Sådärja!
Bilder från i söndags när vi var en sväng till Fäbodstugan. M och Liten lagade taket och jag latade mig i gräset.
Och sådärja.
Idag är det fredag och en dag jobb kvar innan helgen tar vid och jag kan checka in för Tillsammanstid med dom två bästa jag vet. Och så kanske jag hinner städa upp det stökiga hemmet också som jag inte prioriterade igårkväll. Äsch. Lite stök har väl ingen dött av, tänker jag (och peppar städomanen i mig…!).
Må så gott!
Lillafrun
Att ha kommit hem i rättan tid. Och något konstigt.
Så var det torsdagkväll och jag rullade in här på gården tillsammans med älskade kollegan (Storan, ni vet <3) för inte så jättelängesedan. Precis i rättan tid för att hinna vara en liten stund med min lille Prins, få be Gud som haver och natta honom. Det kändes så bra i Mammahjärtat.
Den här dagen började så himla konstigt.
Ser ni?
Bara han och jag?
Hur konstigt som helst.
I morse hann vi båda vara med och lämna Liten på Förskolan. På tal om Förskolan, så är jag så himla glad att vi kunnat ta inskolningen i ett lugnt tempo. Eller förresten vet jag inte vad ett lugnt tempo är. Vi har haft inskolning en vecka nu, gått stegvis framåt. Än fast S tycker om Förskolan, har kutat in där från första stund, så är det mycket som händer och mängder av intryck att smälta för vår Miniman, så jag tror att det är bra att ta det hela lite piano oavsett.
I morse var vi då och lämnade lillprinsen för dagens lilla Förskoledos (idag: lämning, lunchätning själv utan mig eller M, och sedan hämtning). Första lämningen på direkten var igår och det hade känts så konstigt i Pappahjärtat, sa M. Så ni kan ju bara tänka er hur blödiga jag tyckte det var idag att vara med om samma sak. Tur att M var med också. Jag fick verkligen stålsätta mig, krama min starka lilla pojke hejdå (fel. Jag hann inte få någon kram. Fick en slängpuss istället innan han försvann in i lekvimlet…) och sedan gå.
Och det var då det blev så himla konstigt, då som jag och mannen helt plötligt bara var på två. Vi hade en stund till godo, så vi tog oss en långpromenad efter lämningen. Så himla, himla konstigt att vara bara vi, på en promenad. Utan vagn. Utan Liten.
Ja, Torehunden var ju också med såklart.
Och nu är jag hemma igen hos mina två, efter en massa lägertimmar. Trött men nöjd och lite, lite susig i öronen. Det ska bli skönt att lägga huvudet på kudden. Och så himla härligt- imorn är det fredag!
Lillafrun
Hemlängtan.
God morgon Torsdag från sovrummet jag tycker så mycket om!
Jag la mig med Liten igårkväll. För att stilla min Minimannen-längtan så bäddade vi ner oss i Storsängen och så har vi sovit, tätt, tätt i en nästan evighetslång natt. Många timmar alltså. Så mysigt och skönt. Och än om jag vet att S tycker så bra om att sova i sin spjälis så är jag ego ibland och lyfter över honom till oss. Han trivs där med, om jag säger så. <3
Snart helg, alltså.
Som sagt så jobbar jag extraextramycket den här veckan. Älskar Musikfrökenlivet, men idag ser jag fram emot helg och en massa tid med min Miniman och man. Men först! -drar jag, ett gäng lärare och elever iväg på ett Spelläger som sista rycket innan helgen tar vid. Känns helt galet. För ett gäng år sedan var det Lilla E (jag alltså) som åkte iväg med felan på ryggen, kände pirr i magen för att sova borta, spelade för hjärtats fröjd och kom hem stolt efter att ha klarat hela alltet.
Jag kommer hem ikväll och åker tillbaka i morgon bitti igen. Vill inte sova ifrån Liten. Ja, ni hör ju. Jag tycker det är skitjobbigt att vara ifrån honom. Helt sonika. Det är så fantastiskt att få ta del av båda världar; jobba lite och vara hemma mycket. Det passar mig alldeles perfekt. Men den här veckan är det ju lite tvärtom; jobba mycket och vara hemma lite. Det är intressant att ha provat på det också… 
Det är torsdag, alltså. Jag ser fram emot roliga jobbdagar men har samtidigt lite hemlängtan. Så kan det va´!
Ta hand om er!
Lillafrun
Den är här nu.
Det är höst nu.
Den kom idag. Det känns i luften.
Det är kyligt och höstblåsten är här. Bladen börjar gulna på träden. Om morgonen är gräset alldeles regnblött av dagg. Naturen har börjat stanna upp liksom. Är inte lika grön, sprakande och krispig längre. Den är istället lite loj. Står stilla, helt enkelt. Än om det är lite sorgligt att lämna sommaren och det älskade ljuset, så för hösten med sig ett lugn, tycker jag. Sommaren är härlig på sitt vis; med Sommarlovets tid och allt som hör det till. Oceaner av Tillsammanstid. Smultron på strå, barfotaspring. Bad. Värme. Sol in på sena natten. Tid att göra precis vad man vill, precis hela tiden.
Men jag tycker också om kontrasten då och nu.
Jag tycker om nystartskänslan, rutiner och att njuta av vardag och se fram emot mysiga helgdagar.
Hög luft, färgsprakande träd, tjocksockar och Blundstone på fötterna. Jag ser fram emot skogsutflykter med pojkarna. Att värma sig under filten, tända ljus, koka soppa, baka bröd. Och hoppas, hoppas, det gör jag på att någon gång inom en snar framtid, få sitta i salen och höra elden spraka bakom kakelugnens luckor.
Det känns i luften. Den är här nu.
Lillafrun
Att ha startat september med några efterlängtade.
Det är onsdag och morgonen är tidig.
Jag och Torehunden beger oss ut tillsammans, ser dimman lätta, i vanlig cirkuslivet-ordning. Denna morgon var lite mindre grusig i ögonen och dessutom hade jag skrattet bubblande i bröskorgen, från igår.
Min Septembermånad började med en lång och rätt mastig arbetsdag. Ohyggligt trött i huvudet åkte jag hemåt, mötte världens finaste pojkar och efter en stund kom dom jag längtat så himla, himla mycket efter; mina allra, allra närmsta vänner. Ni vet, Idan och Bobban.
Älskade M hade lagat helt otroligt god middag och kvällen var bara så jädrans härlig.
Tröttheten försvann och vi åt och pratade och åt och pratade. Det delades paket åt kors och tvärs åt såna som hade tagit Examen och sånt. Och så kramades det, och sörplades kaffe. OchJag skrattade så att jag grät,såklart. Flaxade med armarna och kippade efter andan. Det gör jag ju alltid med dom där. Älskade, älskade vänner.
Där i mörkret skulle vi få till en bild på oss alla tre också, precis innan vi sa Godnatt och Love you!! och vi ses snart!! Den där bilden, här ovan, gillar jag bäst.
Tack för att Ni finns, I och B. <3
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
