Att plötsligt ha två…
Jag och så dom där två. Jo, precis. Plötsligt har vi två.
Två Pojkar med varsin vilja, storlek JätteStor. En ytterst skovig, selektiv hörsel. Och så mycket bus i görningen att hälften vore nog.
Den här veckan är lite cirkusaktig. Jag jobbar alla dagar, Mannen skolar in Liten, det grejas här på Gården såklart och en massa beslut som ska tas om olika saker och så då också Torehunden som gästar oss.
Men dom är förbenat söta, dom där.
I natt har vi sovit alla fyra i Storsängen…. bara en sån sak.
Men det är ett mysigt litet virrvarr denna vecka. Och det finns en som Torehunden förgyller veckan för, lite extra. Och det, känns så himla fint i hjärtat.
Lillafrun
Fenomenalt magnifikt.
Fenomenalt magnifikt.
Att komma hem. Kasta av sig tiden. 
Slänga goda matvaror på bordet. 
Dyka över en Liten och efterlängtad. Läsa Traktorboken och Bajs-Plutten-boken.
Och jo, jo. Vi har hund den här veckan också. Han och jag startade dagen med svintidig morgonrunda tillsammans.
Nu har vi kväll tillsammans. 
Äter god middag.
Klättrar på bordet och snor bananer.
Och har det allmänt lugnt och skönt. Såna kvällar som den här, behövs också.
Ta hand om Er!
Lillafrun
Att skapa sig ett stycke Älskad Räser(kaos)dag.
Ibland skrattar vi åt oss själva, där mitt i röran av vad det nu är vi tagit oss för just där och då. Vill så mycket att vi någon gång under röran har skapat oss ett riktigt virrigt kaos som är en redig utmaning att ta sig ur. Men som med en stor skopa TeamWork, går alldeles utmärkt.
Som igår;
När vi ville en massa saker, i vanlig ordning. Började lugnt och fint. Frukost med hela Lilla Familjen. Morsan drog igång saftande och syltande och pojkarna tog igen förlorad tid.
Så påtades det på här hemma, packades en släpvagn och hängdes tvätt och så.
Efter lunch drog vi upp på Fjället, med släpvagnen full av takplåt och verktyg. Till vår Lilla Fäbod som ju gjort illa sig lite. Det där uppdraget skulle bara ta en liten stund, . Men det tog såklart längre tid än väntat. Men det gjorde inget, för kära nån vad jag älskar att vara där. 
Det är så himla lugnt och fridfullt där. Alldeles tyst, bara bäcken som hörs. Igår var jag dock så jädrans rädd. En NalleBJÖRN kvällade nämligen där för en vecka sedan… under björnjakten. Hugaligen.
Sen rejsade vi hemåt, nöjda över slutfört uppdrag. Liten och M drog iväg på affären, Morsan dukade och fick sedan lyxa med en löptur i vackervädret. Det bästa var att slänga mig i gräset efteråt!
Så kom vi på att vi visst skulle ha finfrämmande om sisådär bara en liten stund och att jag ville hinna göra en efterrätt och att hon som skrev hadlingslappen till pojkarna visst hade glömt en hel massa saker och att mannen då var tvungen att dra till affären igen och tiden tickade och där stod jag och eftersvettades och lagade så fort jag bara kunde… ett självförvållat läge, men ändock kaosigt.
Under har skett för. 
Jag hade visserligen ruffsigt hår och ett sjuhelsickes diskberg när finfrämmandet kom. Men vi lyckades, med grymt teamwork, jag och mannen. Och så mysig kväll det blev. Mannen hade lagat ljuvlig Risotto och till efterrätt åt vi en utav våra favoriter; Falsk Ostkaka med nykokt jorgubbssylt och vispad grädde. (Recept HÄR!) .
När våra pärlor, Litens mor- och farföräldrar, hade kramat oss hejdå. Så var det där diskberget påbyggt och en Liten skulle badas och nattas och saften hällas upp i flaskor och Förskolekläderna läggas fram och några golv skuras efter dagens fejjande…
Till slut, när natten var mörk och månen lyste hel på himlen, då sjönk vi ner i soffan.
Han och Jag.
Konstaterade att vi haft en full-fart-dag och att det var oerhört skönt att sitta ner en stund just där och då. Finaste avslutet. <3
Att skapa sig ett stycke älskad Räser-(jag-menar-kaos)-dag, alltså. Lite körigt. men! Det är ett sant nöje, när man delar den med dom man älskar.
Lillafrun
Luktärter och ett Äntligen.
Luktärter. Som en doft av himmel på jorden. Precis så.
Och idag är det söndag och Liten vaknar mycket piggare än igår, efter en långlång natt. Sömn i en massa, massa timmar från halv sju igårkväll. Perfekt! Så igårkväll när vi kom hem till Gården igen, efter ett mysigt dygn hos Morfars, så hade jag en drös av timmar att bara-vara-vara, bara jag. Liten hade ju redan somnat, liksom. Men jag tycker inte om att sitta och göra ingenting under långa stunder. En liten stund, det är skönt ibland. Men jag tycker om att göra saker, och får jag då pyssla i lugn och ro, då är det som bäst. Så jag varvade djupa sköna suckar med att packa upp, placera ut alla blommor jag fått av mor, plocka svartvinbär och vänta och vänta.
Till slut kom han, Äntligen, hem; den skäggige och efterlängtade. Med presenter till både mig och Liten. Så himla, himla gulligt. Och jag har sovit som en prinsessa i natt, efter två nätter utan min andra halva. Idag känner jag mig utvilad och tror att det här blir en bra söndag.
Lillafrun
Snor och jordgubbsstora hallon.
Otaligt många rundor med skrindan. Ännu en febertopp. Klappande på liten panna. Servande av kall dryck stup i ett. Lite sandlådehäng. En långpromenad med vagn och Torehund. Gungande i hammock. Och ätande av jordgubbsstora hallon.
Ungefär så, har vår lördag varit.
Jo, jo.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
