Att göra det enda rätta.
Där;
Det enda, enda rätta här hemma ikväll.
Det blåser höst där ute och himlen är blyertsgrå. Regnet smattrar mot fönstren och här inne brinner ljus härs och tvärs. Middagen är undandiskad, dagens fancypancykläder är utbytta mot mysplysch. Någon är nybadad och har lockar i ett enda virrvarr. Jag kan inte få nog av den lilla lockige Minimannen. Så samtidigt som vi leker med hans favoritleksaker, tjuvar jag pussar och kramar i ett kör. Mannen sörplar kaffe och sitter med famnen redo för hans kramsjuke fru.
Det är kväll här på Gården, helt enkelt.
Hoppas att ni har en skön kväll. <3
Lillafrun
Något sagolikt. Några jobbfunderingar. Och en Sal och inget annat.
Tisdag!
Och jag sitter här nyduschad, fortfarande lite morgongrusig i ögonen men med skönt ömmande muskler efter morgonens morgongympapass. Tittar ut och ser solen krypa fram genom dimman. Alltså, så himla vackert det är om morgnarna nu. Småtrolskt och helmagiskt. Sagolikt, helt enkelt.
Just nu lyssnar jag på tystnaden och hoppas på en bra jobbdag. Det går bra att Musikfrökna, tror jag? Jag är trött som en minigris när jag kommer hem. Men det flyter på liksom och jag har flera gånger tackat Världens Bästa Musikhögskola (Piteå) för den braiga utbildningen jag fått med mig därifrån. Jag känner mig (tack och lov efter nästan fem år!) redo och som om jag har fått bra verktyg för att klara mig ute i verkliga arbetslivet. Sen är det såklart den där erfarenheten som är den som spelar jättestor roll också… Och den kan jag ju inte riktigt ha, innan jag har den… om du förstår vad jag menar.
Så tittar jag på bilderna jag fotade i söndags.
Jag fick med mig så himla mycket vackra blommor ifrån Päronens trädgård ( tack för det <3 ). Blommor som jag duttade ut i vaser härs och tvärs och gjorde hemmet blomstervackert med. Och bilderna från salen är vackra, tycker jag. Men så himla somriga. Nu är det ju höst, för sjutton!
I våras när vi flyttade in så hängde jag upp dom gardiner jag hade många av (sedan vi dukade med dom på bröllopet); spetsgardiner. Jag kommer ihåg att mannen mumlade i skägget något om att ska det inte vara lite kraftigare gardiner i en sal, älskling? och det hade han förstås rätt i. Men över sommaren har det varit fint med mycket ljusinsläpp och den där pastellhögen av alla mattor under matbordet. Men nu vill jag ha ombonat och mysigt.
Häromdagen klickade jag hem gardiner och en ny matta och otåligheten själv (jag) ångrar att jag inte tog expressleverans så att jag så fort som möjligt kunde få börja med piff och fix. Bland det roligaste jag vet! Piff och fix, alltså. Vänta, är bland det ickeroligaste jag vet.
Men tills posten har bestämt sig för att leverera några paket till en nipprig och höstfeelingssugen fru så tycker jag den är fin som det är nu också. Den där Salen, som jag envisas med att kalla för Sal och inte vardagsrum, bara för att ha kvar ännu en liten minnespusselbit i hjärtat från min älskade Farmor.
Att ha sagolik morgondimma och minnespusselbitar från sin Farmor. Typ så.
Ha det så gott idag, alla ni.
Lillafrun
Något som verkar ta tid.
Åh, min boll!
… spark iväg!
Ojsan då…. Pappa?
Och medan dom går iväg och letar bollen. Mannen och Liten. Så sitter jag kvar. Tittar mig omkring sådär drömskt. Det doftar höst och vinden är smygvarm och smygkall på samma gång. Färgerna är dova men sprakande i alla fall. Och så funderar jag. 
Plötsligt hör jag ljud från två älskade. 
Bollen är hittad och Liten sparkar den hemåt. Snickarpappan går bredvid som ett tryggt skyddsnät. 
Sådärja, säger Minimannen.
Mot nya äventyr!
Det är så att jag får nypa mig i armen;
Orden sätter sig i bröstkorgen som en varm tystnad. Det där varma, det som är orden som jag egentligen vill skriva i ord men som gömmer sig. Det, betyder att jag är så förbenat tacksam och lycklig. Över att få ha det så här bra.
Åka från arbetsdagen, hämta hem en glad-som-en-skinande-sol-unge som haft en strålande Förskoledag från början till slut (åh, lättnad. bara yttepytte förtvivlan i morse när pappan lämnade!<3) och sedan rulla hem till gården. Gården där löven faller från träden och lägger sig i ett orange täcke. Gården där min unge kan springa fritt och sparka bollen härs och tvärs. Gården som är Drömgården, för oss.
Nä. Det har tusan inte landat ännu, det där. Det verkar ta tid. Och det är både lite småjobbigt och charmigt, på samma gång.
Lillafrun
Att ha måndag igen. Och börja dagen med ett val.
Måndagmorgonen är strax innan tupptid och jag sitter här på bron och pustar ut.
Det bara osar om mig efter morgonens löptur. Så himla skön stund, just nu. Men det gick inte av sig själv att kliva upp i morse. Hujedamig. Men, jag visste ju att jag skulle vilja springa idag, någongång, och då hade jag två val;
Antingen ligga kvar i sköna sängen, bara en liten stund till. Fortsätta lyssna på Liten som snusar där borta i spjälsängen och helt enkelt ta löpturen senare idag… garanterat mosigare i huvudet och tröttare på ett annat sätt.
Eller; kliva upp från den himmelskt sköna sängen, en stund tidigare och ta den där löpturen på stuberten. Trots nybäddad och med en vacker-man bredvid, snöra på mig springskorna, vakna till liv samtidigt som solen gjorde detsamma. Komma hem, pigg och peppad för en Musikfrökenmåndag och senare, när jag återvänder hem efter jobbet igen;
-bara, bara ha tid att vara med finaste pojkarna på jorden.
Då blev valet lätt.
Mannen kom hem igårkväll, rätt sent. Vi somnade som en varm kram-hög i soffan, framför en drös missade Ernst-avsnitt från i somras, så i eftermiddag ser jag framemot tillsammanstid med dom där två; M och S.
Och nu väntar måndag, alltså. Vi kör.
Lillafrun
Att summera helgen.
Och så var vi hemma på gården igen;
Jag och min älskade unge. Just nu sitter vi i finsoffan och har det gott. Liten ser på sitt favoritprogram på svtplay (Bondgården. Massor av traktorer och djur. Sånt är toppen!) och jag sörplar lite kaffe och dagbokar. Och så konstaterar vi saker, som att vi ägnar alldeles för lite tid här inne i salen. Det måste det bli ändring på.
Vi blev hemskjutsade av världens bästa tidigare idag. Precis i sovtid för S. Så när Minimannen sov i vagnen kunde jag passa på att dona lite här inne och sedan måla ännu ett varv på det där skåpet som är mitt evighetsprojekt.
Och nu sitter vi alltså här, i finsoffan och myser. Vi har haft en så himla mysig helg.
Så förbenat lyxig. På alla sätt.
Sköna stunder i Finsoffan.
Spelande på älskat piano, efter noter från min gamla Farmor. 
Morgonpromenader runt vackra Tommelmon. Pappagrillad lunch. Goda mammalagade middagar. 
Lek och friskluft i mängder. Massa tid med lillvännen.
Träning i Pappas Hardcoregym.
Årets första smuliga äppelpaj.
Liten har matat Torehunden med godis och myst med sin Mormor och Morfar.
Helt enkelt en så himlafin helg.
Tack älskade Päron. <3
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
