av Emmeli | aug 26, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma, Träning
Då rullar vi, då.
Utför den där långa backen, den som är så jobbig som avslut på löprundan, men som jag älskar i alla fall. Jag och mannen viskar hejdå huset, och det suger i magen och tårarna bränner på mig. Jag bara är sån.
M sträcker bak handen till baksätet, där jag sitter, kramar min hand i hans. Säger inget, men finns där. Till vänster, i ögonhöjd, har jag en bunke full av gröna, omogna tomater som vi plockade från plantorna igår. Och till höger har jag min älskade miniman, som har ett gäng orkidéer nedanför sig. Jo precis. Det är totalt fullpackat.
Vi är på väg hem nu.
Igår och idag har vi klappat om huset på det bästa vis vi kunnat; tvättat, plockat ihop, packat, rensat, städat.. igårkväll tog vi oss en rast och åkte till Mäjadalen för ett sista sommarpass, måndags-crazy-tabata, tillsammans med världens bästa Storan. Hon, som jag älskar så starkt. Hon som hade förberett med det sötaste paket du kan tänka dig, som tack för att jag varit hennes pt. Alltså..det har varit mig ett sant nöje och det bästa är att hon känner sig starkare och orkar mer. Ännu snyggare har hon blivit också, men det är sekundärt, tycker jag! Vi njöt kvällen där hemma, blev bjudna på ljuvlig smoothie och Liten fick hejdå-pussar i massor. Jag älskar, att dom älskar honom så.
Jag och Liten kröp sedan ner i sänghavet tillsammans. Jag sa Sixten, det här är vår sista natt här. Han tittade på mig, precis som om han förstod, gosade in sig i sin mamma och somnade.
Och idag vaknar vi till tisdag och den dag som är vår resa-hemåt-dag. Vi har kramat ur det sista och igår och idag har jag susat runt och lite småmoloket fotat ting och vyer och stunder jag älskar med mitt sommarhemma. Som en kaffekopp på bron, äppelträdet, måndagsmiddag på älskade kökssoffan, den vackra vyn, lagårn, Litens jag är på väg hem-packning. Blommorna. Ja, du förstår. Bilder som hamnat lite huller om buller precis här.
Sommaren sköljer över mig som en dusch. Och Jag blir varm.
Sista ute på trappen-stunden.
Det här har varit en magisk sommar. Och, hejdå sommarhemma!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 25, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Och så har en helg bara svischat förbi.
Fylld av en massa gott. Massa skratt och pirr och kärlek och tacksamhet och lycka. Och familj! Och vänner! Ja, dom är ju allt det där tillsammans. Och Sixten! Vår älskade, älskade bäbispojke. Nu är han döpt.
Och pappa-morfar?
Jo, han fyllde ju år där i lördags. Preciis samma dag som Liten döptes. Så det var med andra ord kalasens dag, denna dag. Först dopkalas, sedan svidade vi om till jeans och tjockiströja och håret i en svans. Alls för att kunna mysa till max, ute på päronens alltan, med långbord, massor av tända ljus, en överlycklig pappa över fina presenter (kanske säärskilt den som han lurades kom från Västervik? Men som han egentligen klickat hem själv och skrivit ”Grattis L” på.. så typiskt pappa!) och att precis heela familjen var samlad. Det var fantastiskt. Och gott.
Vad vi åt?
Kräftor såklart! 😀 Och massa pajer och bröd och ostar och kex och frukt och kära nån vad vi åt. Och söplade och skrattade och skålade för Liten, för familjen, och ropade till varandra över långbordet; kan du skicka mig osten!! och barnen virvlade runt, runt utanför och Torehunden passade på att ta sig en egen tur, vilket han mer än gärna gör, bara han får chansen. Och det fick han då, när en dörr var på vädring. Vi var rädda innan middagen, att det skulle bli kallt i uterummet, så det var minst sagt preppat för värme, den där kvällen. Ooh så gott vi hade det där, ingen frös på långa vägar.
Trots en sen kväll i augusti.
Vi skrattade så tårarna sprutade på oss. Och den stunden, när vi bara satt och fyllde i varandras ord och liksom drog skämtandet ett snäpp till och ett snäpp till och ett snäpp till. Den stunden, är helt klart en utav mina favoriter på hela sommaren.
När natten var sen, så åkte vi hemåt. Det var inte alls mysigt, kolsvart och vräkregn och jag var livrädd för att någon älg skulle hoppa upp på vägen. Det kan inte hjälpas, den där kvällen med krocken, den sitter i. Så är det bara.
