla fall- den är här. Värmer oss när vi dricker morgonkaffet här ute, vid det där lilla bordet. Det större är inte riktigt redo att användas, ännu. Om en stund ska vi i väg till BVC. Liten är nu tre månader och ska få sin första vaccindos. Fy. Jag hatar sprutor. Fullständigt. Pappan får vara den starka och följa med in, jag tror inte jag klarar det. Liten känner ju om jag är spänd och rädd, så det är nog ingen bra idé. Men vi får se, har svårt att tänka mig att lämna honom också, bara för att jag är en fegis när det gäller sprutor. Jag vill vara en stark mamma. Håll tummarna för att det, oavsett, går bra för minimannen!
En pelargon har fått mer jord, och är inom kort på väg att slå ut i blom. Drömmar om framtid och hästar susar i luften. Och idag ska Liten få sin första spruta.
Allt gott!
-Ta hand om Dig.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 9, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Jo just precis. Känslan, kvavheten från i morse, var rätt tydd.
Som det har regnat idag, alltså.
Lagom till att vi packat in oss i bilen och styrt kosan mot sommarstugan, då kom det, ovädret. Först regnet. Sedan åskan. Efter mullret lagt sig, då började det ösregna i ösregnet. Ungefär så. Vi kurade inne en stund, i moster och morbrors varma stuga. Kaffet smakade gott. Likaså mammas risgrynspudding som åkt med som mellis för dagen. Jag är fruktansvärt rädd för åska. Har alltid varit, och kommer nog alltid att vara. Och idag var inget undantag. Det går en kall il genom kroppen som tyder på min rädsla. Jag blir spänd som en fiolsträng. Men alla är inte rädda, som tur är. Och det är ju lugnande, på sitt vis. Även om det där och då känns som om det vore säkrast om alla, alla var rädda. Jag vet, jag tänker inte alltid logiskt. Men titta på dom här:
Maartin!! Vad gör ni där ute, nu!?
Jag visar han regnet…
Ja, det regnade och regnade. Och var faktiskt nästan, även för mig som vuxen, fascinerande. När åskan dragit iväg då bestämde jag mig för att trotsa det där blöta ifrån himlen. Jag hade ju ett uppdrag; att hjälpa den arbetande mamman. Som jag vet innerst inne jättegärna vill ha hjälp med fönsterputsning men som inte skulle be mig om det. Så jag bad mig själv och innan jag hunnit fråga mig själv klart, så var jag igång. Hur jag löste det där blöta ifrån himmelen? Jo…
… Jag fixade ett tak. Helt sonika.
Lånade ett paraply utav moster som höll mig och fönstret torrt. Då gick det som hejsan!
Det blev faktiskt ännu roligare, till och med. Ja, och lagom till att jag behövde gå på utsidan och putsa den sista sidan av fönstret, då hade det slutat regna. Vilken grej! Regntrötta i kropparna åkte vi sedan hemåt. Rullade in på gården som ger mig hemmakänsla. Det känns som att jag kommer hem när jag kommer hit. Och det gör jag ju också. För nu. Jag och Liten stupade rakt ner på storsängen och sov en eftermiddagslur medan pappan lagade middag. Det kändes lyxigt och var så himla mysigt. Jag sover i princip aldrig på dagen, men idag var det riktigt sjusovarväder.
Det finns inget mer avslappnande än att vara nära en sovande bäbis. Min bäbis. Åh. Min bäbis.
En dag som idag, då passar ingen annan mat bättre än soppa. Sparrissoppa. Med kallljäst, segt, bröd med mycket smör och ost på. Japp. Gott så in i bängen! Och nu sitter jag helt plötsligt ute på trappen. I kvällssol och 20 varma grader. Ja, ibland hänger man inte med det där. Vädret.
Men en klager icke!
Jag kan bara konstatera att vädret drar lite hit och hit. Och hit och dit igen. För nu gick solen visst i moln och tårna känns småfrusna. Skor och tjocktröja ska dras på. Sen ska jag fortsätta vara ute. Det är det bästa med den här tiden, att det mest använda rummet är det som är här ute. I det fria.Mannen skurar trädgårdsmöbler som han hittat i en vrå uppe på lon. Vi går på skattjakt var och varannan dag här. Snart har vi ett större bord, än det där lilla fjuttipluttiga vi tagit ifrån norrnorr. Piirrfekt. Och Liten sover i vagnen efter att ha tagit ett måndagsbad, bara sådär liksom. Han älskar att bada, den där minimannen.
Måndag, sa vi. Och jag bara tackar och tar emot.
Har du haft en fin dag? Föresten, receptet på soppan finns om du klickar HÄR.
Ha en skön kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 8, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Och så blev det söndagkväll.
I köket lyser kvällssolen in och bredvid mig har jag en Liten som sitter och tittar på mig med stora, blå ögon. Jag tänker fatta mig kort. Dom där ögonen missar jag nämligen så liite det bara är möjligt utav.
Söndag. Plock och fix i huset. Tvätt har tvättats och hänger nu ute på den i kväll-uppsatta tvättställningen.Örterna mår gott i sina nya stora krukor. Och vi har haft besök idag också. Men innan dess hann vi med en pannkakslunch ute i trädgården. Pannkakor gjorda på massor av ägg, en banan, ett par matskedar kvarg och grahamsmjöl. Supergoda och matiga! Sedan kom efterlängat besök. M´s ena bästa kompis. Och jag fullkomligt älskar att se M tillsammans med hans närmsta, närmsta vänner. En kaffekopp och en bit mörk choklad till eftermiddagsfika. Och vips var det middagstid och vi var inte superduper hungriga så det blev en lätt couscous-sallad med massa halloumi och ett par ägg till. Ikväll har jag mest bara varit. Gått barfota i gräset och drömt och funderat. Kvällssolen är helt underbar här på gården. Och den toppades med ännu mer besök. M´s gulliga morfar är här ifrån Norge. Tillsammans med hans A som jag gillar så. Hon känns lite som min egen mormor gjorde. Så ikväll har dom varit hit och kikat. Och vips var det två till som blev kära i detta hus. Mm… livet alltså.
Bildregn ifrån dagen kommer här…
Basilika och timjan. Doftar himmelskt! 
Pannkakor med grädde och varma hallon. En hårdbrödmacka med prickig korv till också, såklart,
Och så M och J. Titta så dom njuter, va!
Liten har fått ännu en idol…
Och genom kökrsfönstret, precis nu, ser jag en snygg man som tränar ett tabatapass som hans fruga körde häromdagen men som han själv missade och tar igen i detta nu.
Han är fin, den där mannen. Och vyn runtom honom. Ja. Den är jag helt och hållet förälskad i. 
Så fort M är klar ska vi, alla tre, gå ut på en kvällspromenad tillsammans. Avsluta veckan genom en sån där runda där vi hinner prata om allt mellan himmel och gjord. Precis en sån behöver jag nu.
Mina blommor börjar frodas och jag älskar det!
Något annat jag älskar, det är min tacksamhet till allt jag har. Det finns mycket jag inte har, men jag väljer att fokusera på det jag har. Och det är mycket. Det är inte alla som är tacksamma och det gör ont i mig att se. För den skull säger jag inte att jag är bättre än någon annan. Men jag tycker det är så skönt att känna tacksamhet. Och det gör livet så mycket lättare.
Nä. Kvällspromenaden är här. Allt gott till Dig och jag önskar att du haft en fin helg!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer