av Emmeli | feb 16, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Tips på träningspass, Träning
Måndag!
Jag kan checka av ännu en dag på låtsasjobbet och pojkarna här hemma har samlat ännu en dag av pappa-son-tid. Dagens bästa stund var när jag kom hem och möttes av den där rödblommiga bäbisen i farbrorbralla. Och M, han som agerar världsbra hemmaman och idag fixade god stek till måndagmiddag. Håhå, så gott!
… och där! var viloveckan över och nya träningsveckan påbörjad! Fy fabian så jobbigt det var under tiden, men lika härligt var det efteråt!
Vi hade planerat in träningsdate idag och hurra!, det klaffade! Liten sov sin eftermiddagslur och vi fick till ett grymt träningspass. För den som är sugen att testa detsamma har du passet här nedanför. Vi valde att köra i tabataform. Ett och ett halv varv av varje block. Totalt 24 minuter, alltså.
Måndagstabata!
- Höga knän + Armhävningar i TRX
- Rygg-runt-runt + Knäböjshopp med 5-kilosvikt
- Axelpressar + Släpcykling i TRX
- Upphopp + TRX-planka med knäindrag
Ett varv med en tabataintervall (4 min) per block. Första varvet tar alltså 16 minuter. Detta följt av ett HALVT finalvarv, det vill säga 2 minuter per block. Totalt 24 minuter aktivt arbete. Smått fashinerande hur mycket man hinner ta ut sig och svetten droppa på dessa minuter. Fullt fräs hela tiden!
Jobbigt men roligt och perfekt när man inte vill att träningen ska äta upp för stor del av dagen! Och visst kan man tycka att det låter kort, med ett pass på 24 minuter… det tar ju förstås lite längre tid eftersom man behöver någon slags liten andhämtning mellan blocken…. men det är inte längden på passet som bygger muskler….
Kära nån. Sådär ser verkligen inte mina armar ut alla timmar om dygnet. Men tydligen när dom var nytränade. Det var M som påpekade det, att jag var hans lilla Biff och jag trodde honom inte. Det där är inte mina! , sa jag när han drog av ett foto som för att bevisa. Äsch. Storleken på musklerna spelar inte mig någon roll, i alla fall. Än om det ju såklart är lite roligt när det syns, det ska en erkänna.
Nä. Jag är jag ute efter känslan att orka och känna mig stark och frisk och kunna flänga på med min bäbis härs och tvärs… och den här typen av träning; korta, intensiva, utmanande och roliga träningspass, uppbyggda av olika former av intervaller, är verkligen så bra. Effektiva på många vis!
För att pussa det där svettmonstret behövs en hel del kärlek med i bilden.
Nu ska jag sjunka ner i soffan och njuta av måndagkväll. Ullbrallan är på och knuten på huvudet står stadigt på sned. Soft. Vi har precis haft busrace här med hela familjen i en enda bushög på köksgolvet. Så himla mysigt och något som värmer i hjärtat och ger energi!
Hoppas att du har haft en bra måndag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 9, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Musik, Träning
Så var det kväll.
Och jag är hemma igen. Trots att låtsasjobbardagen slutade rätt tidigt, så har det varit asjobbigt och jag har haft ont i hjärtat hela dagen. Jag är ju en riktig känslomänniska och hysteriskt, hysteriskt störtförälskad i min unge. Så jag visste att det här skulle bli jobbigt. I morse vinkade mannen och Liten till mig genom köksfönstret och den synen är bland det gulligaste jag sett någonsin. Med den på näthinnan har jag längtat hem som en galning och visste inte till mig hur glad jag var när jag äntligen klev innanför dörren igen. Om Liten blev glad att se morsan? Mhm. Bigtime! Han har i princip inte släppt taget om mig sedan jag kom hem.
Hur det har gått idag?
För pojkarna, strålande. För mig: också bra. Gullig handledare, roligt med musik, småfestligt att rosa kinderna och ta på sig lite fancypancy-kläder och lyxigt att äta lunch i lugn och ro. Okej, liiite skönt var det också att kunna sitta stilla och inte behöva vara på passning till hundra procent, varje sekund, för att man annars är rädd att någon liten slår ihjäl sig, typ. Men i övrigt har jag bara längtat hem.
Liten är en riktig solstråle, en väldigt aktiv sådan, och liksom hur trevlig som helst. Jag älskar, älskar, älskar att vara med honom alla dygnets timmar. Så det här, himla låtsasjobbandet, suger hästpung. Rent ut sagt.
När jag kom hem blev det kram- och pusskalas och bokläsning och bus i massor. Så klädde vi på oss och gick ut på långpromenad när Minimannen skulle sova eftermiddagslur. Det är fantastiskt härligt att det är ljust så länge nu. Jag njöt av det och den friska luften. Och faktiskt också av tanken på att jag har sju dagar inplanerad träningsvila framför mig. Väl inplanerad. Mycket passande, på alla vis.
