Juniflickans Dopdag.
Så blev det äntligen den där lördagen i början på oktober.
Den där dagen, då Juniflickan skulle döpas. 
Flaggan var i topp.
Och här;
Två tokstollar till päron som lagat och fixat likt det dreamteam dom är. Det bästa dom kunnat, till den vackraste flickan dom känner.
En sån där dag, krävs det lite (läs; asmycket) planering. Inte bara med matlagning och pyntande… utan också, allra viktigast, så att barnen har det bra. Med mätta magar och bra tankat av sömn…
Så medan päronen försökte pynta till sig själva i det sista, så sov kidsen.
..Till en liten stund innan dopet, så att det bara var att byta om från mjuka tröjan till stiliga skjortan. Och för en liten flicka, att hoppa i dopklänningen och tvärsörpla lite mjölk.
Vi gick in i kyrkan. Kyrklockorna ringde. Och Lillan döptes. Sång och musik, från hjärtat. Från mig och mannen. Från mostrar. Och Junis älskade Gudmor. I bänkarna satt våra hjärtenära. Alla var där, för Lillans skull. Och hela stunden i kyrkan. Var så fin.
Någon skötte sitt uppdrag, som han taggat enormt inför, med bravur…
Klart Bjossan skulle hälla i dopvattnet. Sixten och Fajfaj!
(tack Lillsvågge för alla mysiga, vackra ögonblick som kamerafångades i kyrkan. Och tack Storsvågge för filmen. Ovärderligt!!)
Och när väl Lillan fick det där vattnet på huvudet, så tyckte hon inte riktigt att det var helt och hållet uuuuunebat (underbart, som bjossan säger)… gav ifrån sig ett litet ljud. Och snabbt, snabbt var den där lilla Minimannen och beskyddade med orden; Det gåj bja, Juni.
Alltså… kärleksuckarna i kyrkan, då. Eller när han torkade henne om huvudet när hon precis var supernydöpt, och sa; men nu räckej det! …. och tvärt gav tillbaka lilla handduken till finaste präst-A.
Nydöpta lilla Prinsessan.
Våran stora Lilla familj. Med en nydöpt liten J.
Efter dopet väntade kalas! Och det såg ut lite såhär;
Man fick nästan lite minibröllopsfeeling av allt det vita och ljust rosa.
Maten dukades fram. Alla dom där pajerna jag och M lagat dagen innan, dom med massor av lyxigt skogens guld (tack Storan!!!) och västerbottensost i. Eller rökt skinka och västerbottensost. Och massa ljuvligt tunnbröd, både hårt och mjukt. Ost och sallad och sånt.
Och sen blev det tårta!
Den där himlagoda tårtan. Mammamormors rullis. Och så mina vaniljhjärtan som jag prompt hade bestämt mig för att dom skulle finnas med… så det tog sina kvällar att få till sådär många.
Men det var det värt! 
Och tårtan… Titta närmre!
På Litens dop var det precis samma, och jag hade bett älskade Storan och Lillis, att göra denna dröm ännu en gång. Och den var även denna gång, så god och vacker. Lilla flickan där uppe på, som jag bara inte kunde låta bli att köpa när jag sprang igenom Pysselbutiken häromdagen. Den liknar ju Lillan, eller hur! (Tack K och A för en fantastisk Doptårta!!) Tårtan, som ju egentligen är en bröllopstårta och som sannerligen kräver sina bak- och pysselproffs!! <3
Dopkalas….
Så fint.
Det åts och sörplades kaffe och fikades tårta och barnen lekte sig rödblommiga. Bjossan hade fullt sjå att hänga med kusinerna och leka med sina nya leksaker han fått av Mormors gulliga syskon, min morbror och moster alltså. 
Sen hjälpte han till med det här också..
Där vi bara fått med en del av paketen på bild. I ett nafs var mamman och lilla pojken igång. I en rasande fart. Bredvid, men lite sådär avvaktande och i bakgrunden (precis som vi och dom är), så höll sig Lillan och mannen sig på lite avvaktande avstånd. 
Så satt vi där med tårar och leenden och varma hjärtan. Bland massor av söta, tänkvärda, vackra och så himla, himla fina gåvor. Till Lillan.
Till sist var det kramkalas härs och tvärs och vi tackade alla våra nära och kära för en så otroligt fin dopdag. Den hade bara inte kunnat bli bättre.
Och Juniflickan, är nu även hon, döpt in i den trygghet och tro som vi värderar högt och älskar att ha med oss, vart vi än går.
Det var Juniflickans dopdag, det. <3
Lillafrun
Att börja med att visa en liten hörna.
Skallran fick hon av oss. Precis en likis som Storebror fick. Där vi låtit gravera in namn och dopdatum och sånt.
Med bilder strösslade på två småttingar jag är tokförtjust i, tycker jag såklart inte annat än att den där hörnan, som ju anades skulle bli en pakethörna, blev toksöt! 
Mera bilder och ord, imorn. Nu är den här morsan mer än trött. Skurade precis klart sista golvet här hemma och nu är allt efterfix klart och vi är redo för en ny vecka. Som troligtvis kommer vara lite mindre kalasig, men säkerligen innehålla annat mysigt och roligt. Alltså, vilken himla fin dophelg det blev!
Lillafrun
Som i en liten ask.
Förstår ni allt pyssel och fix innan en sån här liten stol är gjord? Och tänk, hur skönt Lillan kommer ha det om dom lite småkyliga morgnarna, när hon stoppar fötterna i småtossorna. Och lägger sig på mjuka, vita fårfällen. Precis som hon gör just precis nu.
Alla omtanke. Från alla människor som var där igår. För Juniflickans skull. Och alla som inte kunde komma, men som ändå sände små ord, presenter på posten och på sätt var där, i alla fall. Det, är så fint att jag som mamma får fladderhjärta.
Åh. Vilken himlafin dag det var igår.
Vi tänder dopljuset och känner hur gårdagen finns kvar i hjärtat. Som i en liten ask….
Överallt i huset finns spår efter Lillans Dop och Dopkalas. Det är rosa ballonger och rosor och presentpapper och presenter och dopbevis och ljus och allte möjlig, som Sixten säger. 
Vi har en nydöpt liten Juniflicka här hemma.
Det är söndag och hela familjen är lite småtrötta. Ni vet på det där sköna sättet. Tröttheten efter att man laddat inför något, längtat, peppat, ordnat och fixat. Och sen kom den där dagen man sett fram emot. Blev så otroligt lyckad och fin. Och nu, dagen efter, ja då är vi lite småtrötta. Och så tacksamma, rörda, nöjda och glada.
Vi myser runt här hemma. Sörplar kaffe. Tittar på alla fina presenter och tänker återigen på hur lyckligt lottade vi är med så många fina människor runtomkring oss. Det är så mycket värt, att ha detta fantastiska kärleksnätverk.
Älskad.
Vår lilla Juniflicka. Så ny, så liten och inte gammal alls. Men redan; så, så älskad. Halsbandet fick hon av sin Gudmor igår. Och det är ju så fint att tiden stannar ett slag.
Nu ska jag fortsätta pyssla på här hemma. Tvätta dukar och skura golven med lite för mycket skurmedel. Pussa småttingar och lättnadsgäspa några gånger till.
Återkommer såklart med dopet i bilder och ord. Lite senare. Följer ni lillafrunsdagbok på instagram? Om inte, så gör det vettja. Där finns till exempel redan en liten dopbild.
Ha en fin söndag!
Lillafrun
Vart Du än går.
Juni.
Idag är det din dag. Din dopdag. Det känns så stort och alldeles, alldeles speciellt. Såklart.
Hela familjen ser vi så fram emot dagen. Du, lilla flicka, är sådär cool som alltid och gör oss andra, lite smånippriga, lugna. Nybadad är du, precis som S. Dopklänningen hänger redo. Storebjossan pratar om hans uppdrag under dopet och känner tusen gånger om, att det är något alldeles särskilt på gång idag. Det där vi pratat om ett tag, som han liksom inte riktigt kan sätta fingret på vad det egentligen är vi pratar om. Pappan och mamman går och peppar varandra, tänker att det är risk att vi blir väldigt rörda och att det då kommer bli småsvårt att sjunga och spela. Men vi ska klara det, den här gången också. Sådetså. Det blir vad det blir. Allt av kärlek. Med varsin löptur i benen och knoppen, är tankarna samlade och vi längtar efter att få sjunga orden till henne.
Orden vi sjunger. Är från oss till henne.
Från mamma och pappa, till lilla Juniflickan.
Himlen är mjukt blågrå. Det är lördag. Den åttonde oktober, faktiskt. Och vi ska ha Dop och Kalas. Tillsammans. Vår egna, den lite mindre varianten av familj. Blandat med den stora. Vilken rikedom. Precis så.
Vart du än går, Älskade Juni. Så ska vi alltid finnas där för dig. / Mamma och Pappa . Och Bjossan, såklart.
Att ha Dopförberedelsedagar!
Dopförberedelsedagar.
Men det är just, just precis vad vi har. Så himla roligt och pyssligt och jag är sådär löjligt förtjust och har helt och hållet gått lös på favoritfärgen totalis denna gång. Den skäggige mumlar nåt om att Juni kommer att vara kräkless rosa alldeles snart. Men där har han så fel, så. Säger jag.
Här kommer ett svischande litet bildregn på hela alltet tänkte jag. Nån sneakpeak och sådär..
Han här;
Med mammas luva och iklädd pyjmasen.
Det var igår, när vi haft torsdag med förskolelek, dophandling, fått ärenden gjorda på stan, köpt presenter, bakat och på kvällen var på väg till kusinerna för att öva lite sång och spel inför lördagen. Mannens NorgeMorfar och hans A är här för Lillans skull också, och gulligaste A hade med present till Storebror; den där himlafina tröjan och tjocksockarna. I Norgemönster. 
Så fint! Både tröja och pojke.
Och så en massa fredag;
Jag var uppe tiiidigt och drog igång kaffebryggaren. Vi väntade strömavbrott vilken timme som helst och kaffe kändes mycket viktigt. Morgondimman drog sin kos.
Hela familjens klänningar och blusar och skjortor ligger beredda. Fasligt skrövliga ännu, dock…
Medan mannen tog J och S med sig och åkte iväg med Storebror till Mormor och Morfar. För att han skulle få ha en skitrolig fredag. Då, tog jag en liten halvtimme med snabbskorna på. Första springturen efter sjukan. Gick skittungt, för att jag hade sån träningsvärk, men var ändå skönt. Jättevackert väder och så var det härligt att känna att det bara var tidig morgon fortfarande. Hela dagen framför med massa göra. Roligt men ändå uttröttande. Jag visste att rundan skulle ge mig raketbränsle för att orka med. Och mycket riktigt! Såhär en massa timmar senare har dock raketbränslet sinat lite…
Ullmameluck och fodrad löparbralla. Jag är en frusen lort om ben och rumpa, så det var alldeles ypperliga kläder denna småkyliga höstmorgon.
Sen har jag och mannen och Lillan tillbringat dagen i församlingshemmet bredvid vår kyrka.
Medan jag och mannen teamat; lagat mat, pyntat, dukat och så vidare.. har vi haft gulligaste Juniflickasällskapet. Hon sov för det mesta. Men rullade runt på golvet och glodde ut pappan när han blåste ballonger. Det, gjorde hon också.
Åh! Så himla roligt att stå och pyssla på med vackra blommor och duka och göra fint. 
Och där är morsan, ja. Med sin nya ajfån och den där tröjan hon typ lever i.
Tänk att vi ska ha dop igen.
En andra gång i livet. För att vi har blivit päron. Igen (!). Till ännu ett litet mirakel. Vår Juniflicka. Det känns på ett sätt längesedan, och på ett sätt som nyss. Som mannen stod och hängde upp ballongerna, dagen innan Liten skulle döpas. Tänka sig, alltså.
Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid mina två småttingar. Dom ligger som två utslagna härs och tvärs. Mina hjältar. Sen, är vi redo för Juniflickans Dopdag.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