Men vi kom hem och stupade i säng. Och sov, ja du vet ju allt det där, hur länge som helst. Sedan hade vi en mysig och lugn söndag. Var och hejjade på R som spelade fotboll, köpte en hamburgare av Storan som stod och stekte för glatta livet, där utanför planen. M tvättade järnet, alla dukar som vi använt till dopet. Och efter middagen kom mamma, pappa och syrran.
Jag snodde ihop en blåbärspaj som, om jag får säga det själv, var himlarns god. Jag lyckades med att inte få den sådär blöt, som jag alltid fått mina blåbärspajer tidigare. Vi hade en mysig stund här i det solbadande köket. Bland tända ljus, små kaffekoppar, blåbärspaj och älskad familj. En sista stund för sommaren, tillsammans. Vi kramades, sa sedan hejdå och att vi ses snart!! Love you!!
Och pappa svarade Tooo ,och det finns inget svar jag älskar mer, än det.
På toppen av söndagen drog vi till Mäjadalen och jag manglade alla dom där herrans lakanen som vi hade under spetsarna, till dopdukningen. Sen hade jag sån speed uppe att jag visst packade ihop en massa, bland annat allllla våra kläder, ur alla garderober här i huset. Så ja, det blev sent igårkväll. Men nu, när det idag är måndag, är vi på god väg med vårt packande och det känns både bra och som att jag vill slita upp allt ur väskorna, nu.
Jag är oändligt tacksam över denna helg som vi har i backspegeln. TACK igen, älskade familj och vänner!
Och nu kör vi måndag. Vår sista dag här. Det är med blandade känslor. Det må jag säga.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 24, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Sommarhemma
Det var en lördag, rätt så sent i augusti.
Kyrkan stod beredd, för att en Liten skulle döpas.
Och flaggan, den var i topp.
Familj och vänner strömmande från lång- och kortväga håll, för hans skull. Vi var många, trots att vi bara var de allra närmsta. Så häftigt och härligt, tycker jag. Och det finns inget som värmer mer i hjärtat att se, än hur människor tycker om, och gör saker för den skull. Av kärlek.
Lilla familjen, med en nydöpt son. Lycka!
Stunden inne i kyrkan var så fin och stämningsfull och så… så Sixten. Precis som vi önskade och lite till. Det var så fint att se hela våra familjer sitta där i bänkarna och le mjukt mot vår älskade Liten. Jag njöt av varje sekund, alldeles särskilt mycket när jag och M sjöng för honom. Från djupet av våra hjärtan, till honom. Inte för någon prestations skull, för att det behövde vara felfritt eller perfekt. Det var ord och toner till honom. Bara så. Det var den bästa sångstunden någonsin.
Och efter dopet. Då vandrade vi ut ur kyrkan och vidare in i församlingshemmet.
Där mamman och pappan till bäbisen, hade pyntat och grejsat där inne, i dagarna tre. För att dopkalaset skulle bli så bra och gott det bara kunde bli.
Storan hade bakat tårtan, och Litens Gudmor hade gjort den till en fantastisk syn. Tårtan, som var så god och vacker och pastellig och alldeles, alldeles underbar.
Vitt och vitt och vitt och rosa och turkost och pastelligt. Litens favoriter! Och så alla människor där inne och en massa gott.
Efter att alla ätit och fikat och sörplat kaffe klart. Så gick vi över på det där presentbordet som var helt galet. I bild nedan, ser du en liten del. En liten del, av alla fina, fina gåvor till lilla prinsen. TACK kära Ni. Allihopa! Det där kuvertet som lutar mot ljuset, kom på posten häromdagen och gjorde oss alldeles varma i hjärtat och längtiga efter gullvännerna. Och det där stoooora paketet?
Ja. Det innehållet, det ska jag nog minsann ägna ett eget dagboksinlägg åt. Snart. 
Jag och Liten satt och slet upp papper, rev i snören, ÅT på snören och hurrade över varje öppnande. Mannen stod där bredvid, med sitt lugn och höll i saxen för att underlätta lite så att jag inte slet fingrarna av mig, av ren lyckoiver. Inte klokt vilka presenter och vackra ord!!
Vilken dag det där var.
Litens dopdag.
En magiskt vacker stund inne i kyrkan, med den där gullebäbisen iklädd den vita, farmorsydda, dopklänningen med ljusblått band. Jag och M var så stolta och rörda att vi inte visste ord till. Och musiken som sjöngs och spelades, var underbar. Och Litens val av Gudmor, tillsammans med hans pärons tycke. Det, hade inte kunnat bli bättre. Älskade A, du är en ängel utan vingar. Och alla, alla, som kom och delade stunden med oss. TACK.
En dag, vi helt klart stoppar i våran hjärteask. Där vi sparar sånt som betyder något alldeles särskilt.
Och det galna? Det var att dagen inte tog slut där. Utan gjorde en liten vändning, bytte fokus, fast ändå inte och ja. Vi tar det där senare. Men dopet, alltså! Tjohooo, vad glad jag är över det!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 22, 2014 | Lilla familjen, Sommarhemma
Det här är vår sista fredagmorgon här i huset.
Ja,eller, sista och sista….I alla fall; en morgon där pappan sov en stund extra och mamman och Liten klev upp och tände ljus och dukade fram frukost. Vi myser här inne fortfarande, trots att morgonen är förbi. Med tända ljus och det där fläktelementet som brummar och pyser ut värme. Utanför fönstret?
Där vräker regnet ner.
Det verkar inte finnas något stopp. Det mullrar på taket av det hårda smattret. Här inne, i värmen
smakade frukosten extra gott. Och vi säger tänk att 3 månader kan gå så fort!?
Det är fredag. Och man kan bli salig i kroppen, för mindre.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 21, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Det är inte bara en sak jag kommer att sakna med mitt Sommarhemma.
Huset och gården och rymden i rummen. Den stora gräsmattan, det där stora, stora, supergamla äppelträdet. Och köksfönstrets vy över vidderna som är bedårande och enbart saknar ett par hästar för att vara så vackra som det bara är möjligt.
Nä, det är inte bara det.
Det är det där andra också. Att vara nära alla våra nära och kära. Att ha Storan i samma by, att bara kunna kvista dit närsomhelst, eller som idag; kunna hämta gudsonen från sin första skoldag. Eller att ha Litens farmor och farfar nära, nära. Vilken trygghet. Eller det där med att faktiskt bo i detta vackra landskap som jag och M är uppfödda i, den bygd som man dånar över, med ställen som är vackerheterna själva.
Allt det där älskar jag. Och det här
Att få komma hemhem.
Till min mamma och pappa. På TT (torsdagstacos). Och bara känna mig liten och omhändertagen för en kväll. Att komma skitig och kall om fötterna, eftersom man grejsat på och skakat mattorna ute i spöregn och blivit kall ända in i märgen. Att då få hit, hoppa in i den där hemmaduschen med ett duschmunstycke så stort att det känns som man står i ett sommarregn så varmt att kroppen blir alldeles mjuk. Hoppa in i rena kläder, äta middag, krypa upp i den där stora vita soffan, med kuddar och filtar överallt. Det. Är också något jag kommer sakna, men som jag just nu bara väljer att njuta av, av hela mig.
Och den här prinsen?
Han trivs här också. Så vi pratar inte så mycket om att vi snart ska bryta upp härifrån. Vi lever och lever och älskar vad vi lever; Livet.
Det finns mycket att vara tacksam över. Oerhört mycket.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 21, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Sommarhemma
Jag har precis kommit innanför dörren igen.
Det blev en tur med vagnen, först till kyrkan och församlingshemmet. Där mötte vi upp mannen som åkt dit med bil och tagit med den där willyshandlingen som vi ska ha för att göra Litens efter-dop-session så god och fin det bara går. Och vi dukade lite också, en början. Det är skönt att börja i tid, tycker jag. Då blir det så mycket trevligare än om man är i sista sekund. När vi var klara så fortsatte jag och min lilla miniman vår tur. Längs den där grusvägen jag tycker så mycket om. Och nerför lilla backen och förbi den där lägdan som nu var alldeles rosaröd, full av rödklöver. Jag parkerade Liten vid vägkanten och själv traskade jag ut i det där rosaröda havet. Såna där småsaker, som att vandra längs en grusväg och kunna plocka klöver i en bukett.
Jag. Älskar. Sånt.
Och vi vandrade vidare. Förbi tunnbrödfabriken och förbi lillskolan. Där mötte vi älskade R som gjorde sin allra första skoldag. Hej Emmeli!!! ropade han, samtidigt som han sprang emot mig med det största leendet. Sover Sixten? frågade han, lite andfått och med rosiga kinder och lysande ögon.
Han älskar Sixten. Och Sixten älskar honom tillbaka.
Storan träffade jag också. Musikfröken som kom konkandes med musikgrejer och hade vinden i håret och bråttom att hinna till nästa anhalt. Men bara en sån sak, att få ses en sväng, bara för att vi nu bor i samma by. Vi gick vidare, jag och S, förbi ica. Köpte några goda och fina saker och slog sedan papper om det, för att vi ska ge det där paketet till han som börjat skolan idag.
Ja. Jag älskar såna här små, hjärtevarma vardagssaker.
Nu har jag ett städrace framför mig. Började lite bakvänt, med att göra ordning nya blombuketter först. Men vad gör det? -Bakvänt kan vara bra!
Hejdå!
-tills vi hörs igen.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer