Att ha någon som väntar på oss när vi kommer hem.
Det är torsdag och morgondimman ligger tät, tät över våran åker.
Jag har ju min halva jobbdag idag, min torsdagfredag. Och det är jag som får lyxen att hämta Liten på Förskolan. Älskar att hämta honom. <3
Orättvist, mot M alltså. Han lämnar alla dagar, vilket inte är så roligt. Och jag får hämta, två av tre dagar. Men han är ju världens bästa M också.
Och när vi kommer hem?
Då har vi någon som väntar på oss och som kommer göra att vi även idag får världens godaste mellis. Kalljäst bröd, med jäsning i 8 timmar. Det är verkligen världens bästa recept. HÄR finns det, för dig som missat det. Jag har sett att det har spridit sig till fler bloggar och det är så himla roligt!
Näpp. In i torsdagsdimman!
Lillafrun
Ett muttrande bland vaniljdoften.
Vad vi har gjort idag?
Varit sura. Eller okej, inte S. Han är aldrig sur. Möjligtvis skitarg. Men jag har haft fullt upp med att vara sur. Gått med ruffsigtoffsen på snedden uppe på huvudet och med argrynka i pannan och jag vet att om min älskade mamma skulle ha sett mig skulle hon bara småskrattat och kallat mig för Lilla Lotta på Bråkmakargatan, eller Lilla My eller nåt sånt.
Först i morse trodde jag, på något snurrigt sätt, att jag skulle ha tillgång till en bil idag. Men det hade jag ju inte såklart, eftersom vi ju bara har en och M sänder fotboll i Sundsvall idag. Jag hade tänkt att jag och S skulle åka och hälsa på några älskade, men det sket ju sig. I och för sig visade det sig att dom där älskade ändå inte var hemma.
I alla fall.
Vi drog ut efter morgonbestyren. Långrunda med vagnen. Jag tyckte att luften var god och att det trots allt det gråa, var vackert. Men i ett vips, på typ halva rundan, öppnade himlen sig. Liten kunde ju ha regnskydd över vagnen, men jag blev helt vansinnigt blöt. Jag ruttnade ur över det där regnet, totalis. Vi skulle till färgaffären på vägen hem, och väl framme där som två blötdjur…..var det stängt. Såklart. Vi gick vidare till affären och handlade på oss en massa mat. Mjöl och sånt där tungt som jag släpade hem i ösregnet som absolut inte hade gett med sig och tyckte att jag var nog blöt. Där och då, i långa backen upp till oss, med blöta, tunga matkassar och en ändå ganska tung vagn att putta och dessutom med känslan att ha badat med kläderna på. Då suckade jag lite. Det ska erkännas. Idag var en sån dag där jag inte kunde tänka äsch, det är ju bara regn. Kämpa på nu, som jag brukar tänka.
Sedan dess har jag varit sur, typ. Kan det inte sluta regna någon jäkla gång!?
När vi ätit lunch så hjälptes vi åt att sätta en bulldeg. Jag fyller ju år snart. 25 bast liksom. Så nu har jag börjat baka lite kalasfika. Liten somnade i vagnen och jag kunde sedan baka ut degen i lugn och ro.
Den här gången blev det bara en massa vaniljbullar. Fyllningen gör jag på smör, vaniljpulver (som urgröpt vaniljstång samlat i liten burk. så himla fiffigt!), strösocker och ännu lite mer kardemumma.
Ett knep med bullar är att ha i ett ägg i degen. Och förstås mycket smör i fyllningen…
Kavla, vik över…
Skär så här;
Snurra, snurra, snurra och tjoff… efter lite jäsning och gräddning och sånt;
Vaniljbullar!
Jag hann diska bort och hela faderuttan innan S vaknade (okej, blev väckt) efter sin megalångsovning.
Då, hade vi dagens absolut mysigaste stund.
Tända ljus, nybakta bullar och mjölk.
Och ungefär där, blev jag snäll igen.
Jag blev alldeles varm i hjärtat av att se min gullunge vara så, så lycklig över att få en alldeles egen vaniljbulle och sörpla kall mjölk ur eget litet glas. mm!! sa hann, och tittade på mig med den varmaste, kärleksfullaste av blickar. <3
Så, där satt vi. Han och jag. Åt bulle och småflinade åt varandra.
Liten får nu för tiden gärna smaka en liten hembakt bulle eller något annat hembakt, som inte är alldeles för sockrigt. Han tycker att det är jättegott men äter lika gärna, om inte hellre, en frukt. Något köpt med massa fina bokstäver i ( E:n) eller karameller, det vet han inte vad det är och så får det gärna fortsätta vara. Jag själv, är ingen sockertyp, mannen ännu mindre. Vi äter så lite socker att det liksom inte alls finns ett sug efter det. Fast jag älskar att baka! Och ibland kan något sött vara gott. Oftast är det vanligast att det blir något sött under helgen, känns mysigast då. Men vi kan lika gärna byta en storlördag mot en lilllördag.
För; en nybakt bulle en onsdag när regnet öser ner och man är så sur att det inte är klokt (eller nyvaken <3 )- Då, är ju den där bullen som balsam för själen, för tusan!
Onsdag alltså. Skitsur å ena sidan. Vaniljdoftande och väldigt god, å andra.
Lillafrun
Det där med konstraster.
”Undra vilken bok jag ska ta? ”
”Den där med musik gillar jag ju”. 
”Så. Bra orkestern. Ni spelade lika bra idag också!”
Så var det onsdag och vi har ledig-dag tillsammans, jag och Minimannen.
Igår var jag fancypancyklädd i min nya höst-stass, var på lång och intressant Studiedag som på kvällen avrundades med en ohyggligt god middag. Sån himla lyx det är att jag får jobba där jag alltid drömt om att jobba, med världsbraiga kollegor. Rullade in på gården i mörkret och kilade raka spåret in i sovrummet till den där lilla människan som jag dom sista timmarna längtat efter helt vansinnigt mycket. Det går liksom till en visst gräns, det där. Första timmarna bara lagomlängtar jag… men sen får jag kramp i mammahjärtat och kan inte tänka på annat än att jag vill till min unge.
Då var det mysigt att komma hem och pussa på sovande Minimänniska och med ens känna sig hel igen.
Idag har vi tillsammansdag och tar igen all längtanstid från igår. Tussar runt i mjuka kläder och utan den minsta plan för dagen. Morsan piffar sig med en ostyrig tofs på huvudet, medan vissa faktiskt har onsdag med stil…
Hans morsa råkade shoppa lös lite åt honom häromdagen. Ny hundblus till exempel. Så gulligt att jag kolavippar! Och mysbrallor och en drös sturmpor, bland annat med traktorer. Och ett par meterlånga helpyjamasar och så. Det är ju så roligt att shoppa till en sån där liten människa.
Så igår var det fancypancydag och idag har vi soft hemmadag. Det där med konstraster, ja. Najs!
Ha en god onsdag!
Lillafrun
Att ha specialartisdag.
Höstny Morsa, kittad från Lindex från topp till tå. Jag förutom pjucksen då, som är ett par Blundstone jag fick i gåva av Footway i vårvintras. Bästa skorna om ni frågar mig.
Tisdag!
En sån där specialarvariant. Liten sovmorgon. En timmes senare morgonmotion än vanligt. En löptur i morgondimma och god luft. Och nu har vi ätit frukost tillsammans och ska snart säga love you, ha en bra dag. Så ses vi sent i kväll igen, jag och pojkarna. Liten kommer garanterat att sova. Min arbetsdag kommer avslutas med trevligheter tillsammans med kollegiet, nämligen. Ohyggligt trevligt ska det bli.
Men nu måste vi kila, min nya vän (jeanskjolen) och jag!
Ha en god tisdag!
Lillafrun
Hjärta det där, alltså.
Det där var i lördags när jag och Liten varit till Blomsteraffären på höstblomsshopping. Det bara spretade ljung och murgröna från vagnen. 
Sen har det ju envisats med att regna och regna och regna lite till, så vi pausade pysslet där.
Och sen har trälådorna vi hittade och blommorna fått stå och vänta på oss, till ett bättre tillfälle. 
Så idag, när jag susat hem från jobbet, svischat in på Förskolan och fått pussar och kramar av en överlycklig Miniman och hämtat hem densamme. Då, sattes pysslet igång igen. Så förbenat mysigt.
Jag fick hjälp, såklart. Av finaste sort, som ni ser.
Och då höstpimpade vi Verandan. Steghyllan vi hade ute på Baltanen i Norrnorr, den som mannen byggde till mig en sommar. Den har fått flytta ut på Verandan och är nu fullt höstvacker. 
Välkomnande liksom. 
Och på trappen;
Sådär.
Vi är supernöjda, jag och min hjälpreda.
När vi var färdiga lagades det middag tillsammans. Ja, jag och mannen alltså. Minimannen hade fullt sjå med att köra i kapp alla bilvarv genom huset som han missat under dagen. 
Min favo; korvgyta med knäckemacka med ost. Och iskall mjölk till. Perfekt när regnet nu bestämt sig för att ösa ner igen och det är kväll och vi är lite frusna och småtrötta.
Hjärta det där alltså. Höstpyssel med liten hjälpreda och god middag tillsammans med älskad familj. Nu tar vi kväll.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
