av Emmeli | dec 18, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Genom köksfönstret. Där älskar jag att titta. Jag blir liksom lugn i hela kroppen och mjuk i hjärtat. Jag mår bra av det, helt enkelt.
Idag har vi haft en hel hemmadag. Först var vi ut på långpromenad. I riktigt vinterväder och på riktig vinterväg. Jag gjorde dock en tvärdykning ner på backen. Skosnöret hakade fast i ena hylsan på mina kängor. Alltså, det sa verkligen tvärstopp och jag landade rakt på handleden. Första tanken var; NEJ! Inte jag också! eftersom en älskad råkade ut för bruten handled här i ishösten. Men det enda som hände var snö på mössan, skrapade knän och typ ett rödkonstigt blåmärke i handen. Jag hade nog lite tur. Och himlatacksam, är jag för det!
Vi vandrade vidare, långt och länge. Skönt. Gick sedan på vägen hem in på blomsteraffären. När vi går ut ur affären utbrister jag tänk vad mysigt med en så fin blomsteraffär i denna lilla by! , varpå M svarar ja, och järnaffär! . Ha, ha. Vi är så himla steriotypiska ibland att det är löjligt. Men.. helt klart är det en väldigt mysigt liten by, det här. Med lite allt möjligt. Min mans hemby. Inte min, den ligger ett par mil härifrån. Men jag trivs minst lika bra här, faktiskt. Trots att hemmahemma, alltid är hemmahemma.
Bäbisen har vilat ute i vagnen. Jag och mannen passade på att träna när Liten sov. Så har vi lekt Tittut och dansat vals på köksgolvet. Det är ju så stort här och vi njuter så det står ut genom öronen på oss! Och jag har spelat fiol, för första gången på länge. Det har inte precis blivit så mycket spelat i höst. Men nu har jag chansen och tycker det är såå kul! Jag var faktiskt hysteriskt fiol-less när Liten föddes, och detta uppehåll har gjort mig mer spelsugen än jag någonsin kan minnas att jag tidigare varit. Vilken tur. Ringrostig men ohyggligt spelsugen! Inte en såå pjåkig kombo!
Medan snön har fallit där utanför, har vi pysslat på här inne. Här, har det bara blivit varmare, juligare och mysigare. Och ute, bara vitare och vitare. Och vackrare och vackrare. Den här upplevelsen, som vi har nu. Här. Den kommer jag för evigt att minnas.
Nu sitter vi här, alla tre. Rödmosiga om kinderna och kvällströtta. Någon har gröt i precis hela fejjan, någon är oerhört nöjd över sin färdigsydda gardin som hänger uppe (heelt förståeligt, den är fantastisk!). Och den tredje, hon tänker dra igång och baka en omgång kardemummaskorpor, för att hon bara helt enkelt inte kan låta bli (recept finns HÄR).
Önskar Dig en skön kväll.
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 15, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Det tar ju sin tid för mig, du vet.
Att komma ner i varv, liksom. Just nu känns det som om både kropp och knopp jobbar på högvarv, fastän det inte alls behövs. Och det är svårt att bara slappna av, tvärt och på en gång. Men jag jobbar på det.
Idag har vi prioriterat att fylla kylskåpet, lagat lunchmat till Liten (han tog den allra sista portionen med sig, i matsäck igår på färden. Bra beräknat, Minimannen!) och frusit in.
Julen för mig, är bland annat alla goda dofter. Så vi har också stoppat nejlikor i apelsiner idag.
Minimannen var så koncentrerad. En mini-stund, men ändå…
Och det där är väl jul, om något! Och doften är himmmmelsk!
Att bara göra annat än vad man oftast gör en måndag, är så skönt. Varva ner, genom att peta nejlikor i en frukt. Kräver inget engagemang av hjärnan. Eller sitta på kökssoffan och sörpla kaffe ur dom där små, små kopparna. Så skönt. Det blev tyvärr ingen risjakt. Vi höll på att halka och slå oss, bara vi gick utanför dörren på lillvägen precis utanför. Det har spöregnat hela dagen, vilket är fullkomligt ofattbart denna tid på året, men så är det. Blött, mörkt, grått, halt och en otäck kyla. Nu önskar vi vackert juletidsväder, visst?
Nu har jag slappnat av ännu mer, genom ett träningspass. Det låter omvänt, jag vet. Men man är väl aldrig så uttömd på spänningar och gammal-stress-energi, som efter ett träningspass? Att nu bara få sätta sig i bilen och rulla mot min hemby och mina föräldrar, för middag. Det, är så lyxigt att jag ramlar baklänges. Och alla dessa dagar av tillsammanstid vi har framför oss, Lilla familjen, det är också så lyxigt att jag inte vet vart jag ska he mig åt för håll!
Men ja. Det tar ju lite tid, det där. Att landa, börja andas lite lugnare och djupare andetag, efter att det varit mer än full fart. Och man får låta det gör det. Ta tid, alltså.
God kväll, rara Ni!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 11, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Träning
hoho!
Tänk vad 30 minuter av total avkoppling kan göra. Jag njöt så in i bomben mycket i morse. På det där stället, får man liksom inte bara färg på fransarna, utan även ansikts- och huvudmassage under tiden. Alltså, himmmelskt skönt!
När jag kom hem sa jag till mannen att hörru du, jag tror att jag skulle bli en bättre fru om jag kilade iväg på massage och sånt liiite oftare. Typ bli bättre på att andas genom näsan lite mer.
Då svarar han, med det där finurliga leendet och murvliga rösten;
Jaha..Istället för att det ryker ur den ibland, menar du? Förresten, så tycker jag att du är en bra fru redan.
…ja,ja. Ibland ryker det. Jag är sån. Men det där andra. Antingen sa han det för att han tycker det. Eller, för att han kom på att de ju kunde bli rätt dyrt och skicka iväg mig på sånt där stup i kvarten.
Nåväl.
Och annars då?
Vi har skrivit i några få timmar. Det är så lite kvar att det är löjligt. Jag känner hur axlarna blir lättare och lättare. I eftermiddag har jag unnat mig ännu mer mamma-lyx; ett styrkepass. Hann med det innan mannen drog iväg på kvällsuppdrag. Med spagettikropp har jag sedan varit ute med Liten. Han tycker att det är så festligt att sitta i vagnen och kan hänga med. Men innan vi var hemma från långrundan, så sov han och gör så fortfarande.
Jag passar på att dagboka och laga mat. Sen ska vi piffa morsa och bäbis och traska iväg. Vi laddar för en kväll med gänget och det årliga knytisjulbordet med vännerna. Såå gott det ska bli!
Jag och Liten ska matcha. Han med röda strumpor och jag med röda kalasbyxor. Det blir festligt!
God kväll, alla Ni!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 10, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 7-9 månader, Lyan, Träning
Idag har det varit tomteverkstad här hemma i lyan.
Jag älskar ju sånt där. I timmar har jag suttit och klippt och klistrat och skrivit och stämplat. Stundvis har det rykt ur öronen på mig. Jag tog mig ett break mitt på dagen och var ut och sprang. Klockan var 13.15 och det var nästan helt mörkt. Igår var det ju nästan-ljust, tack vare solen, men idag har det varit mörkt, stormat och sen är det helt glashalt också. Men det spelade liksom ingen roll, för jag njöt ändå. Till skillnad från den senaste löpturen. Idag kände jag att kroppen var med mig. Det är en skön känsla.
Det är så vansinnigt svårt att stämpla snyggt men sånt där. Lack och stämpel, menar jag. Men till slut fick jag in snitsen. Typ lagom tills jag var färdig. Nåväl. Bättre sent än aldrig!
Mannen och Minimannen har lekt och lekt. Och jag må vara partiskt deluxe, men den där lilla pojken, alltså. Han har ju fått en framtand nu. En. Inte riktigt helt och hållet framme. Men vid varje leende så skymtar den.Och, han äär så söt! Nu kryper han med vanlig krypteknik också. Han tyckte, till i morse, att det där med att åla, kräla och kravla sig fram gick alldeles tillräckligt bra. Men nu tusan, är det andra krypbullar!
Idag är jag alldeles varm inombords.
Det har hela dagen funnits ett tacksamhetstäcke i magen. Jag tycker att det är så fantastiskt med den här tiden. Juletiden. Att jag har min son och man att dela allt med. Och finaste stor-familjerna. Och alla vänner.
Vissa dagar känns det bara extrahärligt att leva. Idag är en sån dag. Och jag är så tacksam.
Ta hand om Dig!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 4, 2014 | Emmeli funderar, Träning
Jag kanske borde varna för några rader av neggopeggo….
Vad jag menar?
Nä.. Jag blev bara lite deppig tidigare. Sådär som man blir ibland, det kommer som från ingenstans. En klump i magen. Jag kände mig ynklig, liten på jorden och sådär. En riktig tycka-synd-om-mig-själv-dipp. Hatar såna. Du vet, när man tycker två saker, som inte aalls går ihop. Fast på ett sätt gör det ju det. Man kan faktiskt tycka två saker. Man kan både tycka om något, på ett sätt Och inte, på ett annat. Sådetså.
Äsch. Jag är så kryptiskt så man fattar ju nada och ingenting.
I alla fall.
På förmiddagen skrevs det som bara den. Jag erkänner; jag äääär så less nu. Så ohyggligt otålig, det är ju såå nära. Det är väl antagligen därför jag tillåter mig själv att känna hur less jag faktiskt är. Jag vill bara bli klar, få börja packa, att det ska få bli resa-söderut-dagen nu och det enda som finns att tänka på är jul, julmys, julmat, julgodis, jul, julmys… och så vidare.
Innan mannen drog iväg på uppdrag, så fick jag chansen att träna. Hade egentligen inte alls tänkt hinna med det idag, men kände att idag var en dag jag verkligen behövde det. Så jag körde järnet och brände upp alla neggo-peggo-tankar, med hjälp av ett redigt styrkepass. Tunga vikter, många repetitioner, puls, mjölksyra. Idag njöt jag, av allt det där. Klev ut på ”andra sidan” som en ny version av mig själv. Kände mig helt slut i kroppen (som alltid precis efter man tränat) men desto starkare i knoppen. Tacksam, rakt igenom. För det är precis det, jag ska vara.
I eftermiddag har jag och Liten varit ute i friska luften. Traskat vår promenad och beskådat himlen som var så magiskt vacker.
Liten tog sig en lååång eftermiddagsvila, så jag har rejsat runt här hemma och alldeles precis skurat färdigt och lagt på mattorna som hängt ute och nu doftar vinter. Det har städats och gjorts fint inför helgen. För att starta den intågande helgen på ett oslagbart vis, så ska jag och Minimannen ikväll, tillsammans med ett gäng vänner, hålla en älskad tradition vid liv. Vi ska ägna kvällen åt något varmt, sött, randigt….och vaaansinnigt gott! Oslagbart. Jag är så glad för kvällen som väntar.
Ha en fin kväll, Du med!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 3, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Träning
Sådärja!
Dagens to-dos är bortjobbade. Och nu kan jag och världens bästa skrivarkompanjon, sannerligen se målflaggorna. En lite smådryg slutspurt följt av lite småfix, sen så. Jag kan inte fatta att vi snart är klara med det stora examensarbetet, att vi klarat det så bra, med alla livspussel som pusslats denna höst.
Innan dagens skrivartimmar var jag ute på en löptur. En utav sakerna som jag älskar att träningen ger mig, nu när jag är mamma 26 timmar om dygnet. Den där grejen att bara få sticka iväg alldeles, alldeles själv. 30 minuter, av att ha armarna fria och bara vara jag. Fundera, inte behöva passa upp, utan bara vara. När jag sticker ut genom dörren tycker jag att det känns såå lyxigt. Sen slutar det alltid med att jag, innan jag är hemma, har sån Liten-abstinens att det är löjligt. Mammalivet och mammahjärtat i ett nötskal, tror jag.
Tomten, jag önskar mig nya broddar. Dom är aspaj dom jag har nu. Funkar ändå, med nöd och näppe. Ett par snabbskor med broddar under, det vore drömmen.
Nu packar vi in oss i bilen och drar norrut. Så himla, himla mysigt det ska bli. En utflykt till Luleå, för julfuffensfix. Hela lilla familjen. Det var månader sedan vi hittade på något liknande, så vi är omåttligt taggade. Det känns som fest!
Hoppas att Du har en finfin onsdag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer