Från ett köksfönster.
Jag kommer nog aldrig, i alla fall inte på tre evigheter, bli mätt på den här vyn.
Det var den jag föll för först med denna gård. Och det är den här vyn som påminner mig mest om allting. Hur plötsligt kära vi blev i gården förra sommaren. Och hela vägen fram. Till nu; när vyn tillhör oss. Det känns så rätt. Ibland lite småläskigt. Men alltid, alltid gott i hjärtat.
Näpp. Nu, ska jag lämna denna vy och dra iväg för en Musikfrökendag! Och det bästa på hela dagen?
Det är Morsan som ska få hämta på Förskolan! (har drömt om det i natt… men drömde då att jag GLÖMDE ungen och kom flera timmar sent. Det lär ju hända…..)
Ha en god torsdag!
Lillafrun
Att ha oroat sig.
Min nybadade lilla prins.
Som ju har en alldeles egen pall att stå på vid tandborstningen nu för tiden. Sånt är stort. Och fasligt roligt! Särskilt i en ettårings liv.
Det är desto värre när man ska där ifrån… det är rent fruktansvärt faktiskt…
Men åh, det gick ju bra igår, på Litens Första Riktiga Förskoledag.
Så nu ska jag sluta surra om det där. Men jag är en sån som oroar mig för saker, det bara är så. Och nu har jag oroat mig för det där. Att äta där, det har han ju gjort redan, och det där med äta det är aldrig något känsligt för S. Vi har haft tur med det, han har ätande som hobby. Leka är inte heller svårt. Men sovning, borta. Det kan ju vara lite krångligare, tänker jag. Han har ju inte sovit borta knappt. Men, Tack och lov verkade Minimannen inte alls tycka det utan hade sovit i sin vagn dom timmar han ville. Vilken lyx, va! Att när man älskar sova i sin vagn, få fortsätta med det även på Förskolan.
Igårkväll kramades vi mest. Och badade. Och borstade tänderna i en halv evighet. Jag nattade Liten och dukade sedan fram kvällsfika till M och Svärfar (och mig, såklart. Jag åt nog mest. Mackfika är bland det bästa jag vet!) som hållit på och snickrat en stund under kvällen. Mysigt! Somnade med en så mycket skönare känsla än jag hade vaknat med.
Och idag är det onsdag, minsann.
Jag har ledig-dag, tjoho! Än hur roligt jobbet är, så är det ren och skär lycka när jag får vara hemma med min familj. Idag är vi hemma alla tre, dessutom. Tar en liten minisovmorgon, äter grahamsgrynsgröt och rejsar med lillbilen genom huset. Jag har skön träningsvärk efter gårdagens svintidiga ”morgongympa-pass”. Älskar ordet morgongympa. Och så skriver vi lång handlings- och att-göra-lista inför dagens stadstur. Allt från att köpa mat, till fotoalbum, till långa ljus, till några höstiga klädplagg till Morsan. Till att provköra bil. Spännande!!
Ha en fin Septemberonsdag allesammans!
Lillafrun
Att ha premiär på 1,5-årsdagen.
Åh.
Dom ganska-få, små, korta dagarna av inskolning är sedan förra veckan över. Jag hade önskat hålla på med småsnuttsdagar i en evighet. Men S har som sagt tyckt att det har varit hur bra som helst på Förskolan, från dag ett. Förra veckan, vid en lämning, undrade han under ett par minuter varför i hela friden pappan skulle gå ifrån honom. Men det är liksom det enda. Så helt sonika en väldigt lyckad inskolning där den enda som inte är redo för på-riktigt-start, är morsan. Men nu ska vår lille Miniman börja Förskolan På Riktigt. Idag faktiskt. På självaste 1,5-årsdagen.
Vår fina lilla pojke.
Nyss var du en pluttig, varm-mjölks-doftande, brunfjunhårig liten bäbis som bara åt och sov. Och nu, helt plötsligt, springer du i världens fart, pratar gallemattias så det står härliga till varvat med riktiga ord. Har fullt upp om dagarna; gasar fram med bilen här inne, klipper gräset, gräver och sparkar boll där ute. En stund framför Pippi Långstrump är också nice. Du är viljestark, oftast skitglad, älskar att göra sånt som Morsan säger nej, nej höörredu! om. Du sover som en prins om natten och tar gärna en lååångsovning om dagen. Du härmar morsan när hon sjunger, älskar snyggpappans verktyg och så delar du ut pussar med smack, åt höger och vänster. Du är en trygg kille, fascinerande bestämd och vandrar gärna din egen väg men lägger såväl också din lillhand i mammas eller pappas, för ännu lite trygghet.
Du är vår allra, allra dyrbaraste ägodel. Den vi älskar mest på jord och beundrar så mycket att kärlekssucken knappt har ett slut.
Älskade Liten. Mamma och pappa älskar Dig. Ha världens bästa dag på Förskolan, så ses vi sedan. <3
(Maj gadd. Vad jobbigt det är idag).
Mamma aka Lillafrun.
Att fundera lite på en sak…
Och där sitter jag och ser funderande ut, ja.
Astrött är jag också. Och glad över att vara hemma hos mina pojkar som verkar ha haft en alldeles särskilt bra måndag tillsammans med kussarna. Men just det, ja. Funderandet..Den här dagen har varit så vansinnigt intressant. Jag, och hela kommunens grundskolelärare har varit på en så förbenat bra föreläsning. Timmarna flög fram och ämnet var/är engagerande om något.
Ett utdrag ur dagen, beskrivet med mina ord, handlade det idag om Mindset. Mindset, eller som jag översatte det i mitt huvud; inställning. Hur livet för var och en av oss, beror så mycket på vilken typ av Mindset, vi väljer att ha.
I dagens fall handlade detta såklart om lärande. Vissa elever har Fixed Mindset, ser på sin kunskap och tror sig inte kunna mer än så. Tänker om sig själv som ”bra på matte, men dålig på svenska och så är det. Det är så läget är och kunskapen kan inte förändras”. Sen finns det elever som tänker utifrån Growth Mindset. ”Jag måste jobba mer på svenskan, för jag kan bli bättre. Det vet jag. Man kan alltid bli bättre. Det är jag som måste ta ansvar över mitt lärande, det är jag som gör jobbet”.
Det är nog lättare att vara Fixed Mindset, tänker jag. Det kräver helt klart mer av människan att vara Growth Mindset, men så mycket mer du också kan vinna på det. Du anstränger dig, jobbar, kämpar och strävar. Och du blir antagligen (förhoppningsvis) bättre, lär dig mer och når vad du nu har för mål.
Så, när vi suttit där på föreläsningen och en hel aula mumlat mm medhållande precis hela tiden och tiden bara svischat förbi, då är det plötsligt kaffepaus. Jag funderar och funderar. Så tänker jag;
Mindset? I skolan.. Där är jag nog delvis Fixed Mindset. ”Jag är dålig på engelska”. Det har jag alltid sagt och säger fortfarande. Sen är det inte mer med det. ”Det bara är så…”. I övrigt i skolan, förutom mitt avsky-ämne, så är jag nog av den andra sorten. Sen tänker jag ett steg längre, där på kaffepausen.
Livet. Livs-Mindset.
Mycket, mycket handlar om inställning, visst? Vissa saker kan vi inte påverka, som när någon blir sjuk eller råkar ut för en olycka eller.. ja, ni förstår. Men, mycket kan vi påverka här i livet.
Alla är vi ägare av var våra liv, eller hur?
”Du har det så bra. Du har sån tur jämt. Är så himla lycklig. Har städat hem, är vältränad, har bakat bröd i frysen….
Förstår ni vart jag vill komma?
Jag kan ibland känna dåligt samvete över min lycka. Visst är det hemskt? Jag tycker det. På riktigt. Och jag blir lite arg på mig själv när jag tänker på det. Att människor inte ska kunna glädjas med andra, inspireras och tänka ”men, kan hon, då kan jag! Jag vill också baka bröd. Bra, då prioriterar jag det”. Det är där Fixed Mindset kommer in och skitar till det… gör att människan finner sig i hur livet är och sätter tankar som ”det är så här det är, och det är min oturslott här i livet…”.
Men!
–Jag får inte saker serverat på silverfat. Faktiskt. Jag är ägare över mitt liv och tar till vara på detta till fullo. Det är liksom ingen som bakar mitt bröd, städar mitt hem, tränar min kropp. Som får mig att tänka positivt….. som kämpade åt mig och läste 200 % under graviditeten för att jag skulle kunna vara hel-ledig när ungen väl gjorde sin touchdown. Det finns ingen som gett mig min examen, sökt mitt jobb…
Det är faktiskt jag själv.
Jag har gjort ett val.
Där det är jag som är huvudpersonen i mitt liv, som har befälet och som är den som kan göra skillnad för mig själv. Det är jag som väljer hur jag tar saker och ting. Med det här inte sagt att jag är skitglad, skrattar oavbrutet och känner att allt går så lekande lätt jämt. O nej. Jag är ju bara människa, kära nån.
Men däremot är jag evigt tacksam. Tacksam över livet. Att jag lever, är frisk. Har en man. Och en liten pojke som är den finaste jag vet. Och sen gör jag mina val. Varje, varje dag gör jag mina val. Mina Val.
Och det bästa i hela kråksången? Är att jag inte är ensam om att vara ägare över mitt eget liv…..
Vilket Mindset väljer du?
Ta hand om Dig.
Lillafrun
Bomullstäcke och måndag.
Och plötsligt var det måndag igen och helgen ligger kvar som ett mjukt och varmt bomullstäcke i magen.
Lördagen var så Familjefin och så hade Jag en sån mysig sista-helgdagen-dag med min älsklingsunge igår, som avslutades med att han och Torehunden snarkade i kapp medan mannen och jag satt och åt nygräddat bröd till sent in på natten.
Ett stycke älsklingsunge. <3
Kärleken till honom. Större än allt stort.
Men idag säger vi alltså måndag och jobb. Jag har varit ute här i den svala, höstluftiga morgonen och sprungit igång veckan. Sörplar en välbehövlig kopp kaffe och är sedan redo att dra iväg. Liten är hemma med sin pappa och Torehunden idag. Och två utav kusinerna. Vilken lyckodag! Alla barnen har Studiedag nämligen, så det är därför.
Så skönt för mig att åka iväg och veta att S är med sin pappa, hönsmamma och kontrollfreak som jag är… Hans lilla inskolning gick ju som en dans och avslutades förra veckan. Härnäst är det Det Verkliga Förskolelivet som väntar. Hujedamig, hoppas det ska gå bra. Men eftersom han bara kutat in på Förskolan, lekt som bara den, varit så ”trygg och självständig” och enbart reagerat i ett par minuter på att pappan lämnade honom ena dagen… då, då kan jag nog vara ganska lugn… tror jag. Det är ju världens bästa Förskola, så. Mammahjärtat alltså. Vilket underbart, vackert och skitjobbigt påfund!
Det lär nog bli ett och annat rödvinbär stoppat i den där lillmagen idag också!
Ha en bra veckostart!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