Och nu är det kväll och vi är hemma alla tre.
Har ätit middag, hoppat i mjuka brallan, sörplar kaffe och leker med virvelvind. Så gläds vi åt att det arbete som jag och kompanjonen jobbat som tokar för hela hösten, examensarbetet, bara har seglat igenom den allra slutgiltiga granskningen hos examinatorn. Med högsta betyg är vi två mycket nöjda och stolta tuppar, jag och C. Vilken grej! Så roligt.
Sixten, mamma älskar Dig.
Först säger jag så, sen stoppar jag näsan i hans mjuka kind, fjuniga hår eller lena nacke. Snusar den godaste doft jag kan tänka mig.
Håhåjaja.
Det kommer bli fem, minst sagt, långa och småkämpiga veckor. Men det är ju som med allt nytt; lite läskigt, jobbigt och nytt, helt enkelt. Det kommer förhoppningsvis kännas bättre för varje dag. Jag hoppas på det, i alla fall.
Nu ska jag njuta av kvällen med mina två.
Önskar Dig en fin kväll också!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 31, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Tips på träningspass, Träning
Äsch.
Vilken tröglördag det här har varit. Du vet hur det kan vara ibland. Det går trögt, liksom.
Så, ja.. trögt har det gått. Ja, förrutom att vara med Liten förstås. Att se på Pettson tillsammans med honom och snusa fjunig bäbisnacke och ta emot oändligt med bäbiskramar och hans eeeej! (heeej!) med världens gulligaste falsettröst. Det, har gått som hejsan. Men i övrigt? Nja, packningen ligger fortfarande i högar sådär.. äsch. Det ska nog reda till sig innan natten är här!
Dom där tunga ögonlocken har tjurats på hela dagen och jag har känt mig som en grinig sjuåring och skulle ha kunnat brutit ihop för noll och ingenting. Som till exempel när den där jädrapisskit-köksluckan tvärlossnade och gångjärnet gick av. Luckan ramlar ner bara man petar på den nu…luckan till soporna och komposten, dessutom…perfekt. Ännu mer fritt fram för någon oerhört älskad.. nåja. Det hade ju kunnat varit värre!
Han är vänlig och koncentrerar sig på låda fyra istället. Där ligger alla mått som är helt fantastiskt roliga! Fast roligast är att bara stå där och hiva sakerna bakom ryggen i ett enda huj!
Innan M stack iväg på jobb var vi ute allihopa, vandrade långrundan och konstaterade att det nu, faktiskt, slutat snöa. Och i eftermiddags när Liten sov, passade jag på att träna veckans sista pass. När jag liks var på tjurhumör kunde jag lika gärna kötta på med ett tungt, tungt pass. Så det gjorde jag. Du har det här nedanför om du är nyfiken.
Lördagsgris,alltså.
(Plyometriska utfall kan du söka på i sökrutan högst upp till höger! Totalt hinner man 2 gånger per ben på den övningen, eftersom det är en enbensövning).
En blus som packas ned. Kanske, kanske kommer den att behövas vid ett särskilt tillfälle…
Näpp. Nu ska vi ha lördagkväll här. Jag och min lilla älskling, han som förgyller vilken tröglördag som helst. Vi ska jobba på och har bestämt oss för att bli helt klara med att-göra-listan innan pappan kommer hem. Så kommer vi iväg så fort som möjligt i morgon bitti.
Det låter som en plan. Hepp, hepp!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 28, 2015 | Emmeli funderar, Mat för en Liten., Träning
Så var det eftermiddag och mörkret har precis lagt sig.
Jag passar på att dagboka när Liten sover i vagnen ute i friska luften. Jag sitter här, med benen tunga och kinderna rosiga. Vi har precis varit ute och traskat vår runda, han och jag. Och att dra vagn i denna snömodd kryddar turen lite extra, liksom. Så var jag ju ut och skidade i morse också. En mil som stundvis svischade men som stundvis också var snortung. En typisk skidtur alltså. Väldans vilken bra träning skidåkning är, både kondition och styrka, i ett. Så får man vara ute och andas god luft.
Annars?
Ptjaa.. Det känns lite som om vi har sportlov, jag och Minimannen. Vi har oceaner av tid, vintern visar sig från sin allra bästa sida och det är liksom ingenting som stoppar oss. Vi bara är. Ute och leker, skidar och motionerar (han sover, jag traskar) och njuter av hela alltet. Så blir man ju sådär vansinnigt trött av friskluft och motion i kombination, och den känslan är så skön, eller hur? Just nu är jag ungefär så trött som när man varit på fjället en hel dag och kommer hem och varvar ner.
Vi provade någonting nytt idag också.
Eftersom Liten ammats (förutom lunch och kvällsgröt) bara tills förra veckan, när han bestämde sig för att, förutom morgon och kväll, bli storpojke. Så är vi inne i en ny värld nu kan man säga. En del av denna värld heter mellis. Mackabitar, nån banansnärt, kanske gröt.. ja, du fattar. Och idag testade vi det här:
Tada!
Ser ju asgott ut, eller hur?
Avokado- och bananfluff! Jo, jo! Snorgrönt och slibbigt såg det ut och lika gott var det. Det blev ju rätt mycket då jag mixade ihop en hel banan och hel avokado, så morsan fick också smaka en hel del. Det är ju ingenting man sparar på, sånt där. Helt klart ett hett mellis-tips som jag tackar hjärtevän för och skickar vidare till dig som också vill ha lite mellis-inspo till din bebbe. Det var faktiskt himlagott! (Härmed har en ny kategori fötts. ”Mat för en Liten”)
Näpp. Nu vaknar Liten. Måste kila.
God kväll och sånt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 26, 2015 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Träning
Måndag, ja.
Här lagas chili conkan till middag och bläddras i Alfons och klättras över morsor.Vi har lekestund innan det är matdags.
Det tog lång tid att dra igång den här dagen, alltså. Jag var seg som sirap i morse. En promenad i snöyran gjorde, typ, susen. Hade med lätthet kunnat byta plats med lillprinsen som sov i vagnen. Mannen har jobbat hemifrån idag, så en stund mitt på dagen fick jag krypa ner under filten. Och sova. Håhå, den du!
Så har M varit iväg på möte i eftermiddag och jag slog till med ännu ett storkok av bebbe-mat. Det går ju liksom dubbelt så mycket nu, när Liten äter både lunch och middag och jag älskar att ha frysen full av goda bebbe-maträtter.
När Liten sov eftermiddagslur drog jag av ett sjuhelsickes träningspass. Jag hade noll lust inann, tröskeln var hööög. Men, så när jag väl var igång gick det som hejsan. Är det inte rätt ofta så? Dom gånger man är som mest opepp innan, är dom gånger det oftast går som bäst under passet.
Nu är maten klar, jag har längtat efter mannens chili con carne hela dagen. En favorit hos mig!
Jag har återgått till sirapskänsla och ser fram emot en lugn kväll.
Önskar Er en skön kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 24, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Träning
Jag såg min chans.
Termometern visade inte längre minus tjugo. Några grader mildare och jag bestämde mig för att ge mig iväg. Påpälsad med det ena merinoull-lagret på det andra. Det var iskallt och snön föll bestämt. Det var bara jag ute. Stora skogen, dom snötunga träden och det enda som hördes var stavtagen i den vinterkalla marken. Jag hade förberett mig på den där känslan som jag så ofta stöter på när jag skidar; ilska. Jag brukar bli som en trotisg Lotta på Bråkmakargatan, vilja kasta stavarna åt tjottahejti och gå hem. Inte för att jag brukar göra det, jag brukar streta vidare. Men oftast skulle jag allt bra vilja. Och idag, var jag förberedd på det där, med tanke på att jag inte åkt på två år. För ett år sedan kändes det ju lite Liten-livsfarligt, med stormagen rätt ut.
Men vet ni! Jag njöt. Jag var inte ens lite arg. Och den där snön som föll, gjorde det visserligen lite svårt att se för en småblind utan glasögon. Men jag bara svishade fram! Förstod ingenting. Jag pendlade mellan olika växlar, kände kraften i kroppen och konstaterade att pappa måste ha förvandlat mina skidor till vi-åker-av-oss-själva-skidor när han inför-vintern-pysslade-om dom senast. Det kändes som om jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst. Vilken känsla. Stannade till och njöt av tystnaden. Det var bara snön, mitt flås och tickande puls som lät. Drygt en mil, i ett svisch. Så läckert.
Vilken boost!
Lycklig i hågen kom jag hem, mannen fångade mig på bild och skrattade åt mitt utbristande; Det gick skitbra, nu ska jag aldrig mer åka skidor!
Som att jag vunnit mitt livs lopp och nått mitt livs mål, haha!
Så drog vi på oss kalaskläder och traskade korta biten (en trappa upp) för det efterlängtade kalaset. Så himla fint ordnat, med världens sötaste sessa i vippig klänning. Det var så roligt och Liten var överlycklig över att träffa så många små kompisar. Så gick vi sedan hem och Liten var sovsugen. Morsan? Hon blev tydligen helt knäckt, plötsligt. Sen kväll igår, en snabb skidtur i morse med massa friskluft och så ett par räsertimmar på fullfartigt barnkalas. Minimannen och jag somnade i ett knyck, båda två. Har precis vaknat och känner oss redo för en kväll tillsammans. Pappan är på sent jobbuppdrag.
Här ska lagas Minimannen-mat att frysa in. Så ska vi läsa Alfons tills vi tröttnar och träna på det där senaste och coolaste; att stå själv. Och njuta av lördagkväll, helt enkelt.
Finlördag. Hoppa du haft en god dag, du med.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer