Att prata lite gårdsprojekt och dela med sig av något bra.
Sådär när juninatten är sen, Minimannen sover sedan länge men det fortfarande är alldeles ljust utanför fönstret. Då sitter jag gärna uppkrupen i finsoffan och googlar och surfar och söker och finner en massa, massa inspiration till inredning och allt möjligt. Jag och mannen har en låååång lista på saker vi vill göra här på gården, uppdelade i stora och små projekt. Vi är oerhört ivriga, men tänker att vi ska njuta hela alltet och skynda långsamt. Inte två stora projekt på gång samtidigt har vi sagt, däremot kan små och ett stort kombineras. Ja, vi är såna där riktigt planerande och strukturerade typer, både jag och mannen. I sommar ska vi bygga ny entré, det är ett stort projekt. Och som småprojekt har vi ett gäng möbler som ska upprustas, till exempel.
Sen finns det en nivå till på projekt; miniprojekt. Inte mini som i oviktiga, men i arbetsgrad kräver dom minst. Och det kryllar utav dom, och så är dom så vansinnigt roliga; som att hitta inredning. Passande till allt detta har jag precis fått nys om något väldigt fiffigt. CupoNation, med flertalet rabatter och erbjudanden att tillgå. Jag håller just nu på att göra den där vackra salen här i huset, så mysig och vacker som den förtjänar. Ni såg ju glimtar igår, för sommaren tror jag att jag börjar vara färdig. Men en skön, mysig och fin filt i finsoffan, är jag ute efter. Hittade den perfekta hos RoyalDesign. Med Cuponations rabattkod blir priset ännu lägre än vad som står, trots att den filt jag nu hittat redan är på nedsatt pris. Väldigt fiffigt, tycker jag!
…När saker och prylar och såna där materiella ting man önskar och gärna vill ha kostar lite ,eller mycket mindre än vad som egentligen var sagt från början… sånt är inte dumt, liksom.
Lillafrunsdagbok
En regnig junidag.
Precis så.
Inte klokt vad det har regnat idag. Jag måste haft en väldans tur med min morgonrunda i morse. För efter frukost kom regnet. Det gjorde inte så fasligt mycket, för jag drog ändå ut till min möbelverkstad. Jag är på riktigt alldeles hög på livet just nu. Det är så vaaansinnigt roligt, att som igår gå ner på byn, till den gulliga färgaffären, bestämma en färg, få den blandad till sig. Gå hem, till dom där gamla möblerna och bara börja. Måla, måla, måla. Mannen tittar på mig med den där blicken, ni vet; du är knäpp, men jag älskar dig ändå-blicken. Och så säger han, älskling, vad var det i den där färgen egentligen? när jag kommer in och säger jag vill måla meeera!! Ta ner det där bordet nu!
.. ja, lite sådär håller vi på om dagarna. Fixar och grejar på vår alldeles egna gård. Och idag, samtidigt som regnet föll så satt jag där ute och målade och så har vi gjort lite annat också. Som det här;
Spelat. Minimannen hjälpte mannen på gitarren och morsan spelade fela. 
Och så sörplades det kaffe och sniffades syren. 
Sen har jag klickat hem ett tyg som jag hoppas att jag ska kunna klä kökssoffans sits med. Ser redan framför mig hur jag sitter där och svär där jag försöker häfta fast det där tyget som är snett och vint. Tyg, det är inte min grej. Brodera, absolut. Och stryka. Hänga upp en gardin. Men att sy eller typ klä någonting med tyg. Vilket påhitt. Men, det ska nog gå bra.
Så har vi försökt få några beslut tagna. Såna finns det nämligen gott om, beslut alltså. Allt ifrån pyttegrejer till stora saker. Vi är just nu uppe i entréplaner. Med frågor som; hur stor ska entrén bli?, hur ska infarten vara? till vad ska vi ha för grus?
Typiskt småhyper och fånflinande typ.
I allt detta har vi världens bästa arbetsledare. Han är en Miniman och kallas för Liten.
Hela familjen var klädda i regnkläder. Mysigt! En dag i regnkläder kan man stå ut med, liksom.
Lillafrun
Att ha fått ett nytt favoritrum.
När man öppnar dörren till vårt hus kommer man in i en hall, såklart, med en steghylla som just nu konstant innehåller en syrenbukett som doftar himmelskt. Till vänster är ett lillrum (vårt stökrum med typ alla instrument, bärfrys och massa sånt vi inte kan placera ut i huset ännu), rakt fram en toalett och till höger, när man står i hallen alltså, kommer köket. Ett stort, stort kök. Det älskar jag. Åt ett håll är det visserligen fasligt mycket mönster, där kakel, fondvägg och golvmatta möts. Men åt andra håll, är det urgulligt. Pastelliga köksluckor, och förutom åt det där tokmönstriga hållet, så bara älskar jag golvet. Det påminner om både mormor och farmor. Rummet har rymd och en ljuvlig utsikt. Åt ena hållet ser vi kyrkan och den där lägdan jag älskar. Faktiskt min lägda. Ja, och pojkarnas såklart. Galet, när man tänker på´t. Och åt andra hållet, syns fjället. Om kvällarna är det smått magiskt när solen skiner in i köket och hela rummet badar i sol. Solstrålarna sträcker sig ända in i det rum vi har som sovrum nu. Det rummet tycker jag är lite småjobbigt eftersom det har en gräsgrön heltäckningsmatta. Men det är ju lätt fixat, eftersom vi skattjaktat fram ett trägolv därunder. Fortsätter vi runt i huset kommer sedan det där rummet som gått och blivit vårt favoritrum, med delad förstaplats tillsammans med köket.
Salen.
Med en aningens sänkt tak. Rummet med den vackra lampkronan i taket och den stora, stora kakelugnen. Dom gamla, stolta tapeterna. Den sköna känslan. Fina soffan. Vackra matsalbordet. Ska vi kika lite?
Det där är finsoffan och finfotöljen och Lillfotöljen som jag inte har hjärta att flytta upp på vinden. Den får minsann bo där i salen, den också.
I taket hänger något vackert, som sagt;
Lilla, söta lampkronan jag är helt kär i. Den har bott här i huset och ska så få fortsätta att göra. Vilken lycka, säger både lampa och undertecknad.
Och så den där darlingen som vi hoppas ska kunna gå att elda i till hösten. Det vore ju helt underbart. Annars är den vacker där den står, bara. 
Och så fortsätter man genom huset och ut ur salens andra in-/utgång. Går man ut där, och ångrar sig, så man står med näsan in i salen igen. Då ser det ut såhär;
Under matsalsbordet har jag gjort en hitte-på-matta. Jag har helt enkelt ingen så stor och jag vet just nu inte exakt vad jag vill ha heller. Så, jag gjorde en hitte-på genom att lägga ut en massa pastelliga, och småostryiga trasmattor, som i ett lapptäcke. 
Udda och fint. Precis så.
Och på bordet;
Duken jag loppade förra året och inte kunde drömma om skulle få hamna på matbordet i salen i det hus jag bara trodde skulle vara mitt Sommarhemma. Och ja, den gröna lappen är en prislapp som är fastsydd. Jag var för otålig för att fixa det.
Så går vi ut ur det där rummet och är plötsligt i hallen igen. Det där var salen, det.
Och idag är det onsdag! Jag sitter här och känner mig superfräsch efter morgonlöptur och dusch. Nu väntar morgonkaffekoppen. Annars? tjaa… tvättmaskinen matar på, vi är allmänt taggade på sandlådehäng och gårdsfix. Mannen har gillrat fällor överallt känns det som. Mätt ut med sträckta snören på gården, som är ooooomöjliga för hans fru att se. Det streckas och rödmarkeras för den blivande entrén. Spännande!!
Lillafrun
Nu är han lycklig.
Där, bland allt det vackra gröna;
En lycklig Miniman. Sittandes i sin alldeles, alldeles egna sandlåda.
Farfar har byggt och pappan har varit på sandjakt och lyckats. Liten är förtjust!
Utsikten från sandlådan är inte fy skam, tycker mamman som sitter där bredvid och njuter.
Det brummas med bilen och fångas och kastas sand med spaden.
Den där urgulliga, gamla bilen har vi funnit uppe på vinden. Alldeles för fin för att ligga i ett hörn och vara osedd och olekt. Nu brummar den mest hela dagarna.
Ett stycke lycklig Miniman, alltså. Smått bestämd och har i detta nu dikterat att det där med keps bara är strunt. Ett rufs är värt sin frihet, säger han. Och jag är väl beredd att hålla med. Litens lockirufs är bedårande.
En sandlåda, alltså. Lycka för en ettåring!
Lillafrun
När allt det där man bara drömt om plötsligt är här.
Det är så mycket som fortfarande inte riktigt landat ännu. På ett sätt känns det ju lite som att vi bara är här över sommaren, precis som förra året, för att om ett par månader packa ihop och åka norrut mot lyan igen. Men, så slår det mig, titt som tätt. Att vi bor här nu. På vår älskade Drömgård. Jag kan liksom gå och klappa på syrenen, eller en vägg. Gå långsamt genom huset och bara insupa. Det här är vårat, tänker jag.
Och det är så mycket som är lyxigt med det. Dels är det helt makalöst vackert här i Höga Kusten. Vi känner oss som hemma, av mycket lättförklarliga skäl (vi är uppväxta här, både jag och mannen.. det är bara Liten som är född äkta Pitebo). Sen, till det bästa; är det helt fantastiskt att ha en massa familj runtomkring oss. Att som igår, åka lilla svängen (går lätt som en plätt att gå också, men vi var på bilsprång så vi tog bilen) till Storan och lämna Liten där för en stunds kusinmys då päronen behövde dra iväg på vift. Barnsvaktsmöjlighet, med andra ord! (!!!). Komma tillbaka, lämna en nyplockad liljekonvaljbukett till Storan, säga tack för hjälpen! och sedan åka därifrån med bilen full av ungar. Tjänster och gentjänster. Så fint och braigt påfund!
Och precis, precis sådär var det igår.
Kusinmys.
Först var Liten i Mäjadalen och sedan bytte vi alltså barn och Litens kusiner följde med oss hem hit till Gården. Vi var och handlade och det lagades gomiddag/ vilades på storsängen bland kuddar och Pettson och snuttetrasor.
Det dukades mysigt och dom tre små pojkarna serverades middag.
Och så plötsligt kom kusinernas päron och kvällen blev en mysig familjekväll, med många kring matbordet. Vilken lycka! Grekisk Pyttepanna med vitlöksbombad tzatziki, som åts med grekmusiken som spelades för fullt ur högtalarna. Så hade vi också varit och hämtat rabarber och till efterrätt kokat jorgubbs- och rabarberkräm som man fick mjölk eller vispad grädde till.
Gott, gott, gott!
Så vansinnigt mysig kväll.
Liten storgrät när kusinerna vinkade hejdå och jag var varm i hjärtat av hela alltet. Dom kan ju ses imorn igen om dom vill, liksom… <3
Vi bor ju här nu. Och det är så fint att det inte är klokt.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
